N
nybakad__
Jag vill inte ha någon predikan om att det är dumt eller korkat att rida när man är gravid.
Jag vill nog mest bara veta hur pass skyddat fostret ligger. Jag är troligen mellan vecka 9 och 11.
Det är så himla typiskt. Behöver nog lite pepp med tror jag. Jag har inte åkt av min häst på över 2 år. Idag när jag skulle hoppa upp från pallen så gick hästen iväg. Han brukar i princip alltid gå iväg, men idag gick han iväg fortare än vanligt och jag hann inte hålla in honom. Jag tappar lite balans samtidigt som jag ska sätta mig i sadeln, missar sadeln och sätter mig bakom (!!) den. Hästen blev såklart mycket rädd, for iväg, jag åkte i backen med en smäll, slog i huvudet och höften.
Sambon var med mig i stallet för en gångs skull och skulle vara snäll och hjälpa mig med mockningen eftersom jag har stora problem med ischias för stunden. han blev såklart jätterädd i mitt tillstånd och tyckte att jag genast skulle sluta rida under hela graviditeten.
Han sa det mest i stundens hetta, men jag blev mycket ledsen - även om jag självklart har full förståelse för det han säger. Jag hade gärna hållit upp med ridningen under graviditeten, just för att slippa sådant här. Men det går ju för fasen inte att uppbringa en medryttare (detta är ingen annons!).
Just nu är jag hemma och har ont. sambon har frågat mig tusen gånger om jag känner något i magen etc. men det gör jag inte, känns precis som innan.
Usch ja, så hemskt när sådant här händer. Jag mår ganska dåligt. Sambon fick mycket dåligt samvete över sitt uppträdande (även om han inte behövde ha det - herre gud, alla reagerar vi olika när vi blir rädda). Han sa sedan att jag självklart fick fortsätta rida, om jag lovade att ta det lugnt.
Men jag vet inte, vill ju självklart fortsätta rida så länge det bara går. Känner att det fungerar så himla bra trots ischias..
Hur ställer ni er till ridning och graviditet? Min häst är en ganska lugn och snäll häst, men med en mycket speciell typ av humor och ibland får sina ryck. Det som skedde idag var helt och hållet mitt fel och jag förstår att han reagerade som han gjorde. Vi har hängt ihop i många år nu och känner varandra mycket väl, alltså ingen grön häst, ingen unghäst eller världens buse.
Detta blev långt med mycket svammel, ber om ursäkt över det. Hoppas ni har något vettig och konstruktivt att säga. Och ge mig lite pepp.....!
Jag vill nog mest bara veta hur pass skyddat fostret ligger. Jag är troligen mellan vecka 9 och 11.
Det är så himla typiskt. Behöver nog lite pepp med tror jag. Jag har inte åkt av min häst på över 2 år. Idag när jag skulle hoppa upp från pallen så gick hästen iväg. Han brukar i princip alltid gå iväg, men idag gick han iväg fortare än vanligt och jag hann inte hålla in honom. Jag tappar lite balans samtidigt som jag ska sätta mig i sadeln, missar sadeln och sätter mig bakom (!!) den. Hästen blev såklart mycket rädd, for iväg, jag åkte i backen med en smäll, slog i huvudet och höften.
Sambon var med mig i stallet för en gångs skull och skulle vara snäll och hjälpa mig med mockningen eftersom jag har stora problem med ischias för stunden. han blev såklart jätterädd i mitt tillstånd och tyckte att jag genast skulle sluta rida under hela graviditeten.
Han sa det mest i stundens hetta, men jag blev mycket ledsen - även om jag självklart har full förståelse för det han säger. Jag hade gärna hållit upp med ridningen under graviditeten, just för att slippa sådant här. Men det går ju för fasen inte att uppbringa en medryttare (detta är ingen annons!).
Just nu är jag hemma och har ont. sambon har frågat mig tusen gånger om jag känner något i magen etc. men det gör jag inte, känns precis som innan.
Usch ja, så hemskt när sådant här händer. Jag mår ganska dåligt. Sambon fick mycket dåligt samvete över sitt uppträdande (även om han inte behövde ha det - herre gud, alla reagerar vi olika när vi blir rädda). Han sa sedan att jag självklart fick fortsätta rida, om jag lovade att ta det lugnt.
Men jag vet inte, vill ju självklart fortsätta rida så länge det bara går. Känner att det fungerar så himla bra trots ischias..
Hur ställer ni er till ridning och graviditet? Min häst är en ganska lugn och snäll häst, men med en mycket speciell typ av humor och ibland får sina ryck. Det som skedde idag var helt och hållet mitt fel och jag förstår att han reagerade som han gjorde. Vi har hängt ihop i många år nu och känner varandra mycket väl, alltså ingen grön häst, ingen unghäst eller världens buse.
Detta blev långt med mycket svammel, ber om ursäkt över det. Hoppas ni har något vettig och konstruktivt att säga. Och ge mig lite pepp.....!