Ingen idé

Jag borde sluta vara här för gott. För jag sjunker bara djupt ner i depression när jag är här. Varje gång. Börjar fundera på att hänga mig. För livet blir ändå aldrig bra.

Som nyligen så sa jag vad JAG vill göra med mitt liv, varför JAG vill bo på landet och varför JAG vantrivs i stan. Genast blev folk kränkta. Och jag förstår verkligen inte varför. Får jag inte välja vad JAG vill med mitt liv? Jag har inte sagt något om andras livsval.

Blir så ledsen. Och tråden om workshops och studiecirklar gav mig inte alls något att bygga vidare på. Trodde jag skulle få idéer och nya infallsvinklar. Nya möjligheter. Men det spårade ur och jag har inte orkat läsa resten av tråden.

Det ställs krav på att jag ska uttrycka mig annorlunda. Fast jag verkligen inte kan. Det är omöjligt. Jag kan omöjligen se 50 olika andra perspektiv på det jag säger. Kan inte ens se ett annat perspektiv. Helt omöjligt.

Det är lite som om jag inte kunde gå och folk blev arga på mig för att jag inte kan gå.

Det är tungt att leva.

 

[Wille]

Jag vet att den var där Om du känner att en tråd är för mycket, även med praktiska välmenande förslag så lämna den. Du behöver inte stanna kvar om svaren blir för jobbiga att sortera.

Jag har lämnat väldigt många trådar. Och det är så synd att behöva göra det.

 

[Lobelia]

Men då blir jag helt ensam. Har ingen att prata med. Eller ja, det kanske det finns, men det känns så tomt.

Känner också ångest över det här dagboksinlägget. Tänk om någon skickar hit polisen som hotar att skada mina katter? Tänk om de rent av skulle skada mina katter. Fick lite ptsd-symptom angående det här i somras. Vågade under en period inte låsa när jag lämnade huset och ställde verandadörren på glänt.

Varför tror du att polisen skulle skada din katter? Alltså, om någon tror du är i fara kanske de larmar polisen. Polisen kan eventuellt råka skada katterna av en olyckshändelse även om det inte är troligt, konceptet att någon polis skulle hota att skada katterna låter absurt för mig. Kanske skulle du kunna missuppfatta något som hot i och för sig.

Ta hand om dig

 

[Lobelia]

Jag är alltså en komplett idiot. Tack för den.

Som vanligt är allting alltid mitt fel.

Vet du vad, när jag såg inlägget om social kompetens så tänkte jag, vad intressant, det kan förmodligen de flesta ha nytta av, så olika man kan tolka samma inlägg.

En komplett idiot har säkert inte nytta av en sån kurs, den typen av kurser vänder sig till folk som är intresserade av att utveckla sig själv.

 

[Wille]

Varför tror du att polisen skulle skada din katter? Alltså, om någon tror du är i fara kanske de larmar polisen. Polisen kan eventuellt råka skada katterna av en olyckshändelse även om det inte är troligt, konceptet att någon polis skulle hota att skada katterna låter absurt för mig. Kanske skulle du kunna missuppfatta något som hot i och för sig.

Ta hand om dig

Som jag sa så var hotet mot mina katter indirekt eftersom de hotade att slå in en ruta och det hade kunnat skada mina katter.

Vet du vad, när jag såg inlägget om social kompetens så tänkte jag, vad intressant, det kan förmodligen de flesta ha nytta av, så olika man kan tolka samma inlägg.

En komplett idiot har säkert inte nytta av en sån kurs, den typen av kurser vänder sig till folk som är intresserade av att utveckla sig själv.

Tack för den käftsmällen.

 

[vemsomhelst123]

Det blir ju ett problem i umgänget.
Andra vill ju gärna ha med sina egna perspektiv i ekvationen.
Och inte befinna sig bara inne i dina perspektiv.
Dessutom kan det ju vara så att du möter någon som inte heller kan ta in andras perspektiv och då blir där ingen värdefull kommunikation alls.

