Ingen idé

Jag borde sluta vara här för gott. För jag sjunker bara djupt ner i depression när jag är här. Varje gång. Börjar fundera på att hänga mig. För livet blir ändå aldrig bra.

Som nyligen så sa jag vad JAG vill göra med mitt liv, varför JAG vill bo på landet och varför JAG vantrivs i stan. Genast blev folk kränkta. Och jag förstår verkligen inte varför. Får jag inte välja vad JAG vill med mitt liv? Jag har inte sagt något om andras livsval.

Blir så ledsen. Och tråden om workshops och studiecirklar gav mig inte alls något att bygga vidare på. Trodde jag skulle få idéer och nya infallsvinklar. Nya möjligheter. Men det spårade ur och jag har inte orkat läsa resten av tråden.

Det ställs krav på att jag ska uttrycka mig annorlunda. Fast jag verkligen inte kan. Det är omöjligt. Jag kan omöjligen se 50 olika andra perspektiv på det jag säger. Kan inte ens se ett annat perspektiv. Helt omöjligt.

Det är lite som om jag inte kunde gå och folk blev arga på mig för att jag inte kan gå.

Det är tungt att leva.

 

[vemsomhelst123]

Jag kan förstå att du tycker att det blir jobbigt med hur folk skriver i flera av dina trådar. Många människor hamnar lätt i att de ska erbjuda lösningar till människor som mår dåligt, även när lösningar inte har efterfrågats. Många blir också frustrerade när de försöker hjälpa (genom att tex föreslå lösningar) men sedan upplever att deras lösningsförslag avvisas.
Det är alltid utmanande att kommunicera i text, från alla håll. Lätt att det ska bli missförstånd osv.

Förstår att det blir ett dilemma för dig. Jag gissar att det är viktigt att få lite samvaro här på buke eftersom du annars beskriver dig som ensam, samtidigt som det så ofta blir frustrerande situationer. Men det går ju alltid att ta en paus från buke och sedan komma tillbaka om man vill!

Annars är mitt bästa tips att bara ignorera de inlägg där folk oombett kommer med lösningsförslag. Alltså inte ignorera som i att trycka på knappen ignorera, utan bara att strunta i att svara på dem.

Håller med, och att det då inte kommer svar som ”varför svarar du intrång det jag frågade?” Vilket jag upplever att det kan göra i Ts trådar. Jag har skrivit det förut, men det är ju alls ansvar att snälltolka och fundera på hur vi bemöter varandra här och irl. Själv hade jag inte minsta problem alls med att ta skulle uppleva det som ett skitliv att bo i lägenhet, precis som jag hoppas ingen skulle ta illa upp av att jag uttrycker att för mig hade det varit uteslutet att bo i hus, jag fattar inte poängen alls med det för just mig och det jag vill ha tillgång till, för det uttrycker jag ibland.

 

[Inte_Ung]

Ja men det är inte så enkelt. Om jag försöker tänka mig in i ts situation så skulle jag nog kunna känna lite att jag drunknar i alla råd och att det tar för mycket energi att sortera i allt. Då är det ganska förståerligt att man avvisar allt istället.

Ja absolut.
Men då är det bra att ta det litet långsammare.
Typ läsa och leta användbart och låta bli att skriva ett tag.
Och kanske bli i alla fall litet glad över att så många bryr sig om mig och skriver all den där texten till just mig för min skull.

 

[MiniLi]

Ja absolut.
Men då är det bra att ta det litet långsammare.
Typ läsa och leta användbart och låta bli att skriva ett tag.
Och kanske bli i alla fall litet glad över att så många bryr sig om mig och skriver all den där texten till just mig för min skull.

Men nu är du ju där iallafall. Ger råd och lösningar som ingen har frågat efter och som bara blir ytterligare en droppe i havet av oombedda lösningar som ts drunknar i. Man kan bara säga "jag fattar att det blir jobbigt" och liksom stanna där. Överlag är det extremt få människor som uppskattar eller mår bra av att mötas av ett "lösningsorienterat tänk" när de har det jobbigt. Man behöver få säga att det är jobbigt och bli validerad i det, och en känsla av att det faktiskt är okej att ha det jobbigt/bli ledsen whatever.

