Sv: Hur väluppfostrade är era barn?
Ett antal barn som brakar ihop på ICA gör det inte pga brist på fostran hur man gör där utan det handlar om att det just då är jobbigt att hantera motgång. Jobbigt att hantera motgång handlar överhuvudtaget inte om ouppfostran utan oftast att hjärnan inte är tillräckligt utvecklad att hantera detta när den är i kaos.
Tack Stollan för dina inlägg!!!
Jätteintressant läsning!
I mitt fall är det så att dottern har varit med om väldigt traumatiska upplevelser. Så att hon är "störande" på dagis har inte att göra med uppfostran i hennes fall heller. Hon har varit i terapi i våras och ska gå hos psykologen nu igen.
Dottern blir provocerad av om ett annat barn går förbi närmare än en meter ifrån. Då tror hon att det andra barnet vill henne illa. Reaktionerna kan vara alltifrån att hon bryter ihop och säger att det andra barnet har kallat henne någonting fult (trots att man har varit på plats och vet att det inte är så, så hävdar hon det), till att hon flyger på det andra barnet direkt och slår till det.
Det är jobbigt för alla. För henne, för mig som förälder, för dagispersonalen och för de andra barnen på dagis. Det som bäst har funkat hittills är tröst, tröst och tröst. Ja, precis: att trösta den som slår. För det är ju egentligen hon som mår sämst. Visst den som blir slagen behöver också tröst. Men dottern slår inte för att hon är ouppfostrad, utan för att hon har väldigt mycket traumor bakom sig och inte kan hantera alla intryck och känslor.
Dagsformen varierar s a s. Ett tag kom hon ganska långt i sin impulskontroll. Det var verkligen så att "smockan hängde i luften". Hennes lilla, knutna hand darrade i luften. Hon visste att hon inte fick, hon kämpade med sig själv. Ibland lyckades hon hålla tillbaka smockan, ibland inte. Efter en liten händelse som avvek från vardagen för några veckor sedan är den förbättringen borta igen. Så vi vacklar fram och tillbaka. På längre sikt kan det hända att hon får en stödperson på dagis för att klara dagarna där.
Det är väldigt svårt när små barn mår illa av olika orsaker. Och särskilt svårt är det att som förälder bli fördömd för det, eller känna att barnet blir fördömt för det.