Inkallning...

[Kalaspinglan]

Idag har min hund lärt sig något nytt. Jag hade honom lös, under uppsikt, på vår promenad. Öppna ytor med god sikt åt alla håll. Så ca 200 meter framför mig kommer två hundar och en husse gåendes åt vårt håll och min lilla gris upptäckte givetvis denna på en gång. Jag kallade in honom, men han lyssnade förståss inte... ...utan känguru-hoppade glatt fram till hundarna och tyckte att det var jätteskoj med nya kompisar.

Generad bad jag om ursäkt för min valp, men hussen sa att det var helt okej. "Ska det hända, är det väl bättre att det händer här"...

Hur som helst så kom jag på en sak efteråt. Jag gick ju efter honom, givetvis, eftersom jag försökte få fatt i honom (däremot sprang jag aldrig efter honom). Skulle jag egentligen kanske ha gått åt ett annat håll och ropat på honom? Han är superduktig annars, men just när det är andra hundar prioriterar han på ett annat sätt än jag önskar (uppenbarligen)...

 

[glee]

Sv: Inkallning...

Har du provat att gå åt ett annat håll när det är andra hundar i närheten? Du kanske kan träna lite med några du känner. Selma prioriterar inte heller riktigt så som jag tycker att hon ska men jag har provat att gå iväg när hon leker med andra hundar och då har hon följt med trots att jag inte trott att hon skulle göra det. Om hon sprang fram till andra hundar ute skulle jag helt säkert (antagligen för att inget ska hända om hon inte skulle vända och följa efter mig) gå efter henne. Men skulle jag vända tror jag faktiskt att hon också skulle göra det, hon tycker inte om när jag försvinner.

Fast det beror nog också på hur nära de andra hundarna är, skulle de vara för nära skulle hon BARA tänka på att springa till dom och bli heldöv :smirk:

Kan Shumba "stanna" förresten? Det funkar ofta bra på Selma om jag tror att de andra hundarna är lite för nära. Det är ju en ganska "stor grej" att vända hela kroppen, huvudet och blicken från de andra hundarna. Säger man stanna kan hunden iaf stå och titta på de andra hundarna och så går man till hunden och belönar.

 

[Calazirya]

Sv: Inkallning...

Jag har ju det ganska lätt för mig genom att Atlaz inte är så väldigt intresserad av andra hundar.

Men om han springer mot dom vi möter brukar jag påkalla hans uppmärksamhet = Hojta till eller klappa i händerna..

När han tittar så ropar jag glatt: Atlaz KOM och så kutar jag åt andra hållet.

När han kommer berömmer jag jätte mycket, och ibland hojtar jag till den mötande ägaren och frågar om han för hälsa sen.

Om det är grönt ger jag honom ett komando och så får han hälsa.
( inte alltid vid varje möten )

 

[Tippan]

Sv: Inkallning...

Om han inte märker att du går åt andra hållet så är det ju ingen mening med att vända om! Som Calazirya skrev så gör hon först ljud så att han ser henne och går sen. Det är ju så man måste göra för att lyckas. En hund som helt stänger bort matte kanske man får busvissla på eller använda pipa. Möjligt att det blir tillräckligt stark signal för att få dem att förvånat vända sig om.

Möjligtvis att de stannar till en bit bort från hundarna, vänder sig om och söker stöd och då märker att matte är borta. Beror ju på vad man har för hund

 

[lady_vip]

Sv: Inkallning...

Loka är ju då rädd (läs:försiktig) för andra hundar och skulle aldrig våga gå ifrån matte.

Jag har tränat henne redan från början att hon ska hålla koll på mig, annars försvinner jag, eftersom hon är en mes så har det funkat bra. När det gäller andra hundar så är det FÖRBJUDET tills jag säger ok, även om hon inte är så mkt för dem så blir hon ju ibland nyfiken.

