Hur vet man

[pepp]

vad som egentligen är rätt att göra.
Jag går i funderingarna på att omplacera min lilla pudelkille på 4 år, jag älskar honom verkligen mer än allt annat, men jag känner mig så fast och att jag inte riktigt ger honom den aktiveringen han borde få.

Det finns ett äldre par med en liten havanais som är superförtjusta i honom och gärna tar han på prov, dom har träffats förut och hundarna går riktigt bra ihop.
Man kan ju inte vara egoistisk hela tiden utan borde se till hundens bästa...

Vad har ni för erfarenhet av att omplacera, varför gjorde ni det?

 

[lambero]

Sv: Hur vet man

Jag "omplacerade" just min ena hund. Han fick helt enkelt flytta hem till min syster.

Detta gjorde jag för att jag inte kunde erbjuda honom det liv han behöver. Han har lite problem med benen men fungerar fint som sällskapshund och gå och skrota hemma hos syrran. Inget han mår dåligt av. Men min andra hund behöver betydligt mer aktivitet än så. Jag fick välja en av hundarna.

Ganska tungt måste jag få säga, visst har jag dåligt samvete ibland för att jag inte har kvar honom. Helt ärligt så har han det nog bättre hos min syster än vad han hade haft om jag hade behållit honom.
Ofta tror jag att hundarna är mindre påverkade av det än vad vi människor är.

De flesta vill nog så klart ha kvar sina djur men jag tycker att man i första hand ska se till vad som är bäst för djuret.

 

[Migo]

Sv: Hur vet man

Min tik omplacerade sig själv. Hon bestämde sig för att bli ensam herre på täppan hemma hos mina föräldrar istället för att vara en i flocken hemma hos oss.

Visst saknar man henne, men hon är ju glad och mår bra och det är det viktigaste. Man kan inte vara det optimala hemmet åt alla!

 

[Red_Chili]

Sv: Hur vet man

Jag har inte omplacerat själv, men hjälpt till med flera omplaceringar (varav två av hundarna finns här på buke nu ).

Den senaste är en salukihane som ägs av Netted här på buke. Han hade bott hela livet i en familj som verkligen älskade honom osv, men framförallt när ägaren blev ensamstående mor så räckte tiden och orken inte till för två hundar och de båda omplacerades. Den som jag hjälpte till att hitta hem åt är en äldre helbror till min tik och jag visste direkt att han och Netted skulle trivas ihop (trots att de då aldrig träffats). Jag fick därför henne att åka hela vägen från Kalmar till Boden för att hämta hunden hon aldrig träffat Det gick utmärkt och de trivs finfint ihop. Jag är otroligt glad åt att hon ville och kunde ta honom, för han hade inte kunnat få ett bättre hem.

Så ja, jag är i alla fall positiv till att omplacera hundar. De allra, allra flesta hundar klarar en omplacering utan problem och om man inte kan ge sin hund det som den behöver kan det alltså vara en utmärkt sak att göra. Har man dessutom något riktigt bra hem till hunden, ja då tycker jag att man för hundens skull ska ta chansen och i alla fall låta dem prova.

 

[pepp]

Sv: Hur vet man

Tänker också att dom har lätt att anpassa sig, han har extralätt då han är med mig på jobbet och träffar mycket folk...
Han mår ju inte dåligt som så av att bo med mig, han är med mig på jobbet och så, men det är väl mest jag som har dåligt samvete.... får fundera ett tag tror jag!

 

[Shark]

Sv: Hur vet man

Jag är av den åsikten att en hund klarar en omplacering bra i de flesta fall.
Precis som hästar klarar att byta flock.
Hundar lämnas ju till hundvakter vid semestertider osv så varför inte prova ett tag och se hur det känns?

 

[Red_Chili]

Sv: Hur vet man

Vad är det som gör att du har dåligt samvete då? Är det något du "behöver" ha eller är det något helt onödigt som du fått av andra orsaker?

