Hur tar vi hand om våra nybörjare?

[Totola]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag har också lagt märke till de höga kraven som finns. Men det är individuella krav som lätt kan smitta tror det är upp till var och en att försöka hitta sin niå på hur höga krav man vill ha på sin ridning, sin häst m.m. Personligen tycker jag det viktigaste är känslan, hellre att det känns bra och man gör lite småmissar än att man fokuserar på att varje liten detalj ska stämma annars är det FEL. Sen så är det ju tur att vi har våra tränare som kan påpeka om man borde justera något för att undvika "dåliga" fel och komma vidare i ridningen. För hur trevligt det än är att rida blir det tråkigt att inte komma någon vart.
Både vi och hästarna blir nog less av att traggla halvbra skolor i skritt tills döddagar

 

[Spirit]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Jag hade inga förkunskaper innan jag åkte på min första kurs för 2 år sedan.
Nu vet jag mycket mycket mer, just pga det finns litteraturer, bra backup från instruktören som jag kan ringa/mejla vid frågor eller problemlösningar.
Sen finns det även buke där man kan ventilera sina frågor.

 

[KungTulle]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Ibland tror jag att ridningen analyseras till döds!

Att folk blir så snärjda i faktabeskrivningar och teori att dom långsamt stryper allt liv i sig och i sina hästar.

Glömmer att bara rida!

Sitter där och fokuserar på att inte spänna sig, sitta rätt, böja perfekt, etc etc att resultatet bara blir mekaniskt.

Kanske felet är att det helt enkelt rids för litet?

Att vi glömt hur det kan bli när man sitter på hästryggen så mycket att den blir mera hemtam än ens egen säng?

Glömt hur det totala samarbetet som kommer av ömsesidig vana mellan häst och ryttare växer fram och en dag bara finns där.

Glömt hur det är när man lever med och av hästen.

Nu är många en sorts reastaurantgäst som besöker sin häst med en exklusiv meny att beta igenom till en dyr nota.

Men glöm inte mammas köttbullar, dom var ju så goda och självklara!

Själv önskar jag ofta att livet var enklare, att man helt enkelt inte hade andra krav på sig än att få sitta upp det första man gör sedan morgonutfodring och frukost är avklarad och så sedan rida sin egen och sin hästs sinne in i det totala kompanjonskapet.

Det här låter flummigt jag vet!

Men ibland saknar jag så förtvivlat min barndoms sommarlov när MAN BARA RED!!!!!!! Ute i skogen i timmar och ibland hela dagar. Man red, stannade och hoppade av hästen, lät den beta i en timme eller så, red, stannade igen, myste, stod på hästryggen och plockade körsbär, gick några kilometer ledandes hästen, red, rastade etc etc.

/KT

 

[CarolaLind]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Vilket. helt.underbart.inlägg.

Precis så är det.

*Minns*

Just det med folk som besöker en dyr restaurang - fullkomligt fullträff i liknelse..

 

[Lorpan]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Det där tyckte jag om! Och jag håller med - rídningen analyseras många gånger till döds eller åtminstone till leda.

 

[Totola]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Var det bara jag som inte förstod restaurang-liknelsen?

 

[Curtis]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Det är väl det som är nackdelen med vuxenlivet. Att man har ansvar för en massa annat. Alltid en tid att passa, någonstans att vara. Och att umgås med min häst när jag är stressad och måste ivåg är inte kul för Pålle. I och för sig blir jag avstressat av att vara i stallet, men har jag kort om tid så låter jag bli att rida och betar honom istället.

En av de viktigaste lärdomarna jag har gjort genom åren när det gäller ridning är att låta saker ta tid. Det är det viktigaste för mig. Men det tror jag har med min personlighet att göra. Jag vill ha snabba resultat i allt jag gör. Jag måste hela tiden upprepa för mig själv att det SKA ta tid, i alla fall för mig.

Mvh Monika

 

[Curtis]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Var det bara jag som inte förstod restaurang-liknelsen?

Join the club!

 

[Hallonsoda]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Man lär sig så mycket av att bara sitta med. Att pröva olika sätt att sitta ner i traven, tills man hittar det bästa. Ha kul med hästen! Hoppa, rejsa.

Som folk har sagt här, vi är verkligen ute efter ett ideal. Vilken gren vi än rider i. Vi vill inte att andra i stallet ska se ned på oss bara för vi rider AR, vi vill visa att det här det bästa, för hästen och för oss.
Man förlorar ofta ett bra perspektiv med det mesta man gör, utgångspunkten går förlorad och man vill bara bli bättre och bättre..

Uch, jag flummar runt. Frågan var egentligen "Hur väl ta vi hand om våra nybörjare (sådana som hallonsoda)?"

Jag tror man måste lära folk att ifrågasätta. Tänka, var det här rätt eller fel? Vad gav det mig och hästen, det som jag nyss gjorde? Sökandet efter perfektionism blir ibland en slavisk föjning av en läromästare, man glömmer att man faktist kan koppla av, det går bra att pröva nya saker utan att man har sin tränares "tillstånd" :P.

Man måste verkligen tänka. Analysera. Det finns ingen annan väg, tror jag. Alla måste lära sig det. Nu vart det dubeltydligt, jag som just jiddrade om att släppa loss.
Fast tänkandet går ju igen i det också, man måste få släppa loss med hästen! Det mår ju båda bra av =D. Släppa det där ett tag.

Rent praktiskt borde man väl få till någon bra standard. Jag gillar det vanliga systemet med ABC-tränare. Se att man verkligen kan rida för nån som har bra kunskaper. Sen, ifrågasätta dom.
Man behöver en tränare för att utvecklas.
Asså det här med att ge AR dåligt ryckte... Om man möter sånt folk som har en massa fördomar så får man väl förklara att grundidén är bra. Folk måste söka kunskap! Det finns en massa rötägg inom alla inriktningar.

Lite tankar bara.. Från en 15åring som inte har gjort en korrekt öppna :P haha.
Men jag känner igen mig i ditt resonemang, KungTulle. Man får inte tappa busridningen!

Det kanske är bra det. Jag står med benen i 2 olika värdar. Ponnyungen finns kvar! Det är jag ju fortfanare.. Samtidigt önskar man ju sig något annat. Jag vart så trött på den vanliga dressyren. Red ett pass nu för en AR?tränare, och det var så underbart! Kändes som att ridningen äntligen gav det där jag strävar efter. Hästen utvecklades under passet . Och det var inte under tvång.

Suck, jag flummar runt. Motsäger mig själv. Men nåt kanske jag har fått sagt.

//Sofia

 

[nitus]

Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?

Måste bara tänka med lite förnuft på ponnyåren... Nog var det härligt att nöta ut tre omgångar hästskor per skoperiod och utforska alla skrymslen i skogarna inom flera mils radie.. men jag undrar hur kul det var för ponnyerna. Som jag minns det kom protesterna ibland och då sa vuxna, var bestämd och rid! Så då man snurrat i diken hundra varv och gråtit och tjurat fick man ut den säkert muskelömma ponnyn på ännu en långtur...

Man hängde på sidan av hästen och plockade klöverblommor, gakopperade i vARJE lämplig backe osv. :smirk:

Tror jag är glad över mitt nya lite mer vuxna sätt att rida, fast vi busar loss ibland oxå! Fast inte så mycket som då..
Tänker ibland att jag är för hård med hästarna då jag vill ha dom till att bära mig hyfsat rätt under en ridtur, inte så noga som på ridplan och med pauser, men ändå ska dom använda kroppen rätt.
Det känns inte bra att bara njuta av vädret och åka häst en timme och sedan känna att nu har jag slitit lite mer på hans kropp för att få en trevlig stund.
Trevligast är då jag känner att hästen blir starkare och får mer power att använda för att bära mig hela tiden, trots att jag måste slösa en stund av en fin vårtur med att be om eftergift och ryggverksamhet från en våryr häst som vill släppa ner ryggen och lägga iväg.