Mitt egna dejtande är tillbaka på noll. Jag är som sagt avreggad från alla dejtingsidor sedan en tid tillbaka. Jag blir mer stressad och nervös när folk hör av sig än positiv och nyfiken. Det är av någon anledning väldigt få som jag attraheras av som dyker upp, och kontaktar jag dem så får jag inte svar. De andra är besvärliga att hantera. Jag orkar inte med att tacka nej och vara artig och känner mig elak som ignorerar. Jag är nog mer empatisk än vad som är nyttigt för mig i dejtsammanhang.
Jag går på en del aktiviteter och träffar folk, mestadels ensam eftersom jag har så liten bekantskapskrets fortfarande. Det är ingen lek att skaffa nya vänner att hänga med som man verkligen klickar med i vuxen ålder. Och det kryyyyper i kroppen när jag ska mingla med främlingar som ofta kommit grupp- eller parvis. Fler än en gång har jag varit bland de första att gå hem. Jag blir ofta fysiskt och psykiskt matt av att socialisera med främlingar!
Ny happening i helgen, med aktivitet, middag och konsert. Evt möter jag några jag träffat förr, men mestadels blir det främlingar, det här ser jag fram emot. Mycket enklare att prata avslappnat med främlingar om man gör något vettigare än minglar i en paus på ett föredrag eller så.
Men jag håller på att bli lite galen. Jag har inte kysst någon på nästan tio år och det känns helt förskräckligt. I perioder tror jag att det är något fel och avskräckande med mig. (Och att jag är ett socialt handikappat unikum för min ålder) Men det handlar nog mest om att jag inte vistats sååå mycket bland folk de senaste åren. Plus att jag undvikit att hänga speciellt mycket med berusade människor, samt inte druckit speciellt mycket själv. Jag upplever att det blir betydligt mycket mer spontanhångel med alkohol inblandat.
Men jag vill inte ha den typen av uppmärksamhet, jag vill hitta någon som gillar mig i nyktert tillstånd...
... Och så ska jag ha mens om sådär en vecka, så jag har det förmodligen lite bättre än jag känner just nu!!!