Även jag kan ha dåligt samvete för mina hundar ibland. Jag får för mig att mina hundar skulle ha det bättre hos andra, tänka att jag kanske skulle omplacera när jag inser att min ena hund är en förbannat bra hund osv. Sedan slår mina vänner lite på mig och säger åt mig att jag är fjantig och så är det bra för den gången

Samtidigt som jag då sitter och har ångest över att jag kanske inte är tillräckligt bra, så dök det direkt upp folk som började fråga om jag ville ha hundar från dem när jag nämnde öppet att jag nog ville ha en till hund efter att min första hund fått somna in. Uppfödare började berätta för mig om valpplaner som de tänkte att jag kunde vara intresserad av, jag fick förfrågan att ta gamla avelshundar, låna hundar, vissa frågade om jag kunde ta hundar tillfälligt så att de fick miljöträning... Alltså verkar "alla" tycka att jag ger mina hundar ett utmärkt liv, och jag vet ju att de har det bra, men trots det kan jag inte låta bli att tänka att de kanske kunde ha det bättre någon annanstans.

Det har egentligen inget att göra med mitt hundägande, utan med en konstant prestationsångest hos mig. Och om det är så det är för andra också, ja då är det ju faktiskt onödigt att omplacera hunden.

 

[falukorw]

Sv: Hur vet man

Även jag kan ha dåligt samvete för mina hundar ibland. Jag får för mig att mina hundar skulle ha det bättre hos andra, tänka att jag kanske skulle omplacera när jag inser att min ena hund är en förbannat bra hund osv. Sedan slår mina vänner lite på mig och säger åt mig att jag är fjantig och så är det bra för den gången

Samtidigt som jag då sitter och har ångest över att jag kanske inte är tillräckligt bra, så dök det direkt upp folk som började fråga om jag ville ha hundar från dem när jag nämnde öppet att jag nog ville ha en till hund efter att min första hund fått somna in. Uppfödare började berätta för mig om valpplaner som de tänkte att jag kunde vara intresserad av, jag fick förfrågan att ta gamla avelshundar, låna hundar, vissa frågade om jag kunde ta hundar tillfälligt så att de fick miljöträning... Alltså verkar "alla" tycka att jag ger mina hundar ett utmärkt liv, och jag vet ju att de har det bra, men trots det kan jag inte låta bli att tänka att de kanske kunde ha det bättre någon annanstans.

Det har egentligen inget att göra med mitt hundägande, utan med en konstant prestationsångest hos mig. Och om det är så det är för andra också, ja då är det ju faktiskt onödigt att omplacera hunden.

Precis så känner jag med min yngsta Nova ibland. Hon är en fantastisk hund med massor av arbetskapacitet. Visst vi tränar och tävlar en del men bara lägre klasser men vi kommer nog inte komma längre pga mig. Jag tror att hon skulle komma mycket högre i klasserna med en annan förare, men å andra sidan så får hon göra betydligt mer och är väldig allrund meriterad än många andra dvärgschnauzrar.

 

[Natilia]

Sv: Hur vet man

Jag har både omplacerat och köpt omplaceringar.

Hunden som jag sålde hoppas jag har det bra. Allt var bra första året och sedan rann kontakten ut i sanden, mycket eftersom jag kände att jag var tvungen att släppa honom.. jag kunde inte gå runt och ha dåligt samvete hur länge som helst. Han omplacerades eftersom jag baserade hela mitt hundägande på att vi skulle vara två om det, och när killen sedan inte skötte sig och fick gå så var alternativet att låta honom vara ensam 10 timmar i sträck 5 dagar i veckan, eller få ett nytt hem. Korkat av mig, absolut, men jag har lärt mig av mina misstag.

Nu har jag en 9 årig hund hemma som har bott hos oss i 4. Hon är extremt familjebunden och jag vet att hennes förra ägare var tveksam till att omplacera henne eftersom de tvivlade på att hon skulle kunna anpassa sig till en ny familj. Det var inga problem alls.. hon sov mellan mig och sambon första natten och har tytt sig till oss sedan dess. Är hon hos hundvakt så ligger hon vid dörren och väntar på oss tills vi kommer, men skulle hon flytta igen (kommer inte att hända) så är jag helt övertygad om att hon skulle klara av det alldeles utmärkt. Hundar gör oftast det.

 

[Wysiwyg]

Sv: Hur vet man

Du kan inte prova ge bort honom en månad eller två och se hur det går? Om du känner lättnad eller om du tycker det är jobbigt?

