Skönt att det gick bra för din sambo
@YorkWann !
Min historia är kanske inte riktigt lika fantastisk som din, men värmer ändå lite tycker jag.
Det utspelar sig på S-tälje Sjukhus för ett par veckor sedan. Min mormor är närmare 85 år, dement och har dessutom inte svenska som modersmål (utan tyska). Så mitt i natten en dag hade hon känt sig dåligt och då hamnat på dito sjukhus, på en avdelning för gamlingar. Hon var kvar i 4 dagar.
Varje patient skulle ha en "egen" sköterska som var "ansvariga" för de. Första dagen hade hon haft en jättegullig tjej från något Mellanöstern land. Men hon bröt lite, och då mormor "tappat" svenskan en del på senare år kände hon sig obekväm/vågade inte riktigt prata/be om hjälp om hon inte förstod till 110%. Så hade mamma (som f.ö. är ssk själv) varit där och hälsat på dag 2, och då väldigt försiktigt påpekat att mormor var obekväm med att sköterskan bröt, och undrat om det gick att byta eller lösa på annat sätt. Då hon ju själv är ssk och vet hur personalsituationen brukar se ut, förstod hon absolut om det inte gick att lösa. Men det var visst inget problem alls att byta! Så skulle den nya "ansvarssköterskan" komma in och presentera sig. Mamma hade sett en svensk yngre sköterska i korridoren, och tänkte att mormor kanske skulle få henne. Men icke. In kommer en medelålders kvinna som bröt om inte ännu värre än den förra - men på tyska! Mormor sken tydligen upp som en strålande sol från första sekund
Hädanefter skedde all kommunikation de emellan på tyska.
Sista dagen, när mormor skulle få åka hem, var även jag med. Först skulle mamma+mormor+ansvarssköterskan ha ett litet möte/pratstund om hur hon upplevt mötet, sen skulle det vara ett mer regelrätt vårdplaneringsmöte med bl.a. företrädare för kommunen. På det första mötet, som f.ö. också hölls helt på tyska (jag kan också tyska), öste mormor superlativ över sköterskan, så hon blev alldeles rörd :')
Jag har själv haft rätt lite med sjukvården att göra på senaste ca. 12 åren, så jag kan inte uttala mig för egen del. Men just ovanstående händelse, där de inte bara var extremt tillmötesgående och skulle byta ansvarssköterska på studs, utan även till en med samma modersmål som mormor, är verkligen en sak som värmer mig lite extra i hjärtat