Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[karamelldrottningen]

Det beror ju på vad "fixa detta ändå" betyder. Om du fixar det på rent pannben, så att säga, så är det alldeles för troligt att du inte lär dig allt det som du hade kunnat lära dig av en kontinuerlig vårdontakt/terapeut. Då får färre verktyg, färre möjligheter, mindre konstruktiv kreativitet. Och därmed en lägre livskvalitet. Dessutom blir din nykterhet skörare, eftersom du saknar verktyg och mest kör på pannben. Det kanske kan gå. Men det är inte det bästa sättet.

Vad föreslår du?

Edit: Det jag tänker är att jag skulle kunna be om en tid på VC men jag har inte känt att det varit så akut. Eller så har jag bara vant mig vid sladdrigt mående

 

[Palermo]

Vad föreslår du?

Edit: Det jag tänker är att jag skulle kunna be om en tid på VC men jag har inte känt att det varit så akut. Eller så har jag bara vant mig vid sladdrigt mående

Ja, jag vet inte vad som finns. Men om du ärligt beskriver dina problem och ditt missbruk för vc, så tycker jag att de borde hjälpa dig. (De flesta jag känner till annars, har fått hjälp med sitt missbruk genom sin arbetsgivare, och det går ju bort i ditt fall.) I övrigt är det ju terapi på din egen bekostnad som återstår.

Att vänja sig vid att stå ut med sladdrigt mående, ingår typiskt i de risker jag ser med "pannbensmetoden". Sladdrigt mående hämmar personlig utveckling i längden. Tyvärr.

 

[lilstar]

Ja och nej. Är på AA möten ibland men inte så ofta. Sen kuratorn på VC har jag inte sett på hela sommaren. Behandlingsgruppen är avslutat. Så jag vet inte.
Jag kan ju ringa VC säkert och be om en tid men har inte gjort det för känt att jag fixar detta ändå men det kanske jag inte gör.

Jag tänker att det är en lång resa du har påbörjat nu. En resa mot att inte bara fixa det utan mot att förstå varför du är som du är och reagerar som du gör.

Ingen på buken kan berätta för dig om det är AA eller terapi eller självhjälpsböcker eller något annat som du behöver. Du kan bara känna det själv men prova dig fram!

 

[karamelldrottningen]

Jag har en plan så står inte helt utanför men det är begränsat med vilken typ av hjälp jag är berättigad. Snårig och inte självklar.
Det enda jag vet med säkerhet inte kommer hjälpa öht det är att börja dricka igen. Även fast det bitvis känns lockande nu när sommaren är slut och ja jag vet inte men det finns alltid en anledning till att dricka. Grejen är att anledningen till att vara nykter är starkare och viktigare.
Att jag klarat av så pass mycket i sommar och nykter det är fantastiskt. Jag påminner mig själv detta nu för det är lätt att jag fokuserar på det som inte är helt hundra.

 

[karamelldrottningen]

Ibland orkar man bara inte argumentera. Detta är varför jag älskar partner

 

[karamelldrottningen]

Just nu känns det bättre än det gjort på flera dagar. Vågar knappt skriva det för då händer det väl nått
Dricker te ofta på kvällen. Som nu. Kvällste oftast, kamomill eller rooibos.
Ska bli riktigt kanonväder nu ett tag också så ska försöka njuta av det

Ska hålla på med måleriet och annat lite mer imorgon. Skulle egentligen gjort mer idag men träffade M och sen efter det var det pyssel i stallet och tiden försvann.
Vet inte vad jag tycker om M egentligen. Kanske är det lika bra så. Att inte veta. Inte tycka så mycket.

Den där dova nästan konstanta klumpen inom mig känns helt klart hanterbar nu. Inte alls som förut. Minsta lilla och det kunde bli katastrof. I huvudet alltså.

 

[karamelldrottningen]

M skrev nyligen att han saknade mig redan
Jag försöker ju distansera mig från honom mer. Alltså inte när vi ses men annars.

 

[lilstar]

Åh unna dig att uppmärksamma bra dagar!

 

[karamelldrottningen]

Jag är lite orolig för partner. Han måste alltid göra massa saker. Så har han alltid varit men nu på senare tid har det blivit att han glömmer bort att äta ibland.
Han har mycket på jobbet. Gör massor på gården. Sen hjälper han en kompis med ett projekt.
Från tidig morgon till sen kväll.
Jag är rädd att han ska ta ut sig.

 

[bettysmatte]

Jag är lite orolig för partner. Han måste alltid göra massa saker. Så har han alltid varit men nu på senare tid har det blivit att han glömmer bort att äta ibland.
Han har mycket på jobbet. Gör massor på gården. Sen hjälper han en kompis med ett projekt.
Från tidig morgon till sen kväll.
Jag är rädd att han ska ta ut sig.

I det avseendet låter ni rätt lika?

 

[karamelldrottningen]

Åhh… Jag vill bara vara hemma och ta det lugnt nu. Varit massa pyssel med allt möjligt idag hit och dit. Men så har jag lovat att träffa en person. Är förresten sen dit och jag har inte ens fixat till mig. Ligger i detta nuet inlindad i ett badlakan i sängen. Nyduschad men orkar liksom inte mer.
Dessutom har jag lyckats säga att jag kanske ska komma till en annan person ikväll. Och nu låter det som om det redan var spikat. Varför liksom?
Vad är det för fel på mig? Hur svårt ska det vara att säga att nej tyvärr jag kan inte?
Gah orkar inte NÅNTING

 

[karamelldrottningen]

Känner att jag har en tendens att krångla till mitt liv lite i onödan. Måste sluta med det!
Jag stannar hemma. Tack och godnatt. Kanske ser en film dock.