JAG hade, antingen gjort som de andra skrev, påkalla uppmärksamhet och sedan dragit åt andra hållet. Eller så hade jag sagt/skrikit NEJ och när hunden hör det så hade jag kallat och tjoat och den hade varit jätteduktig när den kom. Detta beroende på hund och om man vet hur nej är för hunden. Loka stannar direkt och förstår att det var fel, men min lilla kan stå och dagdrömma och fundera på vad nu det va....

Med henne så sprang jag i fatt, utan att säga ett ord och ta henne på bar gärning. Utan att säga nånting och sedan ta henne därifrån på ett bra avtånd och sedan fortsätta vara kul och fortsätta promenaden. Eftersom hon "stänger av" så har det funkat. När hon sedan blev äldre så har jag fyat henne när jag kom fram och sedan gjort samma sak. Det har lärt henne att det inte lönar sig, matte är snabb. Men jag vet också att det är få hundar det funkar på.

Vad jag däremot vet är att om du inte lär honom av med det så kommer han snart utnyttja varje tillfälle och tro att det är ok... Vilket du också vet

Men iscensätt situtionen och om du vill så kan du ju träna med lina, så att han aldrig når fram till "målet" eftersom det blir en slags belöning för honom. Det ska vara skitskoj att vara hos dig. Som belöning hade jag sedan låtit honom leka med hundarna på DITT kommando, jag hade sedan brutit leken. Grejen är att få dig roligare än andra hundar, men du har säkert nåt tricks.

//E

 

[YaYa]

Sv: Inkallning...

Idag har min hund lärt sig något nytt. Jag hade honom lös, under uppsikt, på vår promenad. Öppna ytor med god sikt åt alla håll. Så ca 200 meter framför mig kommer två hundar och en husse gåendes åt vårt håll och min lilla gris upptäckte givetvis denna på en gång. Jag kallade in honom, men han lyssnade förståss inte... ...utan känguru-hoppade glatt fram till hundarna och tyckte att det var jätteskoj med nya kompisar.

Generad bad jag om ursäkt för min valp, men hussen sa att det var helt okej. "Ska det hända, är det väl bättre att det händer här"...

Hur som helst så kom jag på en sak efteråt. Jag gick ju efter honom, givetvis, eftersom jag försökte få fatt i honom (däremot sprang jag aldrig efter honom). Skulle jag egentligen kanske ha gått åt ett annat håll och ropat på honom? Han är superduktig annars, men just när det är andra hundar prioriterar han på ett annat sätt än jag önskar (uppenbarligen)...

Ja eftersom valpen vet att jag kan springa fram till dom eftersom matte springer efter och då blir det att jag som får övertaget!
Det är en av dom första testerna valpar gör :smirk:
Men du kan testa valpen.
Gå ut i skogen och när valpen går runder och snusar osv så går du och gömmer dej. Och säger inget eftesom valpen ska upptäcka själv att du är borta!
När han väl har gjort det och du ser att han letar efter dej så ropar du en gång på honom. Gör det "lätt" för honom att hitta dej..
Det gör du med mellanrum tills du ser att han håller koll på dej Och när han gör det så beröm han varje gång han vänder på huvudet så han tycker set är kul att hålla koll på dej så att inte behöver känna sej rädd att du inte ska vara där nästa gång han vänder på huvudet
När du fått den kontakten så sätt dej på knä och ropa på valpen.
Är han på väg till dej men ska lukta lite på vägen så gör det inte så mycket. Men sen samtidigt så ska han inte lukta för mycket
För gör han det så vänd dej om och gå din väg men vänd lite på huvet, ej kroppen för att se vad som händer bakom dej.
Forsätter han att lukta så börja springa tills han också börja springa eftersom han vet att det är farligt att lämnas ensam. Men springer han till dej så sätt dej ner igen och prata med honom med glada toner!
så att han tycker det är kul.
Men ge honom inget godis eftersom han ska komma till dej för att det är kul och inte för godiset.
Att han gör fel är inget problem eftersom man måste göra fel för att kunna göra rätt!!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Inkallning...

