Istadighet..testar mig fortfarande?

I

IslaBonita

Jag har skrivit någon tråd tidigare om min häst som jag haft sedan slutet av augusti. I början testade hon mig och var lite istadig, backade och hade sig. Jag har testat att rida ut korta rundor nära stallet, tagit mig tid att lära känna hästen och övat mycket dressyrövningar, även tränat klicker, och försökt vara snäll och rolig kompis till min häst!

Idag gav jag mig för första gången iväg på en långtur ut i skogen alldeles ensam. Jag red och tänkte på hur otroligt smart och duktig jag varit som befäst mitt ledarskap på ett vänligt sätt under några månader och vilka kompisar vi blivit, jag och min fantastiska häst. Och vilket bra upplägg jag hade gjort i och med att jag väntat så pass länge med att rida ut ensam.

MEN :devil:

Det kom en bil, vägen var smal och det fanns ingen möjlighet att bara stanna utmed vägen, jag vände runt hästen på en liten avfart så att nosen var vänd mot bilen. Efter att bilen passerat var det stört omöjligt att få fram häst-f-n! I ungefär 20 minuter var det backande, "småstegrande", försök att springa hemåt och så vidare...på vägen! Som tur var kom ingen bil just då, det var enbart skog bakom och in i skogen var vi :o... Jag drev och var bestämd och samtidigt lugn. Använde spöet, men försiktigt, jag har ALDRIG slått min häst med spöt men har det alltid med mig när jag rider.. hon har testat mig innan så jag blev inte rädd eller nervös, mest besviken. Till slut blev jag arg och smällde till hästen ordentligt med spöet och DÅ gick hon, till slut.

Nu känner jag mig rätt ledsen, att jag behövde piska min häst för att hon skulle gå framåt!? Jag ville ta med hästen på en trevlig skön och lugn ridtur i skogen och inte ha nån sorts maktkamp!! Jag kunde ju inte gärna vända hem heller för att hästen plötsligt kände för det, hade ju säkert blivit sju resor värre nästa gång... ?

Vad vill jag då med mitt inlägg... Skriva av mig... och kolla hur länge era "nya" hästar testat er? Nu blev resten av ridturen trevlig med en positiv och glad häst, men såhär i efterhand är jag ändå väldigt besviken... Var jag för snabb med att rida iväg själv på en långtur? Skulle jag gjort något annat?

Vill verkligen komma igång att rida ut själv så jag slipper traggla på hemmaplan, det blir ju aptråkigt för både mig och hästen i längden!

(Sätter en liten parantes här att jag rider med vanlig utrustning: tränsbett, inga sporrar men spö, och att hästen nyligen är kollad av veterinär och är pigg och frisk för övrigt)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Istadighet..testar mig fortfarande?

Om hästen är kollad av veterinär så tycker jag inte att det är någon fara. Hellre en gång bestämt än flera gånger "smånyp"! Har din häst starkt psyke? Min valack har det och han var precis som din då när jag köpte honom. Fick honom inte att gå framåt och det som hjälpte på honom var en rejäl tillsägelse en gång. Jag förstår dig dock, jag var varje gång ledsen över att använda spö på honom för att ens överhuvudtaget få honom att gå framåt. Det är väldigt frustrerande och man känner som en riktigt dålig hästägare! Jag fick så småningom uppfostringshjälp av min granne som är mer hästkunnig än mig, min häst hade inget respekt för människor överhuvudtaget.

Idag använder jag dock sällan och aldrig pisk!

Edit: Tilläggas bör att jag hade problem med honom i över ett halvår innan vi kom överrens, och det tack vare hjälp.
 
Sv: Istadighet..testar mig fortfarande?

jag hade samma (eller i allafall liknande) problem med min medryttarhäst i kanske 4-5 månader. Det gick INTE att rida ut ensam på henne och hon lyssnade inte på mig så bra heller när man red tillsammans med kompisar. När man var själv så försökte hon hitta på allt för att man skulle bli less och vända hemåt. Låtsades vara rädd för allt och började backa, vända sig, takta och jaa.. allt hon kom på och jag vågade ju inte vara bestämd med henne, eftersom att jag var som en liten myra på en stor och viljeegen (finns det nåt som heter det?) häst som gärna hittade en orsak till att skena med mig på ryggen (ex. när jag la på spöt, då hon var ganska rädd för det. ett tag senare förstod hon att man faktiskt kan använda spöt på ett bra sätt också och var inte lika rädd för det, men hennes ägare säger att hennes förra ägare typ gett henne stryk om hon gjort nåt, fast då vet man juitne som det är sant.). Men efter att jag samlat mod och fått lite hjälp så löste det sig jättebra och vi funkade jättebra tillsammans tycker jag :D har just slutat på henne. vi fick 11 månader tillsammans <3
 
Senast ändrad:
Sv: Istadighet..testar mig fortfarande?

