Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.

 

[Lobelia]

Jag vet inte om jag vill visa dethär eller skriva nåt annat för vill inte att dom ska bli arga också.

Jag vet givetvis inte hur de kommer att reagera, men de verkar vara snälla och omtänksamma människor. Jag har svårt att se att de skulle reagera negativt eller bli arga för att du skrivit ner hur du känner det och hur svårt det blev för dig. Personligen skulle jag blivit glad för då skulle jag kunna göra något åt det till nästa gång.

Du gjorde ju inget fel utan så gott du kunde , din hjärna verkade bli överlastad och så blev det "kortslutning".

Edit

Du kanske kan rita en bild, du brukar göra så talande bilder.

 

[Motacilla]

Jag tror inte att personalen blir arg.
Utbildad personal ska kunna hantera massor med saker UTAN att bli arga. Det hjälper ju inte att bli arg, liksom.

Tror du att du skulle klara av att berätta för dem att du är rädd för att de ska bli arga när du gör fel eller inte klarar av något? Så kanske ni kan prata lite om det? Tänker att det blir en större trygghet för dig om du vet hur personalen funkar så behöver du inte spekulera och läsa av dem så mycket.

 

[Motacilla]

(En av mina kompisar jobbar inom rättspsykiatrin och har VÄLDIGT utmanande patienter som alla är vuxna. Hon har nog världens längsta tålamod och blir så gott som aldrig arg, varken på jobbet eller hemma. Om man är arg börjar folk bara gömma vad de gjort för att de skäms och i behandling vill man gå mot det motsatta: mindre skam och mer fungerande beteenden).

 

[LiviaFilippa]

Jag vet att jag säkert borde men jag orkar inte försöka förklara nu iallafall. Så orkar inte skriva nåt eller visa nåt nu men kanske kan försöka imorgon kanske.
Men det att jag gör så bra jag kan så är det ju inte riktigt så heller för jag borde ju kunna men klarar INGET.

 

[Lobelia]

Jag vet att jag säkert borde men jag orkar inte försöka förklara nu iallafall. Så orkar inte skriva nåt eller visa nåt nu men kanske kan försöka imorgon kanske.
Men det att jag gör så bra jag kan så är det ju inte riktigt så heller för jag borde ju kunna men klarar INGET.

Så tråkigt att du upplever det som du inte klarar något, jag själv ser i det du beskriver en massa saker du lyckats med, men också där det går snett när det är kommunikationsproblem mellan dig och personalen. Precis lyckades du beskriva så väl hur olycklig och förvirrad du är förr oss här på Buke. Du har lyckts få en fin vän i din hundkompis. Du har lyckats tala om att du höll på att göra något dumt.

Du är en fin tjej en unik fantastisk tjej, jo jag vet att du kanske inte håller med. Men tänk om vi på Buke som tycker så mycket om dig, hejar på dig och lider med dig när det går tokigt faktiskt har rätt i att du är fantastiskt duktig?

Tack för att du tar dig tid och delar med dig av ditt liv

 

[sorbifolia]

Men det att jag gör så bra jag kan så är det ju inte riktigt så heller för jag borde ju kunna men klarar INGET.

Näe, det finns inget som heter "borde" klara när man har en sådan typ av sjukdom som du har. För med ångest så blir det så att den minsta, enklaste lilla sak helt enkelt inte går, vissa dagar.

Och detta vet nog personalen, så jag kan aldrig tänka mig att de blir arga om du berättar hur det känns för dig. Håller tummarna för att du orkar skriva lite och visa dom imorgon.

Kram på dig!

 

[LiviaFilippa]

En av dom kom med kvälls fika och satt och pratade ett tag iallafall så det är liiite mindre jobbigt justnu iallafall. Och hon sa att jag jätte gärna får skriva eller rita eller nåt hur jag kände så dom kan förstå bättre. Så ska väl kanske försöka göra det imorgon iallafall men känner mig ändå så dum. Men ja dom försöker ju iallafall fast är jag som inte klarar det.

 

[Fjordfrälst]

En av dom kom med kvälls fika och satt och pratade ett tag iallafall så det är liiite mindre jobbigt justnu iallafall. Och hon sa att jag jätte gärna får skriva eller rita eller nåt hur jag kände så dom kan förstå bättre. Så ska väl kanske försöka göra det imorgon iallafall men känner mig ändå så dum. Men ja dom försöker ju iallafall fast är jag som inte klarar det.

