Ingen idé

Jag borde sluta vara här för gott. För jag sjunker bara djupt ner i depression när jag är här. Varje gång. Börjar fundera på att hänga mig. För livet blir ändå aldrig bra.

Som nyligen så sa jag vad JAG vill göra med mitt liv, varför JAG vill bo på landet och varför JAG vantrivs i stan. Genast blev folk kränkta. Och jag förstår verkligen inte varför. Får jag inte välja vad JAG vill med mitt liv? Jag har inte sagt något om andras livsval.

Blir så ledsen. Och tråden om workshops och studiecirklar gav mig inte alls något att bygga vidare på. Trodde jag skulle få idéer och nya infallsvinklar. Nya möjligheter. Men det spårade ur och jag har inte orkat läsa resten av tråden.

Det ställs krav på att jag ska uttrycka mig annorlunda. Fast jag verkligen inte kan. Det är omöjligt. Jag kan omöjligen se 50 olika andra perspektiv på det jag säger. Kan inte ens se ett annat perspektiv. Helt omöjligt.

Det är lite som om jag inte kunde gå och folk blev arga på mig för att jag inte kan gå.

Det är tungt att leva.

 

[karamelldrottningen]

Ja det är svårt det där
Men mest ensam måste man ju känna sig av att bli ignorerad och inte få några svar alls.
Med kommunikation så finns det ju ändå en möjlighet att nå fram till någon där ute i cyberrymden.

Vet inte om jag håller med dig här men det kan vara jag som är konstig också. Har tex en tråd här under dagboken där jag inte fått ett enda svar pga låst. Kändes lite konstigt i början men nu har jag vant mig

 

[MiniLi]

Alltså - jag förstår vad du menar, samtidigt är det ju såhär att om man om och om igen skapar trådar om problemen man har/hur dåligt man mår etc så kommer ju folk svara på det.
Alternativet är ju i slutändan att folk inte ens svarar eftersom det inte finns något att säga, vilket om man nu känner sig ensam knappast känns som ett roligare alternativ?

Så funkar det ju verkligheten med, jag har vänner som jag inte ringer eller hör av mig till längre eftersom det enda man pratar om är saker som inte går/hur dåligt allt är etc och får man inte ens ge råd så är det ju helt meningslöst att ha kontakt.

Ja såklart, det är inte helt enkelt. Men om man tex ser att det redan kommit x antal inlägg med råd men som inte faller väl ut, så behöver man ju kanske inte bidra med ännu fler.

 

[Inte_Ung]

Vet inte om jag håller med dig här men det kan vara jag som är konstig också. Har tex en tråd här under dagboken där jag inte fått ett enda svar pga låst. Kändes lite konstigt i början men nu har jag vant mig

Då kan jag ju lika gärna skriva i ett Word-dokument lokalt på min laptop. Det blir litet Blogg av det hela.
Och helt ärlig kan jag inte se vad det skulle ge mer än att dela livet med många.
Vad det nu skulle vara bra för?

 

[Wille]

Fast kan du sluta säga att folk blir kränkta när de blir ledsna över hur du uttrycker dig? De blir sårade, men du vänder det till att det är deras fel.

De har ju inte läst vad jag skrivit utan tolkat in saker jag inte har sagt eller menat. Helt på eget bevåg. De tror hela tiden att jag värderar andra, vilket jag inte gör. Jag utgår HELA TIDEN från mitt eget perspektiv. Jag KAN INTE ta andras perspektiv.

Men varför skulle det synas på dig att du har Autism?

Det syns på andra som har det. Inte alla såklart men ibland är det uppenbart.

Ibland, eller snarare ganska så ofta, så är det så man måste göra för att förändra sin situation till det bättre.
Jag har tagit mig igenom många sådana episoder för att komma dit jag är nu.
Första gången är svårast.

Det är definitivt inte värt priset. Du fattar inte hur djupt jag sjunker när sånt händer.

 

[Raderad medlem 68338]

Nu tror jag att jag börjar förstå hur du tänker. Kontra hur folk upplever saker. Och varför det kanske blir fel.

Exempel. Jag skriver om mitt liv i lägenhet.
Du svarar ”det där för mig ett helt värdelöst och helt meningslöst liv, jag hade hellre tagit livet av mig än levt sådär”

Min tolkning: oj vad tråkigt att hon tycker att mitt liv är helt värdelöst, att jag inte tillför ngt och att hon hellre tagit livet av sig än levt som jag gör (och känner mig ledsen och sårad).

