- Islandshäst
- Trådstartare Inte_Ung
- Startdatum
B
Båbbe
Ja det är en häst för alla. Eller åtminstone tycks det finnas en variant på islandshäst för varje person...
De hästar jag ridit regelbundet (jag är medryttare) har de allra flesta fungerat mycket bra och det har inte märkts någon skillnad på hästen ifall jag har ridit den 1 vecka i sträck eller om ägaren har gjort det. En häst fick jag ofta börja om lite med dock för ägaren red inte som jag gjorde och själv tyckte jag nog att hästen blev bättre när jag red (jag hade klart mest erfarenhet av islandshästridning och storhästridning av oss 2)
Jag tror att det viktigaste är att man har samma syn på hur hästen ska tränas och att den sämsta av ryttarna ändå inte förstör det den andra byggt upp. Jag tror att det funkar alldeles utmärkt med en något sämre medryttare än vad man själv är så länge den ändå håller den nivån att den klarar att behålla det man själv byggt upp. Kan den dessutom tillföra något man själv inte kan så är det ju ett +. I vissa fall kan det ju vara så att en har mer intresse för att jobba dressyr på volten och då kan tillföra mjukhet medan den andra vill träna ökad tölt och rida ut och då kan tillföra power. Så man kan ju komplettera varandra som ryttare också.
Annan ryttare medan jag reser bort får allt vara någon man litar på, man har ju inte samma möjlighet att påverka/rätta till när man är bortrest. Helst någon som har ridit hästen förut. Men handlar det om 1 vecka eller så kan ju hästen få vila också - såvitt jag har förstått tappar en normal islandshäst i en bra hage knappast kondition av det!
De jag däremot beundrar är den islandshästgård som lyckas hålla alla (tja de 4 jag har provat iaf) sina hästar välridna, stabila i gångarterna och välutbildade på alla sätt och vis trots att hästarna går i både turridning och ridskola. DET måste vara svårt när det blir så många olika ryttare. En 2-3 ryttare tror jag däremot att hästarna kan skilja på och veta vem man får göra vad med. Åtminstone upplever jag det så efter 2 år som medryttare på 3 olika ställen.
De hästar jag ridit regelbundet (jag är medryttare) har de allra flesta fungerat mycket bra och det har inte märkts någon skillnad på hästen ifall jag har ridit den 1 vecka i sträck eller om ägaren har gjort det. En häst fick jag ofta börja om lite med dock för ägaren red inte som jag gjorde och själv tyckte jag nog att hästen blev bättre när jag red (jag hade klart mest erfarenhet av islandshästridning och storhästridning av oss 2)
Jag tror att det viktigaste är att man har samma syn på hur hästen ska tränas och att den sämsta av ryttarna ändå inte förstör det den andra byggt upp. Jag tror att det funkar alldeles utmärkt med en något sämre medryttare än vad man själv är så länge den ändå håller den nivån att den klarar att behålla det man själv byggt upp. Kan den dessutom tillföra något man själv inte kan så är det ju ett +. I vissa fall kan det ju vara så att en har mer intresse för att jobba dressyr på volten och då kan tillföra mjukhet medan den andra vill träna ökad tölt och rida ut och då kan tillföra power. Så man kan ju komplettera varandra som ryttare också.
Annan ryttare medan jag reser bort får allt vara någon man litar på, man har ju inte samma möjlighet att påverka/rätta till när man är bortrest. Helst någon som har ridit hästen förut. Men handlar det om 1 vecka eller så kan ju hästen få vila också - såvitt jag har förstått tappar en normal islandshäst i en bra hage knappast kondition av det!