Du behöver inte alls känna dig dum, men jag förstår och vet. Det är så ångest funkar och jag känner igen det kan du tro.....Skitångest helt klart. Hoppas du får sova gott inatt

 

[LiviaFilippa]

Dethär blir nog väldigt neggativt så ni vet så varning för det.
Och vill bara skriva lite så kanske blir rörigt och så. Men jag vet inte vad jag ska göra men känns som det aldrig aldrig aldrig kommer bli bättre. Och ja jag vet att jag bara har varit här några dagar och måste ge det lite tid och allt sånt men det känns bara som det inte kommer spela nån roll hur mycket tid det går.
För som nu först är det ju typ kart läggning. Så liksom vad jag har för problem och sånt så man kan göra en plan sen. Men det känns som det bara blir mer saker varje dag som är problem så då kommer jag ju isåfall bli kvar här föralltid.
Och desto mer jag försöker göra rätt liksom och göra bra saker så blir det bara fel och jag miss lyckas och allt blir ännu sämre. Så blir jag jätte besviken och arg på migsjälv för jag inte klarar jätte enkla saker och känns som ALLT blir skit helatiden.
Och så saknar jag O jätte mycket och hundarna såklart. Men med O så känns det som allt bara var slöseri med han. För kommer aldrig kunna komma till det jag vill med han känns det som så jag borde aldrig ens ha fått han. Så känns också jätte dåligt och typ som jag fejkade allt för att få han så är inte ens värd han ändå. Och somsagt kommer aldrig kunna komma till våra mål och alla andra saker jag hade som mål typ att kanske ha en ung häst och så men ALLT sånt känns som det är borta nu så det inte är nån mening med det alls. Utan bättre att bara ge upp allt med ridningen för kommer ju ändå aldrig gå så då är det bara dumt att hoppas liksom och drömma.
Men ja allt det är borta så vet inte ens varför jag ska försöka jobba med allt och bli frisk. För först så har jag inte nån andledning att bli frisk egentligen och sen så vet jag inte vad jag kan bli frisk från ens för jag är ju ändå jag liksom och kan inte direkt bli frisk från att vara mig. Så det är nog ingen mening ändå.

 

[Shaggy]

Du ställer så oerhört höga krav på dig själv. Vad vill du bevisa och för vem? Du är sjuk och försöker "springa ett maraton med ett brutet ben". Du är så bra som du är kan du inte sluta försöka spela en roll?

 

[Lobelia]

Dethär blir nog väldigt neggativt så ni vet så varning för det.
Och vill bara skriva lite så kanske blir rörigt och så. Men jag vet inte vad jag ska göra men känns som det aldrig aldrig aldrig kommer bli bättre. Och ja jag vet att jag bara har varit här några dagar och måste ge det lite tid och allt sånt men det känns bara som det inte kommer spela nån roll hur mycket tid det går.
För som nu först är det ju typ kart läggning. Så liksom vad jag har för problem och sånt så man kan göra en plan sen. Men det känns som det bara blir mer saker varje dag som är problem så då kommer jag ju isåfall bli kvar här föralltid.
Och desto mer jag försöker göra rätt liksom och göra bra saker så blir det bara fel och jag miss lyckas och allt blir ännu sämre. Så blir jag jätte besviken och arg på migsjälv för jag inte klarar jätte enkla saker och känns som ALLT blir skit helatiden.
Och så saknar jag O jätte mycket och hundarna såklart. Men med O så känns det som allt bara var slöseri med han. För kommer aldrig kunna komma till det jag vill med han känns det som så jag borde aldrig ens ha fått han. Så känns också jätte dåligt och typ som jag fejkade allt för att få han så är inte ens värd han ändå. Och somsagt kommer aldrig kunna komma till våra mål och alla andra saker jag hade som mål typ att kanske ha en ung häst och så men ALLT sånt känns som det är borta nu så det inte är nån mening med det alls. Utan bättre att bara ge upp allt med ridningen för kommer ju ändå aldrig gå så då är det bara dumt att hoppas liksom och drömma.
Men ja allt det är borta så vet inte ens varför jag ska försöka jobba med allt och bli frisk. För först så har jag inte nån andledning att bli frisk egentligen och sen så vet jag inte vad jag kan bli frisk från ens för jag är ju ändå jag liksom och kan inte direkt bli frisk från att vara mig. Så det är nog ingen mening ändå.

