- Svar: 11
- Visningar: 989
Jag har varit deprimerad i väldigt många år och under åren har jag känt att jag blivit mer och mer avslagen i mina känslor, inte pga antidepp för det har jag haft många olika genom åren utan att det hjälpt alls utan det antagligen deppigheten som gjort känsloregistret mer och mer platt med tiden. När jag tänker efter så skrattar jag i princip inte alls längre, världen har helt enkelt varit jämngrå.
Iaf så åkte jag in på akutpsyk för några veckor sedan för situationen va helt enkelt inte hållbar. Fick jättefin hjälp där inne och fick också ett uppföljningsmöte, fick redan på att en hel massa läkare och psykologer gått igenom min historik, som är ganska svår eftersom jag svarar så dåligt på antidepp. Läkaren jag träffade nu tyckte vi skulle prova Lamotrigin, jag är inte bipolär (har Autism och ADHD) men han menade att med tanke på min historik och att jag är så permanent "nere på botten" så kan det vara en medicin att prova. Har ätit den i två veckor nu, inga biverkningar
Men jag är arg. Inte så att jag går runt förbannad eller ens irriterad hela tiden men just nu verkar ilskan ligga närmare än innan då jag bara blev ledsen och inte ville mer.
Lite känner jag att ilska, det är ju faktiskt en känsla? Jag menar inte att jag aldrig känt känslor på dessa åren, det har jag naturligtvis, men jag har definitivt känns mig "död inuti", kanske ilskan kan ses som något positivt? Eller så kanske ilskan är en biverkning..
Jag hoppas att den här medicinen ändå kan hjälpa mig att känna något mer än ilska med tiden
Iaf så åkte jag in på akutpsyk för några veckor sedan för situationen va helt enkelt inte hållbar. Fick jättefin hjälp där inne och fick också ett uppföljningsmöte, fick redan på att en hel massa läkare och psykologer gått igenom min historik, som är ganska svår eftersom jag svarar så dåligt på antidepp. Läkaren jag träffade nu tyckte vi skulle prova Lamotrigin, jag är inte bipolär (har Autism och ADHD) men han menade att med tanke på min historik och att jag är så permanent "nere på botten" så kan det vara en medicin att prova. Har ätit den i två veckor nu, inga biverkningar
Men jag är arg. Inte så att jag går runt förbannad eller ens irriterad hela tiden men just nu verkar ilskan ligga närmare än innan då jag bara blev ledsen och inte ville mer.
Lite känner jag att ilska, det är ju faktiskt en känsla? Jag menar inte att jag aldrig känt känslor på dessa åren, det har jag naturligtvis, men jag har definitivt känns mig "död inuti", kanske ilskan kan ses som något positivt? Eller så kanske ilskan är en biverkning..
Jag hoppas att den här medicinen ändå kan hjälpa mig att känna något mer än ilska med tiden