De jag däremot beundrar är den islandshästgård som lyckas hålla alla (tja de 4 jag har provat iaf) sina hästar välridna, stabila i gångarterna och välutbildade på alla sätt och vis trots att hästarna går i både turridning och ridskola. DET måste vara svårt när det blir så många olika ryttare. En 2-3 ryttare tror jag däremot att hästarna kan skilja på och veta vem man får göra vad med. Åtminstone upplever jag det så efter 2 år som medryttare på 3 olika ställen.
har skaffat en medryttare till min häst nyligen.
van storhästryttare som haft egna hästar innan barnen kom.
hon rider 1 ggr veckan samt när jag är bortrest.
det fungerar mycket bra.
men han har testat henne för att se att hon duger som ryttare.
nu när hon är godkänd kan hon få honom att trava och han är 100% säker att rida ut på.
han skulle inte fungera med olika ryttare hela tiden.
han skulle varken trava eller tölta.
inte heller med rädda ryttare, han skulle snabbt ta över trots att han är världens snällaste häst.
van storhästryttare som haft egna hästar innan barnen kom.
hon rider 1 ggr veckan samt när jag är bortrest.
det fungerar mycket bra.
men han har testat henne för att se att hon duger som ryttare.
nu när hon är godkänd kan hon få honom att trava och han är 100% säker att rida ut på.
han skulle inte fungera med olika ryttare hela tiden.
han skulle varken trava eller tölta.
inte heller med rädda ryttare, han skulle snabbt ta över trots att han är världens snällaste häst.
Det är ju helt individuellt, vissa hästar bryr sig inte och andra blir klart påverkade. Sen finns hästar med ett väldigt starkt huvud och tvekar inte att använda det, även om de är aldrig så snälla. Då bör man se till att ryttarna har lite kött på benen, för annars funkar det inte den hästen tar över omedelbart.
Lär hästen känna sina ryttare, så är det säkert inget problem. Men även här finns det sådana som inte klarar det, fast inte så ofta som folk gärna vill göra gällande.
Självklart, men då don efter person eller snarare rätt ryttare för hästen. Jag kan tänka mig att låna ut mina pållar under en semester, och har även gjort det. Men som sagt då måste man veta att ryttaren är rätt, eller åtminstone vilka kunskaper denne besitter.
De hästar jag har i min verksamhet är hästar som passar alla. De är trygga i sig själva och bli inte oroade av ryttarbyten, de anpassar sig efter ryttarens kunskaper. De är fullkommligt nöjda så länge ryttaren håller balansen någorlunda och inte drar dem i munnen.
Därmed inte sagt att de är lata och ovilliga utan tvärtom men ej stressade.
Jag tycker det är svårt att hitta denna typen av häst, och de som äger dessa klippor är ovilliga att göra sig av med dem.
Min privata häst gillar inte ryttarbyten så honom rider jag själv. Det har hänt att jag lånat ut honom kortare pass men då har jag instruerat.
Jag tror att han skulle passa lika bra med annan ryttare om han får en tid på sig att vänja sig vid denne och dennes hjälpgivning. Är jag borta eller ej har tid får denna häst ha vilodagar istället.
Sen den 3:e varianten. Den typ av häst som jag hellre säljer än har kvar i verksamhet. En villig och snäll islandshäst men som är aningen för känslig för att kunna slappna av med nya ryttare direkt. Ingen lämplig verksamhetshäst. Hade jag ägt denna häst själv hade någon medryttare kunnat ta hästen när jag inte hade tid.
Därmed inte sagt att de är lata och ovilliga utan tvärtom men ej stressade.
Jag tycker det är svårt att hitta denna typen av häst, och de som äger dessa klippor är ovilliga att göra sig av med dem.
Min privata häst gillar inte ryttarbyten så honom rider jag själv. Det har hänt att jag lånat ut honom kortare pass men då har jag instruerat.
Jag tror att han skulle passa lika bra med annan ryttare om han får en tid på sig att vänja sig vid denne och dennes hjälpgivning. Är jag borta eller ej har tid får denna häst ha vilodagar istället.
Sen den 3:e varianten. Den typ av häst som jag hellre säljer än har kvar i verksamhet. En villig och snäll islandshäst men som är aningen för känslig för att kunna slappna av med nya ryttare direkt. Ingen lämplig verksamhetshäst. Hade jag ägt denna häst själv hade någon medryttare kunnat ta hästen när jag inte hade tid.
K
kotte
För dem som är intresserade av att rida islandshäst så finns det nog alltid rätt typ av häst - det bör "stämma" mellan häst och ryttare, de bör komplettera varandra och hästens temprament bör stämma överens med vad den skall användas till (vilket jag tycker gäller även andra raser - även om deras grundgångarter kanske inte påverkas på samma sätt så påverkas hela harmonin hos ekipaget om det inte stämmer mellan häst och ryttare.