 

[Inte_Ung]

Håller med, och att det då inte kommer svar som ”varför svarar du intrång det jag frågade?” Vilket jag upplever att det kan göra i Ts trådar. Jag har skrivit det förut, men det är ju alls ansvar att snälltolka och fundera på hur vi bemöter varandra här och irl. Själv hade jag inte minsta problem alls med att ta skulle uppleva det som ett skitliv att bo i lägenhet, precis som jag hoppas ingen skulle ta illa upp av att jag uttrycker att för mig hade det varit uteslutet att bo i hus, jag fattar inte poängen alls med det för just mig och det jag vill ha tillgång till, för det uttrycker jag ibland.

Saken är ju att det finns alla möjliga reaktioner på ett sådant här forum.
Ibland så känns det som att det alltid finns någon som kan ta illa vid sig av vad man skriver.
Så jag tränar.
Ett bra inlägg är ett där jag inte råkar reta upp någon alls.

 

[Inte_Ung]

Men nu är du ju där iallafall. Ger råd och lösningar som ingen har frågat efter och som bara blir ytterligare en droppe i

Nej jag säger emot den som skrev inlägget.
Jag håller alltså inte med i det goda rådet.
Som antagligen också var oombett.

 

[Inte_Ung]

Men nu är du ju där iallafall. Ger råd och lösningar som ingen har frågat efter och som bara blir ytterligare en droppe i havet av oombedda lösningar som ts drunknar i. Man kan bara säga "jag fattar att det blir jobbigt" och liksom stanna där. Överlag är det extremt få människor som uppskattar eller mår bra av att mötas av ett "lösningsorienterat tänk" när de har det jobbigt. Man behöver få säga att det är jobbigt och bli validerad i det, och en känsla av att det faktiskt är okej att ha det jobbigt/bli ledsen whatever.

Och jag skulle tycka att det var oerhört ignorerade att göra så.
Det ger mig ju ingen hjälp att hitta ut.
En klapp på huvudet, jag förstår, vilket ju ingen tycks göra.
Och inget konstruktivt alls.
Kunde inte personen anstränga sig mer än så.
Var jag inte mera värd.

Det finns olika upplevelser och sanningar.

 

[Wille]

Fast nu tycker jag du är lite elak mot de andra i tråden. De blev verkligen inte kränkta för att du skulle vantrivas i stan utan de blev ledsna över hur du uttryckte dig. Du skriver:

"Kvar blir att stirra in i väggen. Det är det enda jag kan komma på att man kan göra i en lägenhet. Hela livets mening skulle försvinna.".

"Där [skogsträdgården] kan jag hämta mat sen när pension och eventuella bidrag inte räcker. Det är också min gåva till framtiden och jag har inte levt i onödan."

"Det finns ingen mening med livet i en lägenhet."

Nu är detta lösryckta citat ur en annan tråd, men läser man hela framgår det tydligt att andra blir ledsna över hur du inte anser att deras liv bidrar med något (framförallt i koppling till kultur) utan att det går att tolka dig som att det enda som är värt något är att odla egen mat och ha en skogsträdgård, det är det som är att "inte levt i onödan".
Det är dock ingen som ifrågasätter att du vill bo på landet, att du har (enligt mig) fantastiska och häftiga drömmar. Det folk ifrågasätter är dock din syn på dina medmänniskor som av olika anledningar inte delar samma mål som du.

Pratar man utifrån sig själv och sina mål "jag skulle inte trivas i en lägenhet, jag känner mig instängd och skulle störa mig på allt för mycket ljud" ligger fokus på sig själv, i kontrast till "det finns ingen mening med livet i en lägenhet, hela livets mening försvinner där och man kan bara stirra in i väggen". Ser du skillnad i perspektiv här?

Jag pratar ALLTID utifrån mitt perspektiv. För MIG finns ingen mening med livet i en lägenhet. Och ja, för MIG är det en gåva till framtiden att utveckla en skogsträdgård och att jag inte har levt i onödan då. Jag har INTE sagt något om någon annan. Har inte värderat andra människors livsval ö.h.t. Fattar inte att folk inte fattar det. Tycker folk är lättkränkta.

Okej, så det är en rädsla hos dig att inte duga som är det värsta som kan hända. Det bästa då? Tänk om du t. ex. skulle lära dig nya färdigheter, som kan hjälpa dig resten av livet? Tänk om du rent av skulle träffa någon på kursen, som du på sikt skulle bli vän med?

Jag uppfattar dig som att du har en väldigt rigid bild av "hur du är". Att så som du tänker och känner just nu, det är ditt enda sanna jag och det kan inte ändras på, för att du då är värdelös och måste fejka och spela spel. Är det det enda sättet att se på utveckling? Gäller det inom alla områden, eller "bara" socialt samspel?

