Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[dobbis]

Tack vad fina ni är

Börjar faktiskt känna en gnutta stolthet över detta. Inte så att jag går runt och nämner det eller spänner musklerna eller nått
Utan mer för mig själv. Det känns inte alls lika krampaktigt längre!

Skryt o spänn musklerna,du förtjänar det, bra jobbat!!

 

[karamelldrottningen]

Partner och jag var inne i stan. Massa folk och festligheter där nu. Och träffade på en person jag aldrig vill se igen. Som tur såg han inte mig. Men han hade nån tjej med sig och de såg så bundis ut så. Usch skönt slippa den människan. Blockad och kastad i papperskorgen

 

[karamelldrottningen]

Jag har slutat att gå på AA möten eller det vet jag inte om jag har gjort. Men det känns liksom så mycket att behöva gå dit. Mina krav på mig själv att jag ska engagera mig och vara social före och efter och dela och allt vad det är. Det blir för mycket.

 

[LadySara]

Jag har slutat att gå på AA möten eller det vet jag inte om jag har gjort. Men det känns liksom så mycket att behöva gå dit. Mina krav på mig själv att jag ska engagera mig och vara social före och efter och dela och allt vad det är. Det blir för mycket.

Att ett AA möte är för mycket för en alkoholist skulle jag ta som en varning. Mötena är väldigt viktiga

 

[karamelldrottningen]

Att ett AA möte är för mycket för en alkoholist skulle jag ta som en varning. Mötena är väldigt viktiga

Jo. Jag vet inte vad det är som tar emot.
Alla är snälla och så. Blandade åldrar och allting. Men jag suger åt mig som en svamp av andras berättelser. Ibland känner jag så djupt att jag bara orkar inte. Försöker stänga av när det blir för mycket men oftast går det inte.
Sedan finns det mycket positivitet också. Men det är som någon slags kamp som sitter i väggarna. Som man inte kan ta på konkret men som är väldigt närvarande.

 

[Palermo]

Jo. Jag vet inte vad det är som tar emot.
Alla är snälla och så. Blandade åldrar och allting. Men jag suger åt mig som en svamp av andras berättelser. Ibland känner jag så djupt att jag bara orkar inte. Försöker stänga av när det blir för mycket men oftast går det inte.
Sedan finns det mycket positivitet också. Men det är som någon slags kamp som sitter i väggarna. Som man inte kan ta på konkret men som är väldigt närvarande.

Nu spekulerar jag bara, jag vill vara tydlig med det. Men. Kan det vara så att verkligheten, din egen verklighet, kommer för nära för att du ska kunna hantera det på dessa möten?

 

[karamelldrottningen]

Nu spekulerar jag bara, jag vill vara tydlig med det. Men. Kan det vara så att verkligheten, din egen verklighet, kommer för nära för att du ska kunna hantera det på dessa möten?

Jag känner igen mig mycket och ju mer likt desto jobbigare. Så jo du har rätt i det.

 

[Palermo]

Jag känner igen mig mycket och ju mer likt desto jobbigare. Så jo du har rätt i det.

Hmm. Jag kan inte säga att jag hade klarat av det, i samma sits, för det vet jag ju inte. Men min generella tolkning av liknande känslor, är att man behöver konfrontera om man ska få en utveckling som håller på sikt. Har du inte en kontaktperson i AA som kan hjälpa dig?

 

[karamelldrottningen]

Hmm. Jag kan inte säga att jag hade klarat av det, i samma sits, för det vet jag ju inte. Men min generella tolkning av liknande känslor, är att man behöver konfrontera om man ska få en utveckling som håller på sikt. Har du inte en kontaktperson i AA som kan hjälpa dig?

Jo jag har en bra person där.
Just nu har jag massa projekt med renovering och det är som ett sätt för för att hålla mig nykter. Det är roligt och meningsfullt. Jag ska ta tag i AA igen men just nu orkar jag bara inte.

 

[Palermo]

Jo jag har en bra person där.
Just nu har jag massa projekt med renovering och det är som ett sätt för för att hålla mig nykter. Det är roligt och meningsfullt. Jag ska ta tag i AA igen men just nu orkar jag bara inte.

Jag förstår. Och just nu verkar det ju funka. Bättre än någonsin.

Men jag tror tyvärr att du har ett rätt stort jobb med ditt inre framför dig, som du måste göra för att få en långsiktig nykterhet i ett fint liv.

Och jag hoppas ju att du lyckas ta tag i det jobbet innan ett återfall tar tag i dig, så att säga.

 

[karamelldrottningen]

När jag målade om sovrummet drack jag vin samtidigt. En vägg sen fick jag ta ett glas. En vägg till ett till glas. Så höll jag på. Helt sinnes men kändes helt legitimt då

 

[parellikusken]

När jag målade om sovrummet drack jag vin samtidigt. En vägg sen fick jag ta ett glas. En vägg till ett till glas. Så höll jag på. Helt sinnes men kändes helt legitimt då

Det var väl inte så bra. Hänger det ihop med att du tänkte skippa AA?

 

[Krålus]

Det var väl inte så bra. Hänger det ihop med att du tänkte skippa AA?

Jag fattade det som att det var gamla minnen.

 

[parellikusken]

Jag fattade det som att det var gamla minnen.

Aha, då är jag med!

Ursäkta @karamelldrottningen!

 

[Anna-Bella]

När jag målade om sovrummet drack jag vin samtidigt. En vägg sen fick jag ta ett glas. En vägg till ett till glas. Så höll jag på. Helt sinnes men kändes helt legitimt då

Men vad skönt att du har ett annat perspektiv på det nu!

 

[karamelldrottningen]

Det var mer en reflektion
Det som kändes så rätt då känns så off nu. Minns inte vilket år jag målade om sovrummet runt 2019 tror jag.

 

[Roheryn]

Jo. Jag vet inte vad det är som tar emot.
Alla är snälla och så. Blandade åldrar och allting. Men jag suger åt mig som en svamp av andras berättelser. Ibland känner jag så djupt att jag bara orkar inte. Försöker stänga av när det blir för mycket men oftast går det inte.
Sedan finns det mycket positivitet också. Men det är som någon slags kamp som sitter i väggarna. Som man inte kan ta på konkret men som är väldigt närvarande.

Jag har jättestor förståelse för detta! Jag tycker att det låter extremt jobbigt både att lyssna på alla andras berättelser och att berätta själv - jag hade på riktigt blivit helt slut av det alldeles utan att ha någon egen beroendeproblematik!

Jag tänker att det viktiga är att du faktiskt lyckas hålla dig nykter. Och att du har någon sorts hjälp med ditt mående. Om det är AA eller något annat har väl mindre betydelse!