Jag tror inte alls det behöver bli ett problem i umgängen. Vi har väl alla våra grejer som vi är dåliga på socialt (pratar för mycket, är för gränslösa, svårt med andras perspektiv osv). De flesta människor kan ta in att människor har olika egenheter och anpassa umgänge och konversation efter det, oavsett diagnos eller inte. Däremot tror jag det blir problem i text för både Ts och de som alltid dyker upp i trådarna och i mina ögon (som ju också bara ger mig mitt perspektiv) så tolkar jag sällan Ts så som många andra. I fallet med lägenheten tex fanns det inte på min karta att det skulle göra mitt liv till ovärt att leva…

 

[vemsomhelst123]

Jo, jag tar illa vid mig. För jag menar ju vad jag säger. Det jag säger är sant för mig. Och när det är sant för mig är det en del av mig.

Fast jag hade faktiskt kunnat skratta åt/med någon som sa det vid tex fikat på jobbet också. Inte åt personen utan åt att det är ett rätt kul citat. Vet två personer som hade kunnat säga nåt sånt på fullaste allvar och mena det, men folk skrattar ofta åt saker jag säger också som jag menar, det är ju roligt att man kan roa andra ibland, även om det inte var intentionen just i ögonblicket

 

[Lobelia]

Som jag sa så var hotet mot mina katter indirekt eftersom de hotade att slå in en ruta och det hade kunnat skada mina katter.


Tack för den käftsmällen.

Jag ser inte set ens som ett indirekt hot. Visst det är inte helt omöjligt att en katt blir skadad av en inslagen ruta, en katt kan bli skadad av att man leder förbi en häst (har hänt mig), råkar trampa på den, råkar stänga in den eller någon olycka. Det vore en olyckshändelse om en katt råkas skada av en inslagen ruta, om nu inte polisen medvetet lockar farm katten till den.


Jag blir sen lite ledsen när du verkar tolka mitt inlägg så negativt, det var inte alls menat så. Jag kanske skulle uttryckt mig tydligare, det jag menar är att du som så ofta utrycker att du vill saker inte är en idiot och liksom de allra flesta skulle ha nytta av en sån kurs. Det var ungefär det jag tänkte.

För mig finns egentligen inte idioter, men för mig skulle de exempelvis vara förvirrade/skadade individer med beteende som inte är okej som slår ner folk på stan, slår sönder busskurer, langar narkotika mm. De behöver lite mer hjälp för att kunna ta till sig en sån kurs.


Vad menar du att jag skulle mena eftersom du tog det som en käftsmäll?

 

[Inte_Ung]

Jag tror inte alls det behöver bli ett problem i umgängen. Vi har väl alla våra grejer som vi är dåliga på socialt (pratar för mycket, är för gränslösa, svårt med andras perspektiv osv). De flesta människor kan ta in att människor har olika egenheter och anpassa umgänge och konversation efter det, oavsett diagnos eller inte. Däremot tror jag det blir problem i text för både Ts och de som alltid dyker upp i trådarna och i mina ögon (som ju också bara ger mig mitt perspektiv) så tolkar jag sällan Ts så som många andra. I fallet med lägenheten tex fanns det inte på min karta att det skulle göra mitt liv till ovärt att leva…

Man måste nog kunna dela världar litegrann om det skall fungera mot ensamhet.
Så att inte alltid den ena behöver släppa sin värld och sitt perspektiv vid interaktion.
Det handlar om mer än att uppfatta ord lika.
Vad man vill prata om, vad man vill göra tillsammans, vad man får respektive inte får säga och göra.
Den som aldrig ser andras perspektiv blir oerhört styrande och dominant i umgänget då dennes perspektiv ovillkorligen måste råda.
I allt.
Det är inte många som orkar med de villkoren i en vänskapsrelation.

 

[Lobelia]

Jag pratar ALLTID utifrån mitt perspektiv. För MIG finns ingen mening med livet i en lägenhet. Och ja, för MIG är det en gåva till framtiden att utveckla en skogsträdgård och att jag inte har levt i onödan då. Jag har INTE sagt något om någon annan. Har inte värderat andra människors livsval ö.h.t. Fattar inte att folk inte fattar det. Tycker folk är lättkränkta.