Nej man kan inte bli frisk från att vara sig själv, men väl från sjukdomar och ä'ven om sjukdomen inte ger med sig kan man bli symptomfri. Och så kan man hitta ett nytt själv. Många i din ålder har lite av en identitestkris, det är normalt, sen blir det ju inte lättare om man dessutom är sjuk och man har ett monster som motarbetar en och försöker lura en att det inte är någon idé att kämpa.

Skulle inte din KP komma idag och M? Så du kan krama om M och snusa i pälsen och ligga tillsammans i din säng?

 

[Sleepy]

kan du inte sluta försöka spela en roll?

Du menar nog inte något illa, men låt bli att skuldbelägga och trivialisera, när hon har det så tungt.

 

[Shaggy]

Du menar nog inte något illa, men låt bli att skuldbelägga och trivialisera, när hon har det så tungt.

Skuldbelägga? Trivialisera? Tycker inte att jag trivialiserar någonting alls och definitivt inte skuldbelägger. Om du läser tillbaka så ser du att det inte är fallet och jag tror att @EmmaFilippa har full koll på det. Vill du ta den här diskussionen så gör det förslagsvis per PM så att den inte förstör TS viktiga tråd

 

[sorbifolia]

Dethär blir nog väldigt neggativt så ni vet så varning för det.
Och vill bara skriva lite så kanske blir rörigt och så. Men jag vet inte vad jag ska göra men känns som det aldrig aldrig aldrig kommer bli bättre. Och ja jag vet att jag bara har varit här några dagar och måste ge det lite tid och allt sånt men det känns bara som det inte kommer spela nån roll hur mycket tid det går.
För som nu först är det ju typ kart läggning. Så liksom vad jag har för problem och sånt så man kan göra en plan sen. Men det känns som det bara blir mer saker varje dag som är problem så då kommer jag ju isåfall bli kvar här föralltid.
Och desto mer jag försöker göra rätt liksom och göra bra saker så blir det bara fel och jag miss lyckas och allt blir ännu sämre. Så blir jag jätte besviken och arg på migsjälv för jag inte klarar jätte enkla saker och känns som ALLT blir skit helatiden.
Och så saknar jag O jätte mycket och hundarna såklart. Men med O så känns det som allt bara var slöseri med han. För kommer aldrig kunna komma till det jag vill med han känns det som så jag borde aldrig ens ha fått han. Så känns också jätte dåligt och typ som jag fejkade allt för att få han så är inte ens värd han ändå. Och somsagt kommer aldrig kunna komma till våra mål och alla andra saker jag hade som mål typ att kanske ha en ung häst och så men ALLT sånt känns som det är borta nu så det inte är nån mening med det alls. Utan bättre att bara ge upp allt med ridningen för kommer ju ändå aldrig gå så då är det bara dumt att hoppas liksom och drömma.
Men ja allt det är borta så vet inte ens varför jag ska försöka jobba med allt och bli frisk. För först så har jag inte nån andledning att bli frisk egentligen och sen så vet jag inte vad jag kan bli frisk från ens för jag är ju ändå jag liksom och kan inte direkt bli frisk från att vara mig. Så det är nog ingen mening ändå.

Förstår att du är ledsen och uppgiven. ❤ Det har varit tufft för dig länge nu, och det är naturligt att bli trött på allting.

Men vet du vad jag tror? Det där med att det dyker upp flera och flera problem nu under kartläggingen, det kan vara en bra grej - därför att om allting kommer fram nu, så blir det lättare för dom att göra en plan som kan hjälpa dig eksakt så som du behöver och reda ut alla dessa problem. Och jag VET ju inte hur de arbetar där, men jag gissar att nu under kartläggingen så måste de typ utmana dig lite och provocera fram problemen, för att se vad de sedan kan hjälpa dig med.

Så jag tror att när ni gjort en plan och börjat följa den, så kommer det gå åt rätt håll.

