Islandshästen, en häst för alla?

[kopur]

"Susanne Gilien (eller hur det stavas) som utbildat många unghästar och som numera jobbar på Flyinge, sa en gång att en häst som hon ridit och utbildats skall för en annan ryttare vara som en AHA upplevelse, då kunde kom säga att hon hade lyckats! Puh, vilket mål att jobba mot !"

Oj, jag har nog en liten bit kvar... :smirk: Några hundra mil eller så!

 

[em76]

"anpassar sig efter ryttaren" stämmer bra, med mig gick han så försiktigt, han trodde väl jag var handikappad.
"Elin Svala" Nej, nej, nej! Det är Ingrids Svala. :smirk:

 

[Juvelflickan]

Hejsan!

Min häst är absolut inte en häst som vem som helst kan hoppa upp på, egentligen ingen annan än jag. Hon blir hel-tossig hehe, men det beror i sig att hon inte hade det så bra innan..

Andra turhästar och liknande är verkligen en häst för vem som helst, de är riktiga hjältar

/Frida

______________________________

"Dream as you'll live forever, live as you'll die today"
"Om Gud skapade mig så skall jag inte behöva buga för honom. Han får faktiskt stå för vad han har gjort!"

 

[Sammets_rosa]

Berodde garanterat på att han hade noll kondis och var oskodd! Hade ju ingen sadel heller *suck*! (Har pm:at dig om senaste nytt, då han skall ut och åka på nya äventyr!)

Skrev ju Elins Svala för att då fattade ju alla vad jag menade ! Men jag tänker inte så medvetet på ägarförhållanden, vi håller inte särskilt hårt på det här hemma då alla är med och hjälps åt både ekonomiskt och i arbete med hästarna! Ibland har man tur i livet !

 

[josse]

" För mig är nog grejen att jag inte vill/behöver ha hjälp med min häst och det är ju bara jag som kan genomföra mina egna drömmar ohc mål men skulle jag av någon anledning behöva hjälp så måste jag nog erkänna att japp - det finns många ryttare där ute som skulle kunna ta hand om min häst och då kanske kunna genomföra sina drömmar med sin ridning.

Där känner jag igen mej, jag är nog lite egoistisk. Det kan nog också stämma som några skrivit, "att en välutbildad häst kan alla rida med glädje" tror att jag kanske skulle vara mer villig att låna ut min häst när hennes gångarter sitter bättre. Sedan tror jag att det också finnns ryttare som inte passar några hästar , men även där finns ju chans till utveckling :smirk:. En sak som man inte kan komma ifrån är dock att hästar är mer eller mindre lättväxlade, oavsett utbildnigsnivå.

 

[PANNI2]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Häst ett tycker inte alls om att andra rider henne. Skulle jag någon gång låta någon annan rida henne protesterar hon med att "ge igen" när jag sen rider henne. Normalt är hon glad och positiv vid ridning men det har hänt att hon har bitit mig i foten, gången efter, och varit riktigt sur!

Häst två kan alla rida som gillar när det går undan.

Unghästen har ett par år till innan det är dax för inridning men jag tror att hon kommer att acceptera alla som kommer att få prova henne (men det kommer att dröja lääänge tills dess).

Tycker själv att det är skoj att få prova nya hästar när tillfälle ges, men jag lånar ogärna ut mina egna!

 

[kopur]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Min ena häst blir spänd och stressad med en ny ryttare på ryggen - så för honom skulle det bli jobbigt med nya ryttare hela tiden. Men med en ryttare som själv är väldigt lugn och som har bra balans och kroppskontroll slappnar han succesivt av även om det brukar ta ett antal ridturer innan det börjar släppa.

Jag har en medryttare som rider honom några dagar/vecka. Hon uppfyller hans "krav" enligt ovan och han ÄLSKAR henne. Har även en annan ryttare som rider honom ibland. De första gångerna var han spänd och stressad men hon upplever att det går bättre och bättre.

Det här är en häst som är avvaktande i alla relationer till människor så det handlar inte bara om ridningen. Det tar tid att vinna hans förtroende - han är reserverad till dess man lyckats övertyga honom om att man är att lita på. Och fortfarande efter 10 år litar han inte helt på mig heller...

När denna häst alltså utgår ifrån att en människa är obehaglig till dess motsatsen är bevisad så är min andra häst tvärt om! Han älskar människor och vill helst ha en hel flock av dem runt sig - som alla ska klappa honom och säga att han är SÅÅ FIIIN!!! Då ser han allra mest nöjd ut! Han är för ung för att jag skulle vilja prova olika ryttare på honom ännu - men han kommer säkert att bli en sådan som ÄLSKAR att gå på barnridning och skulle kunna ha en hel drös med "småskötare" som pysslade med honom i boxen.