Det är jättemånga som skriver "man" men menar jag och samtidigt finns det många som menar "man" när de skriver det. Det ställer till lite problem då och då om folk missförstår. Jag tränar ständigt på att äga det jag tycker och skriva/säga "jag" när det är det jag menar så slipper jag kommentarer om att jag har fel för så tycker inte jag eller någon blir kränkt fast det inte alls var meningen, det är så lätt att halka dit och säga man.

 

[Wille]

Jag ser inte set ens som ett indirekt hot. Visst det är inte helt omöjligt att en katt blir skadad av en inslagen ruta, en katt kan bli skadad av att man leder förbi en häst (har hänt mig), råkar trampa på den, råkar stänga in den eller någon olycka. Det vore en olyckshändelse om en katt råkas skada av en inslagen ruta, om nu inte polisen medvetet lockar farm katten till den.


Jag blir sen lite ledsen när du verkar tolka mitt inlägg så negativt, det var inte alls menat så. Jag kanske skulle uttryckt mig tydligare, det jag menar är att du som så ofta utrycker att du vill saker inte är en idiot och liksom de allra flesta skulle ha nytta av en sån kurs. Det var ungefär det jag tänkte.

För mig finns egentligen inte idioter, men för mig skulle de exempelvis vara förvirrade/skadade individer med beteende som inte är okej som slår ner folk på stan, slår sönder busskurer, langar narkotika mm. De behöver lite mer hjälp för att kunna ta till sig en sån kurs.


Vad menar du att jag skulle mena eftersom du tog det som en käftsmäll?

För att jag hör till dem som inte är intresserad av en sådan kurs. Tror mig inte ha nytta av den. Så då är jag en komplett idiot.

Mina katter går överallt i huset hela tiden. En inslagen ruta hade varit en stor risk för dem.

 

[MiaMia]

De har ju inte läst vad jag skrivit utan tolkat in saker jag inte har sagt eller menat. Helt på eget bevåg. De tror hela tiden att jag värderar andra, vilket jag inte gör. Jag utgår HELA TIDEN från mitt eget perspektiv. Jag KAN INTE ta andras perspektiv.

Detta är ju oerhört motsägelsefullt att du så tydligt poängterar att hela din kommunikation och bemötande av andra genomgående präglas av autismen - samtidigt som du hävdar att det inte märks på dig att du har autism i sociala sammanhang.

Jo, det märks, inte minst i de här spiralerna av ömsesidiga missförstånd och feltolkningar i dina trådar som brukar utveckla sig likadant.

Jag tycker att många av dem som skrivit tillräckligt ofta för att veta vilken funktionsnedsättning som ingår bland förutsättningarna går på för hårt i de sammanhangen, även om jag samtidigt förstår varför de reagerar. Men jag tycker också du är för kategorisk när du fortsätter att formulera dig generaliserande istället för att förtydliga vad som är dina åsikter, trots att du får påpekanden om varför det inte är ett lämpligt sätt att kommunicera på.

 

[Wille]

Detta är ju oerhört motsägelsefullt att du så tydligt poängterar att hela din kommunikation och bemötande av andra genomgående präglas av autismen - samtidigt som du hävdar att det inte märks på dig att du har autism i sociala sammanhang.

Jo, det märks, inte minst i de här spiralerna av ömsesidiga missförstånd och feltolkningar i dina trådar som brukar utveckla sig likadant.

Jag tycker att många av dem som skrivit tillräckligt ofta för att veta vilken funktionsnedsättning som ingår bland förutsättningarna går på för hårt i de sammanhangen, även om jag samtidigt förstår varför de reagerar. Men jag tycker också du är för kategorisk när du fortsätter att formulera dig generaliserande istället för att förtydliga vad som är dina åsikter, trots att du får påpekanden om varför det inte är ett lämpligt sätt att kommunicera på.

Men jag har ju inte vetat HUR jag ska säga saker. Det har varit helt obegripligt för mig. Det är ju liksom självklart att det är JAG som tycker sakerna jag säger. JAG tycker att lägenhetsliv är rena döden. T.ex.

