Ingen snäll råtta...

[Och_Aye]

Vi har fyra råttpojkar som bor i en voljär. Trevliga djur, glada, nyfikna och pigga. Iallafall två av dem; en av dem är rätt arg. Han biter rejält inne i buren - två gånger han blodvite med "rejäla" (alltså ganska djupa) sår uppstått. De andra gångerna har han "bara" bitit.

Han är väl sketskraj, antar jag. Han biter när och om han kommer åt, och själv har jag blivit livrädd för honom. Min sambo försöker hantera honom en del - han gillar det verkligen inte (råttan alltså). Tanken är väl att han ska vänja sig vid att man sticker handen i buren, man måste ju kunna göra det utan att bli biten, tänker jag mig. Tar man i honom skriker han rätt ut och om han kommer åt så biter han.

En av de andra är lite blyg, men snäll. De två jag nämnde först är helkul och kommer alltid fram när man går förbi buren.

Vad gör man med en sådan upprörd liten pojk? Tar på sig vantar och tar i honom mycket? Låter honom vara så gott det går? Han drar sig inte undan direkt - kommer alltid fram och käkar om man ger honom godis ur handen och så. Bara det att han verkar mer intresserad av handen än godiset, den otäcke.

 

[dramatik]

Sv: Ingen snäll råtta...

För det första så ge absolut inte en bitig råtta godis från handen! Råttbett kan ta djupt och skada senor och grejer, totalt onödigt.

Piper han för att han är rädd eller för att han har ont? Har ni provat att klämma igenom honom ordentligt och se om han verkar ha ont?

Hur länge har ni haft honom? Och har han hållt på såhär länge?

Du skriver att han biter i buren, vad gör ni när han biter? Är det när ni försöker ta honom?

 

[Och_Aye]

Sv: Ingen snäll råtta...

För det första så ge absolut inte en bitig råtta godis från handen! Råttbett kan ta djupt och skada senor och grejer, totalt onödigt.

Piper han för att han är rädd eller för att han har ont? Har ni provat att klämma igenom honom ordentligt och se om han verkar ha ont?

Hur länge har ni haft honom? Och har han hållt på såhär länge?

Du skriver att han biter i buren, vad gör ni när han biter? Är det när ni försöker ta honom?

Okey, inget mer ur handen för honom då.
Jag tror att han piper för att han är rädd, jag VET ju inte eftersom att man inte direkt har chansen att "klämma igenom honom" utan att han piper... Han piper precis när man plockar upp honom - håller man honom en stund så sitter han ju inte och skriker hela tiden och det är bara (förstår jag det som) när han inser att man tänker plocka ut honom.
I övrigt ser han fräsch ut - fin päls, fina ögon, inget synligt ont, klättrar runt som de andra osv.

Vi har haft honom sedan har var liten så det är ju ett tag. När han var liten var han "bara rädd", det är nu de senaste månaderna han har börjat bita och först nu sista tiden som jag upplever att han verkligen tar i hårt. Sedan blir jag inte riktigt klok på honom, för det är inte så att han ligger undangömd någonstans - han verkar inte så bekymrad över att vi finns liksom, så helt skräckslagen kanske han inte är trots allt, jag vet inte?

Han biter i buren, antingen om man t ex ska öppna buren och han sitter där, då försöker han bita genom gallret, eller om man stoppar in handen. Inte så att han attackerar, men om man tar handen emot honom (framför, från sidan eller så spelar ingen roll) så biter han. Man kan inte klappa honom eller låta honom nosa på fingrarna för då hugger han. Just precis när man tar ut honom så skriker han istället för att bitas - så det känns som om han biter för att slippa bli hanterad, helt enkelt.

När pojkarna är ute och springer vill han alltid till buren och går inte det hittar han ett gömställe där han sitter och trycker medan de andra röjer runt.

 

[dramatik]

Sv: Ingen snäll råtta...

Okej. Det låter som en råtta med dåligt psyke bara. Just eftersom ni haft honom ganska länge ändå.

Tyvärr tror jag att sådana råttor mår bäst av att få somna in. Råttor ska inte bitas och biter de en gång blir det alltid fler. Det är min erfarenhet. Det kan kanske låta hårt att avliva dem för att de bits, men varför ska man ha husdjur som man inte kan lita på och som dessutom inte går att hantera och inte verkar få ut något av att umgås?

Hade en av mina råttor bitit mig oprovocerat så hade jag avlivat den direkt, inget snack om saken.

Man kan givetvis ge det fler försök om man vill, men det är väldigt sällan råttorna faktiskt blir så pass bra att de slutar bitas.

 

[gul_zebra]

Sv: Ingen snäll råtta...

För det första så ge absolut inte en bitig råtta godis från handen! Råttbett kan ta djupt och skada senor och grejer, totalt onödigt.