Två helt olika individer alltså, av denna underbara ras islandshästen!

 

[knasan]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Min häst var mycket väl behandlad, men mycket försummad och oerfaren när jag köpte henne. Efter köpet fick jag bekräftat att ingen annan än förra ägaren kunnat rida vettigt på henne. När jag haft henne i några månader var hon så trygg med ridningen att vem som helst kan rida henne utan vidare. Hon hade liksom kommit underfund med vad som gällde. Känns bra.

Hemma på ridbanan skulle jag aldrig bekymra mej som än satt upp, hon har blivit en klippa, men jag vill förstås att ryttaren är rättvis mot henne. Men ska hon ridas ut behövs specialinstruktioner och duktig och inkännande ryttare eftersom hon är fånigt rädd för främmande saker och onödigt fjantig vid vissa tillfällen.

Hon verkligen älskar alla människor och följer gärna efter vem som helst, om det inte finns mat ivägen, förstås. Och hon hoppas stillsamt på en klapp eller lite kel och lite gemenskap.

Däremot vill jag vara ensam om att rida henne dels för att jag lär in vissa saker och det blir krångligt att förklara då jag inte känner någon som rider enligt samma filosofi härikring. De flesta rider t ex mycket mer med händerna än jag. Dels är hon oerhört känslig och det måste jag vara rädd om. Dessutom vill jag att eventuella felinlärningar ska bero på mej själv så jag lär mej vilka brister jag har.

Viktigaste egenskapen hos en eventuell medryttare skulle vara att han/hon är inkännande, avslappnad, positiv och ödmjuk.

Min förra häst var en riktig Dr Jekyll - Mr Hyde, en helt otroligt harmonisk nybörjarhäst om det inte var för att han slängde av sin ryttare under vissa omständigheter. T ex om man red mer än två varv på en volt, galopperade över en äng (inte annars), red förbi en viss plats där man "ska" slänga av ryttaren varje gång man passerar (inte om man red runt), hade vilat mer än två dagar i följd... en mycket speceill liten häst, det där! När jag väl kommit underfund med honom slängde han inte av mej mer än en gång om året. Tänk! Honom vågade vi inte låna ut hur som helst.

 

[Hjartagna]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Min häst kan gå med alla ryttare som kan jobba henne, böja och ställa mm. Hon är i ett stadium där hon stressar upp sig och försöker "springa ifrån" ryttaren om hon får gå allt för fritt. Att bara ge sig ut och skritta på lång tygel fungerar inte då hon efter ett tag stressar upp sig för att det "borde" hända något. Vi jobbar på detta men än så länge så kräver hon att få tänka.

Då hon är dräktig och jag för tillfället inte har råd att ha henne uppstallad har vi tagit en paus i arbetandet och hon går på lösdrift. Blir väl att ta tag i det hela igen till hösten/vintern igen.

 

[sambaengi]

Sv: Re: Islandshästen, en häst för alla?

De hästar jag har i min verksamhet är hästar som passar alla. De är trygga i sig själva och bli inte oroade av ryttarbyten, de anpassar sig efter ryttarens kunskaper. De är fullkommligt nöjda så länge ryttaren håller balansen någorlunda och inte drar dem i munnen.
Därmed inte sagt att de är lata och ovilliga utan tvärtom men ej stressade.
Jag tycker det är svårt att hitta denna typen av häst, och de som äger dessa klippor är ovilliga att göra sig av med dem.

Min privata häst gillar inte ryttarbyten så honom rider jag själv. Det har hänt att jag lånat ut honom kortare pass men då har jag instruerat.
Jag tror att han skulle passa lika bra med annan ryttare om han får en tid på sig att vänja sig vid denne och dennes hjälpgivning. Är jag borta eller ej har tid får denna häst ha vilodagar istället.

Sen den 3:e varianten. Den typ av häst som jag hellre säljer än har kvar i verksamhet. En villig och snäll islandshäst men som är aningen för känslig för att kunna slappna av med nya ryttare direkt. Ingen lämplig verksamhetshäst. Hade jag ägt denna häst själv hade någon medryttare kunnat ta hästen när jag inte hade tid.

Håller med om att det blivit allt svårare att hitta de här pärlorna. Det är inte så underligt eftersom aveln är tävlingsinriktad. Det finns ingen möjlighet att få en hingst av den typen godkänd för avel, tyvärr. Samtidigt bedöms det hingstar som förvisso har vacker exteriör och fina gångarter men som lynnesmässigt endast få ryttare klarar av och någon kan ha ett rent av knepigt lynne. De hingstar skulle jag vilja ha helt bort ur aveln. De gör mer skada på avelsarbetet än en medelgod hingst med gott lynne!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Re: Islandshästen, en häst för alla?

