Hur tränar ni era hästar att överkomma "rädslor"?

[TheRedLightning]

Som rubriken lyder, hur gör ni?

T ex häst som är rädd för vattenpölar och liknande, har ni tränat bort det eller struntar ni i det?

Jag har ett sto som är rädd för vatten, vilket jag tycker är lite synd då jag gärna hade velat bada med henne samt hoppa terränghinder som ibland har vatten inblandat. Vet inte om det går att få henne att känna sig trygg runt vatten, är det någon som har erfarenhet av detta eller liknande andra problem som ni löst? Hur gick ni tillväga osv?

Tack på förhand.

 

[Alexandra_W]

Tålamod och tillvänjning. T ex vatten, så stå och titta på vattenpölen, beröm om hästen visar intresse för den, dricker eller så mycket som doppar tån i den. Leta gärna upp en stor attans vattenpöl som man inte kan jazza på sidan av. Avsuttet brukar vara enklast i början. Slösa med berömmet.

Ännu bättre om man (jag har aldrig det alt dock) kan låta en obekymrad häst gå före.

Om möjligt försöker jag få in det som de är rädda för i vardagen. Om jag upplevde det som ett bekymmer att hästen inte ville gå i vatten skulle jag således inte dra mig för att anlägga en vattenpöl i hagen, och bygga en korridor så för att komma ut till maten/gräset/whatever måste hästen gå i vattenpölen. Sen låta hästen lösa problemet själv.

Min ena går väldigt ogärna i vatten om han slipper (gäller även i hagen). I hans fall låter jag det bero eftersom jag vet varför och tycker att han har giltigt skäl. Andra har jag däremot krävt att de ska klara att gå i vatten, men när de gör det kan jag lika gärna låta de gå bredvid - bara jag vet att de kan om jag ber dem.

 

[tuaphua]

Som rubriken lyder, hur gör ni?

T ex häst som är rädd för vattenpölar och liknande, har ni tränat bort det eller struntar ni i det?

Jag har ett sto som är rädd för vatten, vilket jag tycker är lite synd då jag gärna hade velat bada med henne samt hoppa terränghinder som ibland har vatten inblandat. Vet inte om det går att få henne att känna sig trygg runt vatten, är det någon som har erfarenhet av detta eller liknande andra problem som ni löst? Hur gick ni tillväga osv?

Tack på förhand.

Jag tränar och försöker släcka ut rädslorna. Jag vill kunna göra vad som helst med mina hästar. Ska jag utbilda hästar tänker jag ännu mer så. Ju mer jag vänjer dem vid, desto mindre problem för ägaren. Utöver att man genom sånt ger hästen ett bättre chans att må bra i framtida hem.

Generellt brukar ju en trygg häst som kan visa vara bra. Men den möjligheten har man ju inte alltid. Då kan man själv tex gå först.
Sen gör man ju gott i att innan man börjar tillvänjning av saker ha ett samspel och signalsystem som funkar. Så man kan kommunicera med djuret.

Förslagsvis tränar man såna saker då hästen är trött efter motion. Man kan också använda såna platser med äckliga saker på som viloplats, för att betinga om det till trevligt.
Men som i all träning gäller upprepning, upprepning, upprepning.

 

[Dandylinn]

Som rubriken lyder, hur gör ni?

T ex häst som är rädd för vattenpölar och liknande, har ni tränat bort det eller struntar ni i det?

Jag har ett sto som är rädd för vatten, vilket jag tycker är lite synd då jag gärna hade velat bada med henne samt hoppa terränghinder som ibland har vatten inblandat. Vet inte om det går att få henne att känna sig trygg runt vatten, är det någon som har erfarenhet av detta eller liknande andra problem som ni löst? Hur gick ni tillväga osv?

Tack på förhand.

