Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[Lickety]

Människor som förfasar sig över sina vuxna barns liv är bra att hålla på avstånd, ibland _helt_ på avstånd.

Jag kommer ihåg för snart 20 år sedan, när jag studerade på universitetet och bodde med min dåvarande sambo som jag varit tillsammans med i flera år och min mamma fick syn på ett graviditetstest i soporna på toaletten hos oss (negativt, men jag hade kollat för säkerhets skull) och fullständigt flippade. Tänk om din pappa får se testet! Du är väl inte gravid för i helvete! Osv. Det är ett symtom på ohälsosamma relationer - i detta fall bara ett symtom av många.

 

[vemsomhelst123]

Karamellen, jag förstår att du mår jättedåligt av din mammas otroligt klumpiga bemötande. Försök markera att hon får lov att acceptera dina val om ni sla ha kontakt, oavsett vad hon själv tänker innerst inne. Det måste vara ett krav från dig. Annars får du väl hålla hemne på långt avstånd under resten av graviditeten och så får du utvärdera när bebisen är född om du vill ha din mamma nära dig om hon är snäll, eller om ni behöver mer distans ett tag till.
Jag tror på dig och barnet, jag hoppas att du kommer må ok, och om du inte gör det, vilket är helt normalt så har du ju bvc, psykolog, kanske läkare osv, för förhoppningsvis kan hjälpa dig. Försök bygga nätverket redan nu, med de som är snälla och öyssnar på fig och är respektfulla. Rensa ut dem som inte är det, redan nu.
Ta hand om dig så gott du orkar, ta hjälp från sambo o ev nån från stallet om ni har inhyrda.

Det kommer att bli bra på ett eller annat sätt.

Delvis kl : Håller med! Det finns hjälp att få och att ha en mer stabil tillvaro är inte på något sätt ett ”vaccin” mot att saker inte kan hända, man kan bli sjuk, må dåligt osv. Jag är kanske lite färgad av att jag faktiskt har många i min närhet som skaffat barn själv, eller av olika skäl blivit ensamma tidigt (ibland med en medförälder som tar sitt ansvar och ibland med en som inte fungerat som medförälder alls). Den gemensamma nämnaren är att det löst sig och att människor generellt vill hjälpa. Jag är ensam en hel del och har flera gånger behövt be om hjälp, och det är helt fascinerande hur människor faktiskt gärna hjälper om man ber snällt och tackar eller ställer upp tillbaka. Tom pedagogerna på förskolan ställer upp om man bara förklarar att ”imorgon har det kört ihop sig helt skulle x kunna komma tidigare/gå senare om jag inte hittar någon annan lösning?”
När jag var sjuk i våras ringde barnets kompis 80-åriga (!!) mormor en lördag och sa resolut att nu hämtar jag och barnets kompis x så sover du några timmar.
Skulle man inte ha något nätverk och något går åt skogen så finns också samhället och fångar upp om man vågar be om det. I en grupp för ensamstående som jag är med i (då jag var halvt ensamstående tidigare, mindre nu) så är det flera som fått avlastning med tex stödfamilj någon helg i månaden för att få lite vila. Det betyder inte att man är en dålig förälder om man hamnar där, eller att någon kommer ”ta” barnet.
Och även om flera tjatar om att släppa mamman, behöver du ventilera henne tycker jag gott du kan göra det här, det kan vara enklare än tex med din partner som har sin egen relation till henne.
Jag ventilerar inte allt kring min svärmor med min partner utan har andra jag tar ut det ”värsta” på för det måste ut men för mig är relationen till henne och mellan henne och barnet viktigare än att jag kommer ta avstånd eller försöka få henne att förstå vad hon säger/gör som sårar. Inte samma sak, men du förstår vad jag menar tror jag

 

[karamelldrottningen]

