Hur visste ni att det var rätt häst?

[Raderad medlem 149524]

Jag skulle vilja höra era erfaren heter från att köpa häst! Hur och när visste ni att det var DEN hästen liksom? Kändes det bara som ett klick direkt eller var det mera att den stämde in på era önske mål så ni växte hop och så? Eller varför valde ni den ni valde?

 

[Shaggy]

Min vackra vita köpte jag med hjärnan och inte hjärtat. Det visade sig att hon var perfekt även för mitt hjärta men det tog ett tag att hitta varandra.
Hur man ska göra beror nog mycket på situationen man är i. Hur mycket vågar man chansa? Det som är viktigt är att man alltid använder hjärnan så man köper en häst som har möjlighet att göra det man önskar av den. Det är ju rätt idiotiskt att som vuxen köpa en shettis om man vill tävla hoppning. Att ta med hjärtat i beslutet kan alltid vara smart det också man ska ju trots allt ha sin häst som kompis under många år. Problemet med hjärtat är att man lätt dras till något som liknar en själv lite för mycket typ nervös till nervös och det kan ju sluta i katastrof.
Lite fria tankar så här på kvällen som kanske kan ge lite möjliga tankeexperiment för dig

 

[Bufera]

Ardenner hästen var det kärlek vid första ögonkastet, hade jag fått chansen så hade jag köpt henne utan att tveka.
Travhästen så växte vi ihop, när jag köpte var han tryggheten han gav mig på ryggen jag behövde. När jag sålde han sen var en väldigt kär häst men inte i samma liga som ardennerhästen.

Mycket beror på vart man är i sitt liv och vad man behöver/vill ha. Lita på hjärtat men hjärnan måste vara en del i ens beslut.

 

[parellikusken]

Min förra häst köpte jag med hjärnan. Han var lugn och stabil, rätt ras, rätt pris, i lagom ålder, körd och riden och lite tjurig. Precis vad jag var ute efter.
Jag hade innan tagit hand om en häst som jag verkligen kände mycket för, så det tog tid innan jag släppte in min häst i hjärtat. Men efter ett tag insåg jag att han var min bästa vän och gav mig en enorm trygghet.
Han var mitt livs häst.

 

[Raderad medlem 149524]

Jag kan förklara varför jag undrar. Men det är för att jag ska köpa en ponny och jag tycker att det är lite svårt att veta hur jag ska av göra om det är RÄTT.
Vi var och kollade på en jätte fin ponny idag som stämmer in på mycket som är på min lista för hur jag vill ha liksom. Och det kändes väldigt bra i hanteringen osv men jag prov red inte idag. Det kanske låter konstigt men jag har rullstol och många ponnyer är ju inte vana och ut bildade för det. Men den ponnyns ägare sa att jag kunde få prov rida men jag vågade inte idag men vi ska åka tillbaka och göra det.
Men allting verkar liksom jätte bra men det var inte dendär WOW känslan. Och jag vet inte om det är för att jag liksom inte vågar känna det eller om det är nånting som jag och den ponnyn inte passar ihop.
Jag tyckte liksom om den mycket och den ser jätte fin ut på filmer och verkade jätte bra när dom visade den och så! Men jag kan liksom inte tänka den som att det kan bli MIN ponny. Men jag vet inte varför.

 

[Shaggy]

Jag kan förklara varför jag undrar. Men det är för att jag ska köpa en ponny och jag tycker att det är lite svårt att veta hur jag ska av göra om det är RÄTT.
Vi var och kollade på en jätte fin ponny idag som stämmer in på mycket som är på min lista för hur jag vill ha liksom. Och det kändes väldigt bra i hanteringen osv men jag prov red inte idag. Det kanske låter konstigt men jag har rullstol och många ponnyer är ju inte vana och ut bildade för det. Men den ponnyns ägare sa att jag kunde få prov rida men jag vågade inte idag men vi ska åka tillbaka och göra det.
Men allting verkar liksom jätte bra men det var inte dendär WOW känslan. Och jag vet inte om det är för att jag liksom inte vågar känna det eller om det är nånting som jag och den ponnyn inte passar ihop.
Jag tyckte liksom om den mycket och den ser jätte fin ut på filmer och verkade jätte bra när dom visade den och så! Men jag kan liksom inte tänka den som att det kan bli MIN ponny. Men jag vet inte varför.

Jag tror inte du ska dra för stora växlar på det där just nu. Åk tillbaka och träffa den igen och se vad du känner då.
Som en anekdot kan jag säga att den person som idag är min bästa vän var jag mycket avvisande mot första gången vi träffades. Hade jag inte varit "tvingad" att träffa personen igen pga vi jobbade på samma ställe hade jag definitivt inte upprepat kontakten.

