"Ihjälbiten" hund, hur gör man?

[Monstermom]

Skulle det hela leda till åtal skulle ett sådant skadeståndsyrkande högst troligt bakas in i brottmålsprocessen, precis som nästan alla andra skadeståndsyrkanden i samband med brott (skadestånd i sig har ju egentligen ingen plats alls i en brottmålsprocess då det är en ren civilrättslig sanktion).

Aha, tack för förklaring!

Jag har skrivit "kan få" och att det beror på omständigheterna och i det här fallet blir ju den bitna hundens ägare även av med hunden och får inte bara kostnader för veterinären. Så ja det blir något i stil med sveda och värk för både psykiskt och ekonomiskt lidande för den drabbade hundägaren.
Jag vet om hundar som ägaren inte får gå ut med utan noskorg eller koppel just för att den inte går att kontrollera dom. Har inte riktigt koll på vem som kommer med det men det kommer ifrån samma ställe som beslut om omhändertagande eller avlivning av hundar som ägaren inte klarar av att hålla koll på och som kan anses farliga för tredje part.

Jo, men jag fattade det som du menade att ersättningen blev större för att skadan orsakats av bristande tillsyn (till skillad mot olyckshändelse) men då kanske jag fattade fel? För oavsett hur ens hund orsakat skada är man väl skyldig att ersätta.

Och jag är med på att hundar kan åläggas koppel/munkorgs-tvång, men jag tror inte det är så vanligt? Den allra vanligaste "påföljden" vid en anmälan är väl rent krasst inget alls?

 

[Masse]

Aha, tack för förklaring!




Jo, men jag fattade det som du menade att ersättningen blev större för att skadan orsakats av bristande tillsyn (till skillad mot olyckshändelse) men då kanske jag fattade fel? För oavsett hur ens hund orsakat skada är man väl skyldig att ersätta.

Och jag är med på att hundar kan åläggas koppel/munkorgs-tvång, men jag tror inte det är så vanligt? Den allra vanligaste "påföljden" vid en anmälan är väl rent krasst inget alls?

Jag menade att om ägaren till den bitna hunden går med på att bara får betalt för veterinärkostnaderna och dra tillbaka anmälan, så blir ersättningen mindre just för att det inte blir något för att hunden dog eller för att ägarna till den mått dåligt av det inträffade. Vilket kan bli fallet om dom får ersättning som brottsoffer istället.

 

[Monstermom]

Jag menade att om ägaren till den bitna hunden går med på att bara får betalt för veterinärkostnaderna och dra tillbaka anmälan, så blir ersättningen mindre just för att det inte blir något för att hunden dog eller för att ägarna till den mått dåligt av det inträffade. Vilket kan bli fallet om dom får ersättning som brottsoffer istället.

Aha, då tror jag att jag fattar.

 

[Philosophia]

Varför då? En anmälan handlar ju ändå inte bara om att någon ska tvingas betala.

Precis så. Bristande tillsyn (§1 i Lagen om tillsyn …) och ersättning för skada (§19 i samma lag) är skilda saker. Det ena är en polissak och det andra är en civilrättslig fråga.

 

[Philosophia]

Jag menade att om ägaren till den bitna hunden går med på att bara får betalt för veterinärkostnaderna och dra tillbaka anmälan, så blir ersättningen mindre just för att det inte blir något för att hunden dog eller för att ägarna till den mått dåligt av det inträffade. Vilket kan bli fallet om dom får ersättning som brottsoffer istället.

Skadeståndskravet finns reglerat i "Lagen om tillsyn …" och gäller oavsett om ägaren till hunden som orsakade skada brustit i tillsyn eller inte. Och i skadeståndslagen (som tillämpas) finns det redan utrymme för ersättning för psykiskt lidande. Det behövs ingen brottsutredning för det.

 

[dpmatte]

Anmälan ska absolut ligga kvar. Annars syns det ju inte om samma hund gör om samma sak igen. För att kunna få en åtgärd mot den bitande hunden nu eller efter nästa gång så måste den ligga kvar alltså. Det kan bli alltifrån koppeltvång till munkorgstvång eller avlivning beroende på hur grova förseelserna är.

 

[Is]

Till TS säger jag som alla andra, självklart ska anmälan ligga kvar.

Trådkapar lite också med en fundering i ämnet.
I fjol höst kom grannens hund och mötte oss på vägen. Våra hundar va kopplad, grannen hade sin hund lös på gården och befann sig själv inne och deras hund hade alltså bestämt sig för att ta en egen promenad.