Haft en ganska fin och lugn dag idag.
Hamnade av någon anledning i en leksaksaffär och partner kommenterade allt möjligt att en sån där måste jag köpa sen och en sån där. En motorsåg och en traktor
En spolande potta med verklighetstroget ljud så knäppt
Han ska även lära ut viktiga saker som hur man kör traktor och snöskoter

 

[Pinus]

Vet du Karamellen, jag har tänkt så himla mycket på dig. Du har kommit så fruktansvärt långt på din resa, du ska vara så stolt över dig själv!! Barn har du ju pratat om länge som något du önskar en dag och jag är övertygad om att du löser detta oavsett hur det ser ut med alla runt dig. Detta är ditt beslut och ingen annans. Jag är jätteglad för din skull, på så många sätt.

 

[karamelldrottningen]

Sitter i gästrummet. Vita väggar, vitt tak. Säkert många år sedan någon gjorde något här.
En stor dubbelsäng. En tv och en stereo.
Lite konst på väggarna. En stor lite överdimensionerad kristallkrona.
Detta ska alltså bli ett framtida barnrum?
Undrar om det nån gång varit ett barnrum?
Jag har så svårt att se hur det ska se ut men av nån anledning ser jag ett rymdtema.
Tänk er ligga i sängen och titta upp på alla stjärnor och galaxer.
Kanske bara jag som gillar sånt? Kanske barnet vill ha något helt annat?
Gula väggar med ankor på?
Vad vet jag?
Rummet är som en definition av framtiden. Ett oskrivet blad som har en funktion idag som sen kommer ändra sig helt sen.

 

[SaraXX]

Härligt att drömma. Och overkligt tyckte jag.

Jag vill bara säga att barnet kommer att ha det precis lika bra utan ett supergenomtänkt barnrum. Även om det såklart kan vara roligt att fixa för den som har ork och möjlighet så gör ju långt ifrån alla det. Men vi syns inte lika mycket på insta

 

[Imogen]

Inskriven nu på en barnmorskemottagning.
Hon lät lite stressad då jag gått så långt redan. Men det har tagit emot massor att ringa det samtalet
Nu känns det så definitivt på något sätt.
Tyckte det var svårt att fylla i frågeformuläret om alkohol. Resten var inga problem men tyckte alternativen var så konstiga. Fanns inget alternativ för att man inte dricker alls.
Och det var det senaste året. För ett år sedan så drack jag ju. Utspätt på ett helt år är det inte mycket eftersom jag är nykter nu. Men då jag drack när jag drack så var det för mycket.
Oavsett svårt att fylla i rutorna rätt där.

Jag har följt din tråd först nu på slutet så jag har inte riktigt uppfattat hur nöjd du har varit och är med det samtalsstöd då fått från psykolog osv. Men en tanke är att ta upp med din barnmorska detta om hur din mamma behandlar dig och hur dåligt du mår över detta. Då kan du kanske få hjälp med samtalskontakt via mvc och då någon som är specialiserad på just svåra situationer under graviditet.

 

[Palermo]

Inskriven nu på en barnmorskemottagning.
Hon lät lite stressad då jag gått så långt redan. Men det har tagit emot massor att ringa det samtalet
Nu känns det så definitivt på något sätt.
Tyckte det var svårt att fylla i frågeformuläret om alkohol. Resten var inga problem men tyckte alternativen var så konstiga. Fanns inget alternativ för att man inte dricker alls.
Och det var det senaste året. För ett år sedan så drack jag ju. Utspätt på ett helt år är det inte mycket eftersom jag är nykter nu. Men då jag drack när jag drack så var det för mycket.
Oavsett svårt att fylla i rutorna rätt där.

Men, gått så långt? Det har väl inte gått särskilt lång tid ännu? Upptäckte du inte graviditeten väldigt tidigt?

 

[karamelldrottningen]

Men, gått så långt? Det har väl inte gått särskilt lång tid ännu? Upptäckte du inte graviditeten väldigt tidigt?