Tycker inte du ska känna dig besviken på något sätt! Tycker det låter som du hanterade situationen bra, hästen testade och du väntade ut det, vänligt men bestämt. Tycker du ska fortsätta rida ut ensam, men du behöver ju inte utsätta er för några onödiga risker som du kan undvika tills du känner dig helt säker på hästen även ensam, tex. att rida ut väldigt blåsiga dagar, i mörker eller vägar med mkt trafik (el vad du nu vet att hästen reagerar på).

Har varit medryttar på flera olika hästar genom åren och de flesta har testat på ett eller annat sätt, mer eller mindre. De flesta mest bara i början, men senaste hästen kunde testa ibland även efter flera månader, tex. när vi inte ridit en viss väg på ett tag. Ett par gånger genom att backa rakt bakåt så fort han kunde, lite obehagligt, men då kände jag honom bra och visste hans gränser.
 
Sv: Istadighet..testar mig fortfarande?

Jag màste säga att du inte borde känna dig lessen, inte det minsta. Du skall känna dig stolt över att ha gjort det rätta.

Hästar är fridfulla och snälla djur, men även i hästens vardag ingàr det lite vàld, tänk hur hästarna dominerar över varandra och hur de fâr den andra att lyssna. Visst man kan inte misshandla sin hást för att fà ledarskap, vánskap, tillit. Men utan att vissa att du är ledaren och att det är du som bestämer det är dig hásten skall följa och lyda sà fàr du inte heller ledarskapen och tilliten fràn hästen. Vem accepterar en mes som sin ledare?

Vad hásten gjorde är direkt farligt, den gick bakàt vilket ár en mycket dàlg ovanna.

Kanske den dära smállen du gav hästen borde kanske ha kommigt mycket tidigare och du hade slupigt en del problem. Tro mig hästar försàr nästan alltid varför de fàr en smisk i ett sàdant läge och de tar oftas korrigeringen riktigt bra om den utförs rätt.

Hästar läser inte NH böcker de tittar inte heller pà "my little ponny" de fungerar ut efter sina instinkter och om vi skall dressera en häst sà behöver vi följa deras naturliga reaktioner. Ett spörapp är ingenting för en häst ibland akn det behövas, ibland är det nödvändigt.

Sà i den situationen du var sà gjorde du rätt.
 
Sv: Istadighet..testar mig fortfarande?

Tack för era svar! Får mig att känna mig som en bättre människa! "Kul" att höra att flera än jag haft problem i början och att det gått över!! Om än efter rätt många månader....

Och att använda spöet,,, ja med tanke på att hästen faktiskt lyssnade så borde jag gjort det lite tidigare! I situationen önskade man ju helst att man sluppit och antar att det är därför man tvekar att använda spöet på sin vän.
 
Sv: Istadighet..testar mig fortfarande?

Kan man vara kompis med en häst på det sättet som vi tänker oss en kompis? Jag tror inte det. Även om två hästar verkar till att föredra varandras sällskap så är det alltid att den ena står över den andra. I hästarnas värld skapar detta ordning och trygghet. Jag försöker tänka att "testande" hästar frågar - kan man lita på dig eller jag måste vara den som håller koll? Sedan kan man inte med ord tala om för hästen att människan är den som bestämmer utan det måste man göra på hästarnas vis - genom att sätta varandra på plats, inte sällan med ganska stort våld. Jag ser hur vårt avelssto kan behandla sina föl och även de andra i flocken kan gå ganska hårthänt fram med unghästarna som "tar sig ton" och ifrågasätter rangordningen. Ett spörapp framstår i detta fallet som en smekning kan jag säga.
Så att du vågar ta befälet och säga till på skarpen var gränsen går kan också skapa en tryggare häst. Sedan är det ju mil mellan en ordentlig tillrättavisning med ett spörapp och misshandel. Och alla normalt funtade människor vet skillnaden. När hästen sedan accepterar ägaren som högre i rang kan vi människor uppfatta det som vi och hästen är kompisar på ett mänskligt plan, vilket jag som sagt inte tror. Snarare handlar det om en relation där människan är dominant men som också innefattar vänlighet, beröring, respekt och kärlek.

Vad vill jag ha sagt med detta långa inlägg? Jo, att du inte ska vara ledsen för att du vågar vara ledare även om du får ta till metoder som bär dig (och de flesta andra) emot. Men en häst är en häst och de är stora och starka och din säkerhet får inte äventyras.
Har du dessutom ett starkt sto så får du vara beredd att "diskutera" hela livet med henne. :D:eek: Fortfarande efter 2,5 år kan vårt sto stanna och fråga "menar du verkligen att jag ska gå där? (som hon gjort ca 2000 ggr tidigare). "Nej, det tror jag inte jag ska idag!":devil: Och det krävs mycket bestämdhet och envishet och ibland till slut ett ordentligt rapp där bak innan hon säger "okej då, jag går väl då. MEN jag håller inte med dig!!!"
 
