Alltså, jag är överlag egentligen för att förklara kontexten till språkbruket istället för att revidera för mycket. Samtidigt så anpassas mycket äldre litteratur till mer modernt språkbruk (ffs, det görs ju även med bibeln och böner som "fader vår").golit funderar på hur våra böcker kommer att se ut i framtiden.
Sagor har redan anpassats till lyckliga slut, den lilla sjöjungfrun dör inte hos Disney.
Och nu behöver böcker för barn extra anpassning. Det räcker liksom inte att rimliga obsoleta uttryck som negerkung tas bort i Pippi Långstrump. Men svart, fet? är det adjektiv som man inte kan förhålla sig till?
Och vad händer sen när den generationen växer upp? Ska vi undvika att nämna djur med olika egenskaper i Djurfarmen? Ska Marie Antoinette inte bli halshuggen? Förlorade inget land andra världskriget?
Hur ska vi hantera 1984, där orden försvinner i mister sin betydelse?
Men gällande det här kulturkriget som nu pågår så blir det så förbannat hycklande när de som egentligen är måttligt intresserade av litteratur slänger iväg ett brandtal där de undrar vad som kommer hända med dagens unga om de växter upp i nåt slags censurerad verklighet (där man är medvetna om strukturellt förtryck på olika sätt....) SAMTIDIGT som man också är de som vill bestämma vilken kultur som duger. I Florida genom ganska markanta book bans i skolbibliotek, och hittills här i Sverige så vill SD banna dragqueens från bibliotek och inte upprätthålla den armlängdens avstånd från kulturen som annars försöker vara nåt slags måttstock.