 

[pepp]

Känner att jag har en tendens att krångla till mitt liv lite i onödan. Måste sluta med det!
Jag stannar hemma. Tack och godnatt. Kanske ser en film dock.

Mycket bra val!

 

[Fjordfrälst]

Känner att jag har en tendens att krångla till mitt liv lite i onödan. Måste sluta med det!
Jag stannar hemma. Tack och godnatt. Kanske ser en film dock.

Ja...."livet är enkelt men många gånger envisas vi med att göra det komplicerat" är ett citat jag tänker på när jag läste ditt ovanstående inlägg....

 

[karamelldrottningen]

Jag och F var ute igår på restaurang (ingen direkt fin dock). Och snicksnackade mest. Han verkar fått för sig att jag inte längre är intresserad av att träffa honom. Förstår inte alls vad han har fått det ifrån. Snarare han som betett sig undvikande. Men det är utrett nu iaf så det känns bra.
Men jag sover så dåligt hos honom. Sängen är för liten och dålig ventilation. Drömt massa konstigheter. Bland annat att jag drack i smyg och skulle delta i en tävling.
Jobbat klart för dagen nu redan men har en del hemma att stå i.
Känner mig lite sorgsen. Vet inte varför.

 

[pepp]

Jag och F var ute igår på restaurang (ingen direkt fin dock). Och snicksnackade mest. Han verkar fått för sig att jag inte längre är intresserad av att träffa honom. Förstår inte alls vad han har fått det ifrån. Snarare han som betett sig undvikande. Men det är utrett nu iaf så det känns bra.
Men jag sover så dåligt hos honom. Sängen är för liten och dålig ventilation. Drömt massa konstigheter. Bland annat att jag drack i smyg och skulle delta i en tävling.
Jobbat klart för dagen nu redan men har en del hemma att stå i.
Känner mig lite sorgsen. Vet inte varför.

För en del kan ju hösten vara en grund för deppighet, jag vet att jag ofta fick depressioner/ångest kring hösten förut.

 

[karamelldrottningen]

Jag känner lika delar hoppfullhet och hopplöshet inför framtiden. Ungefär 50/50
Egentligen är det här och nu som gäller.
En dag i taget.

Fascinerande också att det är över 20 grader ute just nu så här sent på året. Läste att september kanske kommer att klassas som en sommarmånad i framtiden.

Tänker på den stora världen. Alla ständiga förändringar.
Men även den lilla världen. Och sen världen inom mig. Det känns som att en förändring sker. Sakta sakta men den sker. Vad det kommer innebära om några år vet jag inte men jag vet att jag inte kommer att vara där jag är idag.

 

[karamelldrottningen]

Känner mig så ledsen. Säkert hösten men mest annat.
Har sen två månader tillbaka börjat med p-piller igen fast jag egentligen inte alls vill. Jag vill ju ha barn med partner. Men allt känns så rörigt och jag vet varken in eller ut.
Imorse började jag gråta när jag tog ett sånt piller. Känner mig så jäkla misslyckad. Fullständigt.

 

[tott]

Känner mig så ledsen. Säkert hösten men mest annat.
Har sen två månader tillbaka börjat med p-piller igen fast jag egentligen inte alls vill. Jag vill ju ha barn med partner. Men allt känns så rörigt och jag vet varken in eller ut.
Imorse började jag gråta när jag tog ett sånt piller. Känner mig så jäkla misslyckad. Fullständigt.

Vänd på det! Se vilka fantastiska framsteg du har gjort de senaste månaderna. Ta en sak i taget nu. Hoppas du hittat/hittar terapihjälp som ytterligare kan leda dig åt ett bra håll i livet.

...och kom ihåg - man får ha skitdagar, man får gråta, man får tycka synd om sig själv och man får känna att allting är skit, men det är inte bra om man fastnar i det. Gå och sätt dig på en sten i skogen och låt känslorna komma. Se dig omkring, ta till dig av naturen och vips så kanske du mår lite bättre.

 

[Fjordfrälst]

Känner mig så ledsen. Säkert hösten men mest annat.
Har sen två månader tillbaka börjat med p-piller igen fast jag egentligen inte alls vill. Jag vill ju ha barn med partner. Men allt känns så rörigt och jag vet varken in eller ut.
Imorse började jag gråta när jag tog ett sånt piller. Känner mig så jäkla misslyckad. Fullständigt.

P-piller är ju allmänt känt att det kan göra en deppig...Jag kan förstå barnlängtan med din partner men du bör nog reda upp ditt eget liv innan du sätter ett nytt liv till världen. Du kan ju inte sova runt bland fem olika karlar eller vad det nu är, regelbundet om du ska ge barnet en trygg uppväxt. Se det som en drivkraft att reda upp ditt eget liv och tillvaro innan du tar ett så stort steg som att ge ett barn ett bra liv; du kan inte ta hand om ett barn innan du tar hand om dig själv. Inte skrivet för att sparka på dig utan peppa sig att fortsätta med att skapa dig en bra tillvaro och liv