Du är väl duktig på odling, om jag minns rätt. Föddes du med kunskaper inom odling? Är det så att de kunskaper du har nu, är exakt samma som du hade som 18-åring? Eller har dina kunskaper med tiden (och med ökat intresse och öppet sinne) utökats, utvecklats, avancerats?

Om du har lärt dig mer med tidens gång (det är ju så det brukar vara, för de flesta av oss), säger det något om dig som person, förr eller nu? Var du "värdelös" tidigare, när du kunde mindre? Dög inte som du var? Tvingades du gå emot ditt "sanna jag" för att lära dig mer och få ökade kunskaper inom odling? D.v.s. var ditt "sanna jag" en person som inte kunde särskilt mycket om odling, och allt du kan nu är "fejk"? Eller är ditt "sanna jag" någon som är intresserad av odling och har förmåga att utvecklas och bli ännu bättre?

Går det att applicera liknande tankar kring t. ex. socialt samspel med andra? Förmåga att konversera, online eller IRL?

Jag tror inte att det finns något bra med en sådan kurs.

Kunskaper om odling kan jag alltid skaffa mig för då är det inte fel på mig utan mina kunskaper om odling kompletteras.

Varför är det klart att det skulle göra något om det syntes/märktes att du är autistisk? På vilket sätt?

Har inte lust att svara på det.

Ja men det är inte så enkelt. Om jag försöker tänka mig in i ts situation så skulle jag nog kunna känna lite att jag drunknar i alla råd och att det tar för mycket energi att sortera i allt. Då är det ganska förståerligt att man avvisar allt istället.

Jo, särskilt när alla lösningar inte är den lösning jag vill ha. Och så ska man sätta sig in i saker man inte begriper och så brinner det i huvudet på en för att man inte begriper och det blir system overload.

 

[MiniLi]

Och jag skulle tycka att det var oerhört ignorerade att göra så.
Det ger mig ju ingen hjälp att hitta ut.
En klapp på huvudet, jag förstår, vilket ju ingen tycks göra.
Och inget konstruktivt alls.
Kunde inte personen anstränga sig mer än så.
Var jag inte mera värd.

Det finns olika upplevelser och sanningar.

Ja alla är olika. Men generellt är det klokt att avvakta med de goda råden, antingen tills personen bett om hjälp eller iaf först validera och sedan ge råd. Men ger man råd får man ju också acceptera att ens goda råd kanske kommer avvisas.

 

[Gnist]

Ja alla är olika. Men generellt är det klokt att avvakta med de goda råden, antingen tills personen bett om hjälp eller iaf först validera och sedan ge råd. Men ger man råd får man ju också acceptera att ens goda råd kanske kommer avvisas.

Klokast är nog att andra inte tar över trådarna i sin iver att peka ut andras fel. Det är ju oftast sånt som får trådarna att spåra iväg.

Tvivlar på att speciellt många skulle tycka att det är kul när deras tråd blir helt övertagen av folk som dels ger sig ut och "talar för en" och dels skenar iväg i en diskussion om en istf till en..

 

[Inte_Ung]

Ja alla är olika. Men generellt är det klokt att avvakta med de goda råden, antingen tills personen bett om hjälp eller iaf först validera och sedan ge råd. Men ger man råd får man ju också acceptera att ens goda råd kanske kommer avvisas.

Ja det måste man ju.
Allt i paletten kan ju inte användas på en gång och en del passar inte alls av olika anledningar.
Men en orsak till att det blir så att vi människor kommunicerar förbi varandra är ju just att vi är så olika. Och att vi har så olika behov. Samt att vi oftast utgår från oss själva därför att det är vad vi känner bäst till.
Och då får man fortsätta att lära sig om andra tills att man får till det.
Träning, träning och åter träning.

 

[Wille]

Ja alla är olika. Men generellt är det klokt att avvakta med de goda råden, antingen tills personen bett om hjälp eller iaf först validera och sedan ge råd. Men ger man råd får man ju också acceptera att ens goda råd kanske kommer avvisas.

Jo, jag upplever att folk blir kränkta när man inte ropar hurra över de råd man får.