MIn häst fungerar inte för ryttarbyte - det är i grund ohc botten en spänd häst även om det kanske inte märks längre. JH provade honom för några veckor sedan och kunde konstatera att jag nog red hästen bättre än honom just för att han spänner sig för den nya på ryggen. Alltså inte för att jag på något sätt skulle vara en jätteduktig ryttare utan för att hästen och jag känner varandra.
Det beror på vad man är ute efter med hästen ohc hur hästen är som individ osv. Men jag tror att om man är ute efter en rejäl utveckling av hästen så är det i de flesta fall hämmande med flera ryttare. Å andra sidan så kan ryttare också komplettera varandra och vara duktiga på olika saker...
Återigen individbaserat - men jag skulle kunna tänka mig det om jag var borta en längre tid och rätt person ville rida hästen. Men om det handlade om två tre veckor så skulle hästen få vila - kanske gå som handhäst.
kotte
En stor bidragande orsak till "tajta band" mellan häst och människa i islandshästkretsar tror jag är den utbredda egna aveln och därmed också den långa tid man umgås med hästen innan man ens sätter sig upp på hästens rygg första ggn.
Jag och ingen annan i hela världen känner min pålle bäst, så är det bara. Jag vet precis hur han reagerar för och i vissa situationer, och hästen ifråga känner sig lugn och trygg ihop med mig - som han känner lika bra som jag känner honom. Just denna pållen kanske inte alls funkar med någon annan i hela världen än just moi. Sedan rider man in pållen, antingen gör man det själv om man är såpass kunnig, eller så gör man det på det sättet att man lämnar hästen till tränare - men det utesluter inte din egen närvaro och påverkan i inridningen av pållen.
Självklart är MÅNGA islandshästar enmanshästar, som kanske inte alltid klarar av många ryttare/hanterare.
Men, rasens många gånger inbyggda(och förvärvade genom flockuppfostran) lugn och coolhet gör att den accepterar mycket, och många gånger är de förlåtande inför vad de har för kunskapsnivå på den som sitter på ryggen. Annars vore inte rasen så extremt exemplariskt passande som turhäst.
Konklusion - en häst kan fixa alla situationer och ryttare, den andra fixar det inte alls. Det är en individuell fråga, inte en rasfråga - i mina ögon.
Jag och ingen annan i hela världen känner min pålle bäst, så är det bara. Jag vet precis hur han reagerar för och i vissa situationer, och hästen ifråga känner sig lugn och trygg ihop med mig - som han känner lika bra som jag känner honom. Just denna pållen kanske inte alls funkar med någon annan i hela världen än just moi. Sedan rider man in pållen, antingen gör man det själv om man är såpass kunnig, eller så gör man det på det sättet att man lämnar hästen till tränare - men det utesluter inte din egen närvaro och påverkan i inridningen av pållen.
Självklart är MÅNGA islandshästar enmanshästar, som kanske inte alltid klarar av många ryttare/hanterare.
Men, rasens många gånger inbyggda(och förvärvade genom flockuppfostran) lugn och coolhet gör att den accepterar mycket, och många gånger är de förlåtande inför vad de har för kunskapsnivå på den som sitter på ryggen. Annars vore inte rasen så extremt exemplariskt passande som turhäst.
Konklusion - en häst kan fixa alla situationer och ryttare, den andra fixar det inte alls. Det är en individuell fråga, inte en rasfråga - i mina ögon.
K
kotte
Nu har jag funderat lite till - och måste erkänna att jag vet ett helt gäng med olika ryttare som skulle klara att rida min häst alldeles utmärkt (de flesta av dem har ioförsig egna hästar och det är pga det jag känner dem, vilket inte skulle utesluta att det finns "hästlösa" människor som skulle rida honom jättebra och dessutom ha mycket glädje av honom). För mig är nog grejen att jag inte vill/behöver ha hjälp med min häst och det är ju bara jag som kan genomföra mina egna drömmar ohc mål men skulle jag av någon anledning behöva hjälp så måste jag nog erkänna att japp - det finns många ryttare där ute som skulle kunna ta hand om min häst och då kanske kunna genomföra sina drömmar med sin ridning.
kotte
kotte
Mitt sto accepterar att vem som helst rider henne och blir inte störd av d, hon har juh sina favoriter men alla kan lulla runt på henne utan protest.
