Turali
Trådstartare
Jag köpte min hund när hon var två år, då hade hon inga problem med andra hundar, utan gick ihop med "allt och alla". Hon anpassade sig efter hunden hon umgicks med och undvek problem.
Hon var med mig på ett hundgymnasium under tre år, och någonstans i mitten råkade hon ut för lite tråkiga händelser.
Det kom en hund bakifrån på en promenad och flög på, därefter ytterligare två stycken som sade "pang" utan förvarning.
En av gångerna slutade med drän i halsen.
Efter sista påhoppet märkte jag att hon började spänna sig - och då gjorde givetvis jag detsamma och hunden gjorde utfall under en period. Jag läste på om andra med samma problem och bytte taktik, gick med slakt koppel i båge förbi mötande hund, tränade kontakt eller slängde ut godis på marken för att hon skulle byta fokus.
Utfallen försvann, men jag kände inte att jag kunde lita på henne när hon var lös.
Hon har flugit på andra hundar, olyckligtvis när min mor passat henne (vid två tillfällen). Hon är medveten om problemet, men har inte tänkt efter på promenaderna... Det är ingen hund som kommit till skada fysiskt, och jag tror egentligen mest att det låter - men det förändrar inte att man håller på att bryta ihop inombords och blir otroligt besviken på hunden.
Min hund har haft ett fint litet kompisgäng och träffat så mycket trevliga hundar, så jag har svårt att acceptera att de gånger hon blivit påflugen förstört så mycket. Det är flera år sedan nu och hunden blir 8 år i vår.
Jag skaffade valp i somras och vill inte att hennes beteende ska föras över på honom. De får båda åka iväg och göra saker för sig, men jag känner mig obekväm när jag är ute med båda och vi möter hundar. Han studsar runt och gör lekinviter, och hon pendlar mellan att skälla eller att gå vidare med spänd svans.
Vi har kommit igång med rallylydnad, och skulle jag lägga manken till skulle vi nog kunna starta lydnad också - men jag vågar inte ha henne lös bland andra hundar. Hon kan stå i kopplet och tokvifta och göra lekinviter, men släpper man efter blir hon ett monster. Folk vi möter förstår inte när jag inte vill låta henne hälsa på deras hundar när hon "ser så snäll och glad ut".
Hon försökte förra veckan när jag skulle binda upp henne, hon var lös i två sekunder när det gick förbi en hund... och det var en gammal hane som inte ens tittade åt hennes håll och som hon gått kurs med senaste månaden.
Vad ska jag göra?
Vända mig till någon duktig instruktör?
Det känns så hopplöst. Vi har åkt på mycket utställningar, hon har stått i rasmontern på stockholmsmässan och har förlorat så mycket av den friheten hon hade förr. Jag tror hon kommer vara uppflyttad i rallylydnaden inom snar framtid, och ska vi behöva sluta tävla då för att kopplet åker av?
Jag begär inte att hon ska älska allt och alla, men jag vill att hon ska acceptera att det finns hundar omkring henne utan "jag attackerar innan du hinner attackera mig"-tänket.
Hon var med mig på ett hundgymnasium under tre år, och någonstans i mitten råkade hon ut för lite tråkiga händelser.
Det kom en hund bakifrån på en promenad och flög på, därefter ytterligare två stycken som sade "pang" utan förvarning.
En av gångerna slutade med drän i halsen.
Efter sista påhoppet märkte jag att hon började spänna sig - och då gjorde givetvis jag detsamma och hunden gjorde utfall under en period. Jag läste på om andra med samma problem och bytte taktik, gick med slakt koppel i båge förbi mötande hund, tränade kontakt eller slängde ut godis på marken för att hon skulle byta fokus.
Utfallen försvann, men jag kände inte att jag kunde lita på henne när hon var lös.
Hon har flugit på andra hundar, olyckligtvis när min mor passat henne (vid två tillfällen). Hon är medveten om problemet, men har inte tänkt efter på promenaderna... Det är ingen hund som kommit till skada fysiskt, och jag tror egentligen mest att det låter - men det förändrar inte att man håller på att bryta ihop inombords och blir otroligt besviken på hunden.
Min hund har haft ett fint litet kompisgäng och träffat så mycket trevliga hundar, så jag har svårt att acceptera att de gånger hon blivit påflugen förstört så mycket. Det är flera år sedan nu och hunden blir 8 år i vår.
Jag skaffade valp i somras och vill inte att hennes beteende ska föras över på honom. De får båda åka iväg och göra saker för sig, men jag känner mig obekväm när jag är ute med båda och vi möter hundar. Han studsar runt och gör lekinviter, och hon pendlar mellan att skälla eller att gå vidare med spänd svans.
Vi har kommit igång med rallylydnad, och skulle jag lägga manken till skulle vi nog kunna starta lydnad också - men jag vågar inte ha henne lös bland andra hundar. Hon kan stå i kopplet och tokvifta och göra lekinviter, men släpper man efter blir hon ett monster. Folk vi möter förstår inte när jag inte vill låta henne hälsa på deras hundar när hon "ser så snäll och glad ut".
Hon försökte förra veckan när jag skulle binda upp henne, hon var lös i två sekunder när det gick förbi en hund... och det var en gammal hane som inte ens tittade åt hennes håll och som hon gått kurs med senaste månaden.
Vad ska jag göra?
Vända mig till någon duktig instruktör?
Det känns så hopplöst. Vi har åkt på mycket utställningar, hon har stått i rasmontern på stockholmsmässan och har förlorat så mycket av den friheten hon hade förr. Jag tror hon kommer vara uppflyttad i rallylydnaden inom snar framtid, och ska vi behöva sluta tävla då för att kopplet åker av?
Jag begär inte att hon ska älska allt och alla, men jag vill att hon ska acceptera att det finns hundar omkring henne utan "jag attackerar innan du hinner attackera mig"-tänket.
)