 

[Raderad medlem 149524]

Jag tror inte du ska dra för stora växlar på det där just nu. Åk tillbaka och träffa den igen och se vad du känner då.
Som en anekdot kan jag säga att den person som idag är min bästa vän var jag mycket avvisande mot första gången vi träffades. Hade jag inte varit "tvingad" att träffa personen igen pga vi jobbade på samma ställe hade jag definitivt inte upprepat kontakten.

Ja det ska jag göra! Och försöka att bara känna hur det känns då och vad mag känslan vill.
Den kan även vara för att jag har som en väldigt tydlig bild hur min dröm ponny är. Och den som vi kollade på idag stämmer i mycket men inte exakt allt. Så jag kanske inte riktigt vill släppa den drömmen heller så kanske därför jag känner lite tvek samt om den liksom.
Men somsagt jag ska försöka att bara känna efter hur det känns mer prov ridningen!

 

[Bison]

Träffa den fler gånger är mitt tips
Min nuvarande kände jag ett starkt meh när jag träffade henne första gången.
Tyckte hon såg ganska tråkig ut. Hade haft en gul welsh cob med mycket hingstkaraktär innan och kom till ett litet brunt sto.
Snäll och trevlig att rida men absolut ingen wow-känsla.
Ägaren tyckte att jag red henne och bra och att jag borde komma tillbaka en gång till och rida ut. Det var ganska nära och jag hade inte hittat någon annan som lockade så jag åkte tillbaka.
När vi galopperade ute kom wow-känslan!
Red henne ett par gånger till och hon växte varje gång.
Nu är det lite mer än ett år sedan jag träffade henne första gången och jag är så himla glad över min häst. Har inte ångrat mig en sekund!

 

[Blyger]

När min häst la sitt huvud i min famn när jag släppte ut honom i hagen efter provridningen
Då visste jag. La handpenning samma kväll/natt (vi hade långt att åka). Han var också av min drömras.
Sen har jag inte kunnat göra alls så mycket jag drömt om pga hans begränsningar men för mig har det varit helt ok att anpassa livet efter honom.

Det är väl det liksom, hur mycket av de andra drömmarna är man beredd att offra för att få en drömhäst? Är det viktigaste att det är en viss ras eller är det viktigare vad man vill göra? Inget är ju rätt eller fel utan där måste man känna efter själv.

Gjorde samma sak nu, köpte en ponny av en annan ras som jag också drömt om länge och tänker att jag anpassar resten efter honom typ.

 

[ameo]

Jag har köp hästar som blivit helt rätt och jag har haft åtminstone en som jag inte klickade med, som inte alls passade för mitt behov.
Jag har också speciella behov och önskemål, eftersom min kropp är trasig - om än inte på den nivån att jag sitter i rullstol. Nuvarande häst såg jag riden på flera olika filmer och kunde avgöra att hennes rörelser skulle funka för min rygg och nacke. Hon är snäll men känslig och pigg, precis vad jag vill ha.

I ditt fall är det nog extra viktigt att ni träffar ponnyn flera gånger och testar den på alla möjliga sätt. Din ponny måste ju köpas med både hjärtat och hjärnan.

 

[Elisha]

Mina två nuvarande har jag köpt med hjärnan. Klickade inte med någon av dem direkt men det var på pappret vad jag letade efter.

 

[Elo]

Min första blev min efter en lång tids medryttande, så det är inte riktigt rättvisande.

Nr 2 köptes med hjärtat. Hade en mkt enkel kravspec där hon passade in på ungefär hälften. Visst, jag klickade med henne med en gång och hon gav mig en fantastisk ridkänsla.... för att jag jämförde med medryttarhästen. I dagsläget hade jag nog inte köpt henne igen även om jag älskade henne högt och mestadels gillade att rida henne.

Nr 3, nuvarande stjärna, blev jag mer eller mindre påkastad. Uppfyllde typ inte alls min kravspec förutom 'dressyravlad från Sverige '. Klickade inte direkt (och var inte inriden så det var ju inte testbart). Men han har verkligen blivit en häst som jag älskar att hålla på med. Det är alltid roligt att vara i stallet. Älskar jag honom? Det är en fråga jag ställer mig ofta, och svaret är nog att jag iaf inte älskar honom på samma sätt som föregångarna men jag trivs så himla mycket bättre med honom. Och har så mycket kul ihop med honom. Saker som inte var görbara med någon av de första 2.