Grannens hund var vid tillfället väldigt ung (ca 8 månader) och ovan vid andra hundar. Hursom blir hunden överlycklig över att se oss och våra hundar varav han rusar fram och börjar springa 8or mellan mig och sambon (som håller varsin hund) och vid varje varv tar han ett skutt (alltså tassarna mot ryggen skutt) mot vår hanne. Efter tredje hoppet lyckas jag inte längre kontrollera vår hanne som vid det här laget lessnat och helt sonika biter tag i grannens hund rätt över hela huvudet. Inte speciellt aggressivt och inget villt tuggande utan han tar ett fast grepp på hunden, när vi får honom att släppa springer grannens hund hem oskadd.

Grannen själv agerade som "jaja, han måste ju lära sig att inte gå från gårn"

Men jag vet ju att min hunds hörntand va någon millimeter från ögat på den andra hunden. Vad hade hänt om skadan varit skedd? Vist hade vi blivit ersättningsskyldig trots att det va dom som inte hade koll på sin hund? Vad hade hänt i en sådan situvation om dom anmält oss?

 

[Milosari]

Till TS säger jag som alla andra, självklart ska anmälan ligga kvar.

Trådkapar lite också med en fundering i ämnet.
I fjol höst kom grannens hund och mötte oss på vägen. Våra hundar va kopplad, grannen hade sin hund lös på gården och befann sig själv inne och deras hund hade alltså bestämt sig för att ta en egen promenad.

Grannens hund var vid tillfället väldigt ung (ca 8 månader) och ovan vid andra hundar. Hursom blir hunden överlycklig över att se oss och våra hundar varav han rusar fram och börjar springa 8or mellan mig och sambon (som håller varsin hund) och vid varje varv tar han ett skutt (alltså tassarna mot ryggen skutt) mot vår hanne. Efter tredje hoppet lyckas jag inte längre kontrollera vår hanne som vid det här laget lessnat och helt sonika biter tag i grannens hund rätt över hela huvudet. Inte speciellt aggressivt och inget villt tuggande utan han tar ett fast grepp på hunden, när vi får honom att släppa springer grannens hund hem oskadd.

Grannen själv agerade som "jaja, han måste ju lära sig att inte gå från gårn"

Men jag vet ju att min hunds hörntand va någon millimeter från ögat på den andra hunden. Vad hade hänt om skadan varit skedd? Vist hade vi blivit ersättningsskyldig trots att det va dom som inte hade koll på sin hund? Vad hade hänt i en sådan situvation om dom anmält oss?

Du är ersättningsskyldig men den andra hundägaren är vållande så du kan nog kräva tillbaka skadeståndet.

 

[Migo]

Den funderingen har jag också haft till och från. Ena grannen har dvärgpinnar på lösdrift på vägen, som då och då bestämmer sig för att gå ut och försöka stoppa mitt fyrspann när vi dragtränar. Hade det inte varit för att mina är så jäkla snälla hade hunden vart död om och om igen.

Grannen verkar inte fatta allvaret, så jag tar numera bilen och åker iväg för att köra.

 

[Is]

Den funderingen har jag också haft till och från. Ena grannen har dvärgpinnar på lösdrift på vägen, som då och då bestämmer sig för att gå ut och försöka stoppa mitt fyrspann när vi dragtränar. Hade det inte varit för att mina är så jäkla snälla hade hunden vart död om och om igen.

Grannen verkar inte fatta allvaret, så jag tar numera bilen och åker iväg för att köra.

Precis den tanken har jag haft också, alltså att vi heltänkelt får flytta på oss, promenera någon annanstans trots att det är allmän väg (huvudgatan genom byn) bara för att jag inte kan vara säker på om grannen har sin hund hemma. Nu är hunden äldre och har tydligen lärt sig vart tomtgränserna går (på deras helt oinhägnade gård) men han står ju ändå där och låter styckt när vi går förbi.

 

[Gnist]

Vist hade vi blivit ersättningsskyldig trots att det va dom som inte hade koll på sin hund? Vad hade hänt i en sådan situvation om dom anmält oss?

Ja. Hade din hund blivit skadad av den andra hunden så hade det jämkats, men när bara motpartens hund blir skadad så är det svårt att komma undan kostnaden för skadorna som din hund åsamkat.

 

[Philosophia]

Till TS säger jag som alla andra, självklart ska anmälan ligga kvar.

Trådkapar lite också med en fundering i ämnet.
I fjol höst kom grannens hund och mötte oss på vägen. Våra hundar va kopplad, grannen hade sin hund lös på gården och befann sig själv inne och deras hund hade alltså bestämt sig för att ta en egen promenad.