Nu har jag funderat lite till - och måste erkänna att jag vet ett helt gäng med olika ryttare som skulle klara att rida min häst alldeles utmärkt (de flesta av dem har ioförsig egna hästar och det är pga det jag känner dem, vilket inte skulle utesluta att det finns "hästlösa" människor som skulle rida honom jättebra och dessutom ha mycket glädje av honom). För mig är nog grejen att jag inte vill/behöver ha hjälp med min häst och det är ju bara jag som kan genomföra mina egna drömmar ohc mål men skulle jag av någon anledning behöva hjälp så måste jag nog erkänna att japp - det finns många ryttare där ute som skulle kunna ta hand om min häst och då kanske kunna genomföra sina drömmar med sin ridning.

kotte

Ett väldigt ärligt svar! Jag är likadan! INGEN annan rider min favorithäst, den är MIN och jag är rädd om den, vår relation och vår kommunikation och vill inte riskera få en fnurra på tråden!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Re: Islandshästen, en häst för alla?

Mina hästar är olika.

En bara älskar alla. Så den behöver bara en ryttare.

En annan blir arg om ryttaren gör det minsta fel. Så den behöver en duktig ryttare.

En tredje får ett nervöst sammanbrott, om ryttaren inte är lugn och tydlig.

Och en fjärde kan bli deprimerad om den inte blir riden, eller om ryttaren är orättvis mot den. Så den behöver bara en snäll ryttare, men den behöver inte kunna något.

Som så många andra har jag avlat efter bedömningar, tävlingsresultat och satt likhetstecken mellan bra hingst och högt bedömd. Jag gillar själv framåt, känsliga hästar med mycket aktion. Men det har inneburit att jag fått en massa avkommor som är känsliga och framåt och som ni förstår inte passar till mer än lyhörda och erfarna ryttare, någon är dessutom enmanshäst.

Samtidigt märker jag på alla mina annonssvar att det folk främst letar efter är en lugnare, stabilare häst som inte alls behöver ha stor aktion. Den skall vara lätthanterlig, trygg, godmodig, snäll, viktbärande och stabil och gärna med en lite ovanlig färg. Jag tycker om de hästarna också så de sista åren har jag valt utifrån hur hingsten passar som familjehäst och gärna valt en udda färg, tex silversvart. Det har resulterat i lugnare avkommor med bra gångarter som så småningom kommer att kunna ridas av betydligt fler.

Det är lätt att fastna för tävlingshingstarnas romantiska glamour och jag förstår varför de hingstarna blir populära. Men man måste tänka igenom vad avkomman skall användas till och av vem och då är det inte alls säkert att högt bedömd och meriterat hingst är alls rätt val. Hur många avkommor efter våra topphingstar går som väl fungerande turrridningshästar eller familjehästar, speciellt om också stoet är av samma kaliber???

Anette

 

[ang]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Har funderat på det här med om islandshästen verkligen är en häst för alla, för jag tycker det är ett talessätt på gott och ont. Visst, människan äger hästen - men jag tycker och tror att många gånger förfogar man över hästen på ett direkt felaktigt sätt. Det är inte bara hästen som är till för oss, vi bör ju vara till för den också.

Det finns olika sociala individer, en del gillar sällskap och nya utmaningar medan andra hellre vill möta utmaningarna med sin vän. Men lika stora krav som vi ställer på hästens anpassningsbarhet bör vi även ställa på vår egen. Jag kan direkt säga att jag är egoistisk och ganska bestämd i hur jag vill att min hästhantering skall gå till. Därför lånar jag inte ut min häst mera än till ett fåtal. (Och därmed kan givetvis min häst få "betala dubbelt" om jag har nåt hyss för mig som nån annan skulle rätta till ... )

Det är inte populärt att påtala bristen av uppfostran (vare sig hos egna tvåbenta avkommor eller på kompisens häst) - eller ens anmärka om bristen av kunskap hos nån. Likväl vill vi så gärna tro att de trevliga fyrbenta individerna mera eller mindre växer på trän, oavsett om det gäller pris, tillgänglighet eller annat.

Sambaengi - tror inte att hingstvalet har så stor betydelse för avkomman. Har träffat tio-tjugo turridningsavkommor efter högt bedömda hingstar och vad säger man om det - allt kan ju inte bara vara tur? Vad har sto, uppväxt, träning och förberedelse för uppgiften för inflytande?

