Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[karamelldrottningen]

Menar ni allmänt måste ni vara tydliga med det. Om ni inte menar att det gäller mig är det också konstigt ni tar upp det här. Varför gör ni det?
Vill ni att jag ska oroa mig?
Konstigt beteende och jag förstår inte varför. Starta en tråd på annat forum om ni vill diskutera allmänt.

 

[Inte_Ung]

Låter mer som att jag borde ha ett skriftligt avtal på avlastning

Ja det är nog egentligen vad man mest behöver som småbarnsförälder.

Mvh
Mamma till 3

Jag tog också ett oproportionerligt stort ansvar för mitt barnbarn då pappan drabbades av svår sjukdom och inte kunde avlasta över huvud taget.
Saker kan hända, så att ha ett stadigt nätverk omkring sig är guld värt när barnen är små.

 

[miumiu]

Jag vill bara ge dig hopp Karamellen om att första tiden inte nödvändigtvis måste bli kaos och jättejobbig. Hade också hört massa skräckhistorier innan jag fick barn men min son var hur lugn och chill som helst, sov med ett fåtal uppvak per natt (då han somnade om så fort han ätit), sov massvis på dagarna i vagn, sele osv så jag kunde ha honom med i princip varsomhelst, han däckade överallt

Och jag vet att alla barn är olika och att vissa är mer krävande när dom är små men för mig var den första tiden, innan han började gå typ, smooth saling.

 

[et_flickan]

Menar ni allmänt måste ni vara tydliga med det. Om ni inte menar att det gäller mig är det också konstigt ni tar upp det här. Varför gör ni det?
Vill ni att jag ska oroa mig?
Konstigt beteende och jag förstår inte varför. Starta en tråd på annat forum om ni vill diskutera allmänt.

Barn är olika.

Min stora tjej är 8 år. Efter att hon kom förändrades min värld. Hon var inte särskilt svår som bebis utan mest som bebisar är i allmänhet. Jag var redan trasig och traumatiserad efter en jobbig uppväxt och på köpet fick jag förlossningsdepression som troligen triggades av underliggande PTSD. Jag mådde skit faktiskt och hade jag inte haft min mamma hade jag nog inte levt idag. Min man mådde också otroligt dåligt men tog väldigt mycket ansvar första året.

Sen kom lillebror och gjorde mig hel och frisk kan man säga. Han sov de två första månaderna av sitt liv, vaknade varannan timme för mat. Vi brukar skämta om att han inte såg dagsljus på två månader eftersom han alltid sov när vi var iväg. Jag har inte behövt avlastning en dag men det är ju för att han är otroligt okomplicerad. Visst har det varit jobbigt då hans favoritsysselsättning inte är att sova på nätterna fortfarande men det kommer en tid när jag får sova igen.

Vad jag vill säga är. Ta det som det kommer. Det blir som det blir. Du kanske får en bebis som är nöjd med att bara vara eller så får du det inte men då finns det annat man kan göra också. Min bebis har varit med på tandläkarbesök och på akuten. Det är det fina med bebisar, de kan bli med på det mesta egentligen. Jobbigare med 8 åringen som lätt blir uttråkad.

 

[Crossline]

Om @karamelldrottningen har valt att behålla så får vi ju respektera det och skifta fokus till att vara stöttande, kanske till och med vara glada för Karamellens skull? Vad gör vi annars för nytta i den här tråden?

 

[Sirap]

Precis!
Hur ska man kunna förbereda sig för precis allting när livet händer. Och vad som helst kan verkligen hända. Allt hade tex kunnat vara helt enligt plan men så dör någon. Eller en pandemi kommer. Eller en naturkatastrof. Eller vad som helst.

Jag ska inte oroa mig så jäkla mycket eftersom jag ändå inte kan veta vad det är som kommer ske. Att oroa sig hjälper inte.

Självklart kan vad som helst inträffa, men det är ju ändå inte fel att ha en grundplan.

 

[Sirap]

Om @karamelldrottningen har valt att behålla så får vi ju respektera det och skifta fokus till att vara stöttande, kanske till och med vara glada för Karamellens skull? Vad gör vi annars för nytta i den här tråden?

Fast är det så? Jag har uppfattat det som om hon inte helt bestämt sig ännu. Har jag fel, @karamelldrottningen ?

 

[hundtant]

Jag undrar också anledningen bakom. Jag tolkar det som att det är folk som starkt vill att jag ska göra abort. Och sådana har jag redan i min omgivning så det räcker.

Jag tror inte att någon här skulle uppmana dig att göra abort.

Du har inte bestämt dig än, du säger att du ska göra det efter KUB. Då tycker jag inte att det är så konstigt att några påpekar att graviditet, förlossning, barn kan vara ett svårbestiget berg. Det är sannolikt det största man gör i livet och då behöver man vara stabil, för sin egen och framförallt för barnets skull.

