Jag ger upp snart

[L_viz]

Som rubriken säger.
Jag ger upp snart, jag vill ju kunna rida min häst NU.
Jag har ju väntat sen i mitten av februari utan att ens ha kunnat sitta på honom.

För att göra historien kort för dom som inte läst mina vedermödor på islandsforumet.
Jag köpte en lättöltad skogsmulle/träningskompis i februari som jag ridit sen januari i år.
Han var då absolut inte lättöltad utan sprang mest rakt fram i grisepass men hade väldigt trevlig trav.
Senare fick jag förklaring till hela hans liv som efter att en blådåre lagt på sadel och träns och sen misshandlat honom grovt.
Vilket gjorde att han inte litade på människor längre.
Men redan efter våran 2a vecka som ägare till honom åkte jag av.
Och varje gång jag försökte rida åkte jag av efter några hundra meter.
Vi bestämde att då börjar vi om från början. Först få till ett förtroende, sen kunna leda i grimman och kunna borsta utan panik.
Vi har nu i augusti kommit så långt att vi kan leda honom i skogen i grimma med träns utanpå.
Fungerar också att ha elastisk täckgjord på.
Men försöker jag lägga på en vojlock får han panik och blir stel som en pinne och det försvinner inte ens efter 1 timmes promenad i skogen. Tar jag av vojlocken i skogen och låter gjorden vara kvar blir han genast "go och glad".
Härom veckan var han inne i stallet samtidigt som en annan häst skulle ridas och då fick han panik och började rusa runt i boxen när dom kom ut från sadelkammaren med sadeln och han slutade inte rusa runt förräns dom ridit iväg och då var han så slut i kroppen att han bara skakade och var sjöblöt.
Tog ut honom och gick bara fram och tillbaka framför stallet innan jag släppte ut honom igen.

Blev så ledsen missmodig och besviken att jag inte orkat göra något annat med honom än klappa honom i hagen och kolla vattnet.

Jag menar som så att jag visste att det skulle ta tid men nog trodde jag att jag skulle kunna rida honom snart då han nu kommer direkt vi visar oss och så gärna följer med ut på promenad.

Visst har jag fått låna andras hästar om jag velat rida, men det är inte detsamma.

Så frågan är nu om jag ska ge upp och sälja honom som icke ridbar sällskapshäst alternativt som projekthäst eller fortsätta i oöverskådlig tid utan att kunna ens tänka tanken på att sitta på honom.
Eller "byta ut" honom mot någon annan ridbar häst fast jag egentligen gillar honom väldigt mycket ???

Jag känner att jag behöver lite feedback och andra åsikter.

 

[AliceZeta]

Det låter som om du har tagit på dig för mycket.
Antingen söker du efter en duktig människa som kan hjälpa dig med hästen, eller så säljer du den till någon som kan hantera honom alternativt att han få gå som sällskapshäst.
Så som du gör nu, verkar ohållbart både för dig och häst.

 

[Lovisaleonora]

Lämna hästen till någon som vill ha den som sällskapshäst. Det är ju tydligt att hästen inte mår bra av ridning, att den inte vill ridas och känner press av att ens komma i kontakt med ridning. Låt den slippa. Med de dåliga erfarenheterna och det tydliga språket hästen talar så låter det som en bra idé att hitta en annan ägare.

Kanske går det att köra hästen om någon är intresserad av det?

 

[hier]

Jag undrar också om det är värt att försöka rehabilitera hästen. Den låter väldigt, väldigt rädd för ridning. Men jag är ingen expert.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker sällan det finns omöjliga fall, däremot finns det många fall där jag undrar till vilken nytta men vill "tvinga" hästen att njuta av ridning/körning/whatever för sin egen skull. När det är helt påtagligt ett trauma för hästen.

Hur mycket är det OK att låta en häst gå igenom bara för att man som människa logiskt resonerar att "det ska gå"? Visst kan de bli bättre, men kommer det att bli bra? Och hur mycket har man utsatt hästen för på vägen, om den tycker det är SÅ obehagligt? Vem betalar priset?

