Seabaz
Trådstartare
Ibland blir jag så ledsen på min häst (eller på mig själv?) när jag rider.
När jag rider med stångbett så går hästen klockrent och jag har fjäderlätta händer och han lyssnar på minsta lilla.
Jag vet ju att det är ett skarpt bett och det är lätt att han bara knäcker av i nacken om man inte rider med sitsen, det har jag koll på.
Detta bettet brukar jag bara ha när jag rider i skogen då han kan bli stark och tävlingsinriktad med fler ekipage med. Men ibland går vi in på ridbanan 10-15 minuter efter en skogstur och då har jag ju dressyrat med det bettet och det går som sagt jättebra!
Men jag vill ju tävla så då måste jag ha tränsbett så det är i huvudsak detta jag rider på när jag ska ha ett dressyrpass.
Men då blir jag så ledsen ibland för hela hästen hamnar verkligen i handen på bettet. Han blir så tung och istadig.
Att rida med spö på den här hästen går inte, han är fruktansvärt spörädd och blir stressad och ser svart. Sporrar har jag inte provat och jag vill inte behöva ta till sånt jag normalt inte använder, han ÄR känslig - när han vill.
Om jag har hinder framme på banan och tränar hoppning på tränsbettet så går det jättebra, han är pigg, framåt och uppåt, rund och fin galopp och en luftig trav. Jättefin i handen.
Det är verkligen BARA när vi ska rida ett rent dressyrpass som han totaldör och skiter totalt i mig, hur mycket sits och ben jag än försöker. Hur mycket eller lite vi än värmer upp och på olika sätt. Galoppen är verkligen fruktansvärd och traven är tråkig utan engagemang...
Att sitta och störtbråka med hästen 40 minuter för att få till en bra volt i galopp, alltså man ledsnar ganska fort på ridningen då tyvärr...
Jag är på gång att ta ut min gamla tränare men just nu känns allt bara förjävligt. Är det någon som varit med om liknande?
För jag tänker, med stångbettet så kan jag rida honom fint i dressyr på halvlånga tyglar, det borde jag ju kunna göra på ett tränsbett också, det borde inte spela någon roll vad som ligger i munnen på hästen när man inte använder tyglarna så mycket?!
uppgiven efter tråkigt ridpass idag....
När jag rider med stångbett så går hästen klockrent och jag har fjäderlätta händer och han lyssnar på minsta lilla.
Jag vet ju att det är ett skarpt bett och det är lätt att han bara knäcker av i nacken om man inte rider med sitsen, det har jag koll på.
Detta bettet brukar jag bara ha när jag rider i skogen då han kan bli stark och tävlingsinriktad med fler ekipage med. Men ibland går vi in på ridbanan 10-15 minuter efter en skogstur och då har jag ju dressyrat med det bettet och det går som sagt jättebra!
Men jag vill ju tävla så då måste jag ha tränsbett så det är i huvudsak detta jag rider på när jag ska ha ett dressyrpass.
Men då blir jag så ledsen ibland för hela hästen hamnar verkligen i handen på bettet. Han blir så tung och istadig.
Att rida med spö på den här hästen går inte, han är fruktansvärt spörädd och blir stressad och ser svart. Sporrar har jag inte provat och jag vill inte behöva ta till sånt jag normalt inte använder, han ÄR känslig - när han vill.
Om jag har hinder framme på banan och tränar hoppning på tränsbettet så går det jättebra, han är pigg, framåt och uppåt, rund och fin galopp och en luftig trav. Jättefin i handen.
Det är verkligen BARA när vi ska rida ett rent dressyrpass som han totaldör och skiter totalt i mig, hur mycket sits och ben jag än försöker. Hur mycket eller lite vi än värmer upp och på olika sätt. Galoppen är verkligen fruktansvärd och traven är tråkig utan engagemang...
Att sitta och störtbråka med hästen 40 minuter för att få till en bra volt i galopp, alltså man ledsnar ganska fort på ridningen då tyvärr...
Jag är på gång att ta ut min gamla tränare men just nu känns allt bara förjävligt. Är det någon som varit med om liknande?
För jag tänker, med stångbettet så kan jag rida honom fint i dressyr på halvlånga tyglar, det borde jag ju kunna göra på ett tränsbett också, det borde inte spela någon roll vad som ligger i munnen på hästen när man inte använder tyglarna så mycket?!
uppgiven efter tråkigt ridpass idag....