Din tolkning: jag har bara sagt hur JAG personligen inte vill ha det. Inget mer än så.

Ett exempel till:
Någon tipsar om en kurs på habiliteringen.
Du svarar ”nej jag är väl ingen idiot”
Personer som gått kursen på habiliteringen känner sig då som idioter. Du känner själv att du bara har beskrivit att du inte vill gå på kurser via habiliteringen.

 

[MML]

Jag förstår att du vill väl men det här blir ju liksom som någon påtvingad terapi över internet. Egentligen inte enbart riktat till dig nu men TS möter ju den här typen av inlägg jätteofta, i de trådar jag sett blir det en hel drös med liknande inlägg. Ditt inlägg dök upp här som ett jättebra exempel på vad jag tänkte på när jag skrev mitt förra inlägg.

Jag fattar verkligen att den här typen av hjälpbeteende triggas, men det verkar ju snarare bidra till att ts bara mår sämre. Det är en sak om någon ber om den typen av stöd, men jag tycker det är lite väl att liksom leka psykolog på nätet till folk som inte ens har bett om hjälp. Jag tror de flesta hade tyckt att det varit ganska jobbigt att fullkomligt överösas av den här typen av råd när de inte är i ett läge där de söker hjälp. Ibland (eller väldigt ofta) vill folk bara skriva av sig

Det som blir kvar, om man ska undvika att svara allt sådant som kan uppfattas som tips/frågor/stöd, blir att inte svara alls. Vilket då triggar ensamhetskänslorna ytterligare. Är det ett bättre alternativ?

Om TS, som här, skriver att hen funderar på att hänga sig därför att hen inte blir förstådd. Och vidare hur andra tycker, tänker och känner om det hen skriver. Flertalet svarar utifrån hur andra ser på kommunikation som TS varit involverad i, vilket inte är rätt då TS inte vill ha råd. Jag, och säkert flera med mig, har försökt att ge andra infallsvinklar för att ge TS alternativa sätt att tänka, vilket inte är rätt. Ytterligare några har försökt att förklara för TS vad som kan bidra till hens känsla av att alltid bli missförstådd och ensam, vilket heller inte är rätt.

Självklart ska TS skriva av sig om det känns bra. Nu har ju dock hen uttryckt här att det inte känns bra att skriva på Bukefalos. Det blir då oerhört svårt att göra "rätt" - eller något alls. Jag vet inte vad som är minst dåligt?

TS, @Wille ? Vill du ha någon form av reaktioner/svar när du skriver här? Vilken typ av svar eller reaktioner, i sådant fall? Går det att säga något alls om hur du skulle önska att "alla andra" skulle reagera, om alls? Eller vill du "bara" skriva av dig, i lugn och ro, utan varken svar, vidare diskussioner, eller andra reaktioner?

Jag frågar alltså för att veta vad som är bäst att göra, inte för att "tjata fram" några svar som inte finns. Vet du inte vad du vill ha för reaktioner så är det lika okej, men det blir kanske svårt att alls ge någon form av respons då (om det ö.h.t. är något du vill ha, men jag har nog förmodat att du vill det i och med att du skriver på ett öppet forum).

 

[MML]

Ja det är svårt det där
Men mest ensam måste man ju känna sig av att bli ignorerad och inte få några svar alls.
Med kommunikation så finns det ju ändå en möjlighet att nå fram till någon där ute i cyberrymden.

Måste och måste, det är säkert individuellt, men för många är det nog så.

 

[Inte_Ung]

Det är definitivt inte värt priset. Du fattar inte hur djupt jag sjunker när sånt händer.

Om man bara vill leva sitt liv likadant och aldrig ta sig igenom något nytt så kommer ju livet att fortsätta att vara just likadant.
Och det blir ju ett problem om man vill ha en förändring.

 

[Inte_Ung]

Måste och måste, det är säkert individuellt, men för många är det nog så.

Ja jag skulle då göra det i alla fall.
Känna mig ensam och kanske litet övergiven om igen svarade alls.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag utgår HELA TIDEN från mitt eget perspektiv. Jag KAN INTE ta andras perspektiv.

Det är nog här det blir missar helt enkelt.