Grannens hund var vid tillfället väldigt ung (ca 8 månader) och ovan vid andra hundar. Hursom blir hunden överlycklig över att se oss och våra hundar varav han rusar fram och börjar springa 8or mellan mig och sambon (som håller varsin hund) och vid varje varv tar han ett skutt (alltså tassarna mot ryggen skutt) mot vår hanne. Efter tredje hoppet lyckas jag inte längre kontrollera vår hanne som vid det här laget lessnat och helt sonika biter tag i grannens hund rätt över hela huvudet. Inte speciellt aggressivt och inget villt tuggande utan han tar ett fast grepp på hunden, när vi får honom att släppa springer grannens hund hem oskadd.

Grannen själv agerade som "jaja, han måste ju lära sig att inte gå från gårn"

Men jag vet ju att min hunds hörntand va någon millimeter från ögat på den andra hunden. Vad hade hänt om skadan varit skedd? Vist hade vi blivit ersättningsskyldig trots att det va dom som inte hade koll på sin hund? Vad hade hänt i en sådan situvation om dom anmält oss?

Det kom en dom från Hovrätten för bara några år sedan där ersättningen för skada sattes ned till 50% på grund av att ägaren till den skadade hunden (papillon) släppte fram den i maximalt utdraget flexikoppel till hunden (schäfer) som bet. Tingsrätten dömde först ägaren till schäfern att ersätta samtliga veterinärkostnader, men Hovrätten satte alltså ned det begärda skadeståndet till 50% eftersom de bedömde att papillonägaren hade varit oaktsam.

http://www.dagensjuridik.se/2013/01...ppel-far-hovratten-att-riva-upp-tingsrattsdom

 

[Christensen1]

En släkting till mig fick ta bort sin 15-åriga dvärgspets efter att han blivit biten så illa i benet att det krossats. Det var bara amputering som gällde, och inte på en 15-åring med hjärtfel.

Hon har nu äntligen fått tag på ägaren till hunden som gjorde det och ägaren har lovat att ersätta veterinärkostnaderna och vill att min släkting tar tillbaka polisanmälan. Ägaren tyckte att "Det spelade ju inte så stor roll ändå, han var ju så gammal". Är det så man gör? Hur gör man annars? Inga pengar har än bytt ägare, men det kan ju komma i veckan.

Det beror på vad som hänt och varför hunden skadat benet så illa. Om det är en ansvarslös ägare med en aggressiv hund så hade jag låtit anmälan ligga kvar. Om det rör sig om en olyckshändelse (tex om det är en stor hund och en liten hund som leker alt en stor hund som säger ifrån till en liten och det tar olyckligt) så hade jag inte låtit anmälan vara kvar.

 

[Mia_R]

Det beror på vad som hänt och varför hunden skadat benet så illa. Om det är en ansvarslös ägare med en aggressiv hund så hade jag låtit anmälan ligga kvar. Om det rör sig om en olyckshändelse (tex om det är en stor hund och en liten hund som leker alt en stor hund som säger ifrån till en liten och det tar olyckligt) så hade jag inte låtit anmälan vara kvar.

Vem polisanmäler en lek?

 

[Christensen1]

Vem polisanmäler en lek?

Det finns folk till allt. Framförallt finns det en hel del som överhuvudtaget inte kan läsa hund.

 

[apocalypsen]

*KL*
Tänk om folk hade slutat att se så mycket på amerikanska tv-serier och satt sig in i hur den svenska juridiken fungerar...

Det finns ingenting i Sverige som heter "ta tillbaka anmälan". Detta för att brott som kommer till polisens kännedom är polisen tvungna att utreda. Dvs hundägaren gjorden en anmälan om att dennes hund hade blivit så illa biten av en annan hund att den blivit avlivad. Brottet är bristande tillsyn enligt lagen om hund och katt. Brottet har genom hundägarens anmälan kommit till polisens kännedom. Polisen är tvungen att starta en förundersökning/utredning.

Om man kommer på att man ångrar sin anmälan, kan man som målsägare/anmälare, välja att inte delta i utredningen, dvs neka till att delta i förhör, sända in uppgifter osv. Men anmälan kvarstår och utredning görs om än att den kanske blir så enkel att man konstaterar att man inte kan utreda brottet för att det inte finns några uppgifter att gå på och det enda alternativet är att lägga ner ärendet.

Just för att man inte ska hålla på och köpslå med anmälningar såsom "när pengarna kommer in så tar du bort anmälan" är juridiken utformad som den är utformad. Mycket enkelt!

