Inställningen till brukshundklubbar

OM de som inte känner sig välkomna på BHK ändå är "oseriösa" och bara är ute efter att ha "hundträffar bara" - så har de ju rätt. De är inte välkomna.

Fast @hollypolly talar inte för oss allihop. :)

Nej, just nu finns tyvärr inte formerna för det på ett bra sätt, men jag hoppas att omorganisationen kommer underlätta den typen av samarbeten.

Ja det är tungrott, blir spännande att se utvecklingen!
 
Sällskapsraser i brukset? Nog för att jag stött på någon pudel här och var men papillon och shih-tzu lyser verkligen med sin frånvaro i våra brukskurser. På vilket sätt anpassades kursen så att du inte hade behållning av den för att du har schäfer?

Jag nämnde innan i ett inlägg på vilket sätt. Jag avråddes bla från att kampa med min hund! All belöning skulle ske med godis (jag varvar) Lek/kamp kunde trigga oönskat beteende så det fick jag inte göra på kursen. Så dumt så jag svimmar. I stället lades en massa tid på övningar för att få hundarna intresserade av samarbete. Inte konstigt då vi bla hade två jakthundar som bara gick med nosen i backen samt en Fralla som var högst ointresserad av att vara där öht. Så jag tycker kursen blev halv för mig ja. Väldigt mycket spilltid på väntan och övningar som var onödiga på en brukshund. Jag saknade övningar som i stället kunde få ut mer av min hund.
När Calibra visade den energi som iaf jag vill ha i en brukshund kom i stället råd hur jag skulle göra för att dämpa henne. Jag tyckte inte att de hade förståelse för arbetande hundar.

Jag ställde mig i kö till gruppen för tävlingslydnad med fick ingen plats. Där gick bla Mops, Fralla, Beagel (inte sällskap förvisso) och Berner Senner. För mig är det mer sällskapsraser. Så vitt jag vet tävlade aldrig någon. Endast två av ekipagen var av brukstyp. Två Aussis.

Jag kan väl förstå om folk med bruksraser ser andra forum att utbilda och träna i än Brukshundsklubbarna om de vill få ut maximalt av sin hunds kapacitet om en klubb är på detta sättet.

Det finns självklar bra klubbar men det finns också många där tiden stått still.
 
Problemet med brist på ideella krafter finns inom alla delar av SBK. Förhoppningsvis kan omorganisationen 2020 göra skillnad. Exempelvis finns förslag om att små lokalklubbar kan slå ihop sig och dela på styrelser och instruktörer. Ibland har jag lekt med tanken att även rasklubbarna borde göra det. Tänk om en rasklubb med många konflikter kunde få en styrelse som inte alls var en del av konflikten utan stod helt utanför.
Helt osökt kom jag att tänka på collieklubben...
 
Det är märkligt att liksom alla upplever problem oavsett perspektiv.

1. personen med sällskaps/blandras upplever sig inte välkommen - bara brukshundar duger
2. personen med bruksras upplever att instruktören inte har kunskap om brukshundar

Jag får inte ihop de bilderna. Det måste bero på att våra brukshundklubbar är väldigt olika sinsemellan, med olika inriktningar, kunskapsnivå, kulturer och liknande, men alla tror att deras egen BK är synonymt med hela SBK.

SBK har stora problem om det är såhär folk uppfattar dem...
 
Nåt jag märkt är att det verkar finnas en hel del med negativ inställning till brukshundklubbar. Folk menar att de blivit dåligt bemötta pga den ras/blandras de har, att det är elitistiskt och svårt att komma in, osv. För mig som är uppvuxen kring brukshundklubbar och som ser det som det bästa sättet att få en kvalitetssäkrad, billig utbildning för mig och min hund, och en chans att träffa likar och få möjlighet att träna i miljöer anpassade för just hundträning, känns det otroligt främmande att söka mig till privata aktörer där en får betala det dubbla eller trippla för sämre utbildade instruktörer med obefintliga lokaler.

Vad har ni själva för inställning till brukshundklubbar, och vad har ni mött för olika åsikter om dem?

