Sv: Jag fortsätter att snöa in på på bäckenet
true_blue skrev:
*Knapplån*
Tar upp ett intressant tema från tråden - drivning.
Jag hör ofta tränare kräva mer ben etc.... men jag tycker inte att det är nyckeln till framåtbjudningen. Javisst - hästen ska svara direkt framåt på liten skänkelhjälp - men om det "kontraktet" är brutet - så är det "back to basics" enligt mig. Att hamra på gör bara hästen mer okänslig.
Om däremot kommunikationen håller kan den utvecklas så att en indikation med handen och tillåtelse med sitsen ger precis så mycket framåt som önskas och behövs - och så mycket som hästen är kapabel att ge i den takt den klarar....../T_B
Detta är lite en hjärte sak för mig och min häst:
Så länge som jag är med och håller om med benen och sitter ´(någolunda) som jag bör med tyngden ner i sadeln, så att jag kan ge hjälperna på ett (någolunda) finstämt sätt och i (hyfsad) samklang med hästen så blir han (någolunda, igen) lyhörd på min hjälpgivning och går fram för hjälperna.
Om jag däremot spänner mig och klämmer och trycker fram honom genom att försöka forsera hans gångarter. Då blir han en pansarvagn som bjuder rakt fram ner i marken. När jag rider som en potta så får ridningen et mycket dåligt resultat.
För min egen del som ryttare känner jag att sitsen är väldigt viktig. att hitta en avspännd sits i rätt balans med första och största viktigaste grundstenen är just bäcken och säte. När jag kan känna in min häst och känna när och hur han använder sin kropp och sina bakben kan jag påverka honom att sätta under sina bakben i lite sanabbare takt (fast måste akta mig för att inte forsera honom, för då stänger han ju av, det finns hästar som reagerar tvärt om och springer iväg istället). sen får man hålla sig i skinnet och se till att man får svar för de hjälper man ger och att inte använda mer kraft - detta är svårt. tar hästen inte en liten hjälp så får man förstärka den med att ex. lägga till sporren eller spöt + rösten -
Lagom är nyckel ordet En häst kan känna en fluga, så man ska be att få uppmärksamheten. Det är ju ryttaren som ska vara piloten 8men har ni någon gång sett en pilot springa ut och bakna eller putta på flygplanet för att det ska gå fortare?? Man måste tillåta sig att bli buren av sin häst och så kan man påverka hästen genom att hitta rätt samklang -inte så lätt jag vet- mycket egen erfarehet på detta, ser det som ett litet intressant forskningsprojekt i samspel. Ju mer man övar, ju bättre går det.
Vad som ofta glöms bort är att Skritten är grunden, man kan öka skritten och minska flytta undan bakbenen i olika riktningar, göra halter osv. När grundlydnaden och det man vill ha koll på i hjälpgivningen fungerar bra i skritt så kan man börja rida övergångar till trav osv. Låt forskningsprojektet få växa men ha tålamod och låt varje bit så bli en stadig och befäst "grundsten " innan du tar itu med nästa. Skritten kan man också rida så långsam så att man kan lära sig att känna och ge hjälperna i rätt ögonblick ex. när hästen lyfter upp ena bakbenet, då kan man påverka det. Man kan ju inte be hästen flytta på ett ben med full belastning på väg ner i marken, eller bärande på marken.
Det som du befäst i skritten kan du sedan med större möjlighet till framgång även få ordning på i trav... och sedemera också när det är väl befäst i trav få ordning till i galopp....
Sen gärller det att känna sin häst, de är individer, endel hästar kanske det fungerar bättre med att ta i skritt och galopp om de har lättare för galoppen än traven??
Det är okså viktigt att tänka på att den korrekta sitsen för oss människor är induviduell, vi är ju ochså olika konstruerade. Det gäller att hitta rätt läge i balans och avspänndhet för just dig. Här tycker jag att sadeln har ett stort avgörande också - rätt sadel för häst och ryttare är jätteviktigt. Jag själv rider hellre barbacka (på min häst) än i i en sadel där jag känner mig låst eller bortkommen i.
Jag anser mig och min häst att vi är någonstans och forskar i detta projektet, vi har inte kommit så långt ännu. Man får lära känna varandra och hitta harmonin och samklangen. Det ska vara njutningsfullt att rida och vissa dagar så är man inte i rätt balans för att jobba med detta forskningsprojektet, då är det bättre att låta bli - rida ut på fria tyglar eller kanske longera??
eller som ovan jobba löst i en rund corall....
Hästar behöver ju liksom vi omväxling och omväxlande arbete för att må bra i kropp och själ.
Detta var lite av mina tankar, när jag tog mig friheten att sväva ut..
Tack för ordet.
Mvh
CiaAn
