angelwings
Trådstartare
Alltså, nu har även jag råkat ut för en sån. I mitt tycke i alla fall. Tjejen är hemma och har ont i halsen. Men imorse visste jag inte att hon var sjuk, jag ringde till fritids och sa att hon inte kom på morgonen för vi försov oss lite. Sen när jag fick liv i henne så är hon helt klart sjuk så jag ringde bara till skolan och talade in på telefonsvararen att hon var sjuk och inte kommer.
Nu ringer kärringen hem till mig och ifrågasätter om hon är sjuk. (hon är alltså 7 år och går i ettan, inte tonåring!) För 'det är inte okej att stanna hemma bara för man försover sig'. Men hade vi försovit oss på allvar hade jag väl inte ringt kl 7 och sagt det???? Och sen säger människan att hon är borta lite väl mycket och 'hon är ett av de barnen som verkligen behöver vara i skolan'. Som idag till exempel missar hon både inlärningen av minustecknet och sammansatta ord och typ hela hennes skolgång kommer vara förstörd nu. Och att vi måste komma och hämta läxor om hon ska vara borta.
Alltså, jag är SJÄLV lärare. Jag vet att man går i skolan NÄR MAN ÄR FRISK. Visst, hon har varit sjuk kanske 8 dagar sammanlagt sen 1 augusti när hon började fritids igen. Men jag tycker inte det är mycket.
Och jag tycker att hon ligger där hon ska ligga för att precis ha börjat andra terminen i ettan. Hon kan ljudläsa, hon kan räkna plus och hon kan en massa andra saker. Men jag tycker INTE det är okej att de från början haft 4 läxor i veckan. Är de sjuka måste de ta hem över helgen och göra ifatt osv.
För hon går i ettan! Ingen annan lärare jag vet som undervisar första klass håller igång så här.
Och dessutom kände jag mig väldigt kränkt när hon implicerade att jag håller henne hemma för att vi inte orkar gå upp. Fattar hon vad det krävs för mig att gå upp varje dag? Och ändå gör jag det. Fattar hon vad mitt barn lever med varje dag? Och ändå går hon till skolan och är pigg och glad varje dag när hon inte är sjuk. Sen rasar hon ihop hemma för det är så jobbigt för henne att hålla skenet uppe hela dagen.
Och så har hon mage att säga att vi är hemma för att vi inte ORKAR göra det som alla andra gör varje dag??
Och dessutom känns det ju som om hon menar att min tjej är dum i huvudet eller något eftersom det är ca 5 barn som är borta veckovis varje termin för att de åker hem till sina hemländer....Behöver inte de vara i skolan då? Men min dotter som har svenska som modersmål är tydligen så kass att hon behöver vara i skolan? Ett barn som började skolan och tyckte det var jättekul. Ett barn som efter en termin inte tycker det är lika kul när hon kommer hem på kvällen helt slut måste fortsätta med att göra läxor VARJE dag. Det känns inte bra alls.
Jag känner mig faktiskt väldigt kränkt och tyvärr så kan jag inte sluta gråta vilket ger min lilltjej en massa ångest just nu. Skit oxå, det här skulle ju bli en bra dag.
Nu ringer kärringen hem till mig och ifrågasätter om hon är sjuk. (hon är alltså 7 år och går i ettan, inte tonåring!) För 'det är inte okej att stanna hemma bara för man försover sig'. Men hade vi försovit oss på allvar hade jag väl inte ringt kl 7 och sagt det???? Och sen säger människan att hon är borta lite väl mycket och 'hon är ett av de barnen som verkligen behöver vara i skolan'. Som idag till exempel missar hon både inlärningen av minustecknet och sammansatta ord och typ hela hennes skolgång kommer vara förstörd nu. Och att vi måste komma och hämta läxor om hon ska vara borta.
Alltså, jag är SJÄLV lärare. Jag vet att man går i skolan NÄR MAN ÄR FRISK. Visst, hon har varit sjuk kanske 8 dagar sammanlagt sen 1 augusti när hon började fritids igen. Men jag tycker inte det är mycket.
Och jag tycker att hon ligger där hon ska ligga för att precis ha börjat andra terminen i ettan. Hon kan ljudläsa, hon kan räkna plus och hon kan en massa andra saker. Men jag tycker INTE det är okej att de från början haft 4 läxor i veckan. Är de sjuka måste de ta hem över helgen och göra ifatt osv.
För hon går i ettan! Ingen annan lärare jag vet som undervisar första klass håller igång så här.
Och dessutom kände jag mig väldigt kränkt när hon implicerade att jag håller henne hemma för att vi inte orkar gå upp. Fattar hon vad det krävs för mig att gå upp varje dag? Och ändå gör jag det. Fattar hon vad mitt barn lever med varje dag? Och ändå går hon till skolan och är pigg och glad varje dag när hon inte är sjuk. Sen rasar hon ihop hemma för det är så jobbigt för henne att hålla skenet uppe hela dagen.
Och så har hon mage att säga att vi är hemma för att vi inte ORKAR göra det som alla andra gör varje dag??
Och dessutom känns det ju som om hon menar att min tjej är dum i huvudet eller något eftersom det är ca 5 barn som är borta veckovis varje termin för att de åker hem till sina hemländer....Behöver inte de vara i skolan då? Men min dotter som har svenska som modersmål är tydligen så kass att hon behöver vara i skolan? Ett barn som började skolan och tyckte det var jättekul. Ett barn som efter en termin inte tycker det är lika kul när hon kommer hem på kvällen helt slut måste fortsätta med att göra läxor VARJE dag. Det känns inte bra alls.
Jag känner mig faktiskt väldigt kränkt och tyvärr så kan jag inte sluta gråta vilket ger min lilltjej en massa ångest just nu. Skit oxå, det här skulle ju bli en bra dag.
