M
Magdaaa
Min hund har haft problem med en av grannarnas hund i ca 4 år nu.Nu vet jag att han hatar den tiken,han tål henne inte.
Ägarna till tiken(alkoholister,riktiga sådana) har låtit sin tik stå och skälla på honom,dom släpper lös henne så hon springer och retar upp honom,dom har t.o.m slängt in henne på våran gård och låtit henne rusa runt honom och skälla.Han går i ett rep på gården när han är ute,så oftast kan han inte komma åt den här hunden.Har dessutom fått höra att inte bara jag har det här problemet med dom,en kompis har en tik som de också gör så här mot och andra grannar har klagat på samma problem.De ska (hört från en stallägare i närheten) dessutom ha slängt in hunden i en hage och sett på medans hunden retar upp en häst.
Sedan kom dessa "utmärkta" hundägare på med att de skulle starta en kennel,vilket resulterade i två avkommor.En behöll de,den andra köptes av våran närmsta granne.Den de behöll är en tik som verkar ha samma uppfostran som sin mamma,den andra är en hanhund som är mer försiktig och lite mesig.Den här lilla hanhunden tycker jag mycket om,då han är väluppfostrad och gör som hans matte säger.Hon har samma problem med dessa hundar,och tycker väl det är jobbigt att de inte kan komma överens.
Min hund och den här lilla saken tolererar varandra,det är det enda jag kan sätta ord på.De bryr väl sig inte så mycket om varandra längre.De andra två däremot skäller väldigt mycket,så pass att grannarna har fått klagomål om det hela.Man föreslog att hundarna skulle få mer stimulans,så som alla andra gör med sina hundar i kvarteret,vi leker med dom och tränar.De bryr sig inte,hundarna får ju sina två promenader om dagen och är ute,nog fan tyckte dom att de fick tillräcklig med stimulans.Så hundarna skäller från kl 9.00 på morgonen tills dess att de får gå in med ganska så jämna mellanrum vilket gör att vi andra grannar som har hundar har fått stingsliga och lättrörda hundar numera.
Idag ringde min mamma mig för att tala om att min hund hoppade ut ur bilen,drog omkull mormor och attackerade den lilla hanhunden,något som han aldrig gjort förut.Han brukar inte ens bry sig om honom längre,så jag bad mamma gå till grannen och be om ursäkt å mina vägnar för det min hund hade gjort och höra om det uppstått några skador.Då berättar hon även att de andra hundarna just gått förbi,skällt en bra stund på min hund och gått vidare med sin dyngraka husse.Så,hon funderade på om det inte bara vart ett olyckligt sammanträffande att den andra hunden kom ut just då på vägen,mormor som är svag och inte har hanterat min hund så mycket håller i kopplet och de andra går i väg skällandes på den andra hunden.Att allting helt enkelt berodde på att han i ett enda ögonblick såg rött,blev triggad av de andra två hundarnas skall och tog fel på hund.Dessa tre hundar är väldigt lika,samma ras och samma färg.
Jag vart fruktansvärt ledsen,och kände skuld över det hela.Jag skulle ha varit där,han vet vem utav oss som bestämmer,jag är snabbare,starkare och smidigare än mormor.Jag vet när tillfället hade varit rätt att släppa ut honom,och jag vet hur man håller honom undan från dessa två terroriserande hundar och två fyllon som inte fattar vad man säger åt dom.Jag känner den där hunden utan och innan,jag vet att han inte attackerar andra hundar,små som stora.Och jag vill inte att han ska göra så här mot en granne som jag tycker så bra om,och mot en hund som jag tycker är så himla fin i sättet.Jag vet varken ut eller in just nu,jag vet att felet beror på mig.Att jag inte tagit itu med det här tidigare,att jag inte låtit honom av rädsla för att han ska göra något som gör att jag måste ta bort en i övrigt utmärkt fungerande hund alldeles för tidigt.
Hur ska jag göra nu,jag vet självfallet att om eventuella skador uppstått på den andra hunden så kommer jag naturligtvis stå för dessa och att jag ska be om ursäkt.Det är för mig självklart,men jag måste ju göra något åt min hund.Frågan är vad jag ska göra,jag behöver väldigt goda råd just nu.Usch,jag känner mig verkligen som världens absolut sämsta och värsta hundägare just nu.
