Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[Thera]

Jag ser inget sådant alls här i tråden faktiskt. Det verkar som ni som är starkt emot tror att de som stöttar @karamelldrottningen för att hon ska vara i så god balans som möjligt och ha tillgång till sin egen vilja och bästa förmåga tolkar det som ”en jättebra idé med ett barn”. Sjukt svartvit läsning.

Jag tycker det är en jättebra (och lagstadgad) grej med självbestämmande och att karamellen frigör sig från åsikter från personer i sin omgivning som är kontrollerande och anklagande, oavsett om de förekommer här i tråden eller i den lilla del av hennes liv som vi har inblick i.

Att heja på karamellen är INTE att tycka det kommer bli superenkelt och okomplicerat och att allt kommer lösa sig utan ansträngning (vilket det KAN bli, eller inte) utan att försöka bidra till en person som förmår hålla sin linje (nykterhet, avgränsa negativa relationer osv) och vara så stadig som möjligt i sitt mående och humör. För DET är skyddsfaktorer för både karamellen och det eventuella barnet.

Förlåt @karamelldrottningen att jag skriver om dig men jag tycker tråden spårar (liksom moderatorn också tidigare tyckt) och tycker inte du ska behöva vara ensam om att försvara dig här.

Så klart TS bestämmer själv, har någon sagt nåt annat?

Jag har bara svårt för det väldigt onyanserade i hela grejen; ”se det här som en nystart”, ”nu har du chansen”, bla bla bla.

Är inte det lite sjukt att ett ge ofött barn någon slags frälsar-roll? Att vara den som räddar upp hela situationen?

Och hur många trasiga mödrar tror ni inte tänkt så och så har det gått fullständigt åt skogen med allt ändå sen och vips har vi ännu ett trasigt barn.

 

[manda]

Så klart TS bestämmer själv, har någon sagt nåt annat?

Jag har bara svårt för det väldigt onyanserade i hela grejen; ”se det här som en nystart”, ”nu har du chansen”, bla bla bla.

Är inte det lite sjukt att ett ge ofött barn någon slags frälsar-roll? Att vara den som räddar upp hela situationen?

Och hur många trasiga mödrar tror ni inte tänkt så och så har det gått fullständigt åt skogen med allt ändå sen och vips har vi ännu ett trasigt barn.

Det jag menar är att jag inte ser den onyanserade frälsargrejen. Den förekommer inte här (mer än hos dem som ”protesterar” och varnar). Jag menar att stöd till personen misstolkas som tankar om hur lätt situationen skulle vara.

Edit: fixat felstavning

 

[Thera]

Jag menar inte att allt måste vara perfekt innan man får barn, men det är så fruktansvärt att försöka se det som att en bebis ska vara räddningen.
Det är så fel på otroligt många sätt, och framförallt fruktansvärt att lägga en sån börda på någon som absolut inte har valt situationen själv.

Det är otroligt tufft med barn. Även när precis allt annat är stabilt är det många gånger otroligt tufft. Och är allt annat redan kaos så kan jag inte för mitt liv se hur ett barn skulle vara en lösning.
Eller för den delen ens få en hyfsat trygg och stabil uppväxt..

 

[vemsomhelst123]

Det kan jag lite enklare förklara om du förklarar vad du syftar på i mitt inlägg, jag förstår inte vad du syftar på.

Det jag framför allt rekommenderat är att TS bör minska sitt beroende till dem hon har en nära relation till idag och som påverkar henne och det kommande barnet negativt. Det innebär inte att jag menar att hon ska "vänta på någon"...? Snarare att se till att hon har kontrollen över sitt eget liv och det kommande barnets, och därmed hellre själv och bjuda in dem hon önskar än att vara beroende av någon.

Ja men då är vi

Jag ser inget sådant alls här i tråden faktiskt. Det verkar som ni som är starkt emot tror att de som stöttar @karamelldrottningen för att hon ska vara i så god balans som möjligt och ha tillgång till sin egen vilja och bästa förmåga tolkar det som ”en jättebra idé med ett barn”. Sjukt svartvit läsning.