Det var barnmorskans ord. Jag vill göra KUB och det ska egentligen göras senast denna vecka men fanns inga tider så jag får göra i början på februari var den enda tillgängliga närmaste tiden.
Hoppas det blir bra ändå.

 

[karamelldrottningen]

Känner sån oerhörd stress. Hemskt.
Lite så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Behöver vara överallt så jag inte kan vara nånstans.
Glömde ta medicinen imorse. Har slutat dricka kaffe eftersom det ändå inte smakar nånting och därför direkt gått ut till stallet istället för att ta den där vanliga koppen på morgonen. Vilket leder till att jag tänker ja men medicinen tar jag sen. Men sen när detta sen kommer så har jag glömt det.
Så tog alltså medicinen nyss istället. Vet inte om det var bra eller inte om det hade varit bättre att bara skippa den helt eftersom klockan är så mycket.
Snart är det februari och det känns inte alls bra. För januari går alldeles för fort. Vad har jag ens hunnit gjort denna månad?
Varit sjuk en massa känns det som.
Inte alls bra nånting.
Sen känner jag mig så ensam. Oerhört ensam.
Jag gillar att vara själv men detta är något annat. Som en sorg. Som om jag sörjer någon eller något.
Men ingen har dött nu så förstår inte varför denna sorg mitt i alltihopa.
Så känns det. Som att någon har dött.
Det är som att en början på ett nytt liv känns lika hemskt och mycket som när någon går bort. Det var jag inte beredd på.
Mest av att är jag förbaskat trött på mig själv. En lite paus från mig hade varit fantastiskt.

 

[manda]

Känner sån oerhörd stress. Hemskt.
Lite så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Behöver vara överallt så jag inte kan vara nånstans.
Glömde ta medicinen imorse. Har slutat dricka kaffe eftersom det ändå inte smakar nånting och därför direkt gått ut till stallet istället för att ta den där vanliga koppen på morgonen. Vilket leder till att jag tänker ja men medicinen tar jag sen. Men sen när detta sen kommer så har jag glömt det.
Så tog alltså medicinen nyss istället. Vet inte om det var bra eller inte om det hade varit bättre att bara skippa den helt eftersom klockan är så mycket.
Snart är det februari och det känns inte alls bra. För januari går alldeles för fort. Vad har jag ens hunnit gjort denna månad?
Varit sjuk en massa känns det som.
Inte alls bra nånting.
Sen känner jag mig så ensam. Oerhört ensam.
Jag gillar att vara själv men detta är något annat. Som en sorg. Som om jag sörjer någon eller något.
Men ingen har dött nu så förstår inte varför denna sorg mitt i alltihopa.
Så känns det. Som att någon har dött.
Det är som att en början på ett nytt liv känns lika hemskt och mycket som när någon går bort. Det var jag inte beredd på.
Mest av att är jag förbaskat trött på mig själv. En lite paus från mig hade varit fantastiskt.

Det är inte bara folk som dör som ger sorg. Vi kan behöva sörja, särskilt i stora övergångar. Saker som definitivt kan leda till sorg är om livet blir annorlunda än man tänkt sig, att ta farväl av en gammal version av sig själv eller andra, relationer som förändras, folk som sviker eller ändrar inställning till en själv alternativt att upptäcka att någon nära har en inställning till en själv och relationen som är skadligt. Jag tror det är normalt att sörja även andra stora förluster än just dödsfall. Du är helt klart på väg in i en ny fas i livet. Det är inte lätt med förändring. Och uppepå allt med stora livsförändringar och nära relationer (i plural) som förändras, så har du också varit risig kroppsligt. Bara det tycker jag gör det svårare att hantera både praktikaliteter och känslor. Det tar liksom ork som inte finns när man är sjuk.

Och om medicinen så tycker jag det är bra att ha morgonmedicin och ett glas vatten vid sängen. Men vilken rutin som helst funkar ju, det svåra är när de förändras som nu med att du slutat dricka kaffe. Kan du lägga i jackfickan på stalljackan? Eller ställa på köksbänken? Någonstans där själva burken/blistret/dosetten påminner dig borde kunna underlätta.

Jag hejar på dig och din minikaramell.

 

[Nox]

För medicinen, sätt ett larm? Ta den i samband med tandborstning/toalettbesök på morgonen?

 

[karamelldrottningen]

Träffade M idag. Nästan att jag ångrar mig.
Känns inte alls bra att prata med honom om graviditeten och jag vågar inte riktigt säga att jag vill behålla. Han stressar mig med abort. Och att det är så synd om honom om det skulle visa sig vara hans barn.
Jag sa att jag ska göra KUB så får jag ta beslut efter det.

Edit: sämsta förslaget var dock att jag skulle supa så mycket som möjligt tills jag får missfall.
Oklart om det var ett skämt eller inte.
Jag blev puff och sa att det är så fel på flera plan och i så fall är abort att föredra.

 

[Tualma]

Träffade M idag. Nästan att jag ångrar mig.
Känns inte alls bra att prata med honom om graviditeten och jag vågar inte riktigt säga att jag vill behålla. Han stressar mig med abort. Och att det är så synd om honom om det skulle visa sig vara hans barn.
Jag sa att jag ska göra KUB så får jag ta beslut efter det.

Edit: sämsta förslaget var dock att jag skulle supa så mycket som möjligt tills jag får missfall.
Oklart om det var ett skämt eller inte.
Jag blev puff och sa att det är så fel på flera plan och i så fall är abort att föredra.

Förlåt, snälla du, men vilket jävla as!

 

[hundtant]

Träffade M idag. Nästan att jag ångrar mig.
Känns inte alls bra att prata med honom om graviditeten och jag vågar inte riktigt säga att jag vill behålla. Han stressar mig med abort. Och att det är så synd om honom om det skulle visa sig vara hans barn.
Jag sa att jag ska göra KUB så får jag ta beslut efter det.

Edit: sämsta förslaget var dock att jag skulle supa så mycket som möjligt tills jag får missfall.
Oklart om det var ett skämt eller inte.
Jag blev puff och sa att det är så fel på flera plan och i så fall är abort att föredra.

Känner du inte att det är hög tid att få veta om det överhuvudtaget finns en pappa till ett kommande barn? En pappa som erkänner barnet, som har kontakt med det och engagemang i det även om han inte lever med mamman. Det finns många berättelser om vilket tomrum som kan skapas i en person som inte har en pappa.

Isåfall behöver du nog ta ett seriöst samtal med honom där han förstår att det är allvar nu, där du vågar vara ärlig, så att du vet var han står.

Och i synnerhet om han inte vill ställa upp på sitt barn så kanske du behöver inventera ditt nätverk för dig och barnet. Hoppas att du har fler personer än de båda männen och din mamma i din närmaste omgivning.

 

[Fjordfrälst]

Träffade M idag. Nästan att jag ångrar mig.
Känns inte alls bra att prata med honom om graviditeten och jag vågar inte riktigt säga att jag vill behålla. Han stressar mig med abort. Och att det är så synd om honom om det skulle visa sig vara hans barn.
Jag sa att jag ska göra KUB så får jag ta beslut efter det.

Edit: sämsta förslaget var dock att jag skulle supa så mycket som möjligt tills jag får missfall.
Oklart om det var ett skämt eller inte.
Jag blev puff och sa att det är så fel på flera plan och i så fall är abort att föredra.

Synd om? Låt för fan bli att ligga då om det är så jävla synd om dig att du gör folk på smällen (syftar på karl-aset givetvis) . Men fy fan så uselt förslag oavsett skämt eller ej. Vad ser du hos den där? Praktarsel ju som behandlar dig och situationen på detta vis. Ta hand om dig/er Karamellen .

 

[dobbis]

Träffade M idag. Nästan att jag ångrar mig.
Känns inte alls bra att prata med honom om graviditeten och jag vågar inte riktigt säga att jag vill behålla. Han stressar mig med abort. Och att det är så synd om honom om det skulle visa sig vara hans barn.
Jag sa att jag ska göra KUB så får jag ta beslut efter det.

Edit: sämsta förslaget var dock att jag skulle supa så mycket som möjligt tills jag får missfall.
Oklart om det var ett skämt eller inte.
Jag blev puff och sa att det är så fel på flera plan och i så fall är abort att föredra.

Rövhatt!!! Fast jag antar att han inte är så sugen på att betala underhåll i 18 år eller längre.

 

[Palermo]

Träffade M idag. Nästan att jag ångrar mig.
Känns inte alls bra att prata med honom om graviditeten och jag vågar inte riktigt säga att jag vill behålla. Han stressar mig med abort. Och att det är så synd om honom om det skulle visa sig vara hans barn.
Jag sa att jag ska göra KUB så får jag ta beslut efter det.

Edit: sämsta förslaget var dock att jag skulle supa så mycket som möjligt tills jag får missfall.
Oklart om det var ett skämt eller inte.
Jag blev puff och sa att det är så fel på flera plan och i så fall är abort att föredra.

Jag fattar att det givetvis inte känns bra att prata med honom. Han framstår ju som en skitstövel.

Men jag förstår ärligt talat inte hur du står ut med att hålla på och ducka för hans åsikter, och för din sambos åsikter, och kanske för ytterligare någon partners åsikter, i den här situationen som du kommer att bli tvungen att hantera i minst 18 år. De ynkryggarna till män som inte ens kan hantera en graviditet där beslutet om abort eller inte, inte ens är taget - hur fan ska de kunna hantera ett föräldraskap i samarbete med dig framöver. Vi pratar ju om minst 18 år.

Har du något annat nätverk runt dig överhuvudtaget, än dessa eventuella pappor som inte vill ha barn och din mamma som inte vill ha barnbarn?

Vad jag kan se finns det knappt någon övre gräns för hur jobbigt ditt, och därmed barnets, liv kan bli framöver. Och vi talar ju om de riktigt långa perspektiven här.

 

[Motacilla]

Äh men skit i honom och hans infantila åsikter och klumpiga försök till skämt.

Du har (ju?) psykologkontakt och jag tror att det är bra att du kan ventilera med en professionell samt göra upp konkreta strategier för hur du ska hantera dessa personer som inte riktigt verkar speciellt mogna om jag får vara helt ärlig.

Samtidigt kan ju graviditeten ge dig en nystart för att omvärdera dina relationer: minska vissa och stärka andra.

Det är heller aldrig för sent att få ett nytt, fint och bra nätverk. Man kan träffa väldigt snälla och trevliga människor i olika sammanhang.

Jag har själv "släppt" vissa tidigare vänner som jag i efterhand insett att egentligen inte ville mig väl. Jag insåg det egentligen inte i stunden, men nu när vi har väldigt lite kontakt känns det som en befrielse att slippa dömande kommentarer om ditt och datt.

 

[bettysmatte]

Träffade M idag. Nästan att jag ångrar mig.
Känns inte alls bra att prata med honom om graviditeten och jag vågar inte riktigt säga att jag vill behålla. Han stressar mig med abort. Och att det är så synd om honom om det skulle visa sig vara hans barn.
Jag sa att jag ska göra KUB så får jag ta beslut efter det.

Edit: sämsta förslaget var dock att jag skulle supa så mycket som möjligt tills jag får missfall.
Oklart om det var ett skämt eller inte.
Jag blev puff och sa att det är så fel på flera plan och i så fall är abort att föredra.

Jag är inte alls förvånad över hans uppträdande. Så som du har beskrivit honom förut verkar han inte mycket att ha.