J
Jossan
Det händer inte ofta att jag litar på mitt eget omdöme vid skada. Ofta inte bara ringer jag vet. utan tar ut någon som kan bekräfta mina misstankar och/eller ge eventuell behandling.
Men nu har jag istället lite is i magen och litar jag på mina egna kunskaper och erfarenheter. Få se om ni håller med? (Vilket alltså innebär att jag INTE litar på mig själv till fullo, utan söker bekräftelse hos er, men what the f**k )
Hästen kom in från hagen igår kväll med mkt svullet h.b och ovilja att stödja på benet.
En ytlig sårskada strax under hasen, ett litet skrapsår. Svullnad från strax ovanför hasen till kotan. Liten temp.höjning, men ingen direkt feber.
Inte direkt allmänpåverkad, gick på alla 4 ur boxen men fick rejält ont efter att ha gått 25 meter och hoppade i princip på 3 ben tillbaka.
Ringde vet. och bestämde att vi skulle avvakta tills imorse.
Ute tidigt imorse, hästen mycket pigg och framåt och sprang nästan ur boxen. I princip lika svullen, men svullnaden hade "runnit ner" något mot kotan.
Gick något bättre, men fortfarande rejält halt efter 25 meters promenad.
Ringde kliniken, som inte trodde på fraktur (hade inte varit så svullet, dessutom hade hon sannolikt inte stöttat på benet alls) utan rekommenderade mig att avvakta och låta någon titta på henne.
Ringde min vet. men förvånade mig själv med att säga att jag ville avvakta, skulle ringa om det inte blev bättre.
Gör givetvis allt jag kan själv, men kände inte att en vet. skulle kunna göra mer att ge smärtstillande och skicka dyr räkning. Det går inte att se mer förrän svullnaden gått ner i alla fall, hon skulle inte se mer än det jag redan berättat.
Dessutom känns smärtstillande sådär, smärtan är ett tecken på att något är fel och hästen är inte dummare än att hon tar det lugnt så länge det gör ont (kategorin smart häst ). Hon kändes absolut inte "plågad" utan glad, vilket hade stor betydelse för mig.
Så jag kylde benet och fick ner svullnaden något, lindade alla 4 på inrådan av vet. och släppte sedan ut hästen i minimal hage med hö och kompisar i närheten.
Ska dit igen nu och kyla igen, ge fortsatt stöd (linda) och se om det blivit något bättre.
/Josefine, kan själv (som 2-åringen hemma säger )