 

[dpmatte]

Sv: Hur vet man

Jag har en omplaceringshund som idag är nästan 12 år. Han var 9 månader när jag hämtade honom och det gick via uppfödaren. Direkt när jag kom in i köket och satte mig på en stol så hoppade han upp i knäet och så fick jag en "heltvätt" i ansiktet. Han anpassade sig jättesnabbt och har alltid varit en glad hund som viftar med hela kroppen, inte enbart med svansen. Han är fortfarande jättepigg för sin ålder, hade inte pälsen vitnat hade ingen trott att han är så gammal som han är. Jag märkte snabbt vissa saker, att man t ex hade haft svårt att fostra honom på rätt sätt. Han har aldrig varit intresserad av leksaker, apporter och liknande och han reagerar väldigt när man rullar ihop en tidning för att slå ihjäl en fluga. Så då kan man ju lätt gissa på vilket sätt man hade fostrat honom. Men sådant har aldrig förekommit här, och dessutom så tränar vi fortfarande både viltspår och rallylydnad totalt 4 gånger per vecka. Det tycker han är skitkul. Han fick säkert ett mycket bättre liv här hos mig och han har ett väldigt stort ordförråd som han förstår vad jag säger och jag kan läsa på hans kroppsspråk vad han vill. Jag har dessutom behållit en av hans valpar (han har 4 kullar) som nu är 3 år.

Jag tror att de flesta hundar anpassar sig snabbt vid ett ägarbyte och man får ju hoppas att det alltid blir bättre för hunden i det nya hemmet. Sen kan det ju vara olika behov hunden har, att det ska vara lugnare eller mer träning t ex.

 

[Silverflinga]

Sv: Hur vet man

Jag omplacerade min första hund, hon var världens mysigaste och jag hade längtat SÅ länge efter en egen hund men... vi matchade inte varandra. Hon behövde mer aktivering än vad jag kunde ge henne. Hjärtat sa "behåll" medan hjärnan sa "hon kan hamna hos någon som kan aktivera henne mer", så jag valde att omplacera och hon hamnade helt rätt.

 

[Priscilla]

Sv: Hur vet man

Jag omplacerade min första hund, hon var världens mysigaste och jag hade längtat SÅ länge efter en egen hund men... vi matchade inte varandra...

Precis så var det för mig också. Hade en kooiker som första hund och vi matchade inte alls varandra (det är han på min avatar). Jag kände aldrig det där "klicket" som många av mina vänner pratade om med sina hundar. Sen ville jag mer än honom och när jag sedan fick veta att jag var gravid (och han AVSKYDDE verkligen barn) så var det liksom definitivt. Han fick flytta hem till ett aktivt pensionärspar som älskar honom över allt annat på hela jorden. Han får gå långa promenader, vara lös, alltid vara med, gå kurser i rallylydnad och spåra ibland. Ett riktigt drömliv för honom!

 

[Rie]

Sv: Hur vet man

v
Det finns ett äldre par med en liten havanais som är superförtjusta i honom och gärna tar han på prov, dom har träffats förut och hundarna går riktigt bra ihop.

Varför inte prova? Säg till paret att det är prövotid både för dem och för dig. Poängtera att du inte är helt säker på att du klarar av att lämna bort honom ,men att du vill prova hur det känns.
Då vet de förutsättningarna ifall du skulle ångra dig.
Sedan är det ju ett extra plus att ni redan nu vet att hundarna går bra ihop.

 

[amkm]

Sv: Hur vet man

Visst saknar man henne, men hon är ju glad och mår bra och det är det viktigaste. Man kan inte vara det optimala hemmet åt alla!

 

[pepp]

Sv: Hur vet man

Jag tror det är befogat dåligt samvete då jag vet att jag aktiverar han för lite...
Tack för alla era svar! Jag ska fundera över helgen och prata lite med mamma också. Dom tilltänkta personerna kan tänka sig att ta han på prov. Anledningen till att jag börjat fundera mer på detta på sistone är för att jag fick vara utan honom nu i sommar, hade hundvakt i sammanlagt 10 dagar, och det var jätteskönt

 

[Glimfeather]

Sv: Hur vet man

Har en omplacering här hemma. Fick honom som 1,5-årig terrierslyngel. Jag är tredje hemmet och han var hemma från första dagen hon som jag fick honom av omplacerade av samma anledning som du. Tiden räckte inte till och du kan ju tänka dig hur rolig en helt ostimulerad 1,5-årig terrier är.