Varför inte? Det lär ju bero på varför en råtta biter. Nu har inte jag haft bitska råttor som varit rädda utan bara obitska fegisar (förrän nu då), men där har iaf ett smidigt knep varit just godis - inte bara att ge utan hålla fast en godisbit en stund innan råtta får den, så den verkligen ska hinna koppla människodoften med någonting bra, helt enkelt för att man ska bli en positiv upplevelse.
Men så är det förstås annorlunda med andra orsaker. Exempelvis hade jag en hane tidigare som det slog slint i huvudet på, att köra den metoden med honom vore vansinne utan det var avlivning som gällde för honom. En hona jag haft bet av osäkerhet när jag inte mådde bra, med henne hade det inte heller hjälpt utan det var bara att hoppa över henne när jag inte mådde bra så var allt frid och fröjd. Det är ju mycket där det ligger, att hitta orsaken och därefter göra nånting åt den och inte bara gå på symtomen sas.

Jag blev nyligen jourhem åt två råttor som bits helt enkelt för att de är rädda och det jag gör för att få bukt på det är dels att ha de ihop med stabila råttor som kan visa de att människor är ofarliga, och dels just godismetoden. Jag kan inte riktigt se någon anledning till att inte göra det men har jag fel här så blir jag gärna rättad

 

[dramatik]

Sv: Ingen snäll råtta...

Det är mycket möjligt att det faktiskt hjälper att ge råttorna godis från handen, inte vet jag.

Jag tänker bara som så att en råtta som redan biter när man sticker in handen i buren borde lära sig att bita ännu lättare om man sticker in handen med godis tillräckligt många gånger. Bits den redan så tror jag att den kommer att fortsätta bitas och till och med bitas kanske ännu mer då den lätt kan börja tro att det är godis som kommer och då hugga i tron om att den ska få något gott.

Men om man däremot redan tagit ut råttan och har den i famnen eller så och där ger den godis från handen, då är det en annan sak. Men att ge den godis där den brukar bita tycker jag verkar som en belöning för det beteendet.

 

[gul_zebra]

Sv: Ingen snäll råtta...

Det beror på hur man gör det. Att ha godis varje gång man stoppar in handen vore ju dumt, men att ha det ibland lär inte vara några problem - men det beror som sagt på orsaken till bitandet också. Samtidigt gäller det att inte bara ge godis hur som helst utan att hålla kvar godiset och låta råttan bekanta sig med människolukten en liten stund innan man släpper iväg den. Beröm för bett är det ju inte såvida råttan inte biter och biter den så ska den inte få godisbiten heller. Biter den inte utan faktiskt tar godiset, som är tanken, så blir det snarare en koppling till att människor är något bra och beröm för att den inte bitit. Man berömmer inte det råttan egentligen skulle ha gjort, utan det den faktiskt gör.

Det är som med gallermatning. Jag ger glatt mina råttor godis genom gallret ibland, men jag gör det inte jämt. De har lärt sig att det kan komma godis via gallret, men ibland kommer bara ett par fingrar och de kollar således först om det är fingrar eller godis. Ibland kan de förstås ha bråttom för säkerhets skull och bita tag innan de kollat, men då är de väldigt försiktiga och tar aldrig hårt - inte ens när det faktiskt är godis det gäller

 

[Och_Aye]

Sv: Ingen snäll råtta...

Okej. Det låter som en råtta med dåligt psyke bara. Just eftersom ni haft honom ganska länge ändå.

Tyvärr tror jag att sådana råttor mår bäst av att få somna in. Råttor ska inte bitas och biter de en gång blir det alltid fler. Det är min erfarenhet. Det kan kanske låta hårt att avliva dem för att de bits, men varför ska man ha husdjur som man inte kan lita på och som dessutom inte går att hantera och inte verkar få ut något av att umgås?

Hade en av mina råttor bitit mig oprovocerat så hade jag avlivat den direkt, inget snack om saken.

Man kan givetvis ge det fler försök om man vill, men det är väldigt sällan råttorna faktiskt blir så pass bra att de slutar bitas.

Nejrå, det låter inte alls hårt!
Jag och min sambo har pratat om det, men han är lite blödigare än mig och säger okej, NÄSTA gång han bits ryker han.
För mig spelar det inte så jättestor roll; jag lider inte av att ha honom kvar, även om jag är sketrädd för honom. Jag behöver ju inte umgås med just honom utan kan spendera tid med de snälla pojkarna istället.

Däremot vet jag inte om det är så roligt för honom själv, jag menar, de andra råttorna älskar att komma ut och lattja. Han vill aldrig göra något och i ärlighetens namn, även om buren är stor, så hur roligt är ett sånt liv på en skala? Eller? Jag är ingen råttexpert!

 

[dramatik]

Sv: Ingen snäll råtta...

Det var precis det jag menade. Han vill inte umgås med dig och du vill inte umgås med honom, dessutom är du jätterädd för honom. Han vill inte komma ut utan sitter bara i sin bur och bits. Hur kul är ett sådant liv?

Dessutom tror jag som sagt inte att han blir bättre. Det hade varit en annan sak om han precis hade kommit till er, men så var det ju inte.