 

[Roheryn]

Jag skulle vilja höra era erfaren heter från att köpa häst! Hur och när visste ni att det var DEN hästen liksom? Kändes det bara som ett klick direkt eller var det mera att den stämde in på era önske mål så ni växte hop och så? Eller varför valde ni den ni valde?

Min dotter och jag har flera hästar som kommit till oss på lite olika vis. Den förste, han som allting började med, stämde in på min lista av önskemål helt enkelt - jag ville ha en unghäst som jag kunde rida in själv, så sökte en relativt enkel häst som inte var alltför reaktiv (plus en del andra önskemål). Och precis det fick jag - jag red in hästen, tävlade honom själv några år, min dotter fick lära sig rida på honom och gjorde "allt" från luciatåg till lag-SM. Honom hade vi i 18 år så det var en riktig fullträff!

Min nuvarande häst köptes egentligen som blivande tävlingshäst till dottern (när vi precis hade sålt ovanstående häst), men jag provred honom också. Och där var det "klick" för mig - har aldrig upplevt sådan ridkänsla i någon häst som jag gjorde där och då med honom. Men det tog ett tag innan han blev min, trots att vi köpte honom. Min dotter hade honom som sin i två år innan hon kände att de inte riktigt passade ihop som tävlingskompisar. Så då blev han min! Det är tre år sedan och den hästen stannar nog hos mig livet ut.

Hästen som jag sedan köpte huvudsakligen som sällskap till min häst gjorde superbra reklam för sig själv. När jag kom och skulle titta på honom gick han i en ganska stor flock med hästar och så fort han såg att jag kom in i hagen gick han ifrån flocken och kom fram till mig och hälsade!!! Så en helt annan typ av klick-ögonblick, men jag köpte ju honom också! Han var ung då, bara fyra, så kunde inte så mycket men har ridits och tränats av min dotter sedan dess och är nu vår bästa tävlingshäst som tävlar SM om ett par veckor

 

[Raderad medlem 149524]

När min häst la sitt huvud i min famn när jag släppte ut honom i hagen efter provridningen
Då visste jag. La handpenning samma kväll/natt (vi hade långt att åka). Han var också av min drömras.
Sen har jag inte kunnat göra alls så mycket jag drömt om pga hans begränsningar men för mig har det varit helt ok att anpassa livet efter honom.

Det är väl det liksom, hur mycket av de andra drömmarna är man beredd att offra för att få en drömhäst? Är det viktigaste att det är en viss ras eller är det viktigare vad man vill göra? Inget är ju rätt eller fel utan där måste man känna efter själv.

Gjorde samma sak nu, köpte en ponny av en annan ras som jag också drömt om länge och tänker att jag anpassar resten efter honom typ.

Jag vet inte vad som är mest viktigt för mig om det är att ha min DRÖM ras eller om det är att kunna göra alltmöjligt som jag vill med min ponny. Så det ska jag tänka på!

 

[Raderad medlem 149524]

Jag har köp hästar som blivit helt rätt och jag har haft åtminstone en som jag inte klickade med, som inte alls passade för mitt behov.
Jag har också speciella behov och önskemål, eftersom min kropp är trasig - om än inte på den nivån att jag sitter i rullstol. Nuvarande häst såg jag riden på flera olika filmer och kunde avgöra att hennes rörelser skulle funka för min rygg och nacke. Hon är snäll men känslig och pigg, precis vad jag vill ha.

I ditt fall är det nog extra viktigt att ni träffar ponnyn flera gånger och testar den på alla möjliga sätt. Din ponny måste ju köpas med både hjärtat och hjärnan.

Ja det som är bra med denhär ponnyn är att den inte är ute på annons utan dom har inte bråttom med att sälja. Så jag kan prov rida och tänka i lugn och ro så det är ju bra.

 

[Raderad medlem 149524]

Min dotter och jag har flera hästar som kommit till oss på lite olika vis. Den förste, han som allting började med, stämde in på min lista av önskemål helt enkelt - jag ville ha en unghäst som jag kunde rida in själv, så sökte en relativt enkel häst som inte var alltför reaktiv (plus en del andra önskemål). Och precis det fick jag - jag red in hästen, tävlade honom själv några år, min dotter fick lära sig rida på honom och gjorde "allt" från luciatåg till lag-SM. Honom hade vi i 18 år så det var en riktig fullträff!