Bristen med din metod är att den fungerar dåligt på självständiga hundar. En ung valp brukar de i regel fungera på, men unghundar som närmar sig könsmognad och som tillhör mer självständiga raser - glöm det där med att gömma sig...

I ett liknande läge som kalaspinglan befann sig i så hade jag för det första bara haft hunden lös i ett av stånd av "koppel-längd". Detta för att jag då hade kunnat ta tag i hunden och kopplat den, eller kontrollerat hunden. Han är gammal nog att veta att matte inte har en chans att fånga honom, så han kan dra.

Om man är strikt och löshetsträningen egentligen bara är ett psykologiskt och starkt koppel - så hamnar inte hundägaren i den här situationen. Men då är hunden inte heller "lös". Det är ju ett dilemma...

Jag tycker att Kalaspinglan gjorde rätt som gick efter. Vad hade hänt om hin gömde sig och de andra hundarna slogs med hennes valp? Man har ju faktiskt ingen aning, förrän efteråt, vad som kan hända. I detta fallet hade inte Kalaspinglan så många andra val än att gå efter.

Det bästa sättet (enligt min mening, som haft en rottweiler) är att se till att ha hunden i sin närhet. Att dra iväg och nosa på egen hand är inte tillåtet förrän hunden är så gammal och lydig att man vet att man kan kalla in hunden.

Några sådana här situationer till, Kalaspinglan, och du kommer att ha problem. Nu lärde han sig att det var helt ok att dra iväg, kul att träffa hundarna och snälla matte hängde med...

Har man hunden lös får man ha argus-blick och koll på allt. Jag har försökt att träna på att kalla in hunden, innan han ser de andra hundarna, på med kopplet och träna kontaktövningar. Hunden skall följa matte och ingen annan. Då är det bra om hunden ser de andra hundarna, för då handlar det också om disciplinen att ägna sig åt matte och inte hundarna. Det går bra att träna hunden utan koppel när han är lite lydigare.

När vår rottis var ung så var jag tyvärr inte riktigt konsekvent vilket resulterade i att hon ibland stack iväg - eftersom jag varit för slapp med den ovillkorliga lydnaden. Den andra hunden jag har nu är helt ok så länge jag har honom i koppellängdsavstånd, annars drar han.

Tyvärr kan jag inte klandra någon annan än mig själv. Han har blivit sådan för att jag har inte sagt att det är absolut förbjudet att dra iväg, eftersom han fått chansen. Hade jag varit ovillkorlig så skulle han aldrig ha givits chansen...

Nyckeln till en lydig hund tycker jag ligger i tålamod och konsekvens. De första åren är verkligen "hundår", man får slita för att få hunden lydig - ännu mer får man givetvis engagera sig om man har en hund som pga ras eller individualitet är "egen" eller självständig. MASSOR av jobb innebär det.

Frukten av ansträngningen skördar man ju tyvärr inte på en gång, så det gäller att vara enträgen...

 

[Kalaspinglan]

Sv: Inkallning...

Hej och tack för alla era svar!

Precis som princessfeminist skriver är tyvärr den metod som YaYa inget som fungerar på min 5-månaders RR valp som är extremt självständig och orädd. Jag stod en gång och tjuvkikade på honom i fem minuter (!!!!) när han gick bakom stallet. Han luktade lite, gick några steg, luktade lite.. tittade sig omkring, luktade lite till.. och lunkade tillbaks till stallet när han var klar.

Jag tränar inkallning, ofta och mycket (allra helst nu). När sambon är med brukar vi träna på att kalla honom mellan oss och det funkar jättebra även på längre avstånd. När han går lös brukar han hålla sig i en fem-meters radie runt mig vilket jag tycker är okej. Han har varit lite "dum" ett tag vid inkallningen, men nu fungerar den riktigt bra igen. Likaså det här med att gå i koppel, fungerar hur bra som helst och han lyssnar på "stanna" och "gå fint" och "vänta"....

...tills det kommer en annan hund. Jag har skrivit om detta förut, och just nu hälsar vi inte ens på andra hundar när vi är ute, möjligtvis kan jag belöna honom med bus efteråt, just för att försöka få honom att lära sig "vem som bestämmer" eftersom han totalt tappar fokus när han ser en annan hund. Det går upp och ner, men vi fortsätter med träningen lika konsekvent som alltid.

Något som ändå är positivt är att han alltid stannar upp, går fram någon meter, stannar upp, pejlar av, hoppar fram några meter till, stannar upp... ..innan han är framme, istället för att bara rusa rakt fram. Om det nu, gud förbjude, händer igen kanske jag kan utnyttja de där pauserna på något sätt?

Ikväll ska jag träffa en kollega som har en valpsäker hund, jag ska träna på att gå med honom i koppel och få honom att slappna av och koncentrera sig på mig. På tisdag ska jag "utställningsträna" med en massa andra hundar och vidare kommer jag att fortsätta att träna med hundar som störningsmoment.

Kanske någon här har tips på hur jag kan stärka koncentrationen? För kontaktövningar fungerar verkligen hur bra som helst hela tiden, utom första kvarten i närheten av andra hundar...

glee: jag har efter ditt inlägg testat det där med "stanna" inomhus och lite mer när vi varit ute. Då menar jag inte sitt, stanna kvar, utan "stanna" när vi går... och då har han faktiskt stannat. Idag hoppade en fågel upp framför honom och han drog efter, jag ropade "stanna" och det gjorde han! Wow! Visserligen var han kopplad, men ändå. När jag har bättre kontroll i kopplet ska jag testa med mina vänners hundar.

Calazirya: jag har testat det någon gång när han lekt med annan hund att springa åt ett annat håll och ropa på honom. Ibland har han hängt på fem meter, och sedan ångrat sig och gått tillbaks till sin lekkompis. Kanske något jag bör träna mer på?

Tippan: Du skriver "Möjligtvis att de stannar till en bit bort från hundarna, vänder sig om och söker stöd och då märker att matte är borta. Beror ju på vad man har för hund"... just den tanken har slagit mig också.. just när han stannar upp mellan sina känguruhopp, kanske han söker stöd hos mig då? Fast å andra sidan så tittar han ju inte bak efter mig (han hör väl mig flåsa där bakom kanske)...

lady_vip: Hur har du lyckats träna in din hund till att vänta på ditt ok-kommando? Jag vill också göra det, men jag vet inte hur???!! Jag försöker att göra sådana rutiner till allt, maten, gå in och ut genom dörrar, hälsa på människor, sätter honom alltid innan han får hälsa på andra hundar och säger ok när han tittar på mig osv osv.. Är det träning, träning, träning, träning och träning som gäller eller har du något ultimat dunderfuskigt knep (du kan dela med dig av)??!

YaYa: Visst ska det vara roligt att komma till mig.. och jag försöker att inte bara vara en elak kärring som tränar lydnad utan tar initiativ till bus och hittar godis och annat skojj... fast jag tror inte att han gillar mina lekar.. *L*

Princessfeminist (jag gillar verkligen ditt användarnamn, förresten); jag förstår visst att det är massor av jobb att få en lydig hund, och det är också därför jag skriver mycket här och kanske "hänger ut mig själv" och min okunskap.

Förresten, nu när jag setat och funderat ett tag kanske detta är ett jättebra tillfälle att använda klickern på? Klicka när han har kontakt med mig, och ingenting när han tänker på annat...

 

[Tippan]

Sv: Inkallning...