 

[Wille]

Det som blir kvar, om man ska undvika att svara allt sådant som kan uppfattas som tips/frågor/stöd, blir att inte svara alls. Vilket då triggar ensamhetskänslorna ytterligare. Är det ett bättre alternativ?

Om TS, som här, skriver att hen funderar på att hänga sig därför att hen inte blir förstådd. Och vidare hur andra tycker, tänker och känner om det hen skriver. Flertalet svarar utifrån hur andra ser på kommunikation som TS varit involverad i, vilket inte är rätt då TS inte vill ha råd. Jag, och säkert flera med mig, har försökt att ge andra infallsvinklar för att ge TS alternativa sätt att tänka, vilket inte är rätt. Ytterligare några har försökt att förklara för TS vad som kan bidra till hens känsla av att alltid bli missförstådd och ensam, vilket heller inte är rätt.

Självklart ska TS skriva av sig om det känns bra. Nu har ju dock hen uttryckt här att det inte känns bra att skriva på Bukefalos. Det blir då oerhört svårt att göra "rätt" - eller något alls. Jag vet inte vad som är minst dåligt?

TS, @Wille ? Vill du ha någon form av reaktioner/svar när du skriver här? Vilken typ av svar eller reaktioner, i sådant fall? Går det att säga något alls om hur du skulle önska att "alla andra" skulle reagera, om alls? Eller vill du "bara" skriva av dig, i lugn och ro, utan varken svar, vidare diskussioner, eller andra reaktioner?

Jag frågar alltså för att veta vad som är bäst att göra, inte för att "tjata fram" några svar som inte finns. Vet du inte vad du vill ha för reaktioner så är det lika okej, men det blir kanske svårt att alls ge någon form av respons då (om det ö.h.t. är något du vill ha, men jag har nog förmodat att du vill det i och med att du skriver på ett öppet forum).

Kanske är det bekräftelse som behövs.

Om man bara vill leva sitt liv likadant och aldrig ta sig igenom något nytt så kommer ju livet att fortsätta att vara just likadant.
Och det blir ju ett problem om man vill ha en förändring.

I fallet med den trasiga radion så fick jag en total meltdown av att jag drunknade i massan med förslag. Det blev inte bra alls. Var så jävla vidrigt. Jag lär mig gärna nya saker men inte på bekostnad av någons hälsa. Det kan bli farligt och destruktivt.

 

[karamelldrottningen]

Då kan jag ju lika gärna skriva i ett Word-dokument lokalt på min laptop. Det blir litet Blogg av det hela.
Och helt ärlig kan jag inte se vad det skulle ge mer än att dela livet med många.
Vad det nu skulle vara bra för?

Jag utgår från mig själv och du utgår från dig. Min poäng är att vi alla är olika och man kan uppleva saker på olika sätt.
Du skulle känna dig ensam utan svar medan jag inte alls känner så utan snarare tvärtom att jag lättare kan se ett mönster och mina egna tankar och funderingar

 

[Inte_Ung]

Jag KAN INTE ta andras perspektiv.

Det blir ju ett problem i umgänget.
Andra vill ju gärna ha med sina egna perspektiv i ekvationen.
Och inte befinna sig bara inne i dina perspektiv.
Dessutom kan det ju vara så att du möter någon som inte heller kan ta in andras perspektiv och då blir där ingen värdefull kommunikation alls.

 

[MiniLi]

Det som blir kvar, om man ska undvika att svara allt sådant som kan uppfattas som tips/frågor/stöd, blir att inte svara alls. Vilket då triggar ensamhetskänslorna ytterligare. Är det ett bättre alternativ?

Om TS, som här, skriver att hen funderar på att hänga sig därför att hen inte blir förstådd. Och vidare hur andra tycker, tänker och känner om det hen skriver. Flertalet svarar utifrån hur andra ser på kommunikation som TS varit involverad i, vilket inte är rätt då TS inte vill ha råd. Jag, och säkert flera med mig, har försökt att ge andra infallsvinklar för att ge TS alternativa sätt att tänka, vilket inte är rätt. Ytterligare några har försökt att förklara för TS vad som kan bidra till hens känsla av att alltid bli missförstådd och ensam, vilket heller inte är rätt.

Självklart ska TS skriva av sig om det känns bra. Nu har ju dock hen uttryckt här att det inte känns bra att skriva på Bukefalos. Det blir då oerhört svårt att göra "rätt" - eller något alls. Jag vet inte vad som är minst dåligt?