 

[svea]

Emma, att bli frisk handlar till en viss del om att göra saker. Men en stor del handlar om andra saker, som att det tar tid för kropp och knopp att läka och ibland att hitta rätt medicin eller rätt behandlingsmetod. Det är en balans mellan att jobba med sig själv och att vänta på att kropp och knopp ska få den tid som behövs. Det är inte bara monstret som stökar omkring och sabbar för dig. Hjärnan är trött efter allt den varit med om och då kan det bli så där som när du skulle städa igår. Att en lätt uppgift blir helt omöjlig. Inte för att man är misslyckad utan för att det är för svårt, just då.

Jag hoppas att det inte dröjer länge innan det spricker upp lite i det mörka så att du kan få känna att du gör framsteg och få hopp. Jag hoppas verkligen att du kan hålla näsan över vattenytan till dess. Vi här ser ju att det händer grejer. Du är inte på BUP längre, till exempel. Det är ett stort steg.

 

[Therese1988]

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, annat än att jag känner med dig och förstår att det känns jobbigt och hopplöst. Men jag tror ändå att du är på helt rätt ställe nu och att du kommer få bra hjälp. Det kommer säkert att ta lite tid innan det känns som att det vänder, men jag är glad och stolt över dig för att du vågat ta emot hjälp på nya stället. Sen kan det bli kortslutning i hjärnan av enkla saker som normalt inte är svårt eller jobbigt, men så blir det ibland. Är jag riktigt stressad och har en tuff period, kan jag bryta ihop för något helt orelaterat bara för att hjärnan är för trött för att sortera fler intryck t ex.

Hoppas att du får en riktigt mysig kväll med hunden!

 

[thoora]

Alla de känslor du beskriver är normala och en väldigt vanlig följd efter att ha gått igenom svåra saker. Jag förstår att det är tungt, jättetungt just nu, men det kommer att bli bättre med rätt hjälp. Även det här med att det känns som att man inte längre klarar alla de här lätta, vardagliga sakerna som man gjort hela sitt liv, kan höra ihop med att ha varit med om ett trauma.

Du är värd allt positivt som du har och har haft tidigare. Du är fantastisk som kämpar så, och jag hoppas att du får en fin nyårsafton, kanske tillsammans med M?

 

[Motacilla]

Ja det där med att mer eller mindre få ett sammanbrott för en småsak när belastningen är för stor tror jag att många kan känna igen!

Jag vet att om jag har riktigt mycket jobbiga saker för mig under en lång tid så kan en sån sak som att folk ringer vara FÖR MYCKET för mig. Då kan jag nästan börja gråta för att det känns som att jag aldrig får vara ifred och ta det lugnt.

Du har ju haft jättemycket grejer som varit på gång i ditt liv, så jag tycker inte det är konstigt att det lätt blir lite för mycket för dig nu.

 

[LiviaFilippa]

Du ställer så oerhört höga krav på dig själv. Vad vill du bevisa och för vem? Du är sjuk och försöker "springa ett maraton med ett brutet ben". Du är så bra som du är kan du inte sluta försöka spela en roll?

Jag försöker inte spela en roll och jag vill inte bevisa nåt och tycker inte att jag har så jätte höga krav heller men jag vill bara klara NÅNTING utan att det blir dåligt eller massa jobbigt. Och vill liksom ha nåt som jag kan göra som gör iallafall nånting bättre men tycker inte det är höga krav.

 

[LiviaFilippa]

Nej man kan inte bli frisk från att vara sig själv, men väl från sjukdomar och ä'ven om sjukdomen inte ger med sig kan man bli symptomfri. Och så kan man hitta ett nytt själv. Många i din ålder har lite av en identitestkris, det är normalt, sen blir det ju inte lättare om man dessutom är sjuk och man har ett monster som motarbetar en och försöker lura en att det inte är någon idé att kämpa.

Skulle inte din KP komma idag och M? Så du kan krama om M och snusa i pälsen och ligga tillsammans i din säng?

Jo dom jobbar idag så försöker mottivera mig med det. Men har massa tankar att jag kanske inte får vara med M och massa andledningar till varför jag kanske inte kommer få det men jag vet ju inte.