Jag brukar alltid lyckas kalla in mina hundar när de gör sina hopp-stopp Inte för att det hänt ofta att de gått mot andra. Den yngre en gång och den äldre... Äh nu är hon så gammal så jag minns inte Men jag har örnblick och hundarna nosar mycket, därför brukar jag inte hamna i den situationen, inte för att de är lydiga, utan för att jag är uppmärksam *hi hi* Jag busvisslar eller blåser i pipa när de stannar. Signaler som används MYCKET sällan. Kan med fördel användas strax före måltid...

 

[YaYa]

Sv: Inkallning...

Bristen med din metod är att den fungerar dåligt på självständiga hundar. En ung valp brukar de i regel fungera på, men unghundar som närmar sig könsmognad och som tillhör mer självständiga raser - glöm det där med att gömma sig...

I ett liknande läge som kalaspinglan befann sig i så hade jag för det första bara haft hunden lös i ett av stånd av "koppel-längd". Detta för att jag då hade kunnat ta tag i hunden och kopplat den, eller kontrollerat hunden. Han är gammal nog att veta att matte inte har en chans att fånga honom, så han kan dra.

Om man är strikt och löshetsträningen egentligen bara är ett psykologiskt och starkt koppel - så hamnar inte hundägaren i den här situationen. Men då är hunden inte heller "lös". Det är ju ett dilemma...

Jag tycker att Kalaspinglan gjorde rätt som gick efter. Vad hade hänt om hin gömde sig och de andra hundarna slogs med hennes valp? Man har ju faktiskt ingen aning, förrän efteråt, vad som kan hända. I detta fallet hade inte Kalaspinglan så många andra val än att gå efter.

Det bästa sättet (enligt min mening, som haft en rottweiler) är att se till att ha hunden i sin närhet. Att dra iväg och nosa på egen hand är inte tillåtet förrän hunden är så gammal och lydig att man vet att man kan kalla in hunden.

Några sådana här situationer till, Kalaspinglan, och du kommer att ha problem. Nu lärde han sig att det var helt ok att dra iväg, kul att träffa hundarna och snälla matte hängde med...

Har man hunden lös får man ha argus-blick och koll på allt. Jag har försökt att träna på att kalla in hunden, innan han ser de andra hundarna, på med kopplet och träna kontaktövningar. Hunden skall följa matte och ingen annan. Då är det bra om hunden ser de andra hundarna, för då handlar det också om disciplinen att ägna sig åt matte och inte hundarna. Det går bra att träna hunden utan koppel när han är lite lydigare.

När vår rottis var ung så var jag tyvärr inte riktigt konsekvent vilket resulterade i att hon ibland stack iväg - eftersom jag varit för slapp med den ovillkorliga lydnaden. Den andra hunden jag har nu är helt ok så länge jag har honom i koppellängdsavstånd, annars drar han.

Tyvärr kan jag inte klandra någon annan än mig själv. Han har blivit sådan för att jag har inte sagt att det är absolut förbjudet att dra iväg, eftersom han fått chansen. Hade jag varit ovillkorlig så skulle han aldrig ha givits chansen...

Nyckeln till en lydig hund tycker jag ligger i tålamod och konsekvens. De första åren är verkligen "hundår", man får slita för att få hunden lydig - ännu mer får man givetvis engagera sig om man har en hund som pga ras eller individualitet är "egen" eller självständig. MASSOR av jobb innebär det.

Frukten av ansträngningen skördar man ju tyvärr inte på en gång, så det gäller att vara enträgen...

Om du inte kan lita på din hund så ska du antagligen inte ha nån!!!

Ang om att ha koll på den är helt fel!!
det är hunden som ska ha koll på dej!! det är därför du ska testa den inne i skogen så att du vet att du kan springa därifrån.
Och även här så spelar det ingen roll vilken ras det är
Jag är uppfödd med hndar eftersom min mamma är uppfödare så har jag fått träna många och åter många unghundar och valpar.
Jag har även hjälp andra med sina hundar

 

[prinsessfeminist]

Sv: Inkallning...