Jag har bara erfarenhet av en klubb, en av Sveriges absolut största. Jag var nybliven ambitiös hundägare och var supersugen på att börja träna och tävla. Jag försökte engagera mig i klubben, kollade hela tiden efter nya bruks- och lydnadskurser men när det inte kommit någon på väldigt länge ringde jag upp och frågade när det vara kurser på väg. Det kunde hon inte säga. Hon kunde inte heller hänvisa mig vidare eller rekommendera någon instruktör. Träningsgrupper fanns inte heller. Nähäpp.

Tyckte det var allmänt svårt att komma in i gemenskapen, hängde mycket på klubben och tränade och försökte prata med folk, var funktionär på en hel del tävlingar, både bruks och lydnad, men det var rätt platt fall. Till slut hittade jag en brukslydnadskurs på klubben och deltog i den. Började träna för den instruktören utanför klubben. Hon tyckte att jag skulle börja fika mer i klubbhuset men jag var inte där för att fika liksom.

Sen fick jag reda på att det visst fanns träningsgrupper i bruks men då var man tvungen att känna någon för att komma med. Det gick inte att ställa sig i kö eller så.

Drog igång att ta dit en känd bruksinstruktör och började diskutera upplägg för träning med denne. Men då fick jag reda på att denne just varit på min klubb och haft träning för ett annat gäng. Där och då dog mitt engagemang.

Hela stämningen var väldigt exkluderande, samtidigt hade man problem med bristande engagemang från medlemmarna. Supermärkligt.
 
Jag nämnde innan i ett inlägg på vilket sätt. Jag avråddes bla från att kampa med min hund! All belöning skulle ske med godis (jag varvar) Lek/kamp kunde trigga oönskat beteende så det fick jag inte göra på kursen. Så dumt så jag svimmar. I stället lades en massa tid på övningar för att få hundarna intresserade av samarbete. Inte konstigt då vi bla hade två jakthundar som bara gick med nosen i backen samt en Fralla som var högst ointresserad av att vara där öht. Så jag tycker kursen blev halv för mig ja. Väldigt mycket spilltid på väntan och övningar som var onödiga på en brukshund. Jag saknade övningar som i stället kunde få ut mer av min hund.
När Calibra visade den energi som iaf jag vill ha i en brukshund kom i stället råd hur jag skulle göra för att dämpa henne. Jag tyckte inte att de hade förståelse för arbetande hundar.

Jag ställde mig i kö till gruppen för tävlingslydnad med fick ingen plats. Där gick bla Mops, Fralla, Beagel (inte sällskap förvisso) och Berner Senner. För mig är det mer sällskapsraser. Så vitt jag vet tävlade aldrig någon. Endast två av ekipagen var av brukstyp. Två Aussis.

Jag kan väl förstå om folk med bruksraser ser andra forum att utbilda och träna i än Brukshundsklubbarna om de vill få ut maximalt av sin hunds kapacitet om en klubb är på detta sättet.

Det finns självklar bra klubbar men det finns också många där tiden stått still.

Jättetråkigt - och konstigt! Om inte en instruktör på en BK kan hantera en normal brukshund, vem fasen kan då...

Jag har hund av bruksras, och går kurs med hundar av bruksras samt andra (mest retrievers). Upplever att instruktörerna på de BK där jag gått kurs är bra på att ge instruktioner efter den hunden de har framför sig - och ingen har bett mig låta bli att kampa! Snarare uppmanat att leka mer och häftigare för att få till en riktig jackpotlekbelöning att använda vid rätt tillfälle, samt såklart att varva belöningssätt och belöningssak. Självklara saker, borde vara så överallt.
 
Jag nämnde innan i ett inlägg på vilket sätt. Jag avråddes bla från att kampa med min hund! All belöning skulle ske med godis (jag varvar) Lek/kamp kunde trigga oönskat beteende så det fick jag inte göra på kursen. Så dumt så jag svimmar. I stället lades en massa tid på övningar för att få hundarna intresserade av samarbete. Inte konstigt då vi bla hade två jakthundar som bara gick med nosen i backen samt en Fralla som var högst ointresserad av att vara där öht. Så jag tycker kursen blev halv för mig ja. Väldigt mycket spilltid på väntan och övningar som var onödiga på en brukshund. Jag saknade övningar som i stället kunde få ut mer av min hund.
När Calibra visade den energi som iaf jag vill ha i en brukshund kom i stället råd hur jag skulle göra för att dämpa henne. Jag tyckte inte att de hade förståelse för arbetande hundar.

