Hus till ett barn när föräldern dör?

[monster1]

Så gör mina föräldrar också, men de är noga med att inte bara ena syskonet i familjen får "hjälp och bistånd" gång på gång, utan att det fördelas rättvist ändå. Vi syskon tycker inte att det är konstigt om det är en bil här eller pengar till ett bröllop där, och vi missunnar varandra inte något alls – men då vet vi också att vi kan lita på att det blir rättvist i slutändan.

Varför är det viktigt att det är "rättvist" (svårt ord att använda eftersom det kan betyda olika saker, inte nödvändigtvis så att man menar att det blir lika delar som jag tror du menar)?

 

[Blueberry]

Varför är det viktigt att det är "rättvist" (svårt ord att använda eftersom det kan betyda olika saker, inte nödvändigtvis så att man menar att det blir lika delar som jag tror du menar)?

Det viktiga är att är inte att det är rättvist på kronor och ören, utan att var och en känner att de har samma möjligheter och är "lika mycket värda". Rättvist kan vara att den som behöver får hjälp just då, men att samma person behöver och får hjälp hela tiden är inte rättvist.

Handlar det däremot om arv och miljonbelopp, som i det här fallet, finns det faktiskt en lagstiftning som ramar in och jag tycker att det känns väldigt fuskigt att försöka gå runt den.

 

[Jeffery]

Jo, men det finns nog en hel del som klarar av att avsäga sig arvet eller inte dela exakt lika med i ungefär samma omfattning det får bara inte riktigt lika mycket uppmärksamhet. Konflikter är alltid mer spännande än bristen på konflikter .

Visst är det så, det är säkert vid fler tillfällen som föräldrar går bort, som arvsdelen löser sig helt smärtfritt för de efterkommande. Och det behöver inte alls vara millimeterrättvisa.

Men motsatsen händer tillräckligt ofta för att det är relevant att prata om att det kan inträffa.
Sen, ju större pengavärdet är, och ju skevare det fördelas - desto större är risken för en framtida släktfejd. Du och dina syskon kanske är sams nu om fördelningen, men behöver ni vara det om 20 år? Och även om ni är sams så länge ni lever, kanske ni tar sämjan med er i graven, och orättvisan blommar upp mellan dina bar, och dina syskons barn.

 

[monster1]

Visst är det så, det är säkert vid fler tillfällen som föräldrar går bort, som arvsdelen löser sig helt smärtfritt för de efterkommande. Och det behöver inte alls vara millimeterrättvisa.

Men motsatsen händer tillräckligt ofta för att det är relevant att prata om att det kan inträffa.
Sen, ju större pengavärdet är, och ju skevare det fördelas - desto större är risken för en framtida släktfejd. Du och dina syskon kanske är sams nu om fördelningen, men behöver ni vara det om 20 år? Och även om ni är sams så länge ni lever, kanske ni tar sämjan med er i graven, och orättvisan blommar upp mellan dina bar, och dina syskons barn.

Jag har löst det (jag har inga barn ). Sen tror jag att om man vill ha en konflikt så kan man säkert hitta en hur "rättvis" arvet än fördelas. Men det viktigaste är väll att man är överens antar jag och det är väll där svårigheten ligger.

 

[FadeAway]

Jag har löst det (jag har inga barn ). Sen tror jag att om man vill ha en konflikt så kan man säkert hitta en hur "rättvis" arvet än fördelas. Men det viktigaste är väll att man är överens antar jag och det är väll där svårigheten ligger.

Jag skulle inte ha några problem om mina föräldrar hjälper min syster om hon hade behövt. Men att hon skulle få hela deras hus för flera miljoner och att jag skulle fortsätta amortera mitt eget huslån hade absolut inte varit okej. Jag kan faktiskt inte se att någon "behöver" ett hus för 6 miljoner alls. Det är väl liksom ingen rättighet att ha det?

 

[Jeffery]

Jag har löst det (jag har inga barn ). Sen tror jag att om man vill ha en konflikt så kan man säkert hitta en hur "rättvis" arvet än fördelas. Men det viktigaste är väll att man är överens antar jag och det är väll där svårigheten ligger.

Jag pratar generellt, även om jag använde dig för att exemplifiera.
Om alla skulle lösa framtida arvstvister på ditt sätt, skulle människosläktet dö ut på ett par generationer. Iofs skulle Moder Jord må mycket bra av det, så det behöver inte vara något negativt i det långa loppet.