Om du inte kan lita på din hund så ska du antagligen inte ha nån!!!

Ang om att ha koll på den är helt fel!!
det är hunden som ska ha koll på dej!! det är därför du ska testa den inne i skogen så att du vet att du kan springa därifrån.
Och även här så spelar det ingen roll vilken ras det är
Jag är uppfödd med hndar eftersom min mamma är uppfödare så har jag fått träna många och åter många unghundar och valpar.
Jag har även hjälp andra med sina hundar

Ok. I den bästa av världar skall hunden ha koll på dig och det fungerar ofta, men inte alltid.

Din erfarenhet kanske sträcker sig till en specifik ras? Det är nämligen så att med de mer hårdföra/egensisinniga raserna så krävs disciplin. När den är etablerad så kommer hunden att hålla koll på dig, men inte förr. Du måste absolut vara den som tillåter och inte tillåter. En egensinnig hund ser dig inte som självklar ledare, vilket innebär att du måste vara oerhört tydlig och konsekvent.

Och om jag skall ha hund eller inte - ehh? Vem är du att bedöma det?

Jag anser att mina hundar är hyfsat lydiga. Icke hundkunniga tycker att de är jättelydiga, medan jag tycker att de är ok (ligger inte på tävlingsnivå). Mitt "hyfsat" lydig är kanske för någon annan jättelydig...

Jag litar på mina hundar - eller lättare sagt - jag litar på mig själv. Vet jag att jag är uppmärksam så vet jag att de lyssnar på mig. Vet jag med mig att jag hellre flamsar med en kompis, så finns risken att hunden inte lyder - alltså = bättre att koppla hunden! Den absoluta lydnaden har jag inte uppnåt eftersom jag varit lite för slapp.

Jag tycker att det är bra att vara ärlig, för det där med att vara konsekvent är inte alltid helt enkelt. Jag berättade för Kalaspinglan att jag misslyckats lite grand, för att hon skall förstå att det är en sak att säga hur det skall vara - en annan sak att verkligen leva upp till alla ideal i praktiken.

Tyvärr är det så att det är lätt att sitta här och skriva hur det skall vara, men svårare att erkänna sina brister. Jag har alltså brister - har inte du det?
-------

Kalaspinglan,

Det där med att tillåta hunden att leka kan övas in med att du tränar på att vara i närheten av andra hundar. Din hund skall då vara med dig och inte intressera sig för de andra hundarna.

När du anser att hunden kan få leka så kan du sätta honom vid din sida, invänta ögonkontakt och sedan säga varsågod - ungefär som vid utfodring. Gör du detta konsekvent så kommer hunden att lära sig att man "frågar först". Det är ingen dum övning alls! Mina hundar har frågat om jag tjoar lite - säger "hey!" om de har varit på gång att ge sig av. Då har de stannat upp och tittat på mig - och då har jag haft möjlighet att säga kom och sedan varsågod, eller helt enkelt bestämt att det ingen lek får bli. Med lite mer putsning slipper man det där "fråga liksom efteråt".

Nu har du chansen att få det rätt från början - så jobba på!

Sedan försod jag att du visste att det innebär mycket arbete - ta det inte som kritik. Jag ville bara understryka att jag också tycker att det är en mödosam väg att vandra, men när man träffar på en riktigt lydig hund så är det en fröjd att se. Drömmen är att jag själv skall få en sådan fin hund i framtiden.

(Grana - tag åt dig, för det är din lydiga och fina schnauzer jag tänker på! )

 

[Calazirya]

Sv: Inkallning...



Allt är inte svart eller vitt, det borde du veta som har en mamma som är uppfödare och om du själv har tränat otaligt många hundar !

 

[Kalaspinglan]

Sv: Inkallning...