Allt min häst varit rädd för har jag i största mån utsatt honom för/att han får vänja sig, När det gäller han och många andra hästar blir de oftast rädda för saker som de är ovana vid helt enkelt och att man själv kanske råkar gå in i den rollen också "oj hästen blev du rädd nu, jamen då gör vi inte det eller då tar vi en annan väg från det läskiga!"

Själv tror jag att undviker man så blir problemet olöst och hästen förblir rädd, eller att man inte möter problemet tillräckligt ofta. Att anlägga en pöl i hagen är tex en utmärkt idé så kan hästen på eget initiativ vänja sig och bemöta det "farliga".

Missförstå mig rätt, men hästar som är väldigt ljudkänsliga eller känsliga för rörelser tycker jag alltid blir bättre och mer tåliga ju mer liv man för i stället för att tassa runt.. Finns hästar jag kastat grejer omkring mig i princip för att göra det till en naturlig grej istället för att de ska flyga i luften varenda gång man råkar tappa något, vilket jag anser som en stor säkerhetsrisk

Däremot finns det en sak jag faktiskt valt att skita i att göra honom totalt orädd för och det är kor. Han hatar dem och hjärtat rusar som bara den. Det har blivit bättre då han går att övertala att gå förbi kohagar, men roligt är det inte. Anledningen till att jag struntat i det och inte gått in helhjärtat är för att det är en situation som jag vet att vi kan undvika om det går utan att det stör vardagen och enda sättet att träna på är utefter vägar vilket jag inte ansett som en bra träningsplats för omgivningen om han skulle slita sig, plus att skulle det hända skulle det förstöra den uppbyggnad jag lyckats göra hittills, att han skulle bli ännu mer rädd. Men vi har tränat så att det åtminstone går att ta sig förbi, även om han inte tycker att situationen är helt okej men det går och detta gjorde jag som mitt tänk, genom att jag flera gånger upprepat gått fram och tillbaka med honom, kanske 10 ggr eller mer per tillfälle och när han lugnat ner sig har vi avbrytit.
Det bästa hade varit om han hade fått gå hage i hage under några månader så är jag helt övertygad om att han skulle sluta bry sig men jag har tyvärr inte haft den möjligheten.

 

[Blandrastik]

Tycker det är skillad på vilken situation vattnet förekommer, min förra häst som jag red fälttävlan med skulle aldrig kliva i en pöl på en grusväg. Den ansågs bottenlös. Men när vi dundrade genom terrängen fans inte tanken att stanna vid ett vattenhinder.

 

[Alexandra_W]

Tycker det är skillad på vilken situation vattnet förekommer, min förra häst som jag red fälttävlan med skulle aldrig kliva i en pöl på en grusväg. Den ansågs bottenlös. Men när vi dundrade genom terrängen fans inte tanken att stanna vid ett vattenhinder.

Beror ju en hel del på hur ens vardag ser ut med. Alltså vad man möter mest. Rider man mest ut är det ju ett rätt drygt problem med de som anser det bor krokodiler i vattenpölarna och hellre tar omvägen genom skogen än att blöta ner hovarna.

 

[Görel]

Jag tycker att det ofta är bra att ta hjälp av andra hästar som inte är rädda. De andra hästarna visar att det inte är farligt mycket bättre än vad en människa kan. Är en häst rädd för vatten rider man ut med några hästar som inte är det. Likadant med kor, att gå över en vägbro o s v.

 

[fjordtokan]

Jag jobbar mycket med att stärka självförtroendet hos mina hästar. Jag jobbar även mycket med att få dem att lita på mig i alla situationer. Så jag utsätter dem för väldigt många saker som kan tänkas vara farliga, trånga utrymmen, konstiga underlag (broar, presenning, vatten osv), livliga miljöer (inne samhället, gå förbi en flismaskin osv) mm. Jag tänker som så att man tar ett steg i taget och det får ta den tiden det tar, backar om hästen blir för nervös och går framåt igen om den börjar bli nyfiken.
Jag vill att hästen ska veta att den är trygg hos mig om det är en otäck situtation.