Min unghäst skulle däremot aldrig acceptera att nån annan än matte ens gick i närheten av sadeln. Han är en extrem enmanshäst ända in i själen och jag skulle aldrig kränka honom genom att överlåta ridningen på någon annan, han visar tydligt att han inte vill ha någon annan än matte å jag betvivlar att det är något som kommer "växa bort" när han blir äldre å mer van heller...
Han har alltid varit en mattegris å e svårhanterad för dom han inte är van vid, inte dum och inte ouppfostrad, bara d att när han ser/vädrar matte så går han till matte, inte för å va dum mot den som hänger efter i grimmskaftet (den har han för länge sedan glömt) utan för att han är så van å trygg m matte... Sen tror jag han är mycket så att han behöver inte människan, å varför ska han då låta henne rida.. jag får nog bara rida för att jag är en ql kompis, att jag skulle vara ledare över honom är han för stolt för att erkänna, men han har börjat visa d för mig i alla fall
Red ett sto förut som oxå hade svårt för flera ryttare, hon var bara riden av ägaren och blev väldigt stressad när någon annan skulle rida, men hon var hans raka motsats, hon var osäker så man behövde "bara" vinna hennes förtroende så gick ryttarbytena obemärkt förbi...
Min pojk vet jag inte va man ska göra för att bli accepterad av... jag blev accepterad av honom långt innan jag lyckades inta ledarpositionen, va nästan som om han accepterade mej men ingen annan från första gången han såg mig för jag har aldrig haft några problem med honom... Mamma brukar säga att det var inte jag som valde hästen, det var han som valde mej, och det ligger nog väldigt mycket i d
Min unghäst skulle däremot aldrig acceptera att nån annan än matte ens gick i närheten av sadeln. Han är en extrem enmanshäst ända in i själen och jag skulle aldrig kränka honom genom att överlåta ridningen på någon annan, han visar tydligt att han inte vill ha någon annan än matte
å jag betvivlar att det är något som kommer "växa bort" när han blir äldre å mer van heller...Han har alltid varit en mattegris å e svårhanterad för dom han inte är van vid, inte dum och inte ouppfostrad, bara d att när han ser/vädrar matte så går han till matte, inte för å va dum mot den som hänger efter i grimmskaftet (den har han för länge sedan glömt) utan för att han är så van å trygg m matte... Sen tror jag han är mycket så att han behöver inte människan, å varför ska han då låta henne rida.. jag får nog bara rida för att jag är en ql kompis, att jag skulle vara ledare över honom är han för stolt för att erkänna, men han har börjat visa d för mig i alla fall
Red ett sto förut som oxå hade svårt för flera ryttare, hon var bara riden av ägaren och blev väldigt stressad när någon annan skulle rida, men hon var hans raka motsats, hon var osäker så man behövde "bara" vinna hennes förtroende så gick ryttarbytena obemärkt förbi...
Min pojk vet jag inte va man ska göra för att bli accepterad av... jag blev accepterad av honom långt innan jag lyckades inta ledarpositionen, va nästan som om han accepterade mej men ingen annan från första gången han såg mig för jag har aldrig haft några problem med honom... Mamma brukar säga att det var inte jag som valde hästen, det var han som valde mej, och det ligger nog väldigt mycket i d
S
sleepy
Jeg har to medryttere på min hest, altså er vi tre ryttere på han. Jeg føler at jeg får LITT mer "kontakt" med han de gangene jeg har han tre-fire dager på rad, men det går helt fint å være tre ryttere på han. Jeg låner han også bort til andre hvis noen frågar.
Men så er han ingen konkurranse hest
Men så er han ingen konkurranse hest
Pållan funkar bra med de flesta, men jag tror hon behöver en trygg ryttare som kan ta ansvaret och tala om att det är okej om hon blir spänd detta gäller framförallt ute i nya situationer. Hon var nästan okommunicerbar vissa gånger innan vi lärt känna varandra. Med tanke på att hon kan få bråttom när hon har andra pållar att tävla med så måste folk var hyfast ridvana.
