Jag är en daltare - hjälp mig!

Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Mao. en häst vill bara leda sålänge ingen annan visar sig ha större kapacitet att göra det.

En ledarindivid mår bra av att ha en ledare men en icke-ledarindivid mår inte alltid bra av att leda.

Mjao jag håller med dig helt men jag har inte sagt att alla hästar är nöjda med ledarroller men de strävar efter dem om det inte finns en annan starkare individ närvarande- för att överlevndaschanserna skall öka. Därför kan till och med de ranglägsta individerna mopsa upp sig mot oss människor eftersom de vill vara högre och få bestämma.
Ingen häst vill vara ranglåg, de strävar efter att vara så ranghöga som möjligt för att undvika att bli hunsade av de andra, vissa är dock mentalt svagare än andra och därför uppkommer rangordningen.

Nu upprepar jag mig igen men jag står för detta som jag baserat på fakta, iakttagelser och kännedom av andra flockdjur. Kan man inte vara ledare så fjäskar man och får skydd av den individen istället för att försäkra sig om att få tillräckligt med föda för att öka sina chanser att leva och därmed producera en avkomma och föra sina gener vidare. Därför strävar många djurarter att få bestämma om de kan men vissa lämnar gärna över ledarskapet mer än andra eftersom de inte har mentaliteten, ponus och säkerheten i sig- och eftersom den nya individen har alla dessa underbara egenskaper så gör hästen bäst ifrån sig att överlämna ledarskapet för att säkerställa sin och sina avkommors överlevnad.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Avvisar hästen finns inte i min värld, hästen är min kompis och en sån avvisar man inte. Jag behöver inte flytta henne heller, hon har 4 ben så det klarar hon så bra själv så.:D Drar man åt samma håll så behöver det inte bli nåt kiv och varför ska jag alltid bestämma allt? Ledarskap, bah, j*vla skitsnack, en häst som du behandlar som du vill bli behandlad själv får du aldrig nåt problem med.

Det ska vara kul att ha häst och umgås med dom. Alltid!:)

Vilket trevligt inlägg! :love:
Jag ser heller ingen anledning till att skicka hästen fram och tillbaka. Man samarbetar med sin häst och har en lågmäld kommunikation.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Kommentar till Ridde och Sar:

Men nu är det ju också så att hästar är olika, precis som vi människor. Vissa hästar intar lättare en ledarposition och försöker då även sätta människan på plats. Andra hästar tycker lättare att det är rätt skönt att låta människan ta ledarpositionen utan att saken för den skull måste avgöras genom en direkt fight. Med andra ord har alla en sorts rangordning inför varandra - ibland efter att man gjort upp om det, ibland för att hästen har bestämt sig för att låta människan vara den som bestämmer i slutänden.

Att ha en relation där båda parter vet sin rang är förstås inget som behöver vara ett resultat av hårda och elaka tvångsmetoder! Tvärtom.

Jag hade ett sto på foder. Hon var stor (182 cm och med matchvikt på kring ett ton) och hon hade alltid varit en dominant individ. Eftersom jag älskade och avgudade henne så mycket var jag kanske väl otydlig mot henne till en början och hon ville därför ta över. Det resulterade i en period då vare sig hon eller jag var lycklig - men perioden var kort eftersom jag rätt snart började visa henne vad som var ok och vad som inte var det. Därefter fick vi succesivt en grundmurad och god relation till varandra!

När vi gjorde upp om "rangen" i vårt förhållanden var hon lite aggressiv till en början, inte så att hon gick till angrepp mot mig, men så att hon klart "varnade" och det hände att hon bet mig när jag bad henne göra vissa saker. Genom att jag släppte henne lös i paddocken och gick in själv och sedan ägnade en timme åt att vi bara gick runt med varandra och där hon fick inse att jag inte skulle flytta mig för henne när hon försökte gå rakt emot mig utan att jag faktiskt tänkte flytta henne nådde vi ett första steg på vår rangordning. Knappt ett ord yttrades vid denna "uppgörelse" och inga slag eller liknande (tja förutom att hon viftade lite med bakbenen för att visa irritationen då). Efter denna stund var vi mer än halvvägs framme - vi hade klämt varandra på pulsen och visste var vi hade varandra.

SENARE - när förhållandet och rangen redan var etablerade - kunde vi busa, töja på vissa gränser och då behövde jag inte bestämma allt längre heller. Många av våra turer i skogen gick till så att hon fick välja väg hela rundan, jag bara talade om att det inte var ok att vända 180 grader och gå hemåt den väg vi kommit, annars fick hon gå som hon ville. Jag hade henne lös på gården och hon följde efter mig när jag pysslade eller stod någonstans och klippte gräsmattan :d . Men allt sådant förutsätter enligt min mening att båda parter är vana vid varandra, känner till hur den andre reagerar och LITAR på varandra. Min erfarenhet är ringa men det jag sett är att en häst inte kan lita på en person som han/hon inte vet var han har = har klargjort en rang med och där denne visat sig vara en bra "ledare" eller vad man skall kalla det.
 
Senast ändrad:
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Väldigt intressant tråd det blev tycker jag! Tar mig friheten och berättar lite hur det gick igår, andra gånger vi var på träningen. Min häst var kollugn hela passet. Tränaren frågade om vi tränat mycket under veckan, vilket vi inte hade eftersom jag haft fullt upp. Han tyckte det såg ut som om vi legat i sa han :angel:
Det var lite som jag misstänkte, att bara han kollat in stället vilket han hade fullt upp med första gången så tog han det hela med ro. Jag var helglad hela kvällen igår!!! Jag kan nog fortsätta dalta med min älskling. Ha det bra allihopa.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Dalta på du - ni verkar ju ha en bra kommunikation! Men jag håller med om att den här tråden blev intressant.