Mitt lilla russ som från början tyckte att vattenpölar var hästslukande hål.

 

[TheRedLightning]

@fjordtokan Hur har du fått dina hästar att lita på dig? Vad gör du med dom osv? Super nyfiken här.

 

[Buck]

min häst tycker att det är äckligt med vatten, har varit på terrängträning där det tagit ett bra tag och många vändor med draghjälp innan hon gått i. så i våras när det blev en jättestor vattenpöl på åkern mitt i vår väg mot skogen, så red jag dit jätte ofta och plaskade runder . var perfekt så att vattenpölen låg direkt efter övergången över ett stengärde, så man såg inte pölen innan. = man måste gå rakt igenom och kan inte backa. och eftersom vi var bortom syn och hör håll från kompisen hemma så var det enda trygga Jag ^_^.
hästen tyckte att det var läskigt men hon lyssnade på mig och höll sig i vattnet varv på varv innan vi gick hem .
efter det så var den lilla vattenpölen hemma plötsligt överkomlig, ett tag åtminstone. kräver nog mer frekvent plaskande för att hon ska bli helt ok med det.

 

[Görel]

@fjordtokan Hur har du fått dina hästar att lita på dig? Vad gör du med dom osv? Super nyfiken här.

Man får hästen att lita på sig genom att visa hästen att man är värd att lita på. Jag har en gammal häst som jag känt i många år. Redan innan jag köpte henne lärde jag henne att alltid gå fram på mina smackningar oavsett allting annat. Hon insåg också tidigt i vår bekantskap att jag kan läsa henne och förstår vad hon säger vilket gjort henne trygg i att hon kan kommunicera med mig. Jag har alltid vara noga med att vara tydlig med henne vad jag vill och har berömt positivt beteende istället för att straffa negativt.

 

[TheRedLightning]

Jag tror nog det ligger något i att träna regelbundet. Jag har märkt att ju fler gånger vi ridit förbi sjön, ju mer accepterar hon att gå nära, men inte så nära att man kan gå i. Vägen går parallellt med sjön.

Vi jobbar på att hitta varandra och känna att vi litar på varandra. Försöker komma ihåg att ge mycket beröm när hon gör rätt och jag hoppas hon förstår när hon gjort rätt.

 

[fjordtokan]

@fjordtokan Hur har du fått dina hästar att lita på dig? Vad gör du med dom osv? Super nyfiken här.

Som jag skrev ovan jag utsätter dem för "farliga" situationer istället för att undvika dem som många hästägare gör. Sen tvingar jag aldrig mina hästar att gå förbi otäcksheter. Jag backar när jag behöver och går framåt när jag kan. Ger mycket beröm för försök. Grundjobbet tar lång tid men när man väl har gjort det så är det så mycket lättare eftersom hästen söker trygghet hos mig i ALLA situationer.

Var lite roligt för några år sen när en luftballong i princip landar utanför hagen, hästarna var skärrade men eftersom min häst såg att jag var lugn. Ställde hon sig bara bakom mig och kikade medan de andra sprang runt som idioter. Då vet man att man gjort ett bra jobb.

 

[TheRedLightning]

Som jag skrev ovan jag utsätter dem för "farliga" situationer istället för att undvika dem som många hästägare gör. Sen tvingar jag aldrig mina hästar att gå förbi otäcksheter. Jag backar när jag behöver och går framåt när jag kan. Ger mycket beröm för försök. Grundjobbet tar lång tid men när man väl har gjort det så är det så mycket lättare eftersom hästen söker trygghet hos mig i ALLA situationer.

Var lite roligt för några år sen när en luftballong i princip landar utanför hagen, hästarna var skärrade men eftersom min häst såg att jag var lugn. Ställde hon sig bara bakom mig och kikade medan de andra sprang runt som idioter. Då vet man att man gjort ett bra jobb.