Sedan ska man också hålla isär lag och försäkringsbolagens hantering. Lagbrott är en sak, skadeståndsutbetalningar och jämkningar, en helt annan.

 

[MissFideli]

I alla fall så har min släkting fått ersättning för veterinärkostnader nu. Hon har även fått namnet på ägaren och såklart ringt in till polisen och berättat det. Så nu är det väl upp till polisen att fortsätta antar jag.

Kan säga att det inte var fråga om lek mellan hundarna.

 

[Mia_R]

*KL*
Tänk om folk hade slutat att se så mycket på amerikanska tv-serier och satt sig in i hur den svenska juridiken fungerar...

Det finns ingenting i Sverige som heter "ta tillbaka anmälan". Detta för att brott som kommer till polisens kännedom är polisen tvungna att utreda. Dvs hundägaren gjorden en anmälan om att dennes hund hade blivit så illa biten av en annan hund att den blivit avlivad. Brottet är bristande tillsyn enligt lagen om hund och katt. Brottet har genom hundägarens anmälan kommit till polisens kännedom. Polisen är tvungen att starta en förundersökning/utredning.

Om man kommer på att man ångrar sin anmälan, kan man som målsägare/anmälare, välja att inte delta i utredningen, dvs neka till att delta i förhör, sända in uppgifter osv. Men anmälan kvarstår och utredning görs om än att den kanske blir så enkel att man konstaterar att man inte kan utreda brottet för att det inte finns några uppgifter att gå på och det enda alternativet är att lägga ner ärendet.

Just för att man inte ska hålla på och köpslå med anmälningar såsom "när pengarna kommer in så tar du bort anmälan" är juridiken utformad som den är utformad. Mycket enkelt!

Sedan ska man också hålla isär lag och försäkringsbolagens hantering. Lagbrott är en sak, skadeståndsutbetalningar och jämkningar, en helt annan.

Fel, jag valde att ta tillbaka en anmälan för några år sedan och det var inga problem. Eller rättare sagt, det gick så långt som till förhör men sedan valde jag att inte driva det vidare till åtal och ärendet lades ner. I förhöret återgav jag exakt vad som hände och kunde även styrka det skedda även om det i vårt fall inte rörde sig om en ihjälbiten hund, men visst kan man välja att inte gå vidare. Jag fick full ersättning från motpartens försäkringsbolag.

 

[Tassetass]

Fel, jag valde att ta tillbaka en anmälan för några år sedan och det var inga problem. Eller rättare sagt, det gick så långt som till förhör men sedan valde jag att inte driva det vidare till åtal och ärendet lades ner. I förhöret återgav jag exakt vad som hände och kunde även styrka det skedda även om det i vårt fall inte rörde sig om en ihjälbiten hund, men visst kan man välja att inte gå vidare. Jag fick full ersättning från motpartens försäkringsbolag.

Om det inte finns en målsägande som vill samarbeta blir resultatet många gånger att utredningen läggs ner. Men det är ett beslut som fattas av polis eller förundersökningsledare, inte av målsäganden eller den som anmälde (förutom när det gäller ett fåtal brott där det krävs att det målsäganden vill föra en process). Åklagarna har i regel absolut åtalsplikt, så om det var möjligt att styrka brott och styrka vem som gjort det till den grad att det kunde ha blivit en fällande dom även utan ditt deltagande begicks det ett rent tjänstefel om utredningen lades ner.

 

[apocalypsen]

Fel, jag valde att ta tillbaka en anmälan för några år sedan och det var inga problem. Eller rättare sagt, det gick så långt som till förhör men sedan valde jag att inte driva det vidare till åtal och ärendet lades ner. I förhöret återgav jag exakt vad som hände och kunde även styrka det skedda även om det i vårt fall inte rörde sig om en ihjälbiten hund, men visst kan man välja att inte gå vidare. Jag fick full ersättning från motpartens försäkringsbolag.

Nej, läs vad jag har skrivit. Du väljer att inte längre delta i utredningen. Pga det läggs anmälningen ner för att brott inte kommer gå att styrka. Det är en helt annan sak.

Anmälan ligger kvar i systemet, den kommer aldrig försvinna. När du väljer att inte längre delta i en utredning, skrivs en tilläggsanmälan av utredare eller anmälningsupptagare där man skriver in skälet till varför du inte längre vill delta.

I ditt fall valde man att lägga ner ärendet. I ex ett kvinnofridsärende kan polisen fortsätta driva utredningen, även om den misshandlade kvinnan sagt att hon inte vill driva ärendet vidare.

Jag har jobbat flera år med anmälningsupptagning hos polisen så jag har bättre koll på systemet än många.