Sv: Inridning
Knapplånar mig själv.
Väldigt olika åsikter finns de ju såklart inom alla ämnen, detta likaså.
På bilden här ovan kan ni se min goda vän Ingimar (82år på bilden) och hans häst Pilatus (27år) som togs förra sommaren, dom blir 84år resp 29år i sommar och tja they are still going strong! Han tränas året om med viloperioder såklart, men rids på som de övriga hästarna (Ingimar rider 4-5hästar om dagen). Han är alltid torr och fin i benen och bara lite svankryggig. Haft väldigt få problem sen han var unghäst och till saken hör att Ingimar rider in hästarna väldigt fort. (Mycket fortare än mig och ja på Pílatus kan man inte se några men efter det iaf! Bara ett exempel på att om man är en bra tränare som vet hur man ska träna sina hästar kan man ha sina hästar länge trots att man börjar rida på dom tidigt.)
Nu till mina åsikter då, (rider in runt 50-60hästar om året och tränar ännu fler och provar hur många som helst till, gissar på att jag sitter på över 200 olika hästar om året, vissa bara en kort stund vid kurs och vissa i flera månader i träning), rida in hästen bör ske i hästens takt, att ta "god tid på sig i inridningen" leder för det mesta till en uttråkad häst. Jag tränar mina unghästar (har 12 i stallet just nu) i 15-45min per dag, 15min är utgångspunkten om det är något som går fel tar de gärna längre tid.
En av hingstarna som är himla positiv till allt rids i skritt, trav, och galopp i form(!), på bett och styr han med ben, säte och lillfinger vart jag vill att han går, ute och inne med andra hästar runt omkring sig, jätte mycket vilja men 100% villig att göra de ryttaren vill och han har hela tiden varit så. = Med han går allt lätt och smidigt, hittils har jag sällan ridit mkt längre än 20-25min på han.
En annan av hingstarna som är motsatsen - han kan ridas i skritt, trav och galopp sisådär behjälpligt - oftast går vi dit jag vill. Dom har varit i träning lika länge - enda skillnaden förstnämnda tycker ridhästlivet är kul, den andra tycker det är skittråkigt och alla försök till att variera arbete gör honom mera surpuppig så nu har vi i några dagar kört "hårt möter hårt" och han får jobba tills han är trött och NU börjar han släppa och tycka arbetet är helt okej = slutar sätta ryggen i och småbocka av surighet, tänker framåt, öronen framåt i ridning, tvärstannar inte osv. Han behövde helt enkelt bara få en puch - att jag slutade dalta och tycka att han tyckte de var tråkigt och försökt att inte rida ofta, göra andra saker - handhäst osv.
Ett av stona var mkt "lat"(ingen koncentration framåt) - jag red ut på henne 5gången jag jobbade henne överhuvudtaget och i en vecka red vi ut och hon fick bestämma tempo och liksom "bara ha kul" = galopp nästan hela tiden, när vi sen kom in i ridhuset igen hade jag en villig tjej som gärna gjorde de jag bad henne om.
Med detta vill jag säga; alla hästar är olika och har olika förutsättningar och som inridare får man faktiskt se till att man har de kunskaper och kan läsa av hästen så pass mkt att man kan ge den bästa möjliga träning.
Ang. tölt - man känner så väll när hästen är klar för tölt. Dom hästar som har lätt för tölt väntar jag helst lite med tills dom har koll på traven och galoppfattningar - mest för att det är så tråkigt att behöva lirka fram traven igen. Hästar som har svårt med tölten börjar jag så fort de går (med andra ord när dom är klara för de). MEN självklart går de att töltsätta senare, men varför vänta om hästen är klar för det? All träning ska ju som alltid göras i måttliga mängder.