I synnerhet som en del i tråden är på Det löser sig, det gjorde det för mig-spåret så tycker jag att andra perspektiv är nödvändiga. De som det löste sig lättvindigt för hade sannolikt ingen färsk missbruksbakgrund, de hade lugnare relationer omkring sig, pålitliga personer att vända sig till och de hade någonstans en pappa till barnet, inte två män som båda värjer sig allt vad de orkar för att inte ta på sig föräldraskapet.

 

[karamelldrottningen]

Jag behåller om allt ser bra ut. Är det något avvikande som kromosomfel tas det bort.
Har sakta men säkert lite av en plan.
Just nu har fokuset varit på hästarna och hur jag ska lösa den biten på bästa sätt.
Sen har vi pratat om att oavsett om detta barnet föds eller inte kommer jag försöka bli gravid våren 2026 eller sommaren. Med partner alltså.
Jag har även varit i kontakt med Försäkringskassan. Tyvärr inga fantastiska besked därifrån.
Jag går regelbundet hos psykolog och kommer fortsätta göra det.
Fortsätta jobba så länge som möjligt. Och gärna börja jobba så tidigt som möjligt igen sen efter graviditeten. Beroende på hur det går givetvis.
Har ansökt om en kurs som jag tänkt gå innan men aldrig blivit av. Om jag kommer in blir detta när jag är höggravid. Vilket kommer passa perfekt. För det är mest plugg och inte så mycket fysiskt.
Jag skulle föredra att ha ensam vårdnad om M är pappan. Jag tror han skulle kunna gå med på det men vi har inte pratat om det än.
För hans skull vore det nog också att föredra.
Partner har sagt att han kommer finnas där för mig. Så han anser jag ändå är min tryggaste punkt i livet. Iaf just nu. Sen vet man aldrig med någonting.

 

[clusia]

Jag behåller om allt ser bra ut. Är det något avvikande som kromosomfel tas det bort.

Jag hoppas att du är medveten om att sånt inte syns på ett kub. Du får ett sannolikhetsvärde på kromosomavvikelser. Men inte 100% svar.

 

[karamelldrottningen]

Jag hoppas att du är medveten om att sånt inte syns på ett kub. Du får ett sannolikhetsvärde på kromosomavvikelser. Men inte 100% svar.

Jag vet det. Nipt verkar än mer säkrare

 

[karamelldrottningen]

Jag klarar av mycket mer än vad någon här inne tror. Samma sak när vi skulle skaffa hund. Fick massor av skit för det.

 

[Javan]

Lite osäker på vad som menas med nätverk. Tänker att nätverk är väl mer i jobbsammanhang?
Men har ett nätverk i form av hästmänniskor, vänner och släkt.

En bekant till mig fick barn för ca 7 år sen. Alldeles själv. Kontakten med sin egen familj är uppsagd sen innan. Hon hade inte mkt avlastning men har skapat ett nätverk med åren av vänner som hjälper till. Det går utmärkt

 

[Wingates]

Fast ts är ju nykter nu sen ganska länge? Och jag skulle nog säga att det är rätt stabilt som själv är en person som får akta sig noga pga beroendegener, mitt första infall när jag förstod att jag var gravid var att ta ett glas vin för att bara glömma bort det, själaglad att jag hade min sambo de första månaderna när jag mest var arg och för första gången i mitt liv var hormonellt påverkad ordentligt. Det gjorde jag såklart inte. Men att en fd alkoholist klarar att se nyktert (pun intended) på detta tycker jag är ett friskhetstecken. Eller hur länge ska man vara nykter innan man kan skaffa barn? Eller frisk från ptsd, cancer, barndomstrauman, ätstörningar, bipolaritet?

Är man stabilt nykter när man för 2 mån sen hade svårt att motivera varför man skulle vara nykter?

Alltså det är toppen att Karamellen ÄR nykter, men enligt den här tråden har det ju varit svajigt.

 

[tott]

Nä nu tycker jag det är dags för många här att lugna sig lite och se sig själv i spegeln. Skulle ni, om ni var Karamellen, tycka att det var ok om någon skrev så i er dagbokstråd.
Det är endast @karamelldrottningen av oss här i tråden som kan avgöra vad hon ska göra med graviditeten och sitt liv. Vi andra kan och får tycka, men som det skrivits i en del inlägg nu så går det över gränsen, tycker jag. Man måste inte alltid skriva allt man tänker! Karamellen är en riktig människa med riktiga känslor och har just nu - i synnerhet - väldigt mycket att fundera över och lösa.
Ge henne lite ro.

 

[karamelldrottningen]

Vill också säga tack till @tott @miumiu @Crossline och @vemsomhelst123

———

Förutom lite drama här på tråden har det varit en lugn och rätt bra dag irl. Har pratat med en god vän om allt möjligt (mest om hästar, min mamma och framtiden).
Kommer ha fullt upp i helgen med diverse så ska lägga mig tidigt. Känns som klockan är mycket mer än den är.