 

[monster1]

Jag skulle inte ha några problem om mina föräldrar hjälper min syster om hon hade behövt. Men att hon skulle få hela deras hus för flera miljoner och att jag skulle fortsätta amortera mitt eget huslån hade absolut inte varit okej. Jag kan faktiskt inte se att någon "behöver" ett hus för 6 miljoner alls. Det är väl liksom ingen rättighet att ha det?

Men det vet vi ju inte om de andra gör (amorterar på sitt huslån alltså), troligen kommer den som får huset ta någon miljon i lån för att renovera det om det är i dåligt skick (på riktigt och inte bara behöver byta tapeter). Några 6 miljoner kommer ju inte att finnas förrän huset säljs, man skulle ju förvisso kunna skriva en klausul där de andra arvtagarna får ut "sitt arv" vid en eventuell försäljning inkl ränta (givetvis baserat på husets nuvarande värde). Hur som helst när huset ärvs är det ju enbart en kostnad, det blir ju inte pengar att fördela förrän huset är sålt. Man blir ju inte direkt rik av att vara husägare tyvärr, fd husägare däremot då kanske man kan bli rik om det ligger bra till .

 

[Houdinie]

Men då kan ju huset ärvas av alla syskonen och sedan hyr det behövande syskonet huset av de övriga.

 

[tanten]

Man blir ju inte direkt rik av att vara husägare tyvärr, fd husägare däremot då kanske man kan bli rik om det ligger bra till .

Ja, jag vidhåller att en försäljning är den bästa lösningen.

Ponera att barnet som får huset får drastiskt ändrade livsförhållanden och säljer alltihop efter några år.
En hög miljoner och en präktig fejd i familjen....

 

[monster1]

Ja, jag vidhåller att en försäljning är den bästa lösningen.

Ponera att barnet som får huset får drastiskt ändrade livsförhållanden och säljer alltihop efter några år.
En hög miljoner och en präktig fejd i familjen....

Ja, fast det kan man säkert reglera i avtal om man vill . Som sagt vissa hus har ju sentimentala värden och då kanske man vill ha dem kvar i släkten. Men som sagt det kan ju finnas andra lösningar för det om man är rädd att bli "snuvad".

 

[fejko]

Och varför ska svärisarna till ett av syskonen göra en jättevinst på de andra syskonens bekostnad känns liksom inte rimligt någonstans?

 

[yennork]

Definitionen på arvskifte: man står med en massa blomvaser man inte vill ha och är sur för att någon annan fått fler.

Men allvarligt talat, det är en sak att rent teoretiskt säga att det är OK att arvet blir ojämnt fördelat, men när man väl står där kommer en massa känslor in i bilden. Sörjande människor tänker inte alltid så förnuftigt, och gammalt groll har en förmåga att dyka upp.

 

[Karfitsa]

Jag har sett en arvstvist på nära håll, där syskonen iofs var sams eller i vart fall överens om att ett av syskonen skulle få mer eftersom hen tagit hand om gamla mamma och de andra inte gjort mkt. Det var heller inte miljoner inblandade.... nå i alla fall, en ingift till ett av syskonen såg till att det såddes split i familjen och det landade i tingsrätten. Syskonet med den ingifta bråkmakaren ångrade sig dock och kom ej till förhandlingen. Syskonen var dock osams till döddagar. Det jag ville säga med detta är att det är superviktigt med rättvisa när det handlar om syskon; även om man är sams vid bodelning kan man bli det senare och eventuella partner kan påverka mycket!

I det aktuella fallet: Sälj och dela lika. Behåll/renovera och en får bo där och betala hyra - kan dock orsaka konflikter i framtiden.

 

[monster1]

Jag har sett en arvstvist på nära håll, där syskonen iofs var sams eller i vart fall överens om att ett av syskonen skulle få mer eftersom hen tagit hand om gamla mamma och de andra inte gjort mkt. Det var heller inte miljoner inblandade.... nå i alla fall, en ingift till ett av syskonen såg till att det såddes split i familjen och det landade i tingsrätten. Syskonet med den ingifta bråkmakaren ångrade sig dock och kom ej till förhandlingen. Syskonen var dock osams till döddagar. Det jag ville säga med detta är att det är superviktigt med rättvisa när det handlar om syskon; även om man är sams vid bodelning kan man bli det senare och eventuella partner kan påverka mycket!

I det aktuella fallet: Sälj och dela lika. Behåll/renovera och en får bo där och betala hyra - kan dock orsaka konflikter i framtiden.

*Noterar* Inte skaffa partner.

 

[Mia_R]

Visst är det så, det är säkert vid fler tillfällen som föräldrar går bort, som arvsdelen löser sig helt smärtfritt för de efterkommande. Och det behöver inte alls vara millimeterrättvisa.