Det finns definitivt massor av folk som rider henne bättre än jag, men ingen som känner henne så väl som jag och min meryttare. Bäst verkar hon trivas om vi är med båda två.
Det finns definitivt massor av folk som rider henne bättre än jag, men ingen som känner henne så väl som jag och min meryttare. Bäst verkar hon trivas om vi är med båda två.
Min islandshäst är en häst för många. Hon anpassar sig efter ryttaren, och tycker det är kul med nya människor.
Mammas häst tror jag helst skulle vilja ha en ryttare. Hon kan vara jättestressad flera dagar efter att någon ridit henne och tagit för hårt i henne. Hon fungerar ganska bra till barnridning.
Mammas häst tror jag helst skulle vilja ha en ryttare. Hon kan vara jättestressad flera dagar efter att någon ridit henne och tagit för hårt i henne. Hon fungerar ganska bra till barnridning.
Inte_Ung
Trådstartare
Mina hästar är olika.
En bara älskar alla. Så den behöver bara en ryttare.
En annan blir arg om ryttaren gör det minsta fel. Så den behöver en duktig ryttare.
En tredje får ett nervöst sammanbrott, om ryttaren inte är lugn och tydlig.
Och en fjärde kan bli deprimerad om den inte blir riden, eller om ryttaren är orättvis mot den. Så den behöver bara en snäll ryttare, men den behöver inte kunna något.
En bara älskar alla. Så den behöver bara en ryttare.
En annan blir arg om ryttaren gör det minsta fel. Så den behöver en duktig ryttare.
En tredje får ett nervöst sammanbrott, om ryttaren inte är lugn och tydlig.
Och en fjärde kan bli deprimerad om den inte blir riden, eller om ryttaren är orättvis mot den. Så den behöver bara en snäll ryttare, men den behöver inte kunna något.
B
Båbbe
Den fjärde vet jag vem det är, men vilka är de andra? (svara gärna i PM om du föredrar det...)
/nyfiken Båbbe...
/nyfiken Båbbe...
S
Sammets_rosa
Hmm...ja...svårt att säga! Många har ju som mål att avla fram flotta gångartshästar som ändå är lättridna för de flesta. Vet inte riktigt om det är det jag har lyckats få tag på alla gånger, men eftersom jag köpt dem för eget bruk som har det ju knappast spelat någon roll.
Har ju mitt gammelsto som främlingar knappt kunde komma i närheten av förr i tiden, nu har hon lugnat sig och det räcker med en blick för att hon ska förstå att den gränsen som är satt - får hon heller inte överskriva. Men när hon var i ridbart skick och andra skulle rida henne så fixade jag från marken både innan och efteråt + att endast duktiga ryttare fick rida andra gångarter än skritt. Funkade dock alltid bra i sällskap av mig eller annan familjemedlem, utpräglad enmanshäst.
Motsatsen är ju min 6 årige valack,4 gångare som är snäll och lättriden. Rolig att rida för alla då han anpassar sig efter ryttaren, en riktig klippa trots sin ringa ålder.
I mellan dessa två ytterligheter ligger nog mina andra hästar. Unghästen som gör allt för sin ryttare om hon känner trygghet hos denne (brås nog mitt gammelsto som är faster till ungstoet), eller 2:a klass stoet som fungerade bra som snäll "barnhäst" i ledringen, men var en riktigt fräsig och energisk ridhäst för den vane med mjuk hand och sits (ungefär som Elins Svala), men som nog skulle kunna bli lite väl uppstressad i fel händer.
Det finns nog en häst för alla, men alla är de ju individer och personkemin måste ju stämma, inte minst i relation till ryttarens och hästens kapasitet. Eftersom jag inte har några direkta medryttare utan bekanta, vänner och släktingar som kommer och rider lite ibland så är det alltid lika spännande att se hur hästarna reagerar på nya ryttare. Man får också ett slags kvitto på hur hästen fungerar och är riden, ett slags mark perspektiv man kan tappa ibland när man bara upplever hästen från ryggen (så att säga)! Susanne Gilien (eller hur det stavas) som utbildat många unghästar och som numera jobbar på Flyinge, sa en gång att en häst som hon ridit och utbildats skall för en annan ryttare vara som en AHA upplevelse, då kunde kom säga att hon hade lyckats! Puh, vilket mål att jobba mot!