 

[tuaphua]

Som rubriken säger.
Jag ger upp snart, jag vill ju kunna rida min häst NU.
Jag har ju väntat sen i mitten av februari utan att ens ha kunnat sitta på honom.

För att göra historien kort för dom som inte läst mina vedermödor på islandsforumet.
Jag köpte en lättöltad skogsmulle/träningskompis i februari som jag ridit sen januari i år.
Han var då absolut inte lättöltad utan sprang mest rakt fram i grisepass men hade väldigt trevlig trav.
Senare fick jag förklaring till hela hans liv som efter att en blådåre lagt på sadel och träns och sen misshandlat honom grovt.
Vilket gjorde att han inte litade på människor längre.
Men redan efter våran 2a vecka som ägare till honom åkte jag av.
Och varje gång jag försökte rida åkte jag av efter några hundra meter.
Vi bestämde att då börjar vi om från början. Först få till ett förtroende, sen kunna leda i grimman och kunna borsta utan panik.
Vi har nu i augusti kommit så långt att vi kan leda honom i skogen i grimma med träns utanpå.
Fungerar också att ha elastisk täckgjord på.
Men försöker jag lägga på en vojlock får han panik och blir stel som en pinne och det försvinner inte ens efter 1 timmes promenad i skogen. Tar jag av vojlocken i skogen och låter gjorden vara kvar blir han genast "go och glad".
Härom veckan var han inne i stallet samtidigt som en annan häst skulle ridas och då fick han panik och började rusa runt i boxen när dom kom ut från sadelkammaren med sadeln och han slutade inte rusa runt förräns dom ridit iväg och då var han så slut i kroppen att han bara skakade och var sjöblöt.
Tog ut honom och gick bara fram och tillbaka framför stallet innan jag släppte ut honom igen.

Blev så ledsen missmodig och besviken att jag inte orkat göra något annat med honom än klappa honom i hagen och kolla vattnet.

Jag menar som så att jag visste att det skulle ta tid men nog trodde jag att jag skulle kunna rida honom snart då han nu kommer direkt vi visar oss och så gärna följer med ut på promenad.

Visst har jag fått låna andras hästar om jag velat rida, men det är inte detsamma.

Så frågan är nu om jag ska ge upp och sälja honom som icke ridbar sällskapshäst alternativt som projekthäst eller fortsätta i oöverskådlig tid utan att kunna ens tänka tanken på att sitta på honom.
Eller "byta ut" honom mot någon annan ridbar häst fast jag egentligen gillar honom väldigt mycket ???

Jag känner att jag behöver lite feedback och andra åsikter.

Har du haft någon proffshjälp av någon riktigt erfaren som jobbar med sånt här?

Jag förstår absolut grejen med att inte plåga en häst i onödan. Och just din låter ju som den har rejäla problem.

Men vad jag också lärt mig är att alltid göra en egen bedömning på plats. För det man får berättat för sig behöver inte vara riktigt så som jag upplever situationen.
Jag säger absolut inte att det är så i ditt fall TS. Men då man åker ut på såna här fall inser man hur otroligt ofta det misstolkas, överdrivs eller man uppmuntrar hästens beteende och faktiskt skapar det och vidmakthåller det.

Jag hade alltså ringt ut ett ERFARET proffs som jobbar med just såna här fall, inte en tränare som har massa meriter från tävlingar etc. Utan en problemlösare som heltid sysslar med problemfall och har lyckats bra med det.
Sen hade jag frågat denne vad den tror mina chanser att reda ut det här är.
Och vad man kan gissa sig till för tidsram.
Sen fundera kring om jag tycker det känns värt det för mig och häst.

Sälja som sällskap tror jag är vanskligt. Det är inte helt sällan man sen iaf börjar rida hästen. Då hade mitt samvete mått dåligt, för både människor och häst om det nu kanske blir problem igen.

 

[skuggi]

Att sälja en häst som oridbar sällskapshäst kan tyvärr sluta tokigt för alla inblandade. Bara nyligt hörde jag om en tinker som bedömts oridbar av oklar anledning, såldes som sällskap. Såldes sen vidare och någonstans "glömde" någon att berätta att han skickat folk till sjukhus, och så blev ytterligare personer skadade.

