Sv: Islandshästen, en häst för alla?
ang skrev:
Jag tror att vi kanske missuppfattar varandra nu och jag nämnde antalet bara för att påvisa att jag INTE har alltför stor erfarenhet och jag betonade också att det är vad jag tror. Inte att jag vet att det är så. Men dessa antalsmässigt få som jag härrör till kan ju inte enbart vara undantagen? Självklart kommer det en och annan - från båda håll.
Givetvis nedärvs lynne som gångarter, men även det från båda sidor hingst som sto. Jag ville bara påtala att bara för att man hittar en drömhingst så blir det inte ett kanonföl per automatik - det finns så många andra faktorer som väger in. Och aveln bedrivs faktiskt av flera med MINDRE erfarenhet också så den mänskliga faktorn i val av BÅDE sto och hingst kan också begrundas ...
Och det var väl dit jag ville komma med mitt inlägg; att jag tror att även vi människor måste ta vårt ansvar för att hitta en häst som passar oss och inte bara tro att det finns en häst för alla. I ansvaret ligger vår kunskap om såväl skötsel som ridning - för det vore befängt att låta ett djur som inte har någon valmöjlighet gällande sina livsvillkor ansvara för att allt skall fungera som vi tänkt när vi kanske inte ens vet vad vi gör. Det är ju inte som att byta ett par skor med fel storlek.
Många ggr när jag uttrycker erfarenheter här på forumet så är det inte bara mina egna utan också alla mina bekantas som avlar och håller på med islandshästar. Bland dem finns både mycket kända och erfarna och någon oerfaren samt mycket blandat stomaterial och många olika använda hingstar.
Den erfarenhet som vi gjort och som stämmer med känd husdjursgenetik är att har du två lugna, snälla och trygga individer så är chansen mycket stor att du får en dito avkomma efter dem. Har du två heta och känsliga individer så är chansen mycket stor att man får en sådan avkomma. Det är inte konstigare än att om du har två individer med mycket pass så är chansen mycket stor att du får en avkomma med mycket pass och att tyskarna lyckades få tregångare i ett experiment där man endast avlade på fyrgångare så passanlaget försvann mer och mer. Det finns andra raser där man avlat bort dåligt lynne, shirehästen tex, som är känd för sitt mycket goda lynne. Vi har sådana i trakten också och de har en av de trevligaste hingstar jag någonsin träffat. Storleken har kanske tvingat människan att tänka mer på lynnet i det fallet.
Om jag vill avla godmodiga hästar, dvs trygga och säkra hästar men som i sig själva gärna vill vara till lags, inte har tendensen att vilja vara fräcka och ta över, då vill jag ha två sådana individer att avla på! Stoet är inget problem eftersom jag får avla på vilket sto jag vill och kan använda ett sto med sådant super lynne, men det finns inte så många godkända hingstar som har detta lynne eftersom man inte lagt lynnet som bas utan istället lagt gångarterna, viljan och exteriören som bas, vilket är helt fel! Lynnet måste vara basen!
Det som skiljer svensk avel från isländsk avel är att där har lynnet varit basen! Därför har islandshästen blivit känd som den trygga och säkra familjehästen! Fortfarande ger islänningarna mer akt på lynnet än vad vi gör i Sverige och otäckingarna hamnar på bordet istället för som ridhästar, vilket inte sker i Sverige! Vi har en mycket dålig ovana att inte vara så noga med lynnet om hästen har tillräckligt bra gångarter eller exteriör! Därför har det varit så mycket lynnesproblem på halvbloden; prestation har gått före lynnet. Det är detta jag tycker är vansinne och skall vi göra om detta vansinne med islandshästen???
Annat är det på Island. Gunnar Árnason toppavlar MEN han sade tydligt på mötet att lynnet är basen i hans avel! Jag har inte hört någon av toppavlarna i Sverige säga att de har lynnet som bas för sin avel!? Gunnar avlar inte familjehästar för han ser inga pengar i det men han förstod ändå min åsikt. Om jag fick bestämma så skulle basen i svensk avel vara lynnet och exteriörbedömningen ersättas av en veterinärbesiktning som ju tar hänsyn till exteriöra osunda avvikelser samt en beskrivning typ grovt byggd, högbent, litet huvud osv men utan värdemätning. Dåligt lynne och direkt felaktig exteriör skulle vara diskvalificerande. Gångarterna skulle bedömas efter egen bärighet, takt, vägvinnande steg och sist lyft! Lynnet skulle bedömas vid både hantering och ridning enligt bestämda moment och viljan skulle delas upp i framåtanda och arbetsvilja, dvs vilja att göra ryttaren till lags.
Det är efter detta jag väljer avelsdjur själv.Ibland har jag missbedömt ett sto eller en hingst eller en kombination av dem och då har det inte blivit det lynne jag vill ha. Framför allt gäller det hingstarna där man kan få obehagliga överraskningar om man inte känner hingsten mycket väl. Ibland är jag ute efter att avla en tävlingshäst till mig själv ibland efter att avla en snäll, rejäl, lättöltad och viktbärande häst för familjeändamål. Det måste finnas utrymme för både och, speciellt som de flesta faktiskt vill ha den senare sorten. 5000 turridningsfirmor i Europa kan ju inte ha fel när de valt just islandshästen för sitt godmodiga och tålmodiga lynne och Sveriges största importör på islandshästar importerar mest lättridna familjehästar. Då skall man komma ihåg att Sverige är Islands största marknad! Men måste vi göra så i fortsättningen att vi måste importera familjehästar från Island där aveln är fri därför att vi i Sverige endast får avla på topphingstar där lynnet är av sekundär betydelse???
Tänk efter lite så kanske du inte missuppfattar vart jag vill komma. Eftersom islänningarna prioriterar lynnet i sin avel och slaktar de med mindre bra lynne (Vilket kanske tyvärr inte gäller topphästarna som kostat för mycket att ta fram och man vill gärna ha tillbaka pengarna) men vi prioriterar inte lynnet och slaktar knappt några pga lynnet (Jag har gjort, ingen egen uppfödning dock men jag gör om jag får en häst med elakt lynne) så är jag rädd att andelen islänningar med sämre lynne ökar i Sverige. Inte är det ovanligt heller att ett vackert djur med fina rörelser sätts i avel trots dåligt lynne! Eller bara för att man inte kan rida hästen så avlar man på den (kan det bero på felahantering, det medfödda lynnet, sjukdom eller skada) och är det då ett dåligt lynne i botten ja då förstör man ju aveln.
Fortfarande säger jag att avlar man på heta hästar så får man ingen lugn familjehäst, hur mycket man än tränar hästarna! Men det kan komma ett fåtal lugna hästar av den aveln men de tillhör undantagen! Motsatt gäller också och då blir det mer rätt för det är inte mer än några % som tävlar.
Men jag tycker att vi skall avla på både och i rättvisans namn! Så länge hästarna är friska och korrekta så är avel ok på varje individ.
Anette