Jag ställde mig i kö till gruppen för tävlingslydnad med fick ingen plats. Där gick bla Mops, Fralla, Beagel (inte sällskap förvisso) och Berner Senner. För mig är det mer sällskapsraser. Så vitt jag vet tävlade aldrig någon. Endast två av ekipagen var av brukstyp. Två Aussis.

Jag kan väl förstå om folk med bruksraser ser andra forum att utbilda och träna i än Brukshundsklubbarna om de vill få ut maximalt av sin hunds kapacitet om en klubb är på detta sättet.

Det finns självklar bra klubbar men det finns också många där tiden stått still.

Jag uppfattade inte att det var på en brukskurs som det hände.

Ja, våra lydnadskurser är också varierande, men det är ju inget måste att tävla? Är kursen full så är den. Vi tar ju inte in någon baserat på dennes rasval eller för att den minsann ska tävla. Jag tävlade nog ett år efter att kursen hade avslutats av olika anledningar.

@Migo klagar på att det inte finns tillräckligt med samarbete, du klagar på att det gjordes samarbetsövningar.

Du är ju väldigt inne på brukshunddelen men brukshundsklubbarna ska ju vara öppna för alla. Ditt inlägg osar ju av precis den inställning som andra anser vara ett problem inom brukshundsklubben.
 
Jag ställde mig i kö till gruppen för tävlingslydnad med fick ingen plats. Där gick bla Mops, Fralla, Beagel (inte sällskap förvisso) och Berner Senner. För mig är det mer sällskapsraser. Så vitt jag vet tävlade aldrig någon. Endast två av ekipagen var av brukstyp. Två Aussis.

Menar du att brukshundar ska ha företräde till tävlingslydnad? Eller att man måste börja tävla för att gå kurs i tävlinglydnad? Eller att sällskapsraser inte tävlar lydnad? Ingen kritik, försöker bara förstå vad det stycket syftade på? :confused: På min kurs så var det bara jag med "sällskapshund" (corgi) och resten brukshundar, det är bara jag och en med en jaktgolden som varit iväg och tävlat hittills av de som gått kursen. Överlag så verkar det vara tendens inom allt att folk gärna går kurser och även tränar ambitiöst men det många som inte ser sig som tävlingsmänniskor eller känner att de har nerver eller är tillräckligt "bra" för att våga sig på ut på tävlingsplan.

Det lät dessutom som en nöt du stött på som instruktör men många instruktörer utgår ju ifrån sig själva och hur de tycker hunden "ska" vara och formas till. Ibland kan det vara bra att checka av vad ägaren ska göra med hunden och vad ägaren vill ha fram. Lite som allmänlydnad som husse går nu, de utgår ifrån att folk är nötter och är väldigt övertydliga (och enkelspåriga) i vissa förklaringar. Iofsej så har jag ju träffat kursdeltagarna och har en viss förståelse för att de måste förenkla å de grövsta för att det ska gå in hos vissa. Nano som är kursens enda sällskapshund (mas) är den som sköter sig bäst och instruktörerna var tydligen halvt lyriska över henne sist. Resten är brukshund eller korsningar av bruksras eller jakthundkorsningar fast de flesta verkar inte ha dem i annat syfte än som sällskap, väldigt konstigt att det många som har en del problembeteenden :meh:. Själv vet jag inte hur jag skulle ställa mig till att vara instruktör till det gänget, det en hel del prat om rang, dominans och Ceasar M hos en del deltagare som bara får mig att vilja gråta. Instruktörens tålamod var dock imponerande och hon verkar duktig men det svårt när många har så himla dålig koll på basic hundkunskap såsom att du har skaffat en hund av bruks/jakttyp och den behöver nog mer än promenera runt kvarteret och ligga i soffan.:banghead:
 
Det är märkligt att liksom alla upplever problem oavsett perspektiv.