Ah, bra tips försöker suga åt mig alla tips som en torr tvättsvamp suger åt sig vatten.

 

[Silkisif]

Jag låter min pojkvän vara i närheten

 

[Ottilia]

jag jobbar mycket med positiv förstärkning och overshadowing för att få dem att bli modigare och tryggare.

Overshadowing är när man ber hästen att utföra enkla saker som att t.ex. gå fram, stanna, backa och böja halsen samtidigt som man utsätter den för något som den tycker är läskigt. Genom att man stör hästens fokus på det som är läskigt så kopplar den av och inser att det läskiga inte är så farligt. Rent konkret så kanske jag som övning viftar med en pisk med plastband fastbundna i änden. Lite lagom läskigt, ser och låter konstigt ut. Så provar jag att vifta lite lätt en bit från hästen, den kanske spänner till men jag fortsätter vifta och så ber jag den att gå framåt, stanna, backa, stanna osv. Det är viktigt att hästen tydligt förstår vad jag ber den om sedan tidigare, att vi har övat under lugn och ro med en massa positiv förstärkning. Genom att hästen inte kan lägga all fokus på plastbanden utan måste röra på fötterna och fokusera på mig så inser den tillslut att plastbanden inte kommer närmre, de gör den inte illa och den måste inte fly, den slappnar av lite grann och då slutar jag vifta och berömmer. Efter en kort paus kan jag börja vifta igen, när hästen är avslappna kan jag vifta lite närmre, och fortsätta jobba på samma sätt. - Pausa och berömma när hästen slappnar av, successivt komma närmre det farliga men utan att attackera hästen med det som är farligt och använda sig av enkla trygga övningar för att undvika att hästen låser sig. Viktigt att inte pusha för fort och att inte pausa och försöka lugna hästen med klappar och lugnande ord eftersom det förstärker det beteende hästen visar upp när man klappar och pratar mjukt till den. Om hästen blir lite för uppstressad så backa från det läskiga, (ta inte bort det läskiga helt men öka avståndet) och fortsätt be hästen att utföra enkla moment tills den slappnar av. Och hela tiden tänka på att det hellre får ta lite längre tid än om man går för fort fram.

Genom att öva på att hantera olika läskiga saker så gör man hästen modigare. Varje möte med något nytt och läskigt som går bra lär hästen att bli bättre på att hantera sina rädslor och det lär den också att man kan lita på människan.

 

[tuaphua]

@fjordtokan Hur har du fått dina hästar att lita på dig? Vad gör du med dom osv? Super nyfiken här.

Man visar att man är värd att lita på. Man ber dem utföra saker som de klarar av, driver igenom de sakerna som är utanför hästens egen comfortzon och utmanar dem lagom mycket. Bara så mycket att man kan få igenom det man tänkt sig.
Men man undviker inte saker!

Ju mer såna små saker hästen tvingas möta och får känna att de klarade av desto bättre självförtroende får den och desto bättre tillit får den till dig.

Regelbunden träning, konsekvens och upprepning gäller. Som människa ska man tänka på att vara dynamisk när man jobbar med hästar. Många tänker så mycket på att vara lugna, avslappnade etc att de blir avvaktande och långsamma i hästens ögon.
Man måste vara snabb(!) på att växla energi själv.

Jag tar alla chanser till knäpperier att vänja hästarna vid som finns. Rida i stora vattenspridare, jaga lastbilar, rida bland de som spelar polo hos oss etc etc.. Innan jag gör det uppsuttet har jag gjort mycket avsuttet.
En av de första gångerna min nuvarande häst skulle simma tog jag honom som handhäst efter min gamla häst. Då fick han plaska runt efter sin trygga polare, stå och vila i vattnet och mysa.
Han var redan första gången redo att simma. Så jag band upp andra hästen och skuttade i vattnet i ridkläderna för att simma först själv.
Nu är det här alltså en häst som svarade exakt på små signaler. Så att han skulle gå på mig etc ens i kris är väldigt osannorlikt.
Jag ledde honom, skickade honom etc och sen simmade jag ut och bad honom komma.