Skillnaden mellan en "tränare" och en "som rider in sin egen häst" är ju oftast att "tränaren" har gjort de x-antal gånger = allt går så mkt lättare = tar kortare tid när man vet exakt hur och vad man vill lära hästen, hur man läser av vilken typ hästen är och vilka metoder som passar den bäst. Någon som bara rider in sina egna hästar har inte lika stor grund att bedöma hästen på, inte samma erfarenhet och då tar de flesta ting längre tid. Och slitningen på hästen beror ju också på hur man lägger upp träningen, hur ens egen balans är, hur stor kontroll man har och hur bra man själv är.
Sen beror ju allt på vad man menar med inridning, jag "förtränar" mina hästar två gånger om året som ettåringar (ledas, lyfta fötter, flytta rumpan) i 3dagar, 2åringar(löslongeras i nån minut, flytta rumpa, (typ round up och join up övningar) lyfta fötter, ledas i skritt och trav) i 2dagar och ). När dom kommer in som 3åringar är dom flesta klara att börja ridas väldigt snart utan några som helsta problem. Dom har lärt sig att jag är flockledaren och att det är tryggt hos mig = mindre problem. Och det är så mkt lättare att lära en ettåring att ledas än en 6åring.
Ang. att låta treåriga ston få föl - jag tror de funkar bättre i Sverige där dom får iaf hantering osv. Jag bor på Island och de ston som får föl vid 3års ålder är inte hanterade nästan ngt innan dom får föl och jag tycker dom växer så i sin egen rang att det gör dom mycket svårare att rida in sen - dom har ju liksom fått blivit vuxna utan att ha behövt lyssna på mig innan, dom har fått styra och ställa över sitt föl = blivit vuxen utan "ridhästsansvar" - min erfarenhet är iaf så att dom är mycket mer bestämda med vad dom vill och inte vill göra. Det är mycket mindre nyfikenhet kvar och nyfikenheten är de ju som gör de så roligt att jobba med unghästar - allt är nytt och spännande i stora världen! (men som sagt de fungerar ju inte riktigt likadant i Sverige, mkt mer hantering för dom trots att dom blir betäckta.)
UFF VA FLUMMIGT ALLT BLEV... Men blir lätt så när man skriver i forum och svarar ungefär allt man läst i tråden som man sträckläste sig igenom 
Just de ville även lägga in ett tillägg om varför inridningen har blivit så tidigarelagd = för att få avelscirkeln(eller vad de nu kan tänkas heta på svenska) att ses snabbare. Se om ston och hingstar gör sig i avel på tidigare stadier. Som typ avelscirkeln i fåravel är mycket kortare, där ser du efter ett år hurvida baggarna ger ifrån sig lamm - de har ju förr i tiden tagit 6år i islandshästvärlden och nu tar de ju lite mindre tid = ej lämpliga hästar tas ur avel på ett tidigare stadie vilket gör aveln bättre.
Sen alla hästar som tränas för avelssvisning som 4åringar - dom tränar inte stenhårt hela året som många verkar tro. Dom rids in under hösten, lär sig allt de grundläggande, får en vila på iaf 1 och en halv månad och kommer så in och första två månaderna tränas dom kanske 2-3grr i veckan plus "löpa fritt i terängen träning" en gång i veckan och sista två månaderna kommer finliret in och de blir lite tuffare, men på alla de ställen jag varit och jobbat som varit "inriktade på visningshästar" har dom sällan ridits hårt, för, för hård träning ger "en död häst som inte fungerar på visningen" - lagom mycket efter varje individ är måttet
"Alla hästar är olika och behöver olika lång tid på sig i varje steg i träningen, vissa tar lång tid på sig att acceptera oss som ledaren men går jättesnabbt när det steget är avklarat, medan vissa tycker om oss som tränare men inte riktigt vill komma igång med gångarterna."
Okej nu tror jag att jag har fått med alla de kommentaren jag ville ha med
Trampar ingen på tårna då jag anser att man mäter allt utefter individen! Och om DU anser att din häst behöver mer tid så behöver den kanske de!
//Petronella