 

[sambaengi]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Sambaengi - tror inte att hingstvalet har så stor betydelse för avkomman. Har träffat tio-tjugo turridningsavkommor efter högt bedömda hingstar och vad säger man om det - allt kan ju inte bara vara tur? Vad har sto, uppväxt, träning och förberedelse för uppgiften för inflytande?

10-20 avkommor är ju bara en droppe i havet av alla islandshästar! Klart att det kommer en och annan! Men vilka härstammar de flesta turridningshästar från som kan ridas av alla inklusive nybörjare, inte bara av erfarna ryttare? Det finns ju även lite piggare turridningshästar, skall vi inte glömma.

Det är märkvärdigt att du har fått för dig att islandshästen följer de vanliga genetiska spelreglerna som gäller för allt levande när det gäller nedarvbarheten av gångarterna men inte när det gäller lynnet!?! Självklart nedärvs lynnet och sedan pratar jag av egen erfarenhet av egen avel och på samma ston har jag använt dessa olika typer av hingstar! Skillnaden märks redan som föl och hittills har jag inte haft fel om hur ett föl blir att handskas med som vuxen häst!

Jag har fått tryggare, lugnare, mer lättränade och lättuppfostrade föl då jag använt hingstar med ett lugnare temperament. Född het och känslig = het och känslig vuxen häst. Sedan kan man öka eller minska tryggheten och naturligtvis förstöra med att skämma bort en häst. Heta och känsliga hästar brukar har mindre lätt för att bli fräcka än en individ som är född självsäker och trygg!

Hur mycken egen erfarenhet har du av uppfödning och träning av föl och unghästar undrar jag eftersom du tror att träning och fostran fixar allt???

Anette

 

[josse]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Min Pålla blir lite spänd när en ny ryttare kommer upp på ryggen, men inte så att hon börjar krångla eller blir dum på nåt sätt...däremot kan hon om man inte ger aktiva hjäper (speciellt framåt)få för sej att vända och gå hem eller springa in på ngn spännande skogsstig (som förmodligen ocks leder hemåt)hon verkar resonera som så, att om ingen bestämmer vart jag ska gå, så går jag väl hem då...

Jag har hört att vissa resonerar som så att välridna hästar ska kunna ridas av vem som helst, kanske ligger det ngt i det. Min Pålla fungerar bäst med ngn som antingen är väldigt duktig att känna av taktfel och kan korrigera dessa på rätt sätt (med vikthjälper och sits)eller ngn som som är väldigt mjuk i händerna sitter rakt upp med lite avlastingssits och driver på framåt, behöver dock inte vara så erfaren ändå.

Nu är jag inte själv ngn exemplarisk ryttare men jag inbillar mej att min häst känner mej och min ahjälper och därför blir tryggare när jag rider än ngn hon inte är van vid.

Sämst funkar det med de som försöker få henne på tygeln genom att pressa ihop henne, då blir hon sur (med alla rätt)och motsträvig och går i klockren grisepass

 

[ang]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Jag tror att vi kanske missuppfattar varandra nu och jag nämnde antalet bara för att påvisa att jag INTE har alltför stor erfarenhet och jag betonade också att det är vad jag tror. Inte att jag vet att det är så. Men dessa antalsmässigt få som jag härrör till kan ju inte enbart vara undantagen? Självklart kommer det en och annan - från båda håll.

Givetvis nedärvs lynne som gångarter, men även det från båda sidor hingst som sto. Jag ville bara påtala att bara för att man hittar en drömhingst så blir det inte ett kanonföl per automatik - det finns så många andra faktorer som väger in. Och aveln bedrivs faktiskt av flera med MINDRE erfarenhet också så den mänskliga faktorn i val av BÅDE sto och hingst kan också begrundas ...

Och det var väl dit jag ville komma med mitt inlägg; att jag tror att även vi människor måste ta vårt ansvar för att hitta en häst som passar oss och inte bara tro att det finns en häst för alla. I ansvaret ligger vår kunskap om såväl skötsel som ridning - för det vore befängt att låta ett djur som inte har någon valmöjlighet gällande sina livsvillkor ansvara för att allt skall fungera som vi tänkt när vi kanske inte ens vet vad vi gör. Det är ju inte som att byta ett par skor med fel storlek.

 

[josse]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Givetvis nedärvs lynne som gångarter, men även det från båda sidor hingst som sto. Jag ville bara påtala att bara för att man hittar en drömhingst så blir det inte ett kanonföl per automatik - det finns så många andra faktorer som väger in. Och aveln bedrivs faktiskt av flera med MINDRE erfarenhet också så den mänskliga faktorn i val av BÅDE sto och hingst kan också begrundas ...