Personligen hade jag kanske tagit hjälp av någon problemlösare jag har förtroende för, och om inte det funkade skulle jag låta hästen somna in

 

[L_viz]

Lite om mej.
På 1980talet hade jag förmånen att få gå i lära hos en australiensare som användes av den internationella eliten inom främst hoppning och inom den amerikanska dressyren, och han förespråkade förtroende och ALDRIG NÅGONSIN VÅLD.
Jag fick efter några år själv börja med "egna" problemhästar och det är inte många som jag inte lyckats hjälpa.
Har haft det som en form av "hobby/fritidssysselsättning" och inte mitt huvudsakliga arbete utan hjälpt till när någon bett om hjälp.
I början var det mest irländska hästar och ponnyer, sen blev det mer och mer tyska hästar.
Men senaste åren har det mest varit travare folk misslyckats med att omskola till ridhästar.
Det här är mitt första islandshäst "projekt".

Jag har sonderat lite hur islandsfolket gör och tänker, men jag är inte riktigt tillfreds med hur dom flesta tänker för det förslaget på vad dom själva skulle göra i samma situation är inte något jag skulle kunna tänka mej att göra.

Lägga på en skrotsadel och släppa ut hästen med sadeln på ryggen i en hage och låta den "lösa problemet själv".

Trodde inte mina öron när jag hörde förslaget för första gången. Men efter sjunde åttonde gången insåg jag att det tydligen är ett inte ovanligt sätt att lösa ett sådant problem.
För mej är det dock inte något godtagbart sätt att lösa något problem av detta slaget.

Tyvärr har jag ingen kontakt med min mentor längre dels pga avståndet dels pga hans ålder 95+.

Oftast är det jag som agerat bollplank och kommit med råd och tips. Men nu när jag behöver hjälp vet jag inte vem jag ska prata med.

Så mitt hopp står nu till Bukes samlade kunskapsbank.

Jag har själv en väninna som hade en tinker som inte var ridbar då den reste sej och slängde av folk till höger och vänster.
Och den hade testats av flera duktiga nh-människor som klassade den som oridbar.
Och jodå, det fanns ett fel på den.
Sadeln alltså, inte hästen.
För när jag bytte till en passande hel bomsadel har hästen kunnat ridas i drygt 2 år utan problem.

Tyvärr har jag nu i sommar fått höra att hästen börjat krångla igen sen jag flyttade från det stallet då jag ville ha kvar min nya kille i det stallet han stod i för jag trivdes bättre där.
Dock står tinkern i ett stall där hästar ska ridas antingen bomlöst eller barbacka och bettlöst. Och ställer man inte upp på det till 100% är man inte välkommen där.
Jag anser att bettlöst och bomlöst/barbacka är något som jag använder
mej av som variation, inte allenarådande.
Men det är min filosofi.

Ursäkta utvikningen.

Hoppas ni nu lättare kan förstå vem jag "är" och vad jag har för filosofi runt hästar.
Jag är öppen för nästan allt som inte innebär våld mot levande varelser.

 

[Lovisaleonora]

Inget funkar för alla.

 

[skiesabove]

Antar att rygg är kollad av vet/kiro?

Om han inte har ont (längre) så har han ju väldigt dåliga minnen av sadlar. Varför inte låta han slippa sadelträningen tills ni byggt upp en stark relation från marken?

 

[a1agnlju]

Jag skulle bespara hästen ridningen och låta honom bli sällskapshäst eller liknande istället. Jag har en bekant som hade en liknande upplevelse. Hästen (också islandshäst) fungerade bra vid provridning, men blev sedan helt oridbar. Gissningsvis kan hästen ha fått lugnande vid provridningen? Hästen fick sedan gå som avelssto istället (kanske inte skulle vara mitt val det heller, men, men...) och reds aldrig mer.