Irl så märks det inte att jag har autism. Eller så gör det det eftersom ingen vill vara vän med mig. Det står väl autist i pannan på mig.

Men fan jag hatar att vara sån här. Hela livet är helt jävla kört och liksom inte värt ett jävla skit med autism.

 

[MiaMia]

Man måste nog kunna dela världar litegrann om det skall fungera mot ensamhet.
Så att inte alltid den ena behöver släppa sin värld och sitt perspektiv vid interaktion.
Det handlar om mer än att uppfatta ord lika.
Vad man vill prata om, vad man vill göra tillsammans, vad man får respektive inte får säga och göra.
Den som aldrig ser andras perspektiv blir oerhört styrande och dominant i umgänget då dennes perspektiv ovillkorligen måste råda.
I allt.
Det är inte många som orkar med de villkoren i en vänskapsrelation.

Om det nu är yttringar av autism vi pratar om så är det mer som dyslexi, inte som analfabetism.

Svagare kapacitet, mindre träffsäkert utfall, mer ansträngande, inte lika intuitivt genomförande, mer sårbar för stress och emotioner. För normalbegåvade som kan kompensera i olika grad genom inlärd kunskap och med intellektuell förståelse så handlar det inte om totalt genomdrivande av enbart eget perspektiv. Dessutom underlättas det mycket om den andra kan vara flexibel med förtydliganden och att fånga upp missförstånd, så interaktionens genomförande påverkar också i vilken grad det blir ett fungerande delande av världar. Sedan tillkommer så klart individuell variation och att det kan finnas andra samverkande faktorer...

 

[MML]

Irl så märks det inte att jag har autism. Eller så gör det det eftersom ingen vill vara vän med mig. Det står väl autist i pannan på mig.

Men fan jag hatar att vara sån här. Hela livet är helt jävla kört och liksom inte värt ett jävla skit med autism.

Det här är ju sådant som du behöver förstå provocerar och sårar andra, som kanske själva har autism eller har nära med autism. Även om du tycker att du "bara" skriver hur du känner, så tror jag att en majoritet uppfattar det som nedsättande mot även andra personer med autism. Hur andra tolkar dig handlar även om hur du uttrycker dig.

 

[MiaMia]

Men jag har ju inte vetat HUR jag ska säga saker. Det har varit helt obegripligt för mig. Det är ju liksom självklart att det är JAG som tycker sakerna jag säger. JAG tycker att lägenhetsliv är rena döden. T.ex.

Irl så märks det inte att jag har autism. Eller så gör det det eftersom ingen vill vara vän med mig. Det står väl autist i pannan på mig.

Men fan jag hatar att vara sån här. Hela livet är helt jävla kört och liksom inte värt ett jävla skit med autism.

Om det påtalas att det underlättar förståelsen att du är tydlig med vad som är egna åsikter och vad som är generaliseringar så kan du skriva "Jag tycker... X" (alt. upplever, anser, känner osv.) Då blir det tydligt att det är en personlig uppfattning, inte något som anses allmänt vedertaget eller något faktapåstående.

Ett annat alternativ är formuleringar av typen "För mig... X" T.ex. "För mig skulle det vara hemskt att bo i lägenhet därför att..." jämfört med "Det ÄR hemskt att..." (som är ett uttalande om verklighetens beskaffenhet)

Vad som märks och hur saker tolkas beror nog till stor del på folks kunskaper och erfarenheter. Det finns hyfsat många som har rätt lite kunskap om autism, eller som har en schablonbild som ofta inte är baserad på de mest högfungerande individerna. Och en del som har direkt felaktiga föreställningar.

Slutsatserna om att ingen skulle vilja vara vän med någon som är autism tänker jag inte kommentera.

 

[Wille]

Det här är ju sådant som du behöver förstå provocerar och sårar andra, som kanske själva har autism eller har nära med autism. Även om du tycker att du "bara" skriver hur du känner, så tror jag att en majoritet uppfattar det som nedsättande mot även andra personer med autism. Hur andra tolkar dig handlar även om hur du uttrycker dig.

Jag ska sluta skriva ö.h.t. så blir allt bra.

 

[vemsomhelst123]

Men jag har ju inte vetat HUR jag ska säga saker. Det har varit helt obegripligt för mig. Det är ju liksom självklart att det är JAG som tycker sakerna jag säger. JAG tycker att lägenhetsliv är rena döden. T.ex.

Irl så märks det inte att jag har autism. Eller så gör det det eftersom ingen vill vara vän med mig. Det står väl autist i pannan på mig.

Men fan jag hatar att vara sån här. Hela livet är helt jävla kört och liksom inte värt ett jävla skit med autism.

Fast att ha autism och inte ha vänner är ju ingen synonym. Jag har kollegor med autism och flera vänner och kollegor som är på ”spektrat”. Du har ju sannolikt haft din diagnos hela livet även om du inte haft den på papper och du har ju fått otroligt mycket uträttat. Inget är förändrat förutom en diagnos i en journal. Jag kan (och fler med mig) läsa in att det är du som tycker så, och jag tycker de som blir kränkta av att du tycker så faktiskt får andas 10 gånger och fundera på vad som står. Från mitt perspektiv.

 

[Lobelia]

För att jag hör till dem som inte är intresserad av en sådan kurs. Tror mig inte ha nytta av den. Så då är jag en komplett idiot.

Mina katter går överallt i huset hela tiden. En inslagen ruta hade varit en stor risk för dem.

Tolkar jag dig rätt så är mitt svar om att det är en kurs som många med mig skulle ha nytta av och att jag inte tycker du är en idiot en käftsmäll? Jag är ledsen att du uppfattar det så och jag ber om ursäkt. Min åsikt kvarstår dock, den typen av kurser är bra för de flesta, de flesta har nytta av att få ett vidare perspektiv på hur man kan interagera med varandra på ett smidigt vis.

Givetvis ska du inte gå en kurs du inte vill gå. Det är ett dåligt utgångsläge för att lära sig och slöseri med tid.

 

[vemsomhelst123]

Fast att ha autism och inte ha vänner är ju ingen synonym. Jag har kollegor med autism och flera vänner och kollegor som är på ”spektrat”. Du har ju sannolikt haft din diagnos hela livet även om du inte haft den på papper och du har ju fått otroligt mycket uträttat. Inget är förändrat förutom en diagnos i en journal. Jag kan (och fler med mig) läsa in att det är du som tycker så, och jag tycker de som blir kränkta av att du tycker så faktiskt får andas 10 gånger och fundera på vad som står. Från mitt perspektiv.

Och jag menade inte alls att det är ditt ”fel” att du inte har så stort socialt sammanhang. Vissa har svårare (bla jag) att skaffa vänner, även om jag har många bekantskaper. Jag har flyttat mycket och kommit in i andras sammanhang flera gånger och det är jobbigt oavsett diagnos. Jag behöver också mycket egentid och orkar/kan inte alltid vara social. Men de diagnosticerade autister jag träffar har alla många vänner. Men ofta vänner som delar intresse. Jag vet att du inte villl hålla en studiecirkel efter tråden, men att delta i en (skogsträdgård verkar ju superfint) kanske vore ett sätt. (Och nu gör jag som alla andra och ger råd, förlåt)

 

[Inte_Ung]

Men jag har ju inte vetat HUR jag ska säga saker. Det har varit helt obegripligt för mig. Det är ju liksom självklart att det är JAG som tycker sakerna jag säger. JAG tycker att lägenhetsliv är rena döden. T.ex.

Irl så märks det inte att jag har autism. Eller så gör det det eftersom ingen vill vara vän med mig. Det står väl autist i pannan på mig.

Men fan jag hatar att vara sån här. Hela livet är helt jävla kört och liksom inte värt ett jävla skit med autism.

Men kom igen, du är ju egentligen en intelligent och kvicktänkt person.
Men här beskriver du dina problem.
Och samtidigt så är du inte intresserad av att gå en kurs i hur det fungerar för att du inte skulle ha någon nytta av det.
Ser du inte själv att logiken haltar?
När man inte kan eller vet så är det ju bra att utbilda sig i det ämnet.
Tycker du verkligen inte det?