Men motsatsen händer tillräckligt ofta för att det är relevant att prata om att det kan inträffa.
Sen, ju större pengavärdet är, och ju skevare det fördelas - desto större är risken för en framtida släktfejd. Du och dina syskon kanske är sams nu om fördelningen, men behöver ni vara det om 20 år? Och även om ni är sams så länge ni lever, kanske ni tar sämjan med er i graven, och orättvisan blommar upp mellan dina bar, och dina syskons barn.

Det är ett rent h-vete när arv inte skiftas utan det ärvs ihop. Första generationen kan det nog fungera, men sen kommer det barn och barnbarn, för att inte prata om hur infekterat det kan bli när det sen kommer barnbarnsbarn in i bilden.

Nä, se till att det skiftas, om något av syskonen vill göra ett arvsavstående så är det upp till den, men alla ska ha chansen att säga nej och ha rätt att få sin del utan att någon ska behöva må dåligt och känna skuld. Vem vet hur stort behov det syskonet har?

 

[mino]

Jag kan faktiskt inte se att någon "behöver" ett hus för 6 miljoner alls. Det är väl liksom ingen rättighet att ha det?

Verkligen inte. Det låter oerhört naivt från mamman (som antingen har extremt dåligt ekonomiskt omdöme eller är förvirrad av sin sjukdom) att tro att vem som mest behöver ett hus är det som ska styra överlåtandet. Den enda gång det kan vara okej är väl om övriga syskon sitter på stora förmögenheter så nån miljon hit eller dit inte spelar nån roll. Vore intressant att höra från TS exakt hur det kommer sig att övriga syskon inte protesterar? Har man normaliserat inom familjen att det är så pass "synd" om det här syskonet att övriga låter hen få miljoner bara så där?

 

[yennork]

Verkligen inte. Det låter oerhört naivt från mamman (som antingen har extremt dåligt ekonomiskt omdöme eller är förvirrad av sin sjukdom) att tro att vem som mest behöver ett hus är det som ska styra överlåtandet. Den enda gång det kan vara okej är väl om övriga syskon sitter på stora förmögenheter så nån miljon hit eller dit inte spelar nån roll. Vore intressant att höra från TS exakt hur det kommer sig att övriga syskon inte protesterar? Har man normaliserat inom familjen att det är så pass "synd" om det här syskonet att övriga låter hen få miljoner bara så där?

Man vill kanske inte bråka med dödssjuka mamma? Att det blir bråk förr eller senare i alla fall är jag sorgligt övertygad om.

 

[mino]

Man vill kanske inte bråka med dödssjuka mamma? Att det blir bråk förr eller senare i alla fall är jag sorgligt övertygad om.

Om jag blir så förvirrad att jag vill ge mitt ena barn en kåk värd sex miljoner och mitt andra inget alls så hoppas jag verkligen att någon säger ifrån och inte låter mig göra ett sånt misstag.

 

[TygerTyger]

Men då kan ju huset ärvas av alla syskonen och sedan hyr det behövande syskonet huset av de övriga.

Det här tyckte jag lät som ett utmärkt förslag, om det nu är så att man absolut inte vill sälja huset och dela på pengarna.

 

[Snurrfian]

Det är ett rent h-vete när arv inte skiftas utan det ärvs ihop. Första generationen kan det nog fungera, men sen kommer det barn och barnbarn, för att inte prata om hur infekterat det kan bli när det sen kommer barnbarnsbarn in i bilden.

Vi står inför den här situationen just nu, maken och hans syster fick en sommarstuga av sina föräldrar, det har varit lite små tjafs men på nivån: Varför lägger du handdukarna där när de ska vara här? typ... Men nu är systerns barn stora och vill också kunna utnyttja sommarstugan och helt plötsligt blir det betydligt mer svårjobbat om vem som ska vara där när, eftersom stugan i sig är ganska torftig så vill man bara vara där vid fint väder och då vill alla vara där och gärna ta med sig vänner också...
Och om ett par år så är våra barn också så pass stora att de vill vara där på egen hand och då räcke inte sommaren till längre....
Men problemet är att tomtvärdet är väldigt högt, vi har inga som helst möjligheter att köpa ut syster, de har eventuellt råd men hamnar då i läget om de verkligen vill det. Och där velar vi för fullt... Dessutom har min mamma en sommarstuga som jag och min syster inom ett par år kommer att få ta över ansvaret för... Och som sagt i första ledet kommer det inte blir något problem, syrran och jag kommer att komma överens men där efter vet ju ingen hur det kommer att bli.