Nu har vi testar på något nytt. Jag hade honom i lång lina (25 meter) idag när jag promenerade med honom. Jag lät honom gå ganska fritt men kallade in honom när han gick för långt ifrån mig (ca 15 meter), och han kom på varenda inkallning med glädje. Jag testade också att när han drog iväg för långt att tyst stanna upp och vända, och döm om min förvåning när han stannade upp och vände efter mig. Jag hade med en "kampleksak" som han gillar och busade med den ungefär varannan gång när han kom på inkallningen.

Och han skötte sig ganska fint när vi mötte några få hundar. Jag läs honom få känna sig lös, men kallade på honom och hoppade och busade lite.. då tittade han faktiskt på mig och kom!!! Wow!!!

 

[GaurdianAngel]

Sv: Inkallning...

Har inte läst några inlägg utan svara direkt på ditt första.

Att träna inkallning är väldigt nyttigt och ett måste för att kunna ha sin hund lös. Hur man går tillväga beror helt på individen. Själv har jag inga problem med mina hundar, de har varit 100% lydiga från valpstadiet. Inte för att jag har tränat massor eller för att jag tränar på ett speciellt sätt, de är bara helt enkelt så förarveka. De vill vara till lags! Då är det busenkelt att träna inkallning. och i andras ögon ser man ut som man är superduktig.

Men hur man tränar har du säkert fått massa förslag på. Det jag ville säga är att man får inte låsa sig vid att man alltid ska kalla in hunden. Minst lika viktigt är, tycker jag, att lära hunden stanna/vänta. Många gånger är det väldigt svårt för en hund, speciellt valp, att vända ryggen ifrån något som är väldigt intressant. Då är det lättare för hunden att få ett kommando som "stanna" . Då behöver inte hunden släppa det intressanta med blicken men kan ändå hålla "kontakt" med sin ägare. Sen kan man välja att antingen gå fram till hunden eller när intresset svalnat kalla in.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Inkallning...

GuardianAngel; Tack för ditt svar. Exakt det du skriver har jag också övat på idag, att stanna honom och sedan gå fram till honom, ibland stanna kvar och ibland gå förbi för att sedan säga "varsågod, hopp och lek" eller "kom".. Han är faktiskt riktigt duktig på detta. Liksom det här med följsamheten, att inte alltid kalla in honom utan att få honom att följa mig utan kommandon.

 

[GaurdianAngel]

Sv: Inkallning...

Ja, det är ju bra!

Ser och känner så många hundar som så fort man säger hundens namn eller "hit" så höjer de huvudet och kollar sig runt omkring och säger var, var, var?? De har lärt sig att all inkallning sker när man möter annan hund/människa eller närmar sig annat "otillåtet".

Så det är jättebra att kalla in även när man inte möter någon, för att erbjuda lek, godis, godissök eller annat. Och variera detta med att be hunden vänta/stanna och att sedan gå och lägga ett godisök och sen säga varsågod.

Då får hunden många olika förväntningar på vad som ska hända när man ropar in alt. låter den vänta. Det gör saken mycket roligare dessutom.

Tyvärr är de allra flesta hundägare för fega vad gäller att leva ut under inkallningsträning. Hur många ser i hundens ögon roliga ut när de kallar in sina hundar? Inte många...
Har en kompis som har haft problem med sin hunds inkallning. Jag bad henne (vintertid med snö) att när hon såg en mötande hund springa åt fel håll och kasta sig ner och tjoa i snön. Detta ser ju inte klokt ut i andras ögon, men gissa vad kul hunden tyckte att det var! De har nu inga problem med inkallningen och ägaren behöver nu inte kasta sig på marken varje gång, men hon lever ut lite då och då för att hela tiden ha förväntningar från hunden sida.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Inkallning...