Jag tycker det är en jättebra (och lagstadgad) grej med självbestämmande och att karamellen frigör sig från åsikter från personer i sin omgivning som är kontrollerande och anklagande, oavsett om de förekommer här i tråden eller i den lilla del av hennes liv som vi har inblick i.

Att heja på karamellen är INTE att tycka det kommer bli superenkelt och okomplicerat och att allt kommer lösa sig utan ansträngning (vilket det KAN bli, eller inte) utan att försöka bidra till en person som förmår hålla sin linje (nykterhet, avgränsa negativa relationer osv) och vara så stadig som möjligt i sitt mående och humör. För DET är skyddsfaktorer för både karamellen och det eventuella barnet.

Förlåt @karamelldrottningen att jag skriver om dig men jag tycker tråden spårar (liksom moderatorn också tidigare tyckt) och tycker inte du ska behöva vara ensam om att försvara dig här.

vad klokt du skriver. Precis så är det ju. Det finns många trasiga barn, det är en risk man alltid tar genom att sätta ett barn till världen, att saker kan hända. Men det finns många barn och föräldrar som klarar sig bra trots stökiga förutsättningar och det finns föräldrar som gett allt och ändå mår barnen dåligt.
Det rent praktiska löser sig om man vill, jag tänker att det är det en del har skrivit i tråden, men att få ett barn är aldrig helt okomplicerat. Det har jag skrivit många många gånger men får fortfarande höra att jag levererar rosa fluff.
Så @karamelldrottningen , de första åren är skittuffa att vara själv, förhoppningsvis slipper du en pandemi. Du kommer behöva vabba mer än du jobbar, du kommer ha hål i huvudet av tjat och prat, du kommer få sova men inte så många timmar så det blir djupsömn varje natt, men ganska vips om du vill behålla sitter du där med en liten person som vill prata om världskrig, har åsikter kring vad du gör och hur du gör det och tjatar hål i huvudet på dig fortfarande. Eller så gör du den resan senare, om du vill. Eller inte alls.
Jag hade inte sörjt (tror jag) om jag gjort abort. Men det blev väldigt bra såhär med.

 

[vemsomhelst123]

Jag menar inte att allt måste vara perfekt innan man får barn, men det är så fruktansvärt att försöka se det som att en bebis ska vara räddningen.
Det är så fel på otroligt många sätt, och framförallt fruktansvärt att lägga en sån börda på någon som absolut inte har valt situationen själv.

Det är otroligt tufft med barn. Även när precis allt annat är stabilt är det många gånger otroligt tufft. Och är allt annat redan kaos så kan jag inte för mitt liv se hur ett barn skulle vara en lösning.
Eller för den delen ens få en hyfsat trygg och stabil uppväxt..

Fast det är ju ingen som hejat på att avla ett barn. Jag tycker många däremot gett en nyanserad bild av hur den här situationen kan lösa sig på det ena eller andra sättet. Och hur det är ingen vad jag sett i den här tråden som skrivit att det kommer vara guld och gröna skogar och alla problem kommer vara bort om/när barnet föds.

 

[Palermo]

Det jag menar är att jag inte ser den onyanserade frälsargrejen. Den förekommer inte här (mer än hos dem som ”protesterar” och varnar). Jag menar att stöd till personen misstolkas som tankar om hur lätt situationen skulle vara.

Edit: fixat felstavning

En av de väldigt märkliga sakerna är att vi som ser risker för en framtida svår situation för ts och barnet, anses lägga synpunkter på vad ts ska göra med sin kropp. Detta medan de som beskriver hur lätt och bra det kan bli, trots komplicerade förutsättningar, tydligen inte anses uttrycka synpunkter på vad ts ska göra med sin kropp.

Nu har ju ingen skrivit "gör abort för fan", och ingen har skrivit "föd barnet, livet är heligt" eller något liknande. Ändå ser vi den där underliga tolkningen av inlägg som dristar sig till att nämna föräldraskapets baksidor i en även i övrigt rörig livssituation.

Bara det att mindre än ett års nykterhet plötsligt anses vara en lång nykterhet! Alltså. Min svåger är nykter på ca 35:e året. Han går fortfarande regelbundet på aa. För att han värderar sin nykterhet så högt, inte alls för att han har alkoholsug. Men när det gäller ts är nio månader stabilt nog för att allt säkert löser sig. Jag måste säga att med min bakgrund som anställd i missbruksvården, är jag glad att det synsättet är ovanligt utanför den här tråden.

