Alltså när jag gick kurs i tävlingslydnad i våras så var det främst för att min hund vill jobba mer och det inte hållbart att träna agility alla dagar i veckan. Egentligen ville jag gå rallylydnad med henne men det fanns inte så då blev det tävlingslydnad.
Jag var egentligen en sån där som alltså tar upp plats från seriösa "bruks"-folk! Sen visade sig att min hund tyckte att det var otroligt roligt med lydnad och då blev det att man tävlade. Min man säger att hon ser ju sinnesjukt glad ut när vi tränar lydnad så att han blir nästan sugen på att testa själv just för att Nessie verkar helt frälst. Dessutom hade jag en fantastisk kurs-ledare som inte såg på rasen utan på oss som ekipage och som stöttade och trodde på oss.
På vår tredje tävling nu i onsdags tog vi uppflytt, utan att ha nött till förbannelse eller tränat jätte-hårt heller utan för att min hund har sån arbetsvilja och verkligen gillar det. Att vi inte tagit det innan skyller jag helt och hållet på mig själv, då Nessie varit klockren men det jag som missat på tävlingarna.
Hade jag inte haft möjlighet att gå tävlingslydnads-kurs så hade jag aldrig tänkt på att tävla i det, jag hade knappast ställt upp som funktionär på klubbens lydnadstävlingar och inte gått kurs för att bli tävlingledare heller. Så i slutändan ser jag det som att jag ger tillbaka mer till klubben än de andra som gick kursen då det bara en som tävlar och resterande tränar väl på varsitt håll
men visst såna som jag ska väl hålla sig borta när seriösa människor vill gå på kurs!