Hur visste ni att det var "dags"?

Fast jag kan säga att min 32-åring var precis lika pigg och glad ända till bulten träffade honom. Men jag tycker inte att det är rimligt att fodra med gröt även över betessäsongerna, bara för att till varje pris hålla honom vid liv i ytterligare månader eller år.

Jag skulle nog säga att när man väl har börjat fundera på om det kanske är dags, då är det förmodligen dags. Åtminstone är det tillräckligt dags för att man inte ska ha dåligt samvete för att man sätter en bortre gräns. Många hästägare ger hästarna en sista sommar på bete, om de mår så bra att det är rimligt.
Man måste också komma ihåg att ingen vettig människa kommer klandra en hästägare för att man fattar det jobbiga beslutet "innan det blir akut".
Jag har funderat ganska mycket på att sätta min bortre gräns nästa sommar. Inte för att sommaren i sig skulle ge något extra värde eller att han skulle få en sista sommar, men för att jag tror att jag skulle ha lättare att säga hejdå under sommarperioden än i mörkaste vintern.
 
Tyvärr har jag sett detta gå snett också. En ponny i stallet blev gammal. De bestämde att han skulle få en sista sommar. I mitten av juni var han smal. I slutet av juni var han ett benrangel. Så han fick gå med täcke på, för han såg så anskrämlig ut. Men nej, han *skulle* ha en sista sommar.

Han blev inte avlivad förrän september, och då var det inte mycket till häst kvar, varken kroppsligt eller mentalt.
 
Tyvärr har jag sett detta gå snett också. En ponny i stallet blev gammal. De bestämde att han skulle få en sista sommar. I mitten av juni var han smal. I slutet av juni var han ett benrangel. Så han fick gå med täcke på, för han såg så anskrämlig ut. Men nej, han *skulle* ha en sista sommar.

Han blev inte avlivad förrän september, och då var det inte mycket till häst kvar, varken kroppsligt eller mentalt.
så fruktansvärt för hästen...
 
Jag gav min förra häst några veckor på bete innan jag tog bort henne.Hon var 28 år och hon hade kunnat leva längre men jag ville inte att det skulle komma en dag då det skulle hända något akut,då hon hade ramlat en gång när jag red något år tidigare.
 
Tyvärr har jag sett detta gå snett också. En ponny i stallet blev gammal. De bestämde att han skulle få en sista sommar. I mitten av juni var han smal. I slutet av juni var han ett benrangel. Så han fick gå med täcke på, för han såg så anskrämlig ut. Men nej, han *skulle* ha en sista sommar.

Han blev inte avlivad förrän september, och då var det inte mycket till häst kvar, varken kroppsligt eller mentalt.
Det hade kunnat hända med min gamling också, han totalrasade på 2 veckor och fick därför leva på gröt tills det var dags.
Min buffert var för liten för att skicka två med containerbilen samtidigt, så jag var tvungen att spara lite till innan det kunde göras. Men med grötdieten hade jag, som sagt, inget dåligt samvete.
 
Jag tar helst bort när de börjar bli knackiga och jag vet att det inte finns någon återvändo, dvs när jag vet att det bara kan bli sämre. Det Finns ingen anledning att dra ut på det oundvikliga. Den sammanlagda sorgetiden blir bara längre Och risken att bara för sent Ute tär mer än tvärtom, för min del.

Man sörjer ju före avlivningen också. Tiden efter kommer ju bli lika lång oavsett när man avlivar men tiden före kan man alltid göra kortare för dig själv och hästen.
Klokt skrivet, framförallt sista stycket. ❤
 
Jag tyckte att det var svårt. Min gamla häst blev 27. Redan när jag köpte henne (då var hon 17) visste jag att jag var hennes sista ägare. Det var en häst som var så väldigt positiv till ridning, särskilt hoppning, så jag bestämde att den dagen hon inte längre tycker att det är roligt att komma ut och rida så är det dags. Men den dagen kom aldrig... Hästen blev äldre, fick artros (som inte var ett större bekymmer) tänderna slutade växa, hon blev tunn... Men fortfarande kom hon fram i hagen med spetsade öron och signalerade tydligt att ridning och arbete var roligt. Natruligtvis anpassades ridningen till hennes ålder. Det som till slut fällde avgörandet var att tänderna blev dåliga och att hon var svår att hålla i hull. Jag jagade speciellt hö/hösilage några säsonger, men hon gillade inte lucern så det var ändå svårt. Hon fick en sista sommar, för hon höll sig jättefin på betet, men när gräset började tryta i november så bokade jag en tid med nödslaktaren. Några dagar innan han kom fick hon vara med på en hoppträning, och hon var överlycklig och supernöjd efter det.

Det är den enda gamla häst jag haft, och om jag tittar tillbaka så är det några grejer jag gjorde som jag kanske inte skulle. Jag anpassade ridningen, så att hon inte hoppade längre efter 25. Eller endast 30 cm-hinder och liknande. Men detta var en häst som älskade att hoppa, så kanske skulle jag låtit henne göra det, med risk att hon gått sönder tidigare? För den glädjen hon hade när hon fick hoppa igen sin sista vecka i livet var ju lite dum att ta ifrån henne bara för att hon inte skulle skada sig. Jag vet inte...