Sv: Istadighet..testar mig fortfarande?

Hahaha, du har nog helt rätt! Jag red och tänkte att "här är vi två vänner, ute tillsammans... lalala", medans hästen smidde heeelt andra planer :angel:

Som tur är testar hon mig ganska "snällt" trots allt, hon försöker ju inte kasta åtminstone, det är jag glad för. Däremot är jag fortfarande rädd att hon börjar backa i fel situationer så att jag blir rädd och hoppar av.
 
Sv: Istadighet..testar mig fortfarande?

Jag får säga lite som Strindlund: "Hellre en gång bestämt än flera gånger smånyp". Du har ju jobbat med hästen och det har gått bra. Och plötsligt gör den en sån test, då får du ju verkligen ta tag i den gången för sånt uppförande är inte ok. Särskillt inte på en väg, eller nånstans alls för den delen.
Min häst är 4 (snart 5) år nu och jag har fått ta i mot henne när hon har försökt "stoppa", för för mig är det inte acceptabelt att inte gå fram. Är den rädd kan hästen få stanna och titta, men aldrig gå bakåt. Jag har haft min häst sedan hon var 9 mån och har ridit in henne själv så jag känner henne väl, och hon har alltid varit väldigt självständig och aldrig brytt sig om att gå ensam ut i skogen. Kan nog säga att vi oftare har varit ute utan sällskap än med (och detta gäller från att hon var liten) just av den enkla anledningen att vi har haft hästar som inte fått lära sig att gå själv eller först, och det är rent ut sagt skitjobbigt.
När min häst testade mig genom att försöka stanna på stallplan var det bara ett ordentligt rapp med spöt i rätt ögonblick som funkade. På henne funkar inget småpetande, det skiter hon totalt i och har alltid gjort -som exempel; när hon var ca 1 år och skulle lösgalopperas brydde hon sig inte ett smack om långpisken om man smällde med den i luften, om man lät själva "snöret" på pisken nudda henne på baken för att få en reaktion lyfte hon bara ett bakben lite extra och travade vidare som om inget hänt.
Hon har alltid varit sån att hon inte brytt sig om spö eller så, det är först nu på senare tid som man faktiskt får respons (och då inte behöver ta i så).
Tillbaka till "testandet": Det gäller att vara snabb och inte låta hästen få chansen att stanna och börja tjafsa utan om den börjar tveka och orma sig, rama in och rid på. Slår den i bromsen mer -försök att trava iväg. Och funkar inte det -en ordentlig smäll på rumpan så det händer nåt!

Nu menar jag inte att man ska piska runt sin häst utan i en situation som när den stannar och börjar backa tex så får man faktiskt sätta stopp för det.
 
Sv: Istadighet..testar mig fortfarande?

Jag tycker inte att det är fel att använda spöet när hästen beter sig sådär, men samtidigt måste man veta att man själv agerar på rätt sätt.
Endel har en förmåga att låta hästen "få rätt" fast omedvetet(?).
En tydligt exempel är om hästen vägrar gå åt höger, den drar istället åt vänster. Ryttaren får inte hästen att gå till höger, så till slut lägger denne en volt åt vänster.
Där fick genast hästen övertaget eftersom den fick som den ville (Även om ryttaren tror att den bestämde när den styrde).
Är hästen väldigt envis så kommer den forstätta. Hade ryttaren dragit hästen åt höger kanske den istället hade gett med sig där!


Att hästen testar är inget konstigt alls, ni har ju bara känt varandra några månder :)
Min häst testar också lite ibland, hon är verkligen van att få som hon vill (väldigt irriterande!!!) så hon är också sån som backar och snurrar och även småstegrar ibland.
Förra veckan höll hon tom på att få av mig :p bara för att hästen framför var för långt bort och jag tyckte att hon skulle gå lugnt :grin:
Hade jag haft ett spö hade jag gett henne ett rapp där, men jag fick nöja mig med att dra runt henne ett varv och picka lite med fötterna. Jag anser att om hästen gör något 'dumt' så ska det inte löna sig, det ska vara obehagligt eller jobbigt för den.
Ända gången man kan vara "snäll" är när hästen gör det pga rädsla, så länge det inte går överstyr och hästen gör något farligt..
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
Svar
19
· Visningar
1 718
Senast: Freazer
·
Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 461
Senast: mars
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 224
Senast: Juli0a
·
Ridning Min medryttarhäst är världens snällaste, tryggaste och lugnaste pojke, för någon vecka sedan red vi förbi ett garage där någon plötsligt...
Svar
6
· Visningar
2 224
Senast: SkorpSmulan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp