Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[et_flickan]

Oavsett vill jag inte dricka mer. Av många anledningar.
En av dem är hur det påverkar mitt psyke till det sämre.
Och hur svårt det är tillslut att få det vardagliga och livet i stort att gå ihop. Sen gillar jag inte alls hur mycket fokus alkoholen tar.
Det är klart att fina dagar kommer vara en utmaning. Speciellt om jag har ledig kväll.
Ibland får jag känslan av att vissa skriver i tråden för att själva framstå som bättre än vad jag någonsin kommer att bli.

Det är ok att sakna vinet. Så försöker jag tänka. Men sen får det stanna där. Det är inte värt att fastna i helvetet igen.

Jag förstår hur du tänker när du säger att du saknar vinet. Jag saknar fortfarande cigaretterna även fast det inte riktigt är samma sak som alkohol men ändå. Alkohol slutade jag dricka för att jag blev så otroligt sjuk. Sista gången fick jag feber och väldigt ont i magen dagen efter jag drack, och med facit i handen skulle jag nog ha kontaktat vården då jag mådde riktigt dåligt i flera veckor efter det, jag var inte förkyld eller så, det var garanterat alkoholens fel. Det var tre år sen snart. Är verkligen inte bättre än någon annan pga det, vill bara vara snäll mot min kropp.

 

[karamelldrottningen]

Men gah!!!

Äppelmusten smakar jäst. Min egna tillverkade!
Inte är den godare nu och fasiken hur ska jag veta om den innehåller alkohol eller inte ?

Här försöker jag leva nyttigt liksom och ändå blir det det så här det är själva fasiken alltså

 

[Masqueradee]

Men gah!!!

Äppelmusten smakar jäst. Min egna tillverkade!
Inte är den godare nu och fasiken hur ska jag veta om den innehåller alkohol eller inte ?

Här försöker jag leva nyttigt liksom och ändå blir det det så här det är själva fasiken alltså

Det går att testa, men det kanske är bäst att inte chansa?

 

[bettysmatte]

Men gah!!!

Äppelmusten smakar jäst. Min egna tillverkade!
Inte är den godare nu och fasiken hur ska jag veta om den innehåller alkohol eller inte ?

Här försöker jag leva nyttigt liksom och ändå blir det det så här det är själva fasiken alltså

Då låter du bli att dricka den såklart.

 

[karamelldrottningen]

Det går att testa, men det kanske är bäst att inte chansa?

Hur testar man det?
Pastöriserades så borde inte bli så?

 

[karamelldrottningen]

Då låter du bli att dricka den såklart.

Vore ju bra veta tills nästa gång. Ligger mycket jobb bakom

 

[Palermo]

Vore ju bra veta tills nästa gång. Ligger mycket jobb bakom

Sånt händer ju. Min hallonmarmelad jäste. Extremt god hygien är lösningen, ibland misslyckas det även om man tycker att man varit noggrann.

 

[karamelldrottningen]

Känns jättejobbigt just nu. Har en stilla panik inom mig som inte vill gå över.
Fått grattis från flera personer och det var jag inte alls beredd på.
Känns jättejobbigt

 

[karamelldrottningen]

Nu har jag lugnat ner mig.
Men av någon anledning kändes det värre att få grattis än att få bannor.

 

[Palermo]

Man känns lätt så när man är alkoholist.
Eftersom att man behöver anstränga sig för att hålla sig nykter.
Och då är "duktig" när man klarar av det.

Det förstår jag. Men det är ju samtidigt ett väldigt ytligt sätt att se på det.

 

[Palermo]

Nu har jag lugnat ner mig.
Men av någon anledning kändes det värre att få grattis än att få bannor.

Det där tror jag att en bra terapeut kan hjälpa dig vidare med.

 

[karamelldrottningen]

Kommer på mig själv ibland med att titta på samma bilder och framförallt en kort filmsnutt där den lilla som hoppar till och vevar runt med händerna och fötterna.
Det känns ibland så overkligt. Som att det inte är på riktigt. Eller att det är någon annans barn jag tittar på.
Samtidig som det i allra högsta grad känns verkligt. Så det är som så mycket annat väldigt dubbelt.
Vissa saker har jag redan bestämt. Jag vet precis vad liten ska få för namn sen.

 

[Crossline]

Kommer på mig själv ibland med att titta på samma bilder och framförallt en kort filmsnutt där den lilla som hoppar till och vevar runt med händerna och fötterna.
Det känns ibland så overkligt. Som att det inte är på riktigt. Eller att det är någon annans barn jag tittar på.
Samtidig som det i allra högsta grad känns verkligt. Så det är som så mycket annat väldigt dubbelt.
Vissa saker har jag redan bestämt. Jag vet precis vad liten ska få för namn sen.

Vet du om det blir en tjej eller kille?

 

[karamelldrottningen]

Vet du om det blir en tjej eller kille?

Japp! Jag har vetat om det hela tiden. Vet inte hur men känt på mig.
Bästa var ändå att partner trodde det var en pojke på ultraljudet och lät så säker när barnmorskan frågade om vi såg
Att sträcken skulle vara en liten penis men nej det var blygdläppar.
Tur inte han är barnmorska

 

[Roheryn]

Kommer på mig själv ibland med att titta på samma bilder och framförallt en kort filmsnutt där den lilla som hoppar till och vevar runt med händerna och fötterna.
Det känns ibland så overkligt. Som att det inte är på riktigt. Eller att det är någon annans barn jag tittar på.
Samtidig som det i allra högsta grad känns verkligt. Så det är som så mycket annat väldigt dubbelt.
Vissa saker har jag redan bestämt. Jag vet precis vad liten ska få för namn sen.

Jag kände lite så också när jag var gravid med min dotter (som i allra högsta grad var och är verklig och nu är 24 år ). Jag var också av olika skäl kluven till graviditeten och att få barn - kanske gör det att det hela känns lite svårare att relatera till? Jag satt i alla fall där dagarna före förlossning och kände att jag nog skulle bli den enda kvinnan som varit gravid utan att det kom ut ett barn - jättekonstiga tankar Men hon föddes ju som hon skulle och även om den allra första tiden med en nyfödd var lite jobbig så blev allt fort väldigt mycket bättre

 

[karamelldrottningen]

Jag har så svårt att styra min energi/ork just nu.
I morse var jag precis som vanligt. Och i förmiddags.
Orkade med det jag skulle göra och lite till.
Men nu.
Nu är det som att jag blir andfådd för minsta lilla och ingenting verkar hjälpa.
Ja det är frustrerande!
Jag försöker att acceptera min nuvarande situation med varierad ork. Men det är svårt.
För hur ska jag kunna planera vettigt när jag inte vet i förväg hur jag mår?
Huvudet vill massor men det är kroppen som säger nej.
Och nej jag är inte höggravid så tycker ändå att min kropp skulle fixa detta lite smidigare.
Skillnad om det var några veckor kvar till beräknad födsel men det är flera månader kvar.
Eller så är inte detta alls gravidrelaterat? Utan något helt annat.
Men jag gör det jag ska göra. Äter regelbundet. Lägger mig tidigt.
Dricker nyttiga saker förutom kaffe.
Rör mig mycket dagligen osv.

 

[et_flickan]

Jag har så svårt att styra min energi/ork just nu.
I morse var jag precis som vanligt. Och i förmiddags.
Orkade med det jag skulle göra och lite till.
Men nu.
Nu är det som att jag blir andfådd för minsta lilla och ingenting verkar hjälpa.
Ja det är frustrerande!
Jag försöker att acceptera min nuvarande situation med varierad ork. Men det är svårt.
För hur ska jag kunna planera vettigt när jag inte vet i förväg hur jag mår?
Huvudet vill massor men det är kroppen som säger nej.
Och nej jag är inte höggravid så tycker ändå att min kropp skulle fixa detta lite smidigare.
Skillnad om det var några veckor kvar till beräknad födsel men det är flera månader kvar.
Eller så är inte detta alls gravidrelaterat? Utan något helt annat.
Men jag gör det jag ska göra. Äter regelbundet. Lägger mig tidigt.
Dricker nyttiga saker förutom kaffe.
Rör mig mycket dagligen osv.

Var så trött under hela min andra graviditet, blev stor och tung tidigt, allt var jobbigt. La mig seriöst i sängen vid åtta på kvällen och sov oftast innan nio. Din kropp gör nytt liv, det tar på energi. Var snäll emot den

 

[dobbis]

Jag har så svårt att styra min energi/ork just nu.
I morse var jag precis som vanligt. Och i förmiddags.
Orkade med det jag skulle göra och lite till.
Men nu.
Nu är det som att jag blir andfådd för minsta lilla och ingenting verkar hjälpa.
Ja det är frustrerande!
Jag försöker att acceptera min nuvarande situation med varierad ork. Men det är svårt.
För hur ska jag kunna planera vettigt när jag inte vet i förväg hur jag mår?
Huvudet vill massor men det är kroppen som säger nej.
Och nej jag är inte höggravid så tycker ändå att min kropp skulle fixa detta lite smidigare.
Skillnad om det var några veckor kvar till beräknad födsel men det är flera månader kvar.
Eller så är inte detta alls gravidrelaterat? Utan något helt annat.
Men jag gör det jag ska göra. Äter regelbundet. Lägger mig tidigt.
Dricker nyttiga saker förutom kaffe.
Rör mig mycket dagligen osv.

Har du kollat järnvärdet nyligen?

 

[karamelldrottningen]

Har du kollat järnvärdet nyligen?

Jo. Eller när var det?
Var iofs ett tag sedan i januari kanske?
Nästa vända till barnmorska är om två veckor. Vet inte riktigt vad jag ska göra där. Förutom att prata.
Tar järntablett varje morgon.

 

[Masqueradee]

Tänker också att det är helt normalt att reagera fysiskt (bli trött) av psykiska/sociala omställningar. Du har ju delat med dig av en del av vad som pågår i ditt liv, mycket som helt klart kan göra en utmattad. Var snäll mot dig själv och lyssna på din kropp!