Det jobbiga med livet är ju att man aldrig kan få några garantier för om det kommer att gå bra eller ej, om det är rätt eller fel beslut man fattar...

Det finns alltid några människor som säger "självklart ska du satsa och följa dina drömmar!", och sen finns det alltid väldigt många fler som säger "det där kommer aldrig att funka fattar du väl!"...
Min egen erfarenhet av att driva eget hade ganska speciella förutsättningar. Jag jobbade på ett jobb som gjorde mig sjuk av stress, men jag fick ingen hjälp från sjukvården och klarade bara inte av att jobba kvar. Jag hade sökt nya jobb utan napp och det började bli akut. Så jag sa upp mig från jobbet och startade eget, bara för att ha något att försörja mig på. Jag fortsatte då att jobba inom det område jag hade jobbat med som anställd. Uppdrag fanns det åt mig, och min förhoppning var att de förändrade förutsättningarna (genom att vara egen) kanske skulle kunna göra situationen drägligare.
Självklart hade jag hört varningarna om att man inte ska starta eget när man är sjuk, eftersom egen firma kräver mycket mer än att vara anställd och man måste ha en massa energi och styrka för att ro iland en firma. Men jag hade inte mycket till val. Jag var alldeles för sjuk för att registrera mig som arbetslös och ställa mig till arbetsmarknadens förfogande, eftersom jag verkligen inte var i skick att ta "vilket jobb som helst". Jag var riktigt dålig och borde ha fått hjälp från sjukvården, men fick det inte och orkade inte bråka med dom. Jag hade ett nyinköpt dyrt boende som jag bara var tvungen att få fram pengar till varje månad. Det var helt enkelt bara ett försök att överleva.
Som egen kunde jag välja lite friare hur mycket jag orkade jobba och när. Överlag så kändes friheten enormt skön. Men resten... Nä det var inte min grej. Det var väldigt ensamt, väldigt slitsamt och väldigt nervöst. Förutom att göra själva jobbet, alltså det jag jobbade med, så var jag tvungen att lägga en himla massa tid på att ta fram försäkringar och avtal och såna grejer som jag behövde i verksamheten, sätta mig in i ekonomi, bokföring och deklaration och sköta hela den grejen, ensam reda ut krånglande kunder som tjafsade om fakturor, köpa in utrustning och abonnemang som behövdes för verksamheten, och så detta med att SÄLJA sina tjänster... Hela tiden leta efter upptänkliga kunder och marknadsföra sig själv. Hua! Det var oerhört pressande och slitsamt.
Min historia som egen blev att jag åkte på en bråkig kund som sänkte mig totalt så att jag inte klarade av att jobba mer, var nära på att gå i personlig konkurs, och hade använt upp hela mitt sparkapital på att få igång firman och sen bara överleva. Det kändes som en fantastisk lättnad när jag tillslut fick en anställning igen! Att vara egen var ingenting för mig, jag jobbar mycket hellre som anställd. Inga pengar tjänade jag heller - jag fick ut mindre än vad jag hade räkningar på varje månad.
Men om jag ångrar det? Absolut inte! Det var en enorm erfarenhet. Jag har lärt mig jättemycket om ekonomi, försäljning och sånt, som jag även har haft nytta av på mina senare jobb. Jag har fått en mycket större insikt i hur oerhört svårt det är för en verksamhet att tjäna pengar. Jag har fått känna på den underbara friheten i att vara egen och styra över sig själv, och insett vilka "kostnader" den friheten fört med sig, så att jag nu för tiden är mer tacksam och tillfreds med "ofriheten" som anställd. Jag har även fått en insikt i hur lätt det kan vara att halka utanför samhället. Och just då, i den situation jag var i, så var egen firma mitt enda alternativ. Alla vägar bär ju framåt på något sätt. Min filosofi är att man inte ska låta bli att satsa bara för rädslan att misslyckas. Man lär sig jättemycket. (Men jag vet att alla inte resonerar som jag...

)