Min nuvarande häst köptes egentligen som blivande tävlingshäst till dottern (när vi precis hade sålt ovanstående häst), men jag provred honom också. Och där var det "klick" för mig - har aldrig upplevt sådan ridkänsla i någon häst som jag gjorde där och då med honom. Men det tog ett tag innan han blev min, trots att vi köpte honom. Min dotter hade honom som sin i två år innan hon kände att de inte riktigt passade ihop som tävlingskompisar. Så då blev han min! Det är tre år sedan och den hästen stannar nog hos mig livet ut.

Hästen som jag sedan köpte huvudsakligen som sällskap till min häst gjorde superbra reklam för sig själv. När jag kom och skulle titta på honom gick han i en ganska stor flock med hästar och så fort han såg att jag kom in i hagen gick han ifrån flocken och kom fram till mig och hälsade!!! Så en helt annan typ av klick-ögonblick, men jag köpte ju honom också! Han var ung då, bara fyra, så kunde inte så mycket men har ridits och tränats av min dotter sedan dess och är nu vår bästa tävlingshäst som tävlar SM om ett par veckor

Var det inget klick liksom med den första hästen? Utan mera att det blev med tiden eller hur man ska säga?
Om man tänker från en lista vad jag vill ha för ponny så stämmer den vi kollade på iallafall in på väldigt mycket. Men det var inget sånt klick igår iallafall men kan ju bli när jag prov rider!

 

[iNHALE]

Jag fastnade för min häst eftersom jag kände mig så trygg med henne, både på marken och på ryggen. Egentligen var hon inte alls den hästen jag "borde" ha köpt utifrån båda våra förutsättningar men det blev vi ändå. Scrollade förbi hennes annons flera gånger och tänkte "meh" men hon växte på mig med tiden så jag gav det en chans.

 

[villhöver]

Nuvarande häst köptes mest med hjärnan. Jag var medryttare hos ägaren (som hade många hästar) och hästen var då 2 år. Han var väldigt söt, men som sagt 2 år och gick på lösdrift så jag såg honom mest i hagen. Sedan när han ridits in så red jag honom då han var för liten för ägaren. Hästen var väldigt trevlig, och jag började gilla honom - jag hade haft en del dåliga erfarenheter innan och hade blivit lite ridrädd så värderade just temperament och ridbarhet högt, och denna hästen var liksom väldigt vettig. Han skulle säljas och jag förberedde honom för försäljning, blev erbjuden att köpa men hade inte råd. Senare så fick jag ett prisförslag som jag kunde klara, och det var såpass att för de pengarna får du inte en sån här häst = chans värd att ta.
Och mitt resonemang blev: Här har jag en häst jag har sett under en längre tid och vet att han är vettig och en trevlig häst, han är fin och rör sig bra... Bättre förutsättningar kan jag inte få. Växer han inte tillräckligt utan blir för liten (han var då 3 år) så får jag väl sälja honom.

Sen har detta råkat bli den bästa häst jag haft, så han är kvar Han har både växt till lagom storlek - och är fortfarande en vettig och klok häst, som dessutom hävdar sig bra på tävlingsbanan. Han har visat sig vara en perfekt häst för mig och vad jag önskar hos en häst så "hjärn-köpet" har blivit en hjärtehäst

Har nog aldrig upplevt det där "klicket" vid en provridning - tänker att det KAN såklart hända, men att det är kanske inte lätt att falla så för en individ första gången man träffar den, och att om det är det man letar efter finns nog risk att bli frustrerad, det är ett högt krav att fylla.

 

[Luff]

Min nsv var klockren från det jag satt upp vid provridningen. Hon hade motor, lyssnade och jag vågade till och med prova en fartig galopp på en skogstig alldeles ensam. Hon älskade att jobba. Dåvarande ägaren sa att hon direkt förstod att vi funkade ihop. Tyvärr blev hon skadad efter bara några år. Jag hoppades åtminstone kunna ta föl på henne för hon älskade att vara mamma men skadan gick upp. Efter henne så var det svårt att tycka någon annan häst var lika bra. Hon var faktiskt urkass på att hoppa men det var jag också.

 

[Shaggy]

Var det inget klick liksom med den första hästen? Utan mera att det blev med tiden eller hur man ska säga?
Om man tänker från en lista vad jag vill ha för ponny så stämmer den vi kollade på iallafall in på väldigt mycket. Men det var inget sånt klick igår iallafall men kan ju bli när jag prov rider!

För mig har det nog aldrig sagt klick sedan jag blev vuxen. Klicket är något som växer fram när jag lär känna individen och dess personlighet. När jag träffar en ny häst så kan jag säga om jag inte gillar den men om det är den hästen tar det tid att utröna.
När jag var barn handlade klicket mer om söt och inte elak och det går ju snabbare att komma fram till än en djup personlighet.