nosesharks
Trådstartare
Sv: Hur vill man få hjälp?
Usch, du får semestra på någon annan ort och passa på att besöka VC där för att få lite uppmuntrande råd, hjälp och lite ångestdämpande. Semestra i Uppsala!
Sen är ett tips från mitt håll att försöka få tag på en AT-läkare eller ST-läkare som gått vidare direkt med specialtjänstgöringen efter grundutbildningen. Det finns nackdelar med att få en erfaren läkare som redan diagnostiserat tiotusentals patienter. En del av dem "vet" precis vad felet är utan att behöva lyssna så mycket eftersom de hört problembeskrivningen så många gånger förut, och när man sedan inte passar mallen vid behandling så är det man själv som patient som är den felande länken i första hand, inte diagnosen. En oerfaren läkare behöver generellt lyssna mycket mer för att komma till rätt svar, så känner man att man inte blir lyssnad på eller åter och återigen blir missuppfattad så kan det vara skönt att komma till en sådan. Jag har haft en överläkare (psykiater) som jag trivts bra med, men annars har de två andra medaljplatserna tagits av bra AT- respektive ST-läkare (blivande psykiater och överläkare alltså). Man får försöka dra nytta av de fördelar de olika kategorierna har, så gott det går.
Här skriver inte VC ut ångestdämp utan uppföljning.
Och jag har träffat flertalet kuratorer, psykiatrer, psykologer och två överläkare.
Usch, du får semestra på någon annan ort och passa på att besöka VC där för att få lite uppmuntrande råd, hjälp och lite ångestdämpande. Semestra i Uppsala!
Sen är ett tips från mitt håll att försöka få tag på en AT-läkare eller ST-läkare som gått vidare direkt med specialtjänstgöringen efter grundutbildningen. Det finns nackdelar med att få en erfaren läkare som redan diagnostiserat tiotusentals patienter. En del av dem "vet" precis vad felet är utan att behöva lyssna så mycket eftersom de hört problembeskrivningen så många gånger förut, och när man sedan inte passar mallen vid behandling så är det man själv som patient som är den felande länken i första hand, inte diagnosen. En oerfaren läkare behöver generellt lyssna mycket mer för att komma till rätt svar, så känner man att man inte blir lyssnad på eller åter och återigen blir missuppfattad så kan det vara skönt att komma till en sådan. Jag har haft en överläkare (psykiater) som jag trivts bra med, men annars har de två andra medaljplatserna tagits av bra AT- respektive ST-läkare (blivande psykiater och överläkare alltså). Man får försöka dra nytta av de fördelar de olika kategorierna har, så gott det går.