 

[Masqueradee]

Jag pratar ALLTID utifrån mitt perspektiv. För MIG finns ingen mening med livet i en lägenhet. Och ja, för MIG är det en gåva till framtiden att utveckla en skogsträdgård och att jag inte har levt i onödan då. Jag har INTE sagt något om någon annan. Har inte värderat andra människors livsval ö.h.t. Fattar inte att folk inte fattar det. Tycker folk är lättkränkta.

Fast kan du sluta säga att folk blir kränkta när de blir ledsna över hur du uttrycker dig? De blir sårade, men du vänder det till att det är deras fel.

 

[MiniLi]

Jo, jag upplever att folk blir kränkta när man inte ropar hurra över de råd man får.

Det är ganska vanligt. Folk vill ju väl men det blir ändå fel.
Man får försöka att bara låta det rinna av en, som vatten på en gås

 

[Inte_Ung]

Klokast är nog att andra inte tar över trådarna i sin iver att peka ut andras fel. Det är ju oftast sånt som får trådarna att spåra iväg.

Tvivlar på att speciellt många skulle tycka att det är kul när deras tråd blir helt övertagen av folk som dels ger sig ut och "talar för en" och dels skenar iväg i en diskussion om en istf till en..

Nej det är faktiskt mest trist.
Men ibland kan det behövas när man har gått litet fel.
Och faktiskt även kännas stöttande som att någon står upp för en och förstår ens känslor litet grand i alla fall.

TS borde känna sig mindre ensam av all uppmärksamhet.

 

[Grazing]

Jag pratar ALLTID utifrån mitt perspektiv. För MIG finns ingen mening med livet i en lägenhet. Och ja, för MIG är det en gåva till framtiden att utveckla en skogsträdgård och att jag inte har levt i onödan då. Jag har INTE sagt något om någon annan. Har inte värderat andra människors livsval ö.h.t. Fattar inte att folk inte fattar det. Tycker folk är lättkränkta.

Det är det där med hur man uttrycker sig som gör skillnad, du skriver ibland så det låter väldigt generellt och inte att det handlar om just dig och ingen annan.

 

[karamelldrottningen]

Nej det är faktiskt mest trist.
Men ibland kan det behövas när man har gått litet fel.
Och faktiskt även kännas stöttande som att någon står upp för en och förstår ens känslor litet grand i alla fall.

TS borde känna sig mindre ensam av all uppmärksamhet.

Eller känna sig mer ensam av att aldrig känna sig förstådd.

 

[Wingates]

Ja alla är olika. Men generellt är det klokt att avvakta med de goda råden, antingen tills personen bett om hjälp eller iaf först validera och sedan ge råd. Men ger man råd får man ju också acceptera att ens goda råd kanske kommer avvisas.

Alltså - jag förstår vad du menar, samtidigt är det ju såhär att om man om och om igen skapar trådar om problemen man har/hur dåligt man mår etc så kommer ju folk svara på det.
Alternativet är ju i slutändan att folk inte ens svarar eftersom det inte finns något att säga, vilket om man nu känner sig ensam knappast känns som ett roligare alternativ?

Så funkar det ju verkligheten med, jag har vänner som jag inte ringer eller hör av mig till längre eftersom det enda man pratar om är saker som inte går/hur dåligt allt är etc och får man inte ens ge råd så är det ju helt meningslöst att ha kontakt.

 

[Tonto]

Vet inte för jag har inte klickat och kollat. Men det är i tråden om studiecirklar. Där har folk uttryckt förvåning också. Fattar inte det heller. Det känns helt klart inte positivt.


Jag är garanterat inte som din son. Jag har ganska lätt för att prata om lite allt möjligt när jag träffar folk. Ingen har reagerat. Eller ja, jag har mött förvåning när jag berättat att jag har en autismdiagnos. För det syns eller märks inte på mig.

Men varför skulle det synas på dig att du har Autism?

 

[Inte_Ung]

Och så ska man sätta sig in i saker man inte begriper och så brinner det i huvudet på en för att man inte begriper och det blir system overload.

Ibland, eller snarare ganska så ofta, så är det så man måste göra för att förändra sin situation till det bättre.
Jag har tagit mig igenom många sådana episoder för att komma dit jag är nu.
Första gången är svårast.

 

[Inte_Ung]

Eller känna sig mer ensam av att aldrig känna sig förstådd.

Ja det är svårt det där
Men mest ensam måste man ju känna sig av att bli ignorerad och inte få några svar alls.
Med kommunikation så finns det ju ändå en möjlighet att nå fram till någon där ute i cyberrymden.