 

[skuggi]

Lite om mej.
På 1980talet hade jag förmånen att få gå i lära hos en australiensare som användes av den internationella eliten inom främst hoppning och inom den amerikanska dressyren, och han förespråkade förtroende och ALDRIG NÅGONSIN VÅLD.
Jag fick efter några år själv börja med "egna" problemhästar och det är inte många som jag inte lyckats hjälpa.
Har haft det som en form av "hobby/fritidssysselsättning" och inte mitt huvudsakliga arbete utan hjälpt till när någon bett om hjälp.

Då låter det ju som att du antagligen själv har den kunskap som man normalt behöver om det ens går att fixa det här problemet.
Om du har slut på ideér och det ändå inte ens funkar att lägga på en vojlock så är det kanske bäst att låta hästen somna in.
Den kan ha smärtor på ställen man inte hittar tex, som gör det så extremt stissig. Vår islandskorsning blev helt extremt spökig för precis ALLT när han var halt på alla fyra och vi inte märkte det.

 

[L_viz]

Enligt vet och et har han inte ont fysisk.

Jag vet väl inte egentligen vad jag ville när jag skrev inlägget, kanske få höra att det fanns en mirakelkur jag inte hört talas om eller något sånt.

Kanske få lite mer tips och peppning.
Höra att det inte är så farligt, utan bara ett litet bakslag som kommer bli bättre framöver, och har jag testat med X eller Y's metoder.... blablabla....

Eller så känner jag mej så nere och ledsen att det inte finns något mer
att göra.

Jag vet varken in eller ut just nu, så mycket vet jag.

 

[skuggi]

Tyvärr går det inte alltid att hitta alla smärtor man kan ha. Man kan också ha blivit traumatiserad för livet, och det är inte säkert att allt sånt går att fixa.
Svårt att tipsa och peppa när man inte vet vad du gjort, men är du van problemlösare så har du väl redan testat de flesta metoder för att desensibilisera och släcka ut flyktinstinkten?

Vad säger förra ägaren, kunde denne rida utan problem?

Går din islänning med andra islandshästar nu eller hur hålls han?

För många år sedan träffade jag en islänning som var extremt skygg av sig, det gav sig aldrig trots ÅR av vänligt bemötande osv. Jag fick då höra att det kunde vara så att hon egentligen var av "slaktdjurslinjer", dvs hästar som man i generationer fött upp enbart för slakt, och att de egentligen inte passade att bli ridhästar då de alltid förblev extra skygga. Typ som att man typ inte kan tämja zebror... Vet inte om det stämmer, men det kändes vettigt med den hästen iaf.

Om din häst HAR fungerat i ridningen tidigare så undrar man ju vad som i så fall är felet nu om den inte har ont. Är den uppväxt i flock och numera inte har någon flock så kan det faktiskt stressa upp den såpass mycket att den kanske inte klarar så enkla saker som att ridas..

 

[L_viz]

Hans föräldrar som är importerade från Island var
4 och 5 gångare, var snälla hästar i alla lägen dock inte speciellt högt bedömda.
Men så snälla och dom kunde ridas av dom flesta "vanliga" ryttare.
Då jag inte riktigt vet vad som menas med det men i mina öron låter det som trevliga skogsmullehästar inte flådigaste tävlingshästarna.

Han är uppfödd i flock och vad jag förstått en kelig och allmänt trevlig unghäst.

Pga dåliga yttre omständigheter så kastrerades han inte innan han hann producera ett antal föl.
Och åtminstone ett par av dom är trevliga ridhästar.
Alla hans tidigare ägare har låtit han jobba som uthyrnings-/fodervärdshäst hos ryttare utan större ridkunskaper, för dom som hade haft större kunskaper valde aldrig honom.
Han har i princip alltid gått i större eller mindre flock med islandshästar i hela livet.
Det sas han skulle vara flockledaren, men det enda jag har sett är en rädd häst som vänt åt andra hållet och sprungit så långt bort han kunnat när någon utmanat honom.
Dessutom var han flockens stora hackkyckling, åtminstone i den flock han gick i när jag träffade honom.
Nu efter att dom andra i flocken har flyttat så har han gått med ett gäng av olika vanliga ridhästar och ponnyer och han är visserligen lägst i rang men så mycket lugnare att hovslagaren undrade om jag drogat honom för hon hade aldrig sett honom så lugn och trygg.
Samma sak säger dom andra hästägarna, så det tror jag på.
Vi kan som sagt gå ut och gå i grimma och grimskaft utan problem även om vi börjar med att gå utmed stängslet vilket var problem i början för han ville inte lämna dom andra hästarna.
Nu varken gnäggar, stannar eller snurrar han utan han bara går bakom oss med svetsade öron.
Stannar när vi stannar och går när och vart vi går.
T.o.m. sambon kan ta ut honom ensam fast han inte skulle kunna följa med en man enligt hon jag köpte honom av.