Har ju mitt gammelsto som främlingar knappt kunde komma i närheten av förr i tiden, nu har hon lugnat sig och det räcker med en blick för att hon ska förstå att den gränsen som är satt - får hon heller inte överskriva. Men när hon var i ridbart skick och andra skulle rida henne så fixade jag från marken både innan och efteråt + att endast duktiga ryttare fick rida andra gångarter än skritt. Funkade dock alltid bra i sällskap av mig eller annan familjemedlem, utpräglad enmanshäst.
Motsatsen är ju min 6 årige valack,4 gångare som är snäll och lättriden. Rolig att rida för alla då han anpassar sig efter ryttaren, en riktig klippa trots sin ringa ålder.
I mellan dessa två ytterligheter ligger nog mina andra hästar. Unghästen som gör allt för sin ryttare om hon känner trygghet hos denne (brås nog mitt gammelsto som är faster till ungstoet), eller 2:a klass stoet som fungerade bra som snäll "barnhäst" i ledringen, men var en riktigt fräsig och energisk ridhäst för den vane med mjuk hand och sits (ungefär som Elins Svala), men som nog skulle kunna bli lite väl uppstressad i fel händer.
Det finns nog en häst för alla, men alla är de ju individer och personkemin måste ju stämma, inte minst i relation till ryttarens och hästens kapasitet. Eftersom jag inte har några direkta medryttare utan bekanta, vänner och släktingar som kommer och rider lite ibland så är det alltid lika spännande att se hur hästarna reagerar på nya ryttare. Man får också ett slags kvitto på hur hästen fungerar och är riden, ett slags mark perspektiv man kan tappa ibland när man bara upplever hästen från ryggen (så att säga)! Susanne Gilien (eller hur det stavas) som utbildat många unghästar och som numera jobbar på Flyinge, sa en gång att en häst som hon ridit och utbildats skall för en annan ryttare vara som en AHA upplevelse, då kunde kom säga att hon hade lyckats! Puh, vilket mål att jobba mot
!Liknande trådar
Hästmänniskan
Jag red som barn, men slutade efter en olycka i tidiga tonåren och satt inte på en häst på 15 år. Nu har jag ridit i vuxen ålder igen i...
Senast: Fabian In Memoria
·
Senast: Islandshästryttare
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Lena Natt och Dag åtalas för två brott
- Hästnyheter Nej jag känner till henne mkt väl och vet hon inte enbart försörjt sig som det. Min fråga var dock om det ansågs som mkt på 20 år. Jag...
- Freazer
- Svar: 4
- Visningar: 473
- Hästnyheter
-
Ridskola varannan vecka – för att fler ska kunna rida- Hästnyheter Ah så långt tänkte inte jag🤣🤣
- MiniLi
- Svar: 30
- Visningar: 2 111
- Hästnyheter
Hund, Katt, Andra Djur
-
Tips på mellanstor hund för barnfamilj
- Hundavel & Ras Hade nog Husky-tråden i bakhuvudet 😅
- Blyger
- Svar: 32
- Visningar: 580
- Hund
Hästrelaterat
-
Atletix- Hästvård Jag måste nog prova sluta och se om jag märker skillnad på min. Kan ju bero på vinter och kyla eller slumpen men hon har blivit...
- Alexandra_W
- Svar: 141
- Visningar: 13 402
- Vård
-
Bildtråd- Gnägg Hästarna har fått en ny vän. Ett grannbarn har varit här två gånger nu och kommer nog bli en del besök här :)
- sweep
- Svar: 104
- Visningar: 7 121
- Hästmänniska
-
Mål och planer 2025 (alla inriktningar)- Hästmänniskan Ja, jag uppfattade det lite svart eller vitt. Och jagvskulle inte själv klara attvsätta ett så bestämt mål att göra om hwla mitt system...
- Cattis_E
- Svar: 37
- Visningar: 1 728
- Hästmänniska