Jag har ingen erfarenhet av avel överhuvudtaget, men är förvånad att det ofta fokuseras så mkt på hingstens egenskaper, naturligtvis för att det lättare går att se vilka egenskaper den nedärver då hingsten ofta får fler avkommor, men stoets tempramnet och lynne påverkar ju ändå avkomman i minst lika hög grad, stoet uppfostrar ju också fölet, vilket bör påverka en hel del.

Förstår din tankegång till fullo, sen är det farligt att tro (inte riktat till dej ang)att bara vi avlar på rätt hingst med rätt lynne så behöver inte ryttarna vara lika duktiga på att uppfostra hästen. Det tror jag inte ett dugg på, en häst utan rätt hantering från männsikan kan bli farlig för sin omgivning oavsett om den är het eller inte.

 

[Vala]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Tycker du resonerar väldigt bra.
Och håller med dig fullt ut.

När man avlar måste man se till båda "föräldrarnas" egenskaper.
Och då menar jag alla egenskaper.

Själv har jag ett sto Vala som jag nu betäckt och väntar föl på i april.
När jag skulle välja hingst till henne satte jag mig ner och funderade länge och väl på vilken hingst jag skulle använda.
När jag sedan valt ut några att välja mellan tog jag kontakt med min fd tränare som är islänning och själv bedriver en del avel.
Sen gick vi igenom vilka egenskaper jag tyckte var viktiga hos hingsten eftersom han vet vem Vala är så sa han sen vad han tyckte om olika hingstar som skulle passa till henne.

Hingsten jag till slut valde har bra gångarter och ett kanon lynne.
Han är lugn och stabil.
Något som kan behövas eftersom Vala är en dam med en hel del humör och egensinniga idéer.

Så nu är det bara för mig och vänta och se om min chansning ger det resultat jag hoppas på.
Hoppas på ett föl med jämt humör och förhoppningsvis lite bättre gångarter än mamma.
Fölet har jag tänkt behålla och förhoppningsvis ha som tävlingshäst i framtiden.

Angående det diskussionen egentligen gällde i denna tråden:

Mitt sto Vala rider jag enbart själv.
Har haft iväg henne på träning hos tränare förut men det är inget hon tycker vidare mycket om.
Med en ny ryttare på ryggen så testar Vala väldigt mycket.
Så första veckan på träning gick åt till att få henne att sluta med alla sina idéer så som stegringar osv.
Så nuförtiden är det enbart jag som rider på henne fast just nu rids hon inte alls, hon går i hagen och myser inför fölning bara.
Om man bortser från dom få gånger min mor sitter upp och jag leder henne runt i paddocken.
Mor min kan då inte rida men ska lära sig på en kompis häst nu till våren.

Min andra häst Glampi.
Honom rider jag också själv, han är dock väldigt snäll och man skulle säkert kunna slänga upp mor min och släppa iväg henne ut i skogen själv utan problem.
Men eftersom jag försöker "rida om" honom för mina hjälper tycker jag att det är bäst att ingen annan sitter upp som det ser ut nu.
Jag vill inte få det arbete jag lagt ner på att få honom lättare i munnen osv fördärvat nu.
Inte för min skull utan för hans skull.

Annars kan jag tycka att det faktiskt finns en hel del trevliga hästar som passar både till nybörjare och mer rutinerade ryttare.
Vi har några sådana här hos oss.
Iofs är det inga hästar jag finner jätte roliga att rida.

Mvh

/

Ann-Sofie, Vala och Glampi

 

[ang]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Ah, tack josse. Nån som förstår tankegångarna
Det är just en del av det hela - en häst till varje ryttare, men är vi så goda ryttare och hästhanterare att vi borde äga en häst då?

 

[josse]

Sv: Islandshästen, en häst för alla?

Nu ska jag inte sätt mej till doms över att du väljer att betäcka ditt sto (som inte verkar ha "rätt" lynne, enligt dej själv)men är det inte lika illa att betäcka ett sto med fel lynne som att använda en hingst med fel lynne?

Nu vet jag att jag provocerar lite, men det diksuterades ju om att avla fram stabila individer som skulle passa alla, om om stoet inte nedärver dessa egenskaper är det ju lika illa. Nu har du ju tagit ansvaret och valt en hingst med stabilt lynne, men man vet ju inte vad som nedärvs i slutändan.

Ska man inte rent generellt undvika att avla på individer med dåliga egenskaper oavsett om det gäller exem, gångarter, lynne, sjukdomar osv?