Killaloe
Trådstartare
Min hund är ett riktigt måndagsexemplar. Han har allergier, taskiga höfter, artros och inte minst ett gäng rädslor vilket gör att livet med honom inte är en dans på rosor alla gånger. Om man bara träffar honom sporadiskt så är det en trevlig hund och man kan få intrycket att han bara är glad och studsig, men om man lever med honom så vet man att det inte är roligt någonstans när han mår dåligt och att det har tagit enormt mycket tid och energi att få en fungerande hund (som jag förvisso avgudar och som gör mig lycklig också).
Allt detta vet min uppfödare om. Hon har svart på vitt att höfterna suger och jag mailar uppdateringar till henne med jämna mellanrum. Hon vet också om att resten av kullen som han kommer ifrån inte är den bästa (min hund fick alla dåliga egenskaper och dom andra har liksom fått en var). Även tiken som hon har avlat på har syskon med rätt dålig höftstatistik och antagligen en del andra problem (och hanen hon har använt har även han lämnat mindre bra höfter). Trots allt detta så väljer min uppfödare att ta en kull på den ena tiken i min hunds kull. Resultatet av det är 11 små gulliga valpar som säljs som familjehundar. Bara där blev jag lite ledsen, men jag hoppas att det går bra för dom och att det inte är så många som får de dåliga egenskaperna som vi andra har fått.
Men, det som gör mig än mer deppig (för nu har jag liksom nästan kommit över att hon tog en kull) är att tiken är såld till en familj eftersom uppfödaren bestämde sig för att sluta föda upp just min ras och där dom väntar valpar. Och alltså, de blir säkert jätte fina hundar och egentligen borde jag inte lägga mig i, men det känns så jäkla fel! Varför tar man en till kull på en tik som kommer från en rätt dålig kull? Har uppfödaren inte berättat något om problemen med hennes syskon? Vad jag kan se är inte heller särskilt många av hennes valpar röntgade och av dom som är det så är det bara en enda som har A-höfter. EN av elva (!) på en ras där man försöker jobba bort dåliga höfter.
Åh, jag blir bara så otroligt ledsen och behöver skriva av mig för jag vet liksom inte vad jag ska/kan göra åt saken. Antagligen ingenting, men det känns ändå skräp att fler antagligen går en rätt tråkig framtid till mötes med många veterinärbesök och inte alls den glada familjehunden som man har tänkt sig.
Allt detta vet min uppfödare om. Hon har svart på vitt att höfterna suger och jag mailar uppdateringar till henne med jämna mellanrum. Hon vet också om att resten av kullen som han kommer ifrån inte är den bästa (min hund fick alla dåliga egenskaper och dom andra har liksom fått en var). Även tiken som hon har avlat på har syskon med rätt dålig höftstatistik och antagligen en del andra problem (och hanen hon har använt har även han lämnat mindre bra höfter). Trots allt detta så väljer min uppfödare att ta en kull på den ena tiken i min hunds kull. Resultatet av det är 11 små gulliga valpar som säljs som familjehundar. Bara där blev jag lite ledsen, men jag hoppas att det går bra för dom och att det inte är så många som får de dåliga egenskaperna som vi andra har fått.
Men, det som gör mig än mer deppig (för nu har jag liksom nästan kommit över att hon tog en kull) är att tiken är såld till en familj eftersom uppfödaren bestämde sig för att sluta föda upp just min ras och där dom väntar valpar. Och alltså, de blir säkert jätte fina hundar och egentligen borde jag inte lägga mig i, men det känns så jäkla fel! Varför tar man en till kull på en tik som kommer från en rätt dålig kull? Har uppfödaren inte berättat något om problemen med hennes syskon? Vad jag kan se är inte heller särskilt många av hennes valpar röntgade och av dom som är det så är det bara en enda som har A-höfter. EN av elva (!) på en ras där man försöker jobba bort dåliga höfter.
Åh, jag blir bara så otroligt ledsen och behöver skriva av mig för jag vet liksom inte vad jag ska/kan göra åt saken. Antagligen ingenting, men det känns ändå skräp att fler antagligen går en rätt tråkig framtid till mötes med många veterinärbesök och inte alls den glada familjehunden som man har tänkt sig.