1. personen med sällskaps/blandras upplever sig inte välkommen - bara brukshundar duger
2. personen med bruksras upplever att instruktören inte har kunskap om brukshundar

Jag får inte ihop de bilderna. Det måste bero på att våra brukshundklubbar är väldigt olika sinsemellan, med olika inriktningar, kunskapsnivå, kulturer och liknande, men alla tror att deras egen BK är synonymt med hela SBK.

SBK har stora problem om det är såhär folk uppfattar dem...

Jag håller med dig om allt, utom att det är märkligt. Just för att som du skriver, klubbarna är väldigt olika sinsemellan (och en och samma klubb kan ge ett väldigt vitt skilt intryck beroende på vem man går kurs för första gången/vem man stöter på på en öppen träning - man ger den sannolikt inte en chans till om man blir bränd första gången). Och ja, jag tror SBK har stora problem.
 
Jag har bara erfarenhet av en klubb, en av Sveriges absolut största. Jag var nybliven ambitiös hundägare och var supersugen på att börja träna och tävla. Jag försökte engagera mig i klubben, kollade hela tiden efter nya bruks- och lydnadskurser men när det inte kommit någon på väldigt länge ringde jag upp och frågade när det vara kurser på väg. Det kunde hon inte säga. Hon kunde inte heller hänvisa mig vidare eller rekommendera någon instruktör. Träningsgrupper fanns inte heller. Nähäpp.

Tyckte det var allmänt svårt att komma in i gemenskapen, hängde mycket på klubben och tränade och försökte prata med folk, var funktionär på en hel del tävlingar, både bruks och lydnad, men det var rätt platt fall. Till slut hittade jag en brukslydnadskurs på klubben och deltog i den. Började träna för den instruktören utanför klubben. Hon tyckte att jag skulle börja fika mer i klubbhuset men jag var inte där för att fika liksom.

Sen fick jag reda på att det visst fanns träningsgrupper i bruks men då var man tvungen att känna någon för att komma med. Det gick inte att ställa sig i kö eller så.

Drog igång att ta dit en känd bruksinstruktör och började diskutera upplägg för träning med denne. Men då fick jag reda på att denne just varit på min klubb och haft träning för ett annat gäng. Där och då dog mitt engagemang.

Hela stämningen var väldigt exkluderande, samtidigt hade man problem med bristande engagemang från medlemmarna. Supermärkligt.

Så himla tråkigt. :(

Träningsgrupper tar ibland in externa instruktörer och eftersom platserna är begränsade så har de förtur innan de går ut till övriga medlemmar, det ser jag inget konstigt med eftersom de roddar hela arrangemanget mer eller mindre själva. Men det ska ju inte vara hemligheter! Och är det fullt i träningsgrupper går det väl att starta flera?
 
Jag ser att många skriver om träningsgrupper på sina BHKs och att det är svårt att komma in i dessa. Är det alltså träningsgrupper som startats av klubben för klubbens medlemmar? Eller är det grupper av folk som valt att träna tillsammans?

För jag tänker så, att det är ju skillnad på om det är en träningsgrupp/öppen träning som är skapad av klubben och för klubben, än om jag är och tränar med mina kompisar på klubben? Alltså, på öppenträningar och liknande är det givetvis så att alla som vill ska få vara med och känna sig välkomna att träna och umgås, men om det är så att jag är och tränar med mina vänner (och det råkar vara på klubben), då är det ju inte bara hundträningen i sig det handlar om utan också om mitt sociala umgänge med mina vänner som jag trivs med och gillar.

Jag tänker att det kanske kan vara sånt som kan bli missuppfattningar vissa gånger, man ser att folk tränar ihop och då tror att det är en klubbs träningsgrupp, medan det kanske bara är vänner som umgås och tränar sina hundar, och det bara råkar vara på klubben?

