Hur tar man sig igenom en avlivning?

[wtf]

Nu är dag och tid bestämt för min kära följeslagare..
och nu får jag sota för att jag har förmänskligat min hund! helt sanslöst egentligen så dum man kan vara.

när han ser på mig så inbillar jag mig ibland att han vet vad som ska hända, att han ser på mig med ledsna ögon som säger "men matte, ska du verkligen döda mig?".. dom stunderna mår jag så oerhört dåligt och ifrågasätter min framtid med en hund.
han kan ju inte veta vad som ska ske, det vet jag ju egentligen. men ibland är det så sjukt svårt att se på det med klara ögon.

det som ska ske är så rätt det bara kan bli, han är sjuk och kommer aldrig nånsin att kunna bli bra. tiden är så rätt den kan bli, för just nu mår han bra och är så glad. jag vill avsluta innan han börjar lida.

idag ringde jag och bokade tiden, känns så oerhört tungt men samtidigt som en lättnad. vi har kämpat så hårt med diverse sjukdomar genom åren och nu går det inte längre, det ska bli skönt att låta honom slippa..
på fredag är det dags
dagarna kommer rusa fram känner jag. och jag kan inte se hur jag ska klara att ta mig dit, jag vill bara låsa in mig i mig själv och aldrig mer titta ut.

jag vill att den där jävla dagen ska vara över samtidigt som jag vill frysa tiden för alltid. hur fan gör man egentligen?
"för hans skull" ekar det i huvudet, det är det som får mig att göra det här.. men stundtals glömmer jag bort det och funderar ut en rymningsplan för honom och mig, men å andra sidan.. vad skulle det hjälpa? problemen följer ju efter och han kommer att må dåligt.

man hinner komma på många galna idéer när man har mycket tid på sig innan dagen ska komma. allt för att slippa lida själv.
men i slutändan handlar allt ändå om min hjälte i livet, mitt ansvar som hundägare och min kärlek till honom.
trots allt så är det ändå värt att ha en hund, fastän att man alltid måste ta farväl förr eller senare. right?

 

[Rie]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Känner så väl igen det du skriver.
Du får försöka tänka att han tackar dig för att du tar ansvaret för att han får gå bort medans han mår någorlunda bra.
"Tack matte för att du tänker på mitt bästa i fösta hand"

 

[Duvan]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Om jag har ett planerat slut gör jag det mesta av de sista dagarna. Jag tar ledigt och sedan gör vi det roligaste hunden vet och klarar av. Pumpar full med mediciner om det behövs, och låter hunden verkligen NJUTA. Ev. dieter kastar jag dit pepparn växer (om inte hunden mår dåligt omedelbart av att göra det), och införlivar istället köttbullar, korv och andra godsaker.

Se till att din hund njuter av de sista dagarna - så mycket det bara går. Du själv kan sedan när allt är över hitta en viss tröst i att slutet kom när hunden mådde som bäst - trots din egen vetskap om att det bara kunde bli en begränsad tid du kunde erbjuda honom det livet.

KRAM!

 

[Sablar22]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Man klarar av det för att man måste,
det du gör är det bästa du kan göra för din hund.
Du tar beslutet under en bra period,
istället för att ge en sista sommar eller vänta
tills hunden är så dåligt att det inte går att vänta längre.
Det är egoistiskt och fegt.

Ont gör det så förbaskat,
man grinar och snorar
och tycker att världen är helt åt pipan.
Men sen kommer det ju tillslut en tid då
man börjar minnas allt positivt, alla upplevelser
och då man kan le och älska allt som varit istället
för att må dåligt.

Tänker på dig!

 

[liljekonvall]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Lider med dig och kan bara hålla med "Duvan". Gör det bästa av hans sista tid och njut av att vara tillsammans. Glöm aldrig bort i det hela att du gör rätt och att du inte kan välja annorlunda. Tillåt dig att sörja sen. Kram

 

[vallhund]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Det gör alltid lika ont!

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Håller med övriga!

mvh

 

[memma]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Jag förstår dig.....Är i samma sits, dock ej bokat tid och dag i nu....men iom jag jobbar på en vet.klinik i vanliga fall (mammaledig nu) så kan jag ta det när det "faller" in....

Han en hund som har mkt ont i ryggen, egentligen alltid troligtvis, men vissa dagar visar han det mer eller mindre, kan inte gå för långa turer, då blir han sämmre, detta kalla väder gör det sämmre.....Ligger han en hel dag som i soffan/ korgen, pallar han busa lite med vår andra hund en stund....

Jag vet att det bara finns en sak att göra, då vi testa alla smärtstillanden som går, men han har ont, han lider.....Han är inte sig själv längre.....ingen större livsglädje....men tyvärr hoppas jag i nu at ett mirakel ska ske, jag vet ju att det inte gör det men.....

Har avlivat hundar förr, men just denna gången är det SÅÅÅÅ mkt jobbigare, denna hunden är bara 3 år 9 mdr...han har hjälpt mig i så svåra stunder när jag mått skit, han e så okomplicerad.

Men jag vet att snart är det dags att ta förväl, men när jag tänker på det drar jag mig tillbaka, jag vet det är fel....han mår inte bra, så han ska få det bättre, men JAG, mår skit o måste bara inse det enda rätta för HAN.....

Det är jag som får ge han den lugnande sprutan....(han hatar min chef o hon får en sticka han ) Jag som ger han en lugn och smärtfri tid.....jag har inte bestämt mig i nu om det är jag som ska ge han "änglasprutan" oxå (under chefens övervakande) för att känna att JAG gav han en bättre tid....Min lilla "mammafis" Sitter o storgråter redan nu.....

Sen det jobbiga eftre, hur tar vår andra hund det?? Dem två är supertajta o hon e super känslig...så jag e rädd att hon "går ner sig"....Usch, vi har ingen kul tid framför oss du och jag, men på NÅT vis klarar man det....Jag har gjort det förr, och det är bestämt en NY hund ska komma in ganska snart för vår del......det behöver jag..........

Tänker på dig!!

Styrke Kramar!!

 

[Callax]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Jag tror att det får nog gå ett tag så vänjer man sig.Har varit med om det och det är inte kul.Man kommer hem med ett hundhalsband hälsningar cina

 

[Ela]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Förstår precis hur du menar, känner igen mina egna känslor i väldigt mycket av det du skriver.

Jag har själv en äldre hund hemma med mer eller mindre konstanta smärtor, just nu går han på rimadyl och mår okej men det är ändå bara en tidsfråga.
Vetskapen om att det snart är dags tär på oss, på hela familjen. Det är en enorm börda att bära.
Här gör vi bara det bästa vi kan av den tid som är kvar kan handla om allt från en vecka till ett år beror helt på hur länga hans kropp klarar av smärtlindringen och svarar positivt på behandlingen.

Han sover tillsammans med barnen och får äta från bordet, ja han är helt enkelt ganska bortskämd nu våran Bamse.

Skickar ett gäng styrkekramar i din svåra situation och hoppas att du ändå kan se att du gör det som är bäst för hunden.

*kram*

 

[Kilauea]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Usch, vet hur tankarna går.
Det är jättejobbigt, både innan och efter. Just själva sista stunden tycker jag är helt ok, på nåt sätt "njuter" jag av våra sista minutrar och sekunder tillsammans. Svårt att förklara.
Man tar sig igenom det, även fast det är svårt och det emellanåt känns som konstigt att leva vidare själv...

*styrke/tröstkram*

 

[tinna]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Du har tagit ett mycket sunt och klokt beslut. Framförallt så är det humant mot din vän. Att han inte ska behöva må dåligt sin sista tid.
Du kan se honom i ögonen och säga farväl, det du gör är det bästa utan tvekan.
Pyssla om honom dessa sista dagarna och minns dem.
Kram//T

 

[wtf]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

tack för er omtanke, det värmer
som tur är har jag också en liten charmig tax som kommer tvinga mig att inte gräva ner mig när allt är över.. det känns skönt, att hemmet inte kommer vara helt tomt när vi kommer hem igen

vi ska ut i skogen på torsdag och köra lite viltspår, det älskar han verkligen och det är så längesen sen sist. så det tycker jag blir ett bra avslut på hans hundliv, att få göra det man är bäst på och tycker så mycket om.
vi har vetat ett par veckor att slutet är nära, så han har levt ganska laglöst måste jag säga.. okynnesäter från köksbordet och fiser i sängen haha.
massa godsaker har han fått också, idag fick han till sin stora lycka ett heeelt äpple! gott.

jag försöker se positivt på framtiden, på den nya valpen som vi ska skaffa när tiden är rätt (snart hoppas jag) och så är jag glad att han slipper den, för han hatar valpar haha

 

[tinna]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

vad är det för en vovve förresten?

 

[wtf]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

det är en engelsk springer spaniel som är 5½ år gammal..

 

[wtf]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

älskade älskade Rulle....
hur ska jag nu kunna andas när min luft är borta?

jag tvivlar inte en sekund på att man kan dö av sorg, vore jag inte ung med ett starkt hjärta skulle jag ha dött i samma sekund han tog sitt sista andetag. smärtan är så intensiv och jag saknar honom i varje cell i min kropp.
krampen runt hjärtat vill aldrig släppa och tårarna bara rinner.

han var glad när vi kom till veterinären, husse hade fickan full med godis och han gjorde som vanligt allt han kunde för att få smaka. tiden där inne kändes som en hel evighet. han fick först en lugnande spruta så att han blev trött, massa tårar och gos blev det innan veterinären kom tillbaka. då var han så trött så trött... när han väl fick de sista sprutorna gick allt jättefort, han var borta på en minut och det var den hemskaste minuten i hela mitt liv.
sen låg han bara där, skalet av min älskade hund.
det var så hemskt att lämna honom där på golvet, med ett tomt koppel i handen.. det värsta jag har gjort.

men jag är också väldigt glad över våran sista tid tillsammans, igår trotsade vi ovädret och kylan och gav oss ut och spårade. blodet var visst fortfarande fryst så det fick bli som det blev, inte speciellt svårt att följa spåret av stora blodklumpar
men glad var han och kul hade han.

älskade kompis, ingen är som du. jag älskar dig mer än livet självt och jag är enormt ledsen för att det slutade redan här... vila i frid så ses vi sen.

 

[Hjalti]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Så sorligt. Låter som det gick lugnt och fint till och det är det värsta med de älskade djuren när man kommer till den dagen då de måste somna in. Kram

 

[liljekonvall]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Styrkekramar till dig.Tänker på dig. Glöm aldrig att du bara gjort rätt och bevara alla hans fina minnen.

 

[Ela]

Sv: Hur tar man sig igenom en avlivning?

Förstår att det är jättejobbigt. *kram*