Ingen mår dåligt av att dö, hur tråkigt det än låter.

 

[dramatik]

Sv: Ingen snäll råtta...

Det är mycket möjligt att det kan funka om man gör som du beskriver. Jag vet faktiskt inte Själv har jag haft turen att aldrig blivit råttbiten.

Det du skriver om gallret stämmer in på pricken här hemma också

 

[Migo]

Sv: Ingen snäll råtta...

Jag har gått igenom så många råttor genom åren, att jag tröttnat på att ens försöka rehabilitera "bitarna". I vissa fall, när man känner till orsaken till beteendet, är det värt jobbet men oftast inte. Alla är helt enkelt inte lämpliga sällskapsdjur.

En hane som är uppväxt i ett och samma hem och som blir värre och värre skulle jag avliva bums. Det kan hjälpa med kastrering, men jag har själv aldrig provat detta. Stressade/aggressiva råttor kan innebära en stor fara och är otrevligt både för flocken och ägarna. De lider inte av att vara döda!

 

[Migo]

Sv: Ingen snäll råtta...

Men om man däremot redan tagit ut råttan och har den i famnen eller så och där ger den godis från handen, då är det en annan sak. Men att ge den godis där den brukar bita tycker jag verkar som en belöning för det beteendet.

För att råttan ska uppfatta det som en belöning/det ska verka förstärkande på beteendet ska det hänga samman med nån tiondels sekund. Zebrans teknik med godis för att uppmuntra positiv kontakt är jätteeffektivt.


Zebran: Självklart bör man utröna varför bitandet har uppkommit, det kan ju bero på stress i orolig flock, ljudnivåer, flyttar, smärta osv osv. Men när det uppstår på det vis som TS beskriver så är min första tanke att det är en hane som är lite osäker och det i kombination med för höga testosteronnivåer. Inget jag haft nån större framgång med att bli av med, tyvär

 

[gul_zebra]

Sv: Ingen snäll råtta...

Ja det håller jag helt med om. Hade jag haft TS råtta så hade jag definitivt avlivat.
Det jag menade innan var rent generellt kring det här med godis och inte just TS råtta

 

[Och_Aye]

Sv: Ingen snäll råtta...

Delvis kl.

Tack för svar allihopa!

Jag själv känner som ni gör, men min sambo är lite envisare. Den elake är inte avlivad än - men själv tycker jag väl att det känns rimligast. Han är som sagt inte hur snäll som helst mot de andra pojkarna heller - och att sätta honom ensam i en bur vill jag inte alls.

 

[Pacita]

Sv: Ingen snäll råtta...

Fyy att ens ha en råtta i sitt hem ))) Usch om jag ens ser en mus i stallet skriker jag. Gillar inte gnagare. Jag tycker det låter som att det är bäst att avliva för dom kan nog bita ganska illa ??

Förstår om det tar emot om ni är fästa vid den, men gör det ändå

Lycka till

 

[gul_zebra]

Sv: Ingen snäll råtta...

Fyy att ens ha en råtta i sitt hem ))) Usch om jag ens ser en mus i stallet skriker jag. Gillar inte gnagare.

Och det var nödvändigt att deklarera hur äckliga vi råttägare är för att..?

 

[Pacita]

Sv: Ingen snäll råtta...

Det var inte menat att säga nåt om hur äckliga ni råttägare är utan endast vad jag känner för råttor. Inte min mening att göra dig ledsen i ögat

 

[gul_zebra]

Sv: Ingen snäll råtta...

Hur ska man annars tolka "fyy att ens ha en råtta i sitt hem"?
Hur som helst så är du knappast tvungen att meddela din avsky för råttor. Det är precis lika löjligt som tonårsgrabbars hästkorvsskämt, med skillnaden att de kan skylla på ålder och grupptryck.

 

[dramatik]

Sv: Ingen snäll råtta...

Fyy att ens ha en råtta i sitt hem ))) Usch om jag ens ser en mus i stallet skriker jag. Gillar inte gnagare. Jag tycker det låter som att det är bäst att avliva för dom kan nog bita ganska illa ??

Förstår om det tar emot om ni är fästa vid den, men gör det ändå

Lycka till

Jag måste faktiskt bara säga att det är en himla skillnad på vilda råttor och på tamråttor. Vilda råttor är jag konstigt nog också rädd för och ser som rena skadedjur. Men tamråttor däremot är en helt annan sak.

Det har kommit hem många till mig som verkligen ogillat råttor, men inte en enda har gått därifrån utan att ha ändrat uppfattning. De har också förstått att det är skillnad.

Så ett tips är att hälsa på någon som har tamråttor och se vad du känner sen Ge det en chans och låt inte dina fördommar styra

 

[Pacita]

Sv: Ingen snäll råtta...

1 man ska tolka det som att jag känner obehag inför råttor, på samma sätt som du kanske känner obehag inför nåt annat djur.

Det är säkert stor skillnad på tama och vilda, jag har bara inte träffat på nån tamis ännu.