Jag har nämligen aldrig varit med i någon träningsgrupp startad av klubben på någon klubb, och är faktiskt osäker på om det ens funnits några sådana där jag har hängt. Jag har bara erfarenhet av tid avsatt till öppna träningar där folk hjälper varann med lydnad, upplet osv :) .
 
Jag uppfattade inte att det var på en brukskurs som det hände.

Ja, våra lydnadskurser är också varierande, men det är ju inget måste att tävla? Är kursen full så är den. Vi tar ju inte in någon baserat på dennes rasval eller för att den minsann ska tävla. Jag tävlade nog ett år efter att kursen hade avslutats av olika anledningar.

@Migo klagar på att det inte finns tillräckligt med samarbete, du klagar på att det gjordes samarbetsövningar.

Du är ju väldigt inne på brukshunddelen men brukshundsklubbarna ska ju vara öppna för alla. Ditt inlägg osar ju av precis den inställning som andra anser vara ett problem inom brukshundsklubben.

Det är ju det här som är ett problem i brukset. Brukset har tappat folk. Men om folk med bruksvisioner och hundar för ändamålet inte får plats på de kurser som riktar sig till det de vill göra så går de såklart någon annan stanns.
Då ska man sen inte klaga på att det är dålig uppslutning när de som brinner för sporten går till privatklubbarna.

Av de jag känner idag som tävlar så är samtliga bara med i en BHK på papperet. De gör all träning på annan plats.
Är inte det tråkigt?
 
Det är ju det här som är ett problem i brukset. Brukset har tappat folk. Men om folk med bruksvisioner och hundar för ändamålet inte får plats på de kurser som riktar sig till det de vill göra så går de såklart någon annan stanns.
Då ska man sen inte klaga på att det är dålig uppslutning när de som brinner för sporten går till privatklubbarna.

Av de jag känner idag som tävlar så är samtliga bara med i en BHK på papperet. De gör all träning på annan plats.
Är inte det tråkigt?

Jo, det tycker jag är jättetråkigt. Jag tycker att alla ska kunna få plats. Både elitsatsande i bruks och de som vill prova på rallylydnad. Eller de som bara vill träffa hundfolk och dricka kaffe. Jag tänker också att BK'ns funktion kan variera under olika perioder av ens liv. Det ena borde inte behöva utesluta det andra.
 
Det är ju det här som är ett problem i brukset. Brukset har tappat folk. Men om folk med bruksvisioner och hundar för ändamålet inte får plats på de kurser som riktar sig till det de vill göra så går de såklart någon annan stanns.

Jag fattar inte riktigt vad du menar med det jag valt att feta i citatet? Hundar för ändamålet? Alla (ren)raser kan ju vara en brukshund i spår/sök/rapport. Det är ju faktiskt bara när vi kommer till skyddsgrenarna som det måste handla om bruksraser.

Bruksgrenarna är ju öppna för alla, och att folk med sällskapshundar vill gå dessa kurser och (kanske) tävla bruks, det är väl ett gyllene tillfälle och superkul att få in nya människor? Jag gick brukskurser med både min cavalier och min första DS, inte trodde jag då att jag skulle bli en så utpräglad bruksälskare senare i livet utan jag ville bara lära mig mer om brukset och aktivera mina hundar.



Förklara gärna lite mer vad du menar, jag kanske har missat nått inlägg som hade gjort det hela klarare för mig :) .
 
Bruksgrenarna är ju öppna för alla, och att folk med sällskapshundar vill gå dessa kurser och (kanske) tävla bruks, det är väl ett gyllene tillfälle och superkul att få in nya människor? Jag gick brukskurser med både min cavalier och min första DS, inte trodde jag då att jag skulle bli en så utpräglad bruksälskare senare i livet utan jag ville bara lära mig mer om brukset och aktivera mina hundar.

Det här hade jag missat. Jättebra poäng. Om vi vill att fler ska tävla bruks (och det vill vi ju!) så ska vi passa oss för att vara rasister. Brukset är en del av brukshundarnas avelsutvärdering, men det finns inget som säger att den som tävlar appellen i spår med sin sheltie inte kommer tillbaka med en schäfer efter några år! Nej, vi måste ha ett öppet sinne och inte utesluta någon från något bara för att de har fel ras (undantaget skydds och bruks för blandraser, men där är det ju inte vi som hittat på reglerna).
 