Hehe... jag är totalt hämningslös när det gäller min hund. Jag hoppar jämfota, sprattlar med armar och ben, letar godis på marken eller prövar olika ljudeffekter men jag har ännu inte slängt mig i någon snöhög. *L*

Jag försöker att tänka på det där "hur kul är jag att komma till", det var därför jag tog med mig kampleksaken istället för en massa godis idag. Dessutom lät jag inte alltid inkallningen betyda kom hit och "sitt och ha trist", utan kom hit så springer vi ikapp eller kom hit och ge mig en puss.. :-)

Försöker också att vara lite roligare hemma, inte alltid springa runt och fya honom utan att busa - på mina villkor - hemma, allt för att få bättre kontakt och bli lite roligare. Fast just nu är jag inte så kul, för nu sitter han och ser helt facinerat på Keno (!!!!) på teve. Stackarn, han kan inte ha det lätt...

 

[lady_vip]

Sv: Inkallning...

För henne handlar det "helt enkelt" om respekt och att hon är så förarvek... Hmmm.. Hur gjorde jag...

För det första så utsätts hon så mycket för andra hundar, så det är inget sådär jättespeciellt för henne, som det verkar vara för din.

Sen så om hon är hos mig så är det det som gäller tills nästa ord kommer.

Enkelt sett så kan du gå tillväga på två sätt.
Antingen kan du ge din hund ett tjuvnyp varje gång han ser en annan hund och sedan lära honom ok... Men det får honom bara osäker och kommer nog inte att förbättra relationen. Eller så kräver du uppmärksamheten tills det är slut, den kan du kräva på olika sätt, genom ren lydnad eller ex. genom lek eller ngn kul övning. Ren lydnad är han för ung för, som du vet.

Så öva, som du gör och fortsätt med lina, det är faktiskt jättebra på självständiga hundar.

//E

 

[glee]

Sv: Inkallning...

glee: jag har efter ditt inlägg testat det där med "stanna" inomhus och lite mer när vi varit ute. Då menar jag inte sitt, stanna kvar, utan "stanna" när vi går... och då har han faktiskt stannat. Idag hoppade en fågel upp framför honom och han drog efter, jag ropade "stanna" och det gjorde han! Wow! Visserligen var han kopplad, men ändå. När jag har bättre kontroll i kopplet ska jag testa med mina vänners hundar.

Kul att det funkade! Alltid lika kul när hunden klarar av något nytt. (Drömmer mig bort och önskar att Selma inte vore så jooooooooooobbbiig... )

Tycker absolut att du ska klicka när han har kontakt med dig, Selma har alltid varit rätt dålig på kontakt men efter vi använt klickern ett tag blev det stor skillnad. (Nu har hon iofs blivit dålig på det igen men det funkade superbra ett tag. Måste ta fram klickern igen )

 

[GaurdianAngel]

Sv: Inkallning...

Jag tycker det finns ett tredje sätt att träna på och som fungerar mycket bra:

Varje gång hunden ser en annan hund så om hunden är inklickad, så kan du klicka och belöna med godis. Är hunden inte inklickad så kasta godis på din hund i det ögonblick som den får syn på den andra hunden.

På så sätt får Du en hund som får en positiv syn på andra hundar, men framförallt så får du en hund som lägger sina förväntningar på matte varje gång den ser en hund, och inte på den mötande hunden.

Jag har inga problem med hundmöten eller så, men däremot har jag en av hundarna som börjat bli lite väl intresserade för vilt. Henne har jag tränat in att så fort hon får upp doft eller syn på vilt, så belönar jag henne massor och erbjuder antingen godis, lek eller aktivitet.

Då får jag en hund som kommer till mig och skvallrar/talar om att matte, matte..jag ser ett rådjur där framme och nu vill jag ha min belöning! Då får hon självklart någon sorts uppmuntran. Ibland blir det inte mer än ett bra och en klapp, men oftas får hon en godis, lek eller annat hon uppskattar.

Har igenom detta en viltsäker hund, som inte drar iväg utan som talar om.