Ge duktighästen en puss från oss på Buke...
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Mjao jag håller med dig helt men jag har inte sagt att alla hästar är nöjda med ledarroller men de strävar efter dem om det inte finns en annan starkare individ närvarande- för att överlevndaschanserna skall öka.
Där är vi överens till 100%. :)

Ingen häst vill vara ranglåg, de strävar efter att vara så ranghöga som möjligt för att undvika att bli hunsade av de andra, vissa är dock mentalt svagare än andra och därför uppkommer rangordningen.
Där är jag inte med dig riktigt. Men det är ok. ;)

Nu upprepar jag mig igen men jag står för detta som jag baserat på fakta, iakttagelser och kännedom av andra flockdjur. Kan man inte vara ledare så fjäskar man och får skydd av den individen istället för att försäkra sig om att få tillräckligt med föda för att öka sina chanser att leva och därmed producera en avkomma och föra sina gener vidare. Därför strävar många djurarter att få bestämma om de kan men vissa lämnar gärna över ledarskapet mer än andra eftersom de inte har mentaliteten, ponus och säkerheten i sig- och eftersom den nya individen har alla dessa underbara egenskaper så gör hästen bäst ifrån sig att överlämna ledarskapet för att säkerställa sin och sina avkommors överlevnad.
Återigen inte med dig i det fetstilta. Det kanske har att göra med hur du formulerar dig men det gör stor skillnad för vikten av det du säger. Har hästen hittat en individ som kan ge den trygghet så är det där den vill vara. Och efter som att samarbete i flocken leder till större chanser till överlevnad så är det också ett naturligt val för hästen att göra det. En häst som inte samarbetar är en häst som inte är trygg i sin situation och med sin ledare. det handlar alltså inte att fjäska och gilla läget utan om att detta är en ultimat situation för en häst. Den är skapt att leva i den här situationen, det är naturligt och rätt och tillfredsställande. Att denna naturligt uppkomna situationen som majoriteten av alla hästar är i (förutom de ledande individerna) skulle vara en mindre bra situation än den som endast några få hästar har (alltså ledande situation) är för mig helt ologiskt. Samtidigt finns det ingenting som kan bevisa någon av dessa teorier - det sitter ju som sagt i hästens huvud. Men jag upplever min teori mer logisk och därav är det den jag väljer att tro på. :) Men som sagt, tanken är fri. Det är positivt att det finns olika teorier och åsikter. :bow:
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Va roligt att det går så bra! :) Tror att ni har en utmärkt trevlig relation och viktigast är ALLTID att ni båda trivs med livet. :bow:
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Han behövde vänja sig lite granna. Coolt. Heja er och lycka till.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Kommentar till Ridde och Sar:

Min erfarenhet är ringa men det jag sett är att en häst inte kan lita på en person som han/hon inte vet var han har = har klargjort en rang med och där denne visat sig vara en bra "ledare" eller vad man skall kalla det.

Men det behöver man inte skicka en häst fram och tillbaka för att etablera. Det är överhuvudtaget inget som ska behöva tränas fram utan det ligger i luften. Du känner säkert någon gammal hästkarl/kvinna som bara behöver visa sig för att varje häst i stallet plötsligt får något lugnt och harmoniskt i blicken. Han/hon behöver inte skicka hästen fram och tillbaka, avvisa etc utan rangen finns där outtalat och hästkarlen/kvinnan och hästen samarbetar utan att någon behöver bevisa att den bestämmer.
Har man det inte så behöver man själv träna och tänka igenom sitt beteende för att skapa ett sådant samarbete med hästen. Vissa tar vägen genom att öva dominans och avvisa hästen, själv tycker jag inte att det är ett schysst tillvägagångsätt utan förordar hellre att man själv tränar sig än hästen (ex.vis genom att verkligen insupa vad den gamle hästkarlen/kvinna gör i sitt samspel med hästarna).
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Jag håller med dig i det du säger men inte i detta:

"hästar vill vara flockledare dock om det kommer en starkare individ kommer hästen att kuva sig för att öka sina överlevnadschanser."

________________________________________________________

Då tolkar jag det så att du tillbakavisar evolutionen?
För att överleva har djur strategier. De är inte medvetna utan instinktiva. Hierarkier har en viktig evolutionistisk funktion. Var häst för sig skulle i prinicip ha lett till utrotning av arten.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Tyckte det som tintilar skrev i början var väldigt bra :) Ville bara lägga till nåt som jag läste någonstans (kan det varit strömsholm) förlänge sen som jag tyckte var bra! :)

Det är en konst som få förstå - att vara stark men mild ändå
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Jag anser att ordet kuva inte hör hemma där. Däremot säger jag inte att hierarkier inte existerar.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av...
2
Svar
20
· Visningar
4 531
Senast: Ramona
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok På grund av att min skadade/inflammerade axel börjat göra allt mer ont så gjorde jag ett bryskt avbrott i all styrketräning...
Svar
0
· Visningar
667
Senast: cassiopeja
·
Hästhantering Hej alla.. Med risk för att skriva en lång novell nu men, känner att jag behöver bolla lite. Har en kbl-valack sen 19 år som i...
Svar
6
· Visningar
1 530
Senast: Mia_R
·
Övr. Hund Min hund fyller sju år i mars. Han är en blandras mellan 75% Jack russel och 25% Dansk-svensk gårdshund. Han är en fantastiskt snäll och...
Svar
11
· Visningar
6 086
Senast: paradiset
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp