Hur tar vi hand om våra nybörjare?

[knasan]

Hur mycket förkunskaper krävs för att man ska kunna gå några helgkurser om året och ta ansvaret på hemmaplan fullt ut?

Detta är en fråga som egentligen berör oss alla. Det strömmar ständigt in fler nya intresserade med olika bakgrunder. För att bibehålla barockinriktningens (AR etc) goda rykte ligger det i allas vårt intresse att ta hand om alla nya ordentligt och lotsa dem rätt från början. Det gäller förstås även för hästarnas skull, för att skona deras nerver, och vi tycker säkert alla att varje häst har rätt till en trygg tillvaro.
Men: hur lätt/svårt är det att komma på rätt köl när man är grön i gänget?

Ett extremexempel: På en helgkurs jag övervarade kom det ett ekipage där ägaren var i princip nybörjare på hästar överhuvudtaget, och hästen var ung och helt oinriden. De fick göra lite enkla övningar från marken. Men när de kommer hem och hästen börjar göra andra saker än på kursen, hur ska man då hantera det när man inte vet mer själv? Vänta tills nästa kurs om några månader? Får sådant förekomma?
Nu var detta ett extremfall. De flesta har mer i bagaget. Men var går gränsen, hur stor risk är det att allt kanske går snett?

Själv har jag en häst som aldrig tränats systematiskt och jag har inte ridit systematiskt efter någon som helst lära tidigare heller. Borde inte vara någon nackdel, men jag lovar, det har verkligen varit jättesvårt för mej att ta ansvar för min egen och min hästs utbildning själv, mellan varje kurstillfälle! Jag vågar inte säga mer än att jag gör ett ärligt menat försök att rida AR, men att min ridning absolut inte får betraktas som representativ, även om jag kan förklara vissa delar av teorin bakom i ord. Och jag är väl inte ensam om att ha såpass mediokra förkunskaper?!

Jag tror att bristen på instruktörer i AR, jämfört med andra discipliner, kommer att bli (om det inte redan är det) ett jätteproblem! Risken är att utvecklingen blir att många säger sej rida AR men rider på ett sätt som är helt annorlunda eller rent ut av fult och skadligt, och sedan får AR/barock dåligt rykte! Så har det gått med mycket annat.

Min mening är att de trådar "Sante" lagt ut sista tiden på detta forum kan betraktas som representativa för den förvirring och de frågor som virvlar i huvudet på en i gänget ny ryttare. Obs, "Sante", bra gjort! Men jag tror att de flesta nya tänker ungefär likadant, men inte vet riktigt vart de ska vända sej. Och "Sante" verkar ändå vara väldigt erfaren på hästar och ridning för övrigt! (Hoppas du inte har något emot att jag nämner dej som exempel, men jag tycker att du i dina inlägg tangerar detta viktiga ämne!)


Alltså:
Hur mycket förkunskaper krävs för att man ska kunna gå några helgkurser om året och ta ansvaret på hemmaplan fullt ut?
Och vad kan/bör vi göra för att stärka utvecklingen i rätt riktning?

 

[sante]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Gör inget, bara bra att någon tar upp detta som du beskriver!

 

[knasan]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Tack, man vill ju vara lite försiktig med att lämna ut varandra. Hoppas att fler tycker att detta är viktigt och att det blir en konstruktiv debatt.
Kanske är det oundvikligt att organisera oss i någon mening?

Tänker på islandshästarna i sverige, de har ju varit väldigt kontroversiella och folk tar verkligen ställning för eller emot. I början kunde ingen någonting alls och med det temperamentet hästarna har (egensinnigheten och bristen på skolning) kunde de lätt fått dåligt rykte i våra okunniga händer. Men starka krafter skapade SIF och lokalföreningar i hela landet som i sin tur anordnade kurser och tävlingar och informationsspridning. Och idag är Sverige ett av de främsta länderna i avel och tävlingar internationellt. Man förklarar det med att man tidigt köpte in bra material och att vi har en tradition att träna ridningen systematiskt hos oss. (Mycket kortfattat).

Fjordingen däremot fick oförtjänt dåligt rykte på 70-talet, då den såldes i mängder som den perfekta nybörjarhästen, eftersom den var så lugn. Folk som inte kunde något om hästar sedan innan köpte den och misslyckades, och efterhand fick den rykte om sej att vara mycket envis och slö.

Vi måste ta utvecklingen i våra händer, annars bara blir det något iallafall! Vad händer om ett stort antal ryttare rider AR men inte gör det på rätt sätt? Otroligt mycket kan ju missförstås eller göras på olika sätt!
Och vad händer med hästen och ryttaren som tappar självförtroendet, för att de tagit sej vatten över huvudet?

Eller är erat svar att man inte bör ge sej in i AR/barock med mindre än att man har si och så mycket erfarenhet sedan innan, och kan ordna frekventa besök hos intruktör? Isåfall ska det ju sägas öppet, t ex att man ställer krav på de som anmäler sej till helgkurserna. Och vi blir väl många som får hoppa av tåget helt då?

 

[emindy]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Bra debatt!
Jag hade tur som kunde rida någorlunda regelbundet för instruktör i början, men jag tror nog att man kan hålla sig på rätt köl om man dels förstår teorin väldigt bra och dels ser till att läsa böcker och titta på bilder mellan gångerna.
Man skall nog gärna se till att noga anteckna under kurserna för att bättre kunna komma ihåg vad som egentligen sades...

Men sedan tror jag inte att det rekommenderas någonstans att en nybörjare tar sig an en grön häst utan att ha vettiga instruktörer och/eller hästfolk runt omkring.

 

[orion_x]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag har varit runt här och läst lite till och från under ett par år, men nu bestämt mig för att gå en helgkurs för Markus Holst. Varken jag eller hästen är väl några stjärnor, men vill gärna lära. Hur ska vi komma igång om vi inte åkte på en helgkurs? För detta är verkligen något jag skulle vilja lära mig.

 

[Totola]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Man kanske kan hitta en tränare att rida mer regelbundet för? På så sätt har man någon att fråga om det blir några problem, och tränaren kan se till att rätta till ev. felinlärningar innan de hunnit bli allvarliga.

Jag har hittat en tränare i närheten som inte är alltför dyr och som man kan rida för sisådär en gång i veckan. För att variera sej kan man ju sen åka på helgkurser för lite större tränare när man kommit en bit. Från början är det ju ändå mest skolor i skritt, och fokuserea på böjning/avslappning o dyl. och det behöver man inte Bent Branderup till däremot när man ska börja träna på galoppiruetterna eller får problem med passagen krävs det en riktigt duktig tränare Hellre då att man åker som fotgängare på lite kurser för andra tränare emellanåt.

 

[Totola]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

..och blir det för dyrt att ta ut tränare varje vecka för bara dej och din häst kanske du kan skrapa ihop lite fler intresserade som bor i närheten? Så kan ni ta lektion t ex två och två. Är man en 4-5 stycken borde tränaren tycka det är värt att åka.

 

[orion_x]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Tyvärr vet jag bara en tränare i närheten och henne litar jag inte på att hon kan sin sak. Vet inga som finns runt Växjötrakten som man verkligen vet att de kan sin sak. Rädd för att det ska bli fel och slänga ut pengar i onödan.

 

[emindy]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag tycker mig ha haft nytta av min egna känsla och akademiskt intresserade kompisar. Man får helt enkelt läsa in sig och förstå vad man själv vill göra och sedan lita på sin egna känsla i början...

Jag började egentligen för ett bra tag sedan genom att öva mig själv och hästen i att rida utan tyglarna! Vi höll till på en ridbana där jag fick öva mig att inte ta i tyglarna i tid och otid medans hon fick lära sig att lyssna till min tyngdpunkt och min röst.

 

[Novelette]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Hm, jag kanske är helt fel person att svara på detta eftersom jag har en 2åring som ju inte rids ännu.

Men jag jobbar ju mycket från marken och jag har helt enkelt skickat mail om det har varit något speciellt som jag velat veta. Men då är det ju viktigt tror jag att man kan sätta fingret på vad det är man vill veta.

Sen i sommar planerar jag att åka till en instruktör och få rida hennes hästar samt utbilda min.

 

[Totola]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Men spelar det någon roll om tränaren bor i samma stad? Om man är flera stycken som tar ut tränare vill säga, och man provar rida en gång först för att vara säker på att man trivs med tränaren.
"Vi" eller rättare sagt några i grannstallet där jag hade hästen förut tar ut en tränare som bor ca 5 mil bort var 3:e vecka. Det blir som en regelbunden clinic skulle man kunna säga..

 

[knasan]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Av det ni skrivit hittills låter det iallafall som att det är lite trixande att få så mycket praktisk vägledning som man egentilgen vill ha. En del har instruktör nära, andra likasinnade kompisar, men många har varken eller. Och att skicka mail kräver som beskrivits att man vet vad man inte vet.
Är det som jag tror ett allmänt problem?

 

[knasan]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Ungefär som jag gör, fast jag inte haft några polare att prata av mej med. Rider mest genom ryggen, men måste ofta påminna/förstärka fortfarande. Men det ligger en viss fara i att göra som man tror/känner en längre tid utan att kunna få bekräftelse.

 

[heland68]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Med all respekt...

Du berättar om ett nybörjarexempel och undrar om sånt får förekomma, och vilka förkunskaper bör krävas. Jag förstår din andemening och du verkar helt ärlig och ödmjuk, inte det minsta taskig eller självgod. Trots det: ärligt talat så är det ingen här som har rätt att lägga sig i det. Det är såklart upp till arrangören och kursledaren att avgöra. Det känns inte trevligt att människor börjar diskutera ens rätt av vara med. Framför allt för att många inte har en lika seriös approch som Knasan, utan bara är intresserade av att förstärka "vi som är rätt/ni som inte riktigt är på samma nivå..."

Har själv varit på en helgkurs och innan jag anmälde oss var jag rädd för att inte hålla måttet i de andras ögon och bli bedömd av vissa överlägsna hästmänniskor som tyvärr finns. Detta eftersom såväl min fjording som jag är helt nybörjare på AR (däremot har jag pysslat med hästar i ca 20 år). Kontaktade då kursledaren som försäkrade att de gärna ville ha oss med. Och vi fick göra en del markövningar som jag tror utvecklar oss. Som tur var, var stämningen generös och ingen verkade ha synpunkter på att någon inte platsade heller, men jag har lite smärtsamma erfarenheter i bagaget om sånt tidigare.

 

[sante]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Som du berättar så är det en helt annan stämning bland AR människor och är man nybörjade så är inte folk dumma, utan de har verkligen förståelse och de ser alla som utvecklas som ett steg i rätt riktning, både om man är nybörjare eller erfaren!
Det handlar ju trots allt om en ridkonst och att de som är där med sina hästar vill kunna utvecklas med sin häst och bli ett med sin häst.

 

[knasan]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Oh, det jag menade var verkligen inte att någons eventuella rättighet skulle ifrågasättas. Precis som de flesta andra har jag erfarenheten att stämningen brukar vara väldigt öppen och varm och välkomnande, och det ska vi fortsätta med.
Nej, jag menar vad som händer sedan, när man kommit hem från kursen, och är alldeles ensam.

Men eftersom intresset för denna tråd inte varit så stort drar jag slutsatsen att de allra flesta tycker att de har tillgång till praktisk hjälp i den utsträckning de behöver även emellan kurstillfällena, och det är ju det bästa svar man kan få på min debattfråga! Tydligen är det rätt ovanligt att man "kör i diket". Kanske beror det också på att Bent verkligen lyckat utforma utbildningstrappan på ett genialiskt sätt.

Tur väl! Så nu släpper jag denna tråd!

 

[svea]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

"Kanske beror det också på att Bent verkligen lyckat utforma utbildningstrappan på ett genialiskt sätt."

Bents utbildningstrappa är bra. Men det krävs mycket kunskap för att kunna tillämpa den och den är inte komplett. Man behöver lära från flera källor för att se vilka pusselbitar som fattas. Jag tror att det är viktigt att tänka på det.

 

[sante]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag kan säga så här, nu har jag äntligen hittat någon att träna för, dock blir det bara en gång i månaden, men det räcker bra för mig!
Jag måste nog säga att jag har lätt för det praktiska men svårt för läsningen, så när jag läste böckerna av BB så förstod jag , men sen som någon sa så fattades det en hel del så man var tvungen att läsa mellan raderna, om jag läser något och ska utföra det praktiskt är det lite svårt, men om någon visar mig när jag rider hur jag ska göra, så kan jag lättare öva och öva på det hemma, sen får man en viss känsla så man känner att nu jobbar hästen rätt, eller nu går det inte så bra....men ibland blir man förvirrad och då är det skönt att kunna rida för någon med jämna mellanrum...det värsta jag vet är att fastna på något och inte kunna gå vidare....

 

[Carmenzita]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Själv förstår jag inte varför man som tränare vill åka ut till ett gäng människor några ggr om året och instuera i något man lite högtravande kallar ridkonst. Namnet förpliktigar. I mina öron åtminstone.

Om jag var utbildad hos div tyska tränare, hade djup teoretisk kunskap och ansåg att jag hade så mkt kött på benen att jag ville dela med mig av min kunskap, hade jag inte varit intresserad av att åka ut till elever som inte rider mer kontinuerligt. Jag hade velat att mina elever skulle få se på ridning och hästar med samma öppna ögon som jag hade lärt mig genom åren, och det gör man inte genom att hålla några helgclinics.

Det är som att lansera "Bli atomfysiker-kurs" och hålla den vid fyra tillfällen för 8 betalande elever som sitter i skolbänken, alla med varierande baskunskaper - några har läst fysik på högskola, några går i dagis, och åter några har inte ens hittat vägen till skolan. En person känner inte ens till begreppet "skola", utan kommer från en avlägsen stam i Uganda. Längst bak i kurslokalen står 10 betalande elever som inte deltar aktivt i undervisningen som sedan åker hem och börjar utföra kärnfysikexperiment med sin köksmixer.

Jag tycker att tränare inom det som kallas AR skulle ta ett större ansvar och kvalitetssäkra sin utbildning. Då hade ryktet förbättrats.

 

[Jegra]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Efter några år ute i ridhuset verkar det som att jag har en lite annorlunda syn på min roll som instruktör. Det är eleven själv som vill lära sig, och det är där jag kommer in. För mig är det så att jag tar faktiskt inte ansvar för utbildningen av elevens häst. Däremot står jag till tjänst med all den kunskap och erfarenhet jag har för att hjälpa eleven att utvecklas så att han/hon kan utbilda hästen själv.

Många elever börjar på en väldigt basic nivå, och att gå därifrån till mer avancerad ridning tar lång tid. För mig är den största glädjen att se en elev gå från att inte tycka sig kunna något alls till att börja ta tag i sin egen ridning och utveckling. Och har de väl kommit så långt brukar det faktiskt inte ta så lång tid innan hästens utveckling tar fart också.

Det innebär att jag lämnar ganska öppet för eleven att komma med egna förslag på hur man ska göra, därmed inte sagt att jag alltid håller med om att det är en bra idé.

Sen är naturligtvis så att det är kortsiktigt roligare att jobba med den redan duktiga ryttaren, där grunden är på plats och man kan leka med detaljer. Kortsiktigt sett är det inte jättekul att stå och prata grunder en hel helg men lägger man upp arbetet individuellt för varje ekipage så blir det intressant och spännande det också. Och börjar man undra vad man håller på med tittar man tillbaka till hur det sett ut tidigare och kan då oftast se en rätt ordentlig utveckling.

Hopplösa fall som aldrig utvecklas finns så klart också, det kan dock lika gärna bero på att jag inte når fram med rätt typ av undervisning som att det jag gör inte är vad personen väntat sig.

Vi fokuserar så ofta på tekniken, men jag blir mer och mer benägen att lägga fokus på ryttarens egen inställning till kunskapen. Läraren kan inte förmå en elev att lära sig om inte eleven samarbetar. Många gånger kan eleven själv gärna vilja lära sig men begränsas av djupare liggande problem som t.ex. bristande tro på sin egen förmåga att lära sig.