Jag har läst alla svaren flera gånger varje dag och jag funderat och funderat.

Eftersom han reagerar som han gör på sadel, tror ni att det skulle kunna vara idé att testa att sitta på honom barbacka ?

Eller kanske inte sitta utan mer lägga sej på honom tvärs över ryggen.

Känner mej lite mer hoppfull idag

Han reds in med stort våld och mycket stryk. Så han har väl aldrig tyckt sadel och ridning varit den roligaste sysselsättningen tillsammans med människor.

 

[DarkInNight]

Har också en projekthäst som har sadelproblem.

Det är lite drygt ibland.

 

[Pontevecchio]

Men funkade han alltså som ridhäst innan han kom till dig?
Då måste nåt ha hänt om han nu får sån panik?

att prova nåt nytt som tex barbacka är ingen dum ide.

 

[Pigalle]

Fungerar det att ha en tömgjord utan vojlock på honom?
Tänkte om det går att prova longera/tömköra i en mindre kravlös situation än att ha en ryttare på ryggen.

 

[L_viz]

Jag anser att om man slår hälarna i sidan på hästen och håller upp huvudet med händerna, och sen talar om vilken skön tölt hästen har när ögonen rullar runt och visar enbart vitorna, läpparna uppdragna så man ser tänderna i full fart i grisepass/alla kända och okända gångarter samtidigt.
I handen fanns ett jättelångt dressyrspö som var så mjukt att det hela tiden slog honom i sidan.

När jag sen konfronterade förra ägaren att jag inte ville han skulle bli riden igen på det viset, blev det en hel del hårda och arga ord från oss alla och sen fick jag klara mej själv för det spreds snabbt bland deras kompisar att jag inte kunde rida eller visste hur man skulle hantera en islänning.
Som tur var för mej så höll dom andra ryttarna och hästägarna med mej så efter ytterligare några månader flyttade dom andra islandshästägarna, men det berodde på betalningssvårigheter av stallhyror än att dom baktalade och frös ut mej.
Jag trivs superbra i stallet och jag får låna deras hästar när jag vill rida, men det är ju inte samma sak som att rida sin egen häst.

Innan semestern höll jag på och lutade mej över ryggen på honom när jag ryktade.
Jag gör samma sak när jag sätter på täckgjorden plus att jag drar hit och dit i gjorden innan jag sätter ihop den. Samma sak när jag tar av den.

Jag kanske ska skita i sadeln till att börja med och hänga på honom i stillhet först och om det går bra börja hänga medans han går.

Ska prata med den ena medryttaren som sagt hon gärna vill hjälpa mej om hon kanske har lust med det nu innan hästarna kommit in från sommarbetet.

Hmm, det fungerar med att bli peppad av bukefolket

Känner mej riktigt positivt just nu

 

[L_viz]

Fungerar det att ha en tömgjord utan vojlock på honom?
Tänkte om det går att prova longera/tömköra i en mindre kravlös situation än att ha en ryttare på ryggen.

Jag har haft täckgjorden på honom och träns och gått bredvid medans jag styrt honom med tyglarna över halsen och använt min kropp på den sidan jag just då går på som skänklar.


Jag har försökt longera men så fort jag är över 2 meter ifrån honom kommer han springande med rullande ögon.
Tydligen har han alltid gjort så.