Det här hade jag missat. Jättebra poäng. Om vi vill att fler ska tävla bruks (och det vill vi ju!) så ska vi passa oss för att vara rasister. Brukset är en del av brukshundarnas avelsutvärdering, men det finns inget som säger att den som tävlar appellen i spår med sin sheltie inte kommer tillbaka med en schäfer efter några år! Nej, vi måste ha ett öppet sinne och inte utesluta någon från något bara för att de har fel ras (undantaget skydds och bruks för blandraser, men där är det ju inte vi som hittat på reglerna).

Ja jag är ju inte säker på och hoppas inte att det var så @Voff menade, men därför var jag tvungen att ställa frågan för att bara få klarhet i vad som menades med det citatet :) .
 
Jag fattar inte riktigt vad du menar med det jag valt att feta i citatet? Hundar för ändamålet? Alla (ren)raser kan ju vara en brukshund i spår/sök/rapport. Det är ju faktiskt bara när vi kommer till skyddsgrenarna som det måste handla om bruksraser.

Bruksgrenarna är ju öppna för alla, och att folk med sällskapshundar vill gå dessa kurser och (kanske) tävla bruks, det är väl ett gyllene tillfälle och superkul att få in nya människor? Jag gick brukskurser med både min cavalier och min första DS, inte trodde jag då att jag skulle bli en så utpräglad bruksälskare senare i livet utan jag ville bara lära mig mer om brukset och aktivera mina hundar.



Förklara gärna lite mer vad du menar, jag kanske har missat nått inlägg som hade gjort det hela klarare för mig :) .

Har man tävlingsambitioner eller är den där personen som vill träna i massor och lägga mycket tid på att utveckla sig och hunden så självklart ska man gå kurs. Det är inte det jag säger. Men det jag upplevt och hört från bekanta är att många platser på kurserna tas upp av folk som inte har ambitionen utan just som du säger, går kurs för skojs skull. De har heller inte hundar som har speciellt bra förutsättningar för mer än skojs skull.

Det vore kanske bra att det fanns kurser för båda parter istället för att de ska slåss om samma kurs?

Nu har jag bara bott på små orter med mindre klubbar, kanske det är det som är skilnaden? Utbudet bli begränsat och nivån och ambitionen mellan folk på samma kurs blir väldigt skild . Då lessnar de som vill satsa.
 
Har man tävlingsambitioner eller är den där personen som vill träna i massor och lägga mycket tid på att utveckla sig och hunden så självklart ska man gå kurs. Det är inte det jag säger. Men det jag upplevt och hört från bekanta är att många platser på kurserna tas upp av folk som inte har ambitionen utan just som du säger, går kurs för skojs skull. De har heller inte hundar som har speciellt bra förutsättningar för mer än skojs skull.

Det vore kanske bra att det fanns kurser för båda parter istället för att de ska slåss om samma kurs?

Nu har jag bara bott på små orter med mindre klubbar, kanske det är det som är skilnaden? Utbudet bli begränsat och nivån och ambitionen mellan folk på samma kurs blir väldigt skild . Då lessnar de som vill satsa.

Kallas kursen för tävlingslydnadskurs så brukar det finnas vissa grundkrav, och det brukar vara tydligt att målet bör vara att tävla så småningom. Jag har svårt att tänka mig att nån skulle gå en sån kurs för skojs skull utan en tanke på tävling, men jag har kanske fel? Sen när det gäller hundens förutsättningar - i princip alla hundar (kanske finns det något undantag) har förutsättningar att ta sig runt en startklass i lydnad. Elit är en annan sak, men alla börjar vi nånstans, och kurserna brukar inriktas på appell/startklass därför att en sen oftast hittar träningsgrupper eller liknande när en lämnat startklassen/appellen. Så nja, jag håller inte med dig om att det behövs olika kurser för olika hundtyper. Snarare kan det vara berikande och otroligt lärorikt att se olika hundägare med olika utmaningar i sin träning, som löses på olika sätt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp