Hur tar vi hand om våra nybörjare?

[Rasmuss]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Bra inlägg! Som instruktör kan du lära ut men själva inlärningen finns enbart hos eleven. På vägen till inlärning kan det finnas olika hinder och därför måste instruktören anpassa sin undervisning till varje individ.

 

[Carmenzita]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Oj, vad flummigt Jegra! Har du på dig lila sammetsklänning och batiksjalar också? Och går direkt till Falu Folkmusikfestival efter dina clinics?

Nej, skämt å sido. Jag håller givetvis med dig till en viss del. Det ÄR elevens resa, inte instruktörens.

Men att säga att du bara kan visa ut vissa generella ståndpunkter och låta eleven komma med sina förslag, det tycker jag låter som om du har väldigt duktiga elever? För ridning är så j*kla svårt, så vansinnigt komplext, att det är svårt att ens ha korrekta funderingar om det. Förstår du vad jag menar?

Det finns så mkt baskunskaper man måste ha, om hästens byggnad, fysik, rörelsemönster, om ryttarens sits, mekanik och inverkan INNAN man ens kan börja rida. Och nu menar jag Rida, inte Åka. (Vilket jag gjort i många många år. Jag Åkte jättebra tyckte jag, var med i någon liten tävling och gav råd åt andra. I hur man Åker. Inte hade det med Ridning att göra åtminstone... ).

Jag tycker, återigen, det låter som om du tycker att elever som inte ens kan termodynamikens lagar kan sätta igång och bygga en rymdraket? Men jag kanske missuppfattar dig? (Jag förstår andemeningen i ditt inlägg, det är inte det, men jag håller inte med dig om att du bara kan vara en ciceron, vägledare osv i elevens utveckling. Det förutsätter en ganska duktig elev...)

 

[Jegra]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Om du bara visste vad "flummig" jag kan vara... Men inte behöver jag batiksjal och sammetsklänning för att klara det, det går lika bra att vara flummig i stallkläder. :smirk: Du är i alla fall helt inne på rätt spår om du tittar efter just andemeningen i mitt inlägg. Undervisning är så komplext att det inte går att ge en komplett bild på ett diskussionforum.

Jag förstår vad du menar, håller dock inte med. Jag hävdar faktiskt att man inte MÅSTE vara kunnig i hästens byggnad, fysik, rörelsemönster samt ryttarens sits, mekanik och inverkan innan man kan börja betrakta sig som ryttare. Herrejösses, om det är villkoren för att vara en ryttare är jag inte där än.

Du missförstår(misstolkar?) mig, jag står inte och bara ger generella ståndpunkter som eleven själv för arbeta från. Men i utbildningen ingår för mig att få eleven att själv tänka och för att kunna göra det öppnar jag gärna upp för denne att själv komma med teorier så kan vi testa dem tillsammans.

Undervisning handlar om att dela med sig av sig själv och det gör att jag har mig själv som utgångspunkt för mitt lärande. Jag har ridit och nått hygglig framgång utan att ha någon vidare koll på det du radar upp - alltså har jag det i åtanke när jag undervisar även om min kunskap inom fysiken, exteriören och tekniken nu utökas kontinuerligt. I min värld är känslan minst lika viktig som den - nog så viktiga - tekniska delen men ingendera kan stå ensam. Känsla är dock oerhört svår att lära ut med våra vetenskapligt och tekniskt fostrade hjärnor. Där har den österländska kampsporten en hel del att lära oss.

Jag är till största del en "känsloryttare", jag misstänker att du är vad man skulle kunna kalla en "teknikryttare". Det är två olika sätt att hantera detta komplexa som kallas ridning. Inget av dem behöver vara det enda rätta, för vi är som människor rätt olika och olika människor behöver som bekant olika vägar.

*flummar vidare*

 

[Carmenzita]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag tror att du har helt rätt - du är känsloryttare, jag är teknikryttare. Jag skulle helst vilja vara en känsloryttare, men det är jag inte. Man får ta vad Gud gav en. :smirk:

Problemet är när jag som teknikryttare (det kändes som en bra term för mig - innan har jag bara kallat mig obegåvad), stöter på känsloryttare som är tränare.

Jag håller med dig på ett filosofiskt plan, ansvar för eleven utveckling kan bara eleven ta. Men på ett praktiskt plan (med min teknikbegåvning, och känslo-obegåvning) vet jag att det inte funkar för många av oss. Baskunskapen är så låg i vårt land om helt vanlig ridning att när tränaren pratar om böjande skolor som lösgörande och samlande, saknas en massa grunder hos ryttaren (och faktiskt hos tränaren också) som behövs för att böjande skolor ska bli just lösgörande och samlande. Det är på millimetern när, för att skolan ska bli samlande. Hästens ryggrad måste först vara rak, muskulaturen stärkt, hjälperna befästa, hästen måste vara på hjälperna, ryttaren måste känna när samlingen kommer och därefter kan man börja böja så smått. Det är bara i ett visst hack som hästens böjning ger den saliggörande effekten. Och det finns inte en chans att ens komma dit om inte ryttaren har en gedigen grund först.

 

[Jegra]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Kul att du förstod min tanke där med mitt sista stycke! :-) Som känsloryttare har jag min stora utmaning i att lära mig tekniken och sedan kombinera det med min känsla. Det är svårt, riktigt svårt men jag jobbar på det hela tiden. Din stora utmaning är att utveckla din känsla. Jag tror inte att du är känslo-obegåvad, det handlar nog mer om att du inte hittat ett sätt att - rent tekniskt - förstå hur du ska hantera det.

Jag kom hyffsat långt med bara känslan, men det finns en gräns. Jag tror nog att detsamma gäller tekniken, man kommer hyffsat långt men för att ta sig över den gränsen måste man utveckla hela sig, inte bara den del man råkar ha fallenhet för. Däremot tror jag att känslan är mer beroende av tekniken än tvärtom för att man ska kunna skola en häst ordentligt. Känsloryttaren kan ofta hantera häst jäkligt väl men har inte tekniken för det mer avancerade och skolmässiga. Medan teknikern genom sin teknik kanske stoppas längre fram när det börjar bli viktigt att saker och ting händer på rätt tiondels sekund.

Du ger exempel på detta med skolor, att det bara har effekt i en viss vinkel och med vissa fysiska förutsättningar på plats. Det är helt sant och du har antagligen lärt dig att se det rent fysiskt. Jag använder istället min känsla. Jag kombinerar känslan med min kunskap om tekniken, när jag når den där kritiska vinklen och förutsättningen får jag en annan känsla i kroppen. Så känslan ger mig kvittot på att min teknik varit rätt. Fördelen är att kan jag använda känslan rätt är jag mycket snabbare än om jag ska tolka yttre signaler. För varje gång kommunikationen går mellan öga-hjärna (eller kropp-hjärna) får vi en fördröjning.

Att gå på känsla är inte lättare än att gå på teknik, nästan så jag vågar säga att det är tvärtom för känslan är så abstrakt och vi är så hårt tränade på att vara logiska. Men när man får det att fungera är det verkligen som att dansa.

 

[Ewa]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

*lånar en knapp*
Inlägget är INTE riktat mot någon individ eller något inlägg, enbart en tanke som dykt upp hos mig.

Ibland när jag läser forum, litteratur eller ser folk rida/undervisa får jag en väldigt krass och säkert primitiv känsla.
Jag blir mer och mer övertygad om att vi ställer till det något fasligt för oss själva i sökandet efter perfektion. Att göra fel är inte längre tillåtet, att ha fel häst är inte längre tillåtet, att inte vara kvalitetssäkrad (gäller både ryttare och tränare) är inte längre tillåtet.
När slutade vi lyssna på hästen och började fokusera så här mycket på vad som är "rätt" och "fel"?

Att lyssna på hästen kräver känsla, givetvis. Men ärligt tror jag vi har blivit så förblindade av tekniker, texter och av vem som sitter inne med sanningen att vi kommer bara längre och längre ifrån känslan. Jag tror vi dumförklarar oss själva alltför ofta och har slutat våga lita på vad vi själva kan och känner.

 

[Totola]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?



Håller fullständigt med!
Vi behöver självklart hjälp med det tekniska när man fastnat på något, men då får man ju tänka på att hade man själv gått på sin känsla och erfarenhet kanske man hittat en lika bra lösning.

 

[Carmenzita]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Åter igen håller jag med på ett filosofiskt plan! Hästen ÄR den främsta läromästaren, inte tu tal om det! Den visar när det är rätt.

Frågan är bara om ryttarens rumpa och nervsystem är så påkopplat och "finjusterat" att ryttaren känner förändringen. Dessvärre är det sällan så att vi (elever, svenskar, you name it) sitter på välutbildade läromästare, så vi får känna hur det känns när hästen helt plötsligt "exploderar" in i samling för att vi fått alla element i sits, hand, skänkel rätt. Istället sitter vi på "hobbyhästar" där förändringen kanske inte blir så stor och om ingen "känsloryttare" kan förklara vad det är man ska leta efter för känsla i sitt arsle, så är man ganska förlorad. Som att träffa nyckelhålet efter en väldigt blöt kväll på krogen och lampan i trapphuset har pajat. (Till råga på allt har man världens snyggaste kille med sig hem, och vill inget annat än AVANCERA...)

Och givetvis ska man inte göra det svårare än vad det är. Men med min pyttelilla erfarenhet (har heltidsjobb som inte har med hästar att göra, så det är bara en hobby för mig) tycker jag inte att det är det stora problemet i Sverige? Snarare tvärtom. På lektioner, ridskolor, träningar, clinics osv skrapas det bara lite på ytan och ryttarna gör relativt avancerade saker ganska fort.

 

[true_blue]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Rumpa i all ära, men kanske vi ska tala mer om sits ändå? Annars är det lätt att tro att det är rumpmusklerna som skall användas, och spänns dom hamnar man galet. Bättre att tala om sits och att man skall använda mellandel och magen, slappna av i höften och använda överskänkel ... följa med rumpan ...mvh/T_B

 

[dressyrtant]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag blir mer och mer övertygad om att vi ställer till det något fasligt för oss själva i sökandet efter perfektion. Att göra fel är inte längre tillåtet, att ha fel häst är inte längre tillåtet, att inte vara kvalitetssäkrad (gäller både ryttare och tränare) är inte längre tillåtet.
När slutade vi lyssna på hästen och började fokusera så här mycket på vad som är "rätt" och "fel"?
Att lyssna på hästen kräver känsla, givetvis. Men ärligt tror jag vi har blivit så förblindade av tekniker, texter och av vem som sitter inne med sanningen att vi kommer bara längre och längre ifrån känslan. Jag tror vi dumförklarar oss själva alltför ofta och har slutat våga lita på vad vi själva kan och känner.

Ewa, jag gillar dina inlägg!!! Kan bara hålla med!!!

 

[Ewa]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Visst har du "rätt" men då är vi där igen, teknik och vem som har rätt i hur saker och ting "skall" vara. Du "skall" vara tillräckligt duktig för att kunna "känna rätt".
Har du någonsin tänkt på att du kanske bara är "itutad" att du inte kan? Att om du litade mer på dig själv så kanske du skulle hitta den där känslan du tror dig inte ha?

Fler av oss/er/dom/alla än man kan tro har en MYCKET god känsla som är helt förtryckt av omgivningens syn på hur duktig man "ska" vara för att våga hävda att man faktiskt KAN något.

Intet sagt att vi/ni/dom/alla ska kunna känna allt, det kan inte ens dom bästa - tyvärr om ni nu tror att dom kan det - men släpp jante och luther i närmsta brunn och lita på er själva och era instinkter, teknikrumpor eller ej

DET ÄR OK ATT GÖRA FEL!!!!!

 

[strega]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Fast ibland behövs det någon som berättar för en att man gör fel om "känslan" inte räcker till.
Jag såg ett nytt ekipage (ja, nyinflyttade då, ekipaget var nog inte nytt...) i ridhuset häromdagen. En stackars banan böjd häst som hasade omkring på bogarna, med tjejen hängande på yttersidan (såg mest ut som om hon skulle segla ) och innerskänkeln ca 3 dm högre upp än ytterskänkeln.
Och hon verkade väldigt nöjd med hästens "öppna".
Hade hon haft en tränare som berättat för henne hur fel det är skulle de både slippa en hel del snedbelastning. Om man inte vet hur "rätt" känns så är det väldigt lätt att göra något som känns bekvämt men som i längden är skadligt både för en själv och hästen...

 

[Ewa]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag har aldrig påstått att man klarar sig utan tränare, det gör ingen, utan jag pratar om hur man ser på sig själv, sin ridning och inställning.

 

[Carmenzita]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag håller helt med dig, Ewa. Man ska våga lita på sin känsla.

Det jag försöker säga är att det är inte lätt att inse att en liten mutation som om 4 miljoner år kommer att leda till homo sapiens är bra att ha. Kanske dålig liknelse, men ofta är det så svårt att känna de små detaljerna, att man måste få hjälp av någon annan.

Jag KAN inte hitta nyckelhålet efter 4 vinare. Jag kanske inte ens vet att det finns ett nyckelhål?!

 

[heland68]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?



Bra talat! Bästa jag hört på länge.
Härlig avslappnad humanistisk inställning...

 

[true_blue]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Det finns metoder som går att lära sig för att "känna rätt"./T_B

 

[knasan]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Bents utbildningstrappa är bra. Men det krävs mycket kunskap för att kunna tillämpa den och den är inte komplett. Man behöver lära från flera källor för att se vilka pusselbitar som fattas. Jag tror att det är viktigt att tänka på det.

Detta är vad jag försökt säga hela tiden: tillströmningen av "nybörjare" (alla sorter) inom AR verkar vara mycket större än tillströmningen av nyutexaminerade instruktörer inom AR. Rätta mej om jag har fel!
Och detta underskott håller ni väl med mej om att det är ett stort problem? Eller iallafall blir det det med tiden?

Liksom inom alla andra läror behöver vi få tillräckligt frekvent praktisk undervisning och personlig vägledning, och idag verkar det vara svårt att tillfredställa de flesta ekipages egentliga behov. De flesta nöjer sej med ett minimum, många för lite (tror jag?).

Jag blickar mot framtiden.

(Ursäkta att jag hoppat in igen, trodde att ni inte var intresserade av denna tråd och tänkte därför låta den dö ut).

 

[true_blue]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag vill bara inte se det som att klassisk dressyr är en modefluga! God ridning har funnits sida vid sida med genvägs-ridning alltid! De som rider för att utveckla hästen resp dem som bara vill komma fortast från A till B. Ryttare som ser hästens utveckling som den lysande juvel de vill visa upp och de som styr ut sig i juveler för att visa upp sig.

Tyvärr måste man leta för att hitta. Så småningom kanske efterfrågan leder till upplysning. Men det är svårt att lära sig rida, och just det gör det så fascinerande - att kunna fortsätta utvecklas med hästen. /T_B

 

[dressyrtant]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Bra rutet! Å andra sidan måste vi också komma ihåg att varje individ måste gå sin egen väg. Man lär sig också saker av genvägar och senvägar. Inte samma saker som av detaljerad kunskap, men dock saker som kan vara nödvändiga för den enskilda individen att lära sig... sedär nu filosoferar jag igen! Can't help myself...

 

[Curtis]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Upptäckte den här tråden när jag surfade bakåt i tiden.

Det borde vara en central och mycket viktig fråga. Är det inte dags för en fast organisation som tar tag i sådana frågor? Som total nybörjare vet man inte vart man ska vända sig. Det är lätt att man lyssnar på någon här på Buke, utan att veta vad den personen egentligen har för kunskaper. Hoppas att jag inte förolämpar någon, men alla som skriver här är ju inte lika kunniga. Självklart vill alla väl, men det ligger ju i sakens natur att råd ges bäst av någon som sett ekipaget.

Har ni inte något möte i Västergötland i maj? Kanske är det något som borde tas upp då?

Mvh Monika