Sen har han fått vara den som visat andra. Men generellt är jag aldrig rädd att skita ner mig/blöta ner mig, ställer lagom krav, driver igenom och nyttjar deras egna känslor.

Är djuret trött efter motion kan de få vila på platser som varit lite spooky. Sen kanske träna igen innan ny vila på den platsen etc etc. Funkar med vattenpölsrädsla med.
Först måste de så klart kunna gå över/förbi etc.

Att träna på passivitet öht tycker jag är bra. Att träna på en av- och på-knapp etc.
Man gör såna saker innan man börjar jobba med saker i sas skarpt läge.

 

[kvandi]

Jag har jobbat mycket med att mina hästar ska lita på att det jag säger är ok -är ok. Då spelar det ingen roll om vi möter en vattenpöl, en träbro eller måste gå över något annat annorlunda. Vi har tränat hemma med presseningar och en lastpall. Passar på att träna på alla chanser till udda saker som vi möter när vi är ute.

Min taktik är att hästen får gå så nära den vågar, där stannar vi och funderar. Ber om ett steg fram, funderar och ber om ett steg bak igen. Ber om två steg fram, funderar och backar ett steg. Att jag väljer att backa är en belöning, när hästen vågar utsätta sig för faran att gå närmare så får den sinnesro när den får backa ifrån igen. Hästen blir inte stressad med denna metod och den är perfekt på ärligt rädda hästar.

Är det en häst som mer känns som fräck och lat och inte är rädd/stressad, bara envis så blandar jag hellre in arbete. Då får hästen vila när den visar intresse för det farliga men när den smiter undan eller inte vill gå fram -då får den jobba. Kan vara genom longering eller att "flytta rumpan". Snart kopplar denna häst att det är lättare att göra som matte säger än att inte göra det.

Tränar man sånt här under kontrollerade former hemma i paddocken så kan man nyttja samma metod och förhoppningsvis nyttja det ledarskap och den tillit man redan befäst när man möter nya farliga saker ute. För två
veckor sedan fick jag imponerat på veterinären när jag med en enkel handrörelse visade upp min häst på vågen, hon klev upp där och stod perfekt still.


En bild på mitt fotbad för häst. Fick givetvis träna hästarna för att förstå att de skulle kliva i trots vattnet. Först med små steg.och tillslut kunde jag ge kraftfodret i samband med duktig häst. Fick slått två flugor i en smäll - fotbad och träning...

 

[LBR]

Mycket kloka människor här. "Min" pålla är typ rädd för allt. Det är helt oförutsägbart. Det kan vara de vita linjerna på en väg, färgglada blommor, en ny lukt, en traktor, en ensilagebal. Det är frustrerande att inte veta VAD hon kommer reagera på men jag brukar, som många andra sagt, vara så lugn som möjligt och rida förbi det som är läskigt och berömma när hon går nära. Hon är en nervig tjej i grunden så det är inte helt lätt, men du kommer nog fixa det fint med din häst om du bara tränar

 

[Speedway]

Tycker det är skillad på vilken situation vattnet förekommer, min förra häst som jag red fälttävlan med skulle aldrig kliva i en pöl på en grusväg. Den ansågs bottenlös. Men när vi dundrade genom terrängen fans inte tanken att stanna vid ett vattenhinder.

Oj, vad jag känner igen detta.

Vi har en bäck hemma som fröken häst stenvägrar att gå i närheten av trots att hennes kompisar traskar över utan krusiduller. Döm om min förvåning när hon med lätthet både travade och galopperade (efter en ytterst kort övertalning) igenom vattnet när vi tränade terräng förra veckan.
Har vi krokodiler i vår bäck tro?