 

[Gunnar]

Jag har precis raderat en kanske onödigt stor mängd inlägg. Jag antar att en del kanske tycker det är bra och andra tycker det är helt fel. Men det var vad jag lyckades komma fram till efter att ha läst ikapp några timmar här en fredag kväll.

 

[Miedo]

@karamelldrottningen Jag har följt dina dagbokstrådar till och från i tysthet. Och varit så härligt att i denna tråden läsa om så mycket personliga framsteg!
Har likt alla andra inte alls hela bilden av dig och ditt liv, men utifrån vad du delat med dig av så:
1. Jag känner ett enormt obehag för hur din partner är mot dig. Alltså det är bara någon månad sedan du (äntligen enligt mig ) försökte avsluta förhållandet och han bara... Inte accepterade det? Han respekterar inte dig som person, är överkontrollerande på olika sätt och verkar vilja ha dig i beroendeställning till honom. Han kan vara fantastisk en stor del av tiden förstår jag, men det väger inte upp. Enorma röda flaggor på så många sätt. Även om du accepterar det så är det inte ett sätt att behandla andra människor som ett barn ska se som förebild om inte annat.
2. Jag är superimponerad av din nykterhet. 9 månader är jättelänge! Men i sammanhanget alkoholism är det skört. Det ÄR möjligt att fortsätta hålla nykterheten genom framtidens utmaningar, men ta det absolut inte för givet. Det är i bästa fall ett livslångt side-quest att vara beredd på svackor och undvika återfall när det blir som jobbigast. (kanske enklare under graviditet och amning, med motivationen, men på sikt omöjligt att veta i förväg om det blir lättare eller svårare). Om du dessutom har någon underliggande orsak (psykiskt och/eller fysiskt) till missbruk/beroende så kan det bli mer påtagligt och behövs nya/fler sätt att hantera nykter.
3. Jag tror att du som person, ensamstående eller tillsammans med en (eller flera) BRA partner är minst lika bra "föräldramaterial" som genomsnittet.

Kort sagt, jag är oroad av att du har fel människor nära dig som inte backar ens när du uttryckligen ber om det. Det är tufft nog att utveckla sig själv (eller bara hålla sig över ytan periodvis) utan att aktivt bli neddragen av människor som man tror/vill ska stötta. En del av dina omständigheter är bra, en del är dåliga, du är inte dålig.

Och ja. Egentligen är det jätteoförskämt att ens skriva vad man tycker i det här läget. Men om du inte ville ha någon (rimlig/sjyst/konstruktiv) respons alls så tänker jag att du inte hade skrivit här heller

Tillägg: menar inte att enda lösningen på dåligt beteende är att dumpa/avsäga all kontakt. Helst så ändrar ju personen beteende när de förstår att de gjort fel. Men om de inte vill eller kan bete sig vettigt fast man pratar om det - nej då är det bättre att vara utan.

 

[Thera]

Jag kommer säkert få skit för detta, men jag måste säga hur förvånad jag är över hur många som helt onyanserat tycker det är en jättebra idé att sätta ett barn till världen i Karamellens situation.
Att hon själv har ett eget perspektiv, det förstår jag fullt ut, men alla andra.
Jag har nog sett alldeles för mycket trasiga barn och familjer för att tycka att folk här ser riktigt klarsynt på detta.
Det är ingen hund som ska införskaffas liksom.

 

[manda]

Jag kommer säkert få skit för detta, men jag måste säga hur förvånad jag är över hur många som helt onyanserat tycker det är en jättebra idé att sätta ett barn till världen i Karamellens situation.
Att hon själv har ett eget perspektiv, det förstår jag fullt ut, men alla andra.
Jag har nog sett alldeles för mycket trasiga barn och familjer för att tycka att folk här ser riktigt klarsynt på detta.
Det är ingen hund som ska införskaffas liksom.

Jag ser inget sådant alls här i tråden faktiskt. Det verkar som ni som är starkt emot tror att de som stöttar @karamelldrottningen för att hon ska vara i så god balans som möjligt och ha tillgång till sin egen vilja och bästa förmåga tolkar det som ”en jättebra idé med ett barn”. Sjukt svartvit läsning.

Jag tycker det är en jättebra (och lagstadgad) grej med självbestämmande och att karamellen frigör sig från åsikter från personer i sin omgivning som är kontrollerande och anklagande, oavsett om de förekommer här i tråden eller i den lilla del av hennes liv som vi har inblick i.

Att heja på karamellen är INTE att tycka det kommer bli superenkelt och okomplicerat och att allt kommer lösa sig utan ansträngning (vilket det KAN bli, eller inte) utan att försöka bidra till en person som förmår hålla sin linje (nykterhet, avgränsa negativa relationer osv) och vara så stadig som möjligt i sitt mående och humör. För DET är skyddsfaktorer för både karamellen och det eventuella barnet.

Förlåt @karamelldrottningen att jag skriver om dig men jag tycker tråden spårar (liksom moderatorn också tidigare tyckt) och tycker inte du ska behöva vara ensam om att försvara dig här.