TS, @Wille ? Vill du ha någon form av reaktioner/svar när du skriver här? Vilken typ av svar eller reaktioner, i sådant fall? Går det att säga något alls om hur du skulle önska att "alla andra" skulle reagera, om alls? Eller vill du "bara" skriva av dig, i lugn och ro, utan varken svar, vidare diskussioner, eller andra reaktioner?

Jag frågar alltså för att veta vad som är bäst att göra, inte för att "tjata fram" några svar som inte finns. Vet du inte vad du vill ha för reaktioner så är det lika okej, men det blir kanske svårt att alls ge någon form av respons då (om det ö.h.t. är något du vill ha, men jag har nog förmodat att du vill det i och med att du skriver på ett öppet forum).

Man kan ju stötta på andra sätt.

 

[Inte_Ung]

Jag utgår från mig själv och du utgår från dig. Min poäng är att vi alla är olika och man kan uppleva saker på olika sätt.
Du skulle känna dig ensam utan svar medan jag inte alls känner så utan snarare tvärtom att jag lättare kan se ett mönster och mina egna tankar och funderingar

Ja precis.
Vi är olika med olika behov.
Och därför så måste man ju kunna se saken från andras perspektiv för att få en väl fungerande kommunikation.

 

[Grazing]

Vet inte om jag håller med dig här men det kan vara jag som är konstig också. Har tex en tråd här under dagboken där jag inte fått ett enda svar pga låst. Kändes lite konstigt i början men nu har jag vant mig

Fast det där är skillnad, du har ju aktivt låst tråden och alltså finns inga förväntningar på svar och besvikelsen eller känslan att ingen bryr sig försvinner.

Det är ungefär som med ensamhet för mig, jag vill gärna vara ensam men det ska vara för att jag väljer att vara det och inte för att jag inte har något annat val. Det är två ett olika typer av ensamhet. Precis som att ha en tråd ingen svarar i, det är inte jobbigt om tråden inte för svar om man själv har låst den, en öppen tråd utan svar är jobbigare.

 

[_Elly_]

I fallet med den trasiga radion så fick jag en total meltdown av att jag drunknade i massan med förslag. Det blev inte bra alls. Var så jävla vidrigt. Jag lär mig gärna nya saker men inte på bekostnad av någons hälsa. Det kan bli farligt och destruktivt.

Skulle ett alternativ i såna lägen vara att tråden kan stängas av dig vid behov om du tycker det blir för många svar? Då får många trådar vara dagbokstrådar men enklare att sätta stopp.

 

[Wille]

Skulle ett alternativ i såna lägen vara att tråden kan stängas av dig vid behov om du tycker det blir för många svar? Då får många trådar vara dagbokstrådar men enklare att sätta stopp.

Den tråden var ingen dagbokstråd. Det var en tråd i det vanliga forumet där jag ville ha hjälp att få igång radion i min bil som inte längre tar in kanalerna. Det konstaterades att det var för dyrt att fixa och sen började alternativen hagla.

Jag har fortfarande ingen fungerande radio i bilen.

 

[_Elly_]

Den tråden var ingen dagbokstråd. Det var en tråd i det vanliga forumet där jag ville ha hjälp att få igång radion i min bil som inte längre tar in kanalerna. Det konstaterades att det var för dyrt att fixa och sen började alternativen hagla.

Jag har fortfarande ingen fungerande radio i bilen.

Jag vet att den var där Om du känner att en tråd är för mycket, även med praktiska välmenande förslag så lämna den. Du behöver inte stanna kvar om svaren blir för jobbiga att sortera.

 

[gammalek]

@Wille Lite snabbt innan jag ska ut och fodra:
Du skriver att du inte kan se från andras perspektiv, bara ditt eget.

Jag tror att för många andra, inklusive undertecknad, är det jättesvårt att låta bli att ge råd eller att försöka hitta lösningar. Även när det inte efterfrågas.

Så vi har (olika) svårigheter på var sitt håll.

Jag ska försöka anstränga mig för att låta bli att ge råd. Men jag kommer säkert att trilla dit igen, för det är en vana. Hoppas att du kan ha överseende med mina framtida ev klavertramp. Du får gärna påminna om jag klantar mig, men jag hoppas att du inte tror att jag menar illa för det gör jag inte.

(Kanske gör jag det redan nu?)