Jag är född och uppvuxen i Jämtland, ett landskap med väldigt mycket lokalpatriotism knutet specifikt till landskapet. Det var ju under en lång tid självständigt, innan det blev norskt och sedan svenskt. Jag har för mig att det var till viss del självstyrande en lång period även efter att det upphörde vara en egen republik, men kan inte svära på det. Men det här finns väldigt mycket kvar hos oss jämtarvi har en nationalsång, en president, en nationaldag och såklart, Storsjöyran med presidenttalet vid midnatt. Idag är det mest lite skämtsamt, men känslan av att vara lite eljest och inte riktigt identifiera sig med "storsvensken" finns ändå där, på något vis.
Jag har inte bott i Jämtland på nästan 20 år, men kommer alltid identifiera mig som jämte. Nu bor jag i Skåne, det är ju också extremt lokalpatriotiskt. Däremot upplever jag att det här nere handlar mer om ett upplevt utanförskap gentemot resten av landet, som liksom tvingat fram en reaktion av typen "vi vill ändå inte vara med er"![]()
Jag jobbar i Jämtland (är här nu