Ägarna till tiken(alkoholister,riktiga sådana) har låtit sin tik stå och skälla på honom,dom släpper lös henne så hon springer och retar upp honom,dom har t.o.m slängt in henne på våran gård och låtit henne rusa runt honom och skälla.Han går i ett rep på gården när han är ute,så oftast kan han inte komma åt den här hunden.Har dessutom fått höra att inte bara jag har det här problemet med dom,en kompis har en tik som de också gör så här mot och andra grannar har klagat på samma problem.De ska (hört från en stallägare i närheten) dessutom ha slängt in hunden i en hage och sett på medans hunden retar upp en häst.
Sedan kom dessa "utmärkta" hundägare på med att de skulle starta en kennel,vilket resulterade i två avkommor.En behöll de,den andra köptes av våran närmsta granne.Den de behöll är en tik som verkar ha samma uppfostran som sin mamma,den andra är en hanhund som är mer försiktig och lite mesig.Den här lilla hanhunden tycker jag mycket om,då han är väluppfostrad och gör som hans matte säger.Hon har samma problem med dessa hundar,och tycker väl det är jobbigt att de inte kan komma överens.
Min hund och den här lilla saken tolererar varandra,det är det enda jag kan sätta ord på.De bryr väl sig inte så mycket om varandra längre.De andra två däremot skäller väldigt mycket,så pass att grannarna har fått klagomål om det hela.Man föreslog att hundarna skulle få mer stimulans,så som alla andra gör med sina hundar i kvarteret,vi leker med dom och tränar.De bryr sig inte,hundarna får ju sina två promenader om dagen och är ute,nog fan tyckte dom att de fick tillräcklig med stimulans.Så hundarna skäller från kl 9.00 på morgonen tills dess att de får gå in med ganska så jämna mellanrum vilket gör att vi andra grannar som har hundar har fått stingsliga och lättrörda hundar numera.
Idag ringde min mamma mig för att tala om att min hund hoppade ut ur bilen,drog omkull mormor och attackerade den lilla hanhunden,något som han aldrig gjort förut.Han brukar inte ens bry sig om honom längre,så jag bad mamma gå till grannen och be om ursäkt å mina vägnar för det min hund hade gjort och höra om det uppstått några skador.Då berättar hon även att de andra hundarna just gått förbi,skällt en bra stund på min hund och gått vidare med sin dyngraka husse.Så,hon funderade på om det inte bara vart ett olyckligt sammanträffande att den andra hunden kom ut just då på vägen,mormor som är svag och inte har hanterat min hund så mycket håller i kopplet och de andra går i väg skällandes på den andra hunden.Att allting helt enkelt berodde på att han i ett enda ögonblick såg rött,blev triggad av de andra två hundarnas skall och tog fel på hund.Dessa tre hundar är väldigt lika,samma ras och samma färg.
Jag vart fruktansvärt ledsen,och kände skuld över det hela.Jag skulle ha varit där,han vet vem utav oss som bestämmer,jag är snabbare,starkare och smidigare än mormor.Jag vet när tillfället hade varit rätt att släppa ut honom,och jag vet hur man håller honom undan från dessa två terroriserande hundar och två fyllon som inte fattar vad man säger åt dom.Jag känner den där hunden utan och innan,jag vet att han inte attackerar andra hundar,små som stora.Och jag vill inte att han ska göra så här mot en granne som jag tycker så bra om,och mot en hund som jag tycker är så himla fin i sättet.Jag vet varken ut eller in just nu,jag vet att felet beror på mig.Att jag inte tagit itu med det här tidigare,att jag inte låtit honom av rädsla för att han ska göra något som gör att jag måste ta bort en i övrigt utmärkt fungerande hund alldeles för tidigt.
Hur ska jag göra nu,jag vet självfallet att om eventuella skador uppstått på den andra hunden så kommer jag naturligtvis stå för dessa och att jag ska be om ursäkt.Det är för mig självklart,men jag måste ju göra något åt min hund.Frågan är vad jag ska göra,jag behöver väldigt goda råd just nu.Usch,jag känner mig verkligen som världens absolut sämsta och värsta hundägare just nu.
Senast ändrad av en moderator: