Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[Lickety]

Fått några SMS nu under dagen från nämnda människa. Jag vet att jag inte borde läsa men nu gjorde jag det.
Givetvis med ångest till följd.
Nån jävla psykisk utpressning. Så känns det!
Skrev tillbaka.
Inte svarar hon heller på mina frågor öht.
Skrev också att jag inte mådde bra alls och funderar på att ta bort barnet och ev mig själv också.
Inget svar på det det men en länk till självmordslinjen.

Är så jävulskt arg! Frustrerad! Besviken och ledsen. Hon ska ALDRIG få komma ens i närheten av MITT barn. Någonsin.
Det är slut. Hon finns inte mer. Låt hon ruttna bort där framför tv:n i lägenheten.
Jag BRYR MIG INTE ETT JÄVLA SKIT LÄNGRE!!!

Vissa människor behöver man blocka för att själv må bra. Kanske tillfälligt, kanske för alltid - det är lite olika. Ibland behöver man se om sitt eget hus och hur man själv mår. Om någon försöker riva ner en så kan man behöva sluta interagera.