Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Rasklubbar importerar inte hundar för avel, det gör uppfödare.
Leon, från Österrike vaccinerades vid 8 o 12 v ålder med det vanliga + Lepto, samt Rabies lite senare.
Landsbygdsbo: Mina erfarenheter är TVÄRT emot dina!
Jag har importerat att antal hundar från erkänt duktiga uppfödare utomlands och min personliga erfarenhet är att vi Sverige på många vis har en generellt sett mycket sjukare/sämre avel än många uppfödare har nere på kontinenten.
Vi här i Sverige har en förmåga att leka "rädda Joppe" med alla valpar som våra hundar föder. Det nappas och stödmatas, det hålls extra varmt och det ges antiboitika och b-vitaminer!
Allt för att hålla våra valpar vid liv! Oavsett hur livskraftig en valp är eller inte, alla skall räddas.
Många av mina uppfödar vänner/bekanta utomlands är mycket mer krassa i sin hantering av valpar.
Svaga valpar avlivas, valpar som har svårt att konkurrera pga sin storlek ges en chans att "komma i kapp" men avlivas annars, valpar som vid tiden för leverans inte håller samma höga standard som sina syskon stannar på kenneln några månader och observeras.
Detta tänk följer även med kring avelstikarna. Tikar som inte själva kan klara parning, dräktighet och valpning utan en massa bistånd stannar INTE kvar i avelsverksamheten.
Genom detta väldigt "osentimentala" tänkande hålls standarden mycket hög på alla valpar som levereras.
När det gäller hälsoundersökningar och medicinska tester så håller de MINST samma standard som våra svenska rasklubbar.
Så förklara gärna för mig vilka erfarenheter du har av att uppfödare har en mer sjukdomsbelastad avel än vi här i lilla ankdammen Sverige!?
/Swat
Landsbygdsbo: Mina erfarenheter är TVÄRT emot dina!
Jag har importerat att antal hundar från erkänt duktiga uppfödare utomlands och min personliga erfarenhet är att vi Sverige på många vis har en generellt sett mycket sjukare/sämre avel än många uppfödare har nere på kontinenten.
Vi här i Sverige har en förmåga att leka "rädda Joppe" med alla valpar som våra hundar föder. Det nappas och stödmatas, det hålls extra varmt och det ges antiboitika och b-vitaminer!
Allt för att hålla våra valpar vid liv! Oavsett hur livskraftig en valp är eller inte, alla skall räddas.
Många av mina uppfödar vänner/bekanta utomlands är mycket mer krassa i sin hantering av valpar.
Svaga valpar avlivas, valpar som har svårt att konkurrera pga sin storlek ges en chans att "komma i kapp" men avlivas annars, valpar som vid tiden för leverans inte håller samma höga standard som sina syskon stannar på kenneln några månader och observeras.
Detta tänk följer även med kring avelstikarna. Tikar som inte själva kan klara parning, dräktighet och valpning utan en massa bistånd stannar INTE kvar i avelsverksamheten.
Genom detta väldigt "osentimentala" tänkande hålls standarden mycket hög på alla valpar som levereras.
När det gäller hälsoundersökningar och medicinska tester så håller de MINST samma standard som våra svenska rasklubbar.
Så förklara gärna för mig vilka erfarenheter du har av att uppfödare har en mer sjukdomsbelastad avel än vi här i lilla ankdammen Sverige!?
/Swat
Svårt att hitta annat än fläskweilers i Sverige.
Det finns fina schäfrar i Sverige, man ska vara väl insatt i och med att även mentalt mycket trevliga schäfrar kan ha problem med allergier och mage. Men vet man vad man letar efter så ska det inte vara så svårt tydligen. Det är värre med rottisarna, helt klart.
Det finns väl ingen som vill ha en arbetshund som köper från utställningslinjer? Det gäller oavsett vilket land hunden kommer. Hund nr 1 ser faktiskt inte så katastrofal ut i ryggen, men den är uppställd så att den lutar mer än hund nr 2. Det finns många bruksschäfrar som ser ut som nr 1 . Rena utställningshundar har inte en sluttande rygg, de har en ganska rejäl karprygg och har mycket mer vinklade bakben tyvärr.