 

[vemsomhelst123]

En av de väldigt märkliga sakerna är att vi som ser risker för en framtida svår situation för ts och barnet, anses lägga synpunkter på vad ts ska göra med sin kropp. Detta medan de som beskriver hur lätt och bra det kan bli, trots komplicerade förutsättningar, tydligen inte anses uttrycka synpunkter på vad ts ska göra med sin kropp.

Nu har ju ingen skrivit "gör abort för fan", och ingen har skrivit "föd barnet, livet är heligt" eller något liknande. Ändå ser vi den där underliga tolkningen av inlägg som dristar sig till att nämna föräldraskapets baksidor i en även i övrigt rörig livssituation.

Bara det att mindre än ett års nykterhet plötsligt anses vara en lång nykterhet! Alltså. Min svåger är nykter på ca 35:e året. Han går fortfarande regelbundet på aa. För att han värderar sin nykterhet så högt, inte alls för att han har alkoholsug. Men när det gäller ts är nio månader stabilt nog för att allt säkert löser sig. Jag måste säga att med min bakgrund som anställd i missbruksvården, är jag glad att det synsättet är ovanligt utanför den här tråden.

Jag ser flera nyanser i de inlägg som skrivit att det säkert löser sig. Bland annat jag har skrivit om baksidor av att vara ensam med barn, många gånger i denna tråden. Ändå tolkas de som att jag fluffar upp något. Just att vara i en utsatt situation vilket ts ju är nu kanske kräver lite extra stöd och trevlig ton. Inte inlägg om vilken misär det kommer bli för det eventuella barnet.
Jag hoppas ts också går på aa om 35 år och värderar sin nykterhet, men tack och lov har vi inte det samhället i Sverige att missbrukare eller människor med andra sjukdomar diskvalificeras från att bli föräldrar, och det finns ett skyddsnät som kan fånga upp om något händer.

 

[dubbelt]

Å

En av de väldigt märkliga sakerna är att vi som ser risker för en framtida svår situation för ts och barnet, anses lägga synpunkter på vad ts ska göra med sin kropp. Detta medan de som beskriver hur lätt och bra det kan bli, trots komplicerade förutsättningar, tydligen inte anses uttrycka synpunkter på vad ts ska göra med sin kropp.

Nu har ju ingen skrivit "gör abort för fan", och ingen har skrivit "föd barnet, livet är heligt" eller något liknande. Ändå ser vi den där underliga tolkningen av inlägg som dristar sig till att nämna föräldraskapets baksidor i en även i övrigt rörig livssituation.

Bara det att mindre än ett års nykterhet plötsligt anses vara en lång nykterhet! Alltså. Min svåger är nykter på ca 35:e året. Han går fortfarande regelbundet på aa. För att han värderar sin nykterhet så högt, inte alls för att han har alkoholsug. Men när det gäller ts är nio månader stabilt nog för att allt säkert löser sig. Jag måste säga att med min bakgrund som anställd i missbruksvården, är jag glad att det synsättet är ovanligt utanför den här tråden.

Absolut finns det orosmoln. Men tror att alla, inklusive @karamelldrottningen förstått ditt budskap.

 

[Thera]

Så @karamelldrottningen , de första åren är skittuffa att vara själv, förhoppningsvis slipper du en pandemi. Du kommer behöva vabba mer än du jobbar, du kommer ha hål i huvudet av tjat och prat, du kommer få sova men inte så många timmar så det blir djupsömn varje natt, men ganska vips om du vill behålla sitter du där med en liten person som vill prata om världskrig, har åsikter kring vad du gör och hur du gör det och tjatar hål i huvudet på dig fortfarande.

Detta hade du kunnat skriva till många andra, men du glömmer totalt hela situationen som hon redan befinner sig i.
Allt är totalt kaos redan INNAN allt detta kommer.

Har du hängt med och läst hela tråden?

Pandemi och sömnbrist skulle jag säga är en fis i rymden i detta.

 

[tott]

Så @karamelldrottningen , de första åren är skittuffa att vara själv, förhoppningsvis slipper du en pandemi. Du kommer behöva vabba mer än du jobbar, du kommer ha hål i huvudet av tjat och prat, du kommer få sova men inte så många timmar så det blir djupsömn varje natt, men ganska vips om du vill behålla sitter du där med en liten person som vill prata om världskrig, har åsikter kring vad du gör och hur du gör det och tjatar hål i huvudet på dig fortfarande.

Fast...du kan omöjligt veta hur det kommer att bli för Karamellen. Absolut ingen vet!

 

[vemsomhelst123]

Fast...du kan omöjligt veta hur det kommer att bli för Karamellen. Absolut ingen vet!

Nej precis som för alla andra. Eftersom man aldrig kan gardera sig mot något.

 

[tott]

Nej precis som för alla andra. Eftersom man aldrig kan gardera sig mot något.

Menade då du skrev hur det "kommer" att bli. Ingen vet.

 

[Palermo]

[QUOTE="dubbelt, post: 20730269, member: 1500

Absolut finns det orosmoln. Men tror att alla, inklusive @karamelldrottningen förstått ditt budskap.
[/QUOTE]
Medan de inlägg som förringar problematiken däremot förtjänar att upprepas igen och igen? Så att alla fattar hur lätt det är att vara ett barn i en familj där det var kaos redan innan.

 

[tott]

*dubbelt*

 

[tott]

Något hände med citatet, men svarar på @Palermo s inlägg "Medan de inlägg som förringar problematiken däremot förtjänar att upprepas igen och igen? Så att alla fattar hur lätt det är att vara ett barn i en familj där det var kaos redan innan.:
[/QUOTE"



Allt upprepas om och om igen, vad det verkar. Det här är ingen tävling om vem som får rätt till slut.
@karamelldrottningen torde vid det här laget ha fått den information och de pekpinnar hon "behöver" från bukeexperterna så därför tycker jag vi ska ge henne lite ro. Hon har kontakt med riktiga experter också. ...och det är, som jag skrivit tidigare, endast Karamellen själv som kan och ska bestämma vad och hur hon gör - nu och i framtiden.

 

[miumiu]

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/vill-jag-bli-foralder

Lyssnar på det sista samtalet i detta programmet nu och tänkte på dig Karamellen!

 

[hundtant]

Något hände med citatet, men svarar på @Palermo s inlägg "Medan de inlägg som förringar problematiken däremot förtjänar att upprepas igen och igen? Så att alla fattar hur lätt det är att vara ett barn i en familj där det var kaos redan innan.:
[/QUOTE"



Allt upprepas om och om igen, vad det verkar. Det här är ingen tävling om vem som får rätt till slut.
@karamelldrottningen torde vid det här laget ha fått den information och de pekpinnar hon "behöver" från bukeexperterna så därför tycker jag vi ska ge henne lite ro. Hon har kontakt med riktiga experter också. ...och det är, som jag skrivit tidigare, endast Karamellen själv som kan och ska bestämma vad och hur hon gör - nu och i framtiden.

Att det bara är ts själv som kan bestämma - är inte det självklart? Du är en flera som påpekar det och jag vet inte riktigt vem ni riktar det till, jag har svårt att tro att någon här skulle vilja bestämma åt ts även om de kunde det.

Sen är det absolut så att den här tråden inte följer mönstret från den genomsnittliga Hjälp jag är gravid-tråden. Men det beror med största sannolikhet på att ingen tidigare bukegraviditet kommit till under såna här kaosförhållanden, att ts gravt verkar underskatta vad det innebär att sätta ett barn till världen och att hon får olyckligt mycket bekräftelse på den underskattningen.

 

[tott]

Att det bara är ts själv som kan bestämma - är inte det självklart? Du är en flera som påpekar det och jag vet inte riktigt vem ni riktar det till, jag har svårt att tro att någon här skulle vilja bestämma åt ts även om de kunde det.

För mig är det självklart

 

[Palermo]

För mig är det självklart

För vem är det inte självklart då? Eftersom det tydligen behöver påpekas gång på gång.

 

[tott]

För vem är det inte självklart då? Eftersom det tydligen behöver påpekas gång på gång.

Jag kan givetvis inte svara på hur det är för andra.