Nu har vi en B-ponny som jag går och sneglar på. Han är 24, och det svåraste är egentligen att han inte passar så bra ihop med de andra. Särskilt somrarna har varit besvärliga pga hans fång. Men de senaste åren har han varit på sommarlov på ett annat ställe där han och deras lilla B-ponny gått i en skogsdunge och ätit vad de kommer över där. Han har då hållit sig väldigt frisk och blivit mycket gladare. Så min plan är att han får vara kvar så länge han kan vara där tillsammans med den ponnyn på somrarna. På vintern fungerar han bra hemma.
 
Min förra fick somna in när hon efter år av skador och problem fick en gaffelbandsskada. Vi var inne för att kolla hennes has som hade en gammal sparkskada, men då hittade vi nästa skada istället. Hasen kunde vi inte ens utreda. Hon hade dessutom riktigt jobbiga inflammationer i de djupa venerna i benen (hon gick på kortison för att hålla det i schack), att hon inte längre kunde ha sagda ben ute i solen (lindad dygnet om) och dessutom var överviktig (kunde mao inte längre gå med de andra på betet, eftersom hon inte kunde motionera) och att hon tydligt visade att bara gå i hage och skräpa inte var hennes grej.

Det var ett sjukt jobbigt beslut och jag kan fortfarande ibland fundera över om jag hade kunnat göra nånting för att ha henne kvar. Samtidigt var det så uppenbart att hon inte längre var nöjd med situationen.
 
Tyvärr har jag sett detta gå snett också. En ponny i stallet blev gammal. De bestämde att han skulle få en sista sommar. I mitten av juni var han smal. I slutet av juni var han ett benrangel. Så han fick gå med täcke på, för han såg så anskrämlig ut. Men nej, han *skulle* ha en sista sommar.

Han blev inte avlivad förrän september, och då var det inte mycket till häst kvar, varken kroppsligt eller mentalt.

Vi hade också en sånn i stallet. Mager, fruktansvärt stel, när hon började lukta illa ur munnen gick det ytterligare en tid innan ägaren avlivade.
Jag klandrar honom inte, det är svårt. De hade haft henne i 20 år. Men den hästen borde avlivats minst 1 år tidigare.
 
Jag fattade beslutet att avliva alldeles för sent och det ångrar jag otroligt mycket :cry: Jag gjorde vad jag kunde under hans "övertid" för att han skulle ha en dräglig tillvaro men han borde ha fått ett tidigare avslut pga de dåliga tänderna. Han fick avsluta sitt liv 30 meter från den box han föddes i 31 år tidigare och begravdes i sommarhagen där han tillbringat nästan alla somrar under sitt liv :heart
 
Med vissa hästar har det varit ett självklart beslut, ofta pga någon akut händelse (som i sig inte behövt vara allvarlig, men plötsligt uppkommen), där jag vetat att hästen inte skulle må bra under rehab-tid. Men med vissa hästar har det varit mycket svårare! Där ålder och ålderskrämpor smugit sig på sakta och nästan omärkligt.

Med senaste (sista?) hästen bestämde jag mig när det märktes att hon inte längre uppskattade att gå med resten av flocken i hagen. Hon gick gärna själv och var då pigg och glad, kom galopperande när jag hämtade henne, åt bra, var fin i hull. Men orkade inte längre med andra hästar och som det flockdjur de är (och hon alltid varit fram till dess) kände jag att det var dags att låta henne få somna in. Svårt men rätt.
 
Tyvärr har jag sett detta gå snett också. En ponny i stallet blev gammal. De bestämde att han skulle få en sista sommar. I mitten av juni var han smal. I slutet av juni var han ett benrangel. Så han fick gå med täcke på, för han såg så anskrämlig ut. Men nej, han *skulle* ha en sista sommar.

Han blev inte avlivad förrän september, och då var det inte mycket till häst kvar, varken kroppsligt eller mentalt.
usch :( Vad gäller min häst är han ju i relativt gott skick och det finns ingenting som tyder på att han inte skulle må bra under nästa år också, det skulle ju mest vara ett proaktivt beslut att ta bort honom. Men visst, det gäller ju att inte bli hemmablind...
 
Jag tar helst bort när de börjar bli knackiga och jag vet att det inte finns någon återvändo, dvs när jag vet att det bara kan bli sämre. Det Finns ingen anledning att dra ut på det oundvikliga. Den sammanlagda sorgetiden blir bara längre Och risken att bara för sent Ute tär mer än tvärtom, för min del.

Man sörjer ju före avlivningen också. Tiden efter kommer ju bli lika lång oavsett när man avlivar men tiden före kan man alltid göra kortare för dig själv och hästen.
Så har jag också gjort med mina.
 
usch :( Vad gäller min häst är han ju i relativt gott skick och det finns ingenting som tyder på att han inte skulle må bra under nästa år också, det skulle ju mest vara ett proaktivt beslut att ta bort honom. Men visst, det gäller ju att inte bli hemmablind...
Tro mig du kommer veta när det är dags. Sånt känner man ❤️
 

Liknande trådar

Hästvård Hej! För tre veckor sedan tappade min häst en sko under en ridtur, hon har ganska kass hovkvalite.. hovslagaren kom dagen efter och...
Svar
6
· Visningar
720
Senast: Ajda
·
Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 136
Senast: Freazer
·
Foder & Strö Hej! Nu behöver jag lite input från er. Det är lång läsning och jag förstår om ni inte orkar läsa 😅 Jag vill vara tydlig från början med...
Svar
18
· Visningar
1 624
Senast: Shaggy
·
Hästmänniskan Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI...
Svar
9
· Visningar
1 087
Senast: Emro
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp