Hur tänkte ni när ni valde namn?

[McFlurry]

Jag trodde att det vanligaste var att välja från generationen innan mor- och farföräldrar. Intressant!

Spånar vilt nu men det kan ju ha att göra med vart i landet man bor och när man skaffar sina barn. Min mamma har fram tills för bara något år sen jobbat i Malmö. Kanske att folk i de delarna av Malmö skaffar barn som lite äldre än andra delar av landet och att det därför blir det en skillnad i vilken generation de väljer namn ifrån? Man kanske inte döper sitt barn till sin mormors namn om mormor fortfarande är i livet liksom.

 

[Sryoqwe]

Jag har min gammelmormors mormors namn och ett till som min mamma bara tyckte var fint. Släktnamnet är det jag kallas för. Det är lättstavat men ovanligt, jag har hittils träffat en annan som heter det. Det är även finskt, jag vet inte om det var meningen men jag tycker om det.
Egentligen skulle jag heta det andra namnet för min hårfärg, men jag bytte färg (gissar att det är vanligt) så jag fick "fel" namn.

Jag har min mammas efternamn, det är bara släktingar till oss som heter det (jag tror vi är 13 stycken). Det uttalas och stavas ofta fel, men är inte särskilt långt och har logisk stavning. Min pappa hade som ända önskemål att jag skulle ha hans efternamn, ett vanligt son-namn. Jag uppskattar att jag inte fick hans namn, både för att efternamnet jag har är finare och att jag ändå hade bytt pga hans beteende.

 

[Monkie]

I början när vi skulle välja namn var kraven: tvåstavigt, lätt att uttala, inte för konstigt, inte för vanligt och utan R. R:et då sambons familj pratar skånska och det gör inte jag

Nu har jag hittat några fina namn med R så den punkten kanske kan komma att ändras.

 

[miumiu]

Vi valde ett namn som legat i namntoppen 10+ år nu och vårat barns födelseår, föregående år och året därpå var låg det på plats 1-3.

Valde det av flera olika anledningar. Att det var typ det enda namnet som vi föräldrar kunde enas om var nog en tungt vägande faktor
Det är internationellt gångbart men inget konstigt namn här hemma heller. Det är mjukt och ligger bra i munnen. Kan inte bli några fula/skumma smeknamn av det. Passar lika bra på ett barn som en vuxen, och funkar bra med efternamnet. Dessutom är det ett namn som inte säger särskilt mycket om dig, det återfinns i alla olika samhällsklasser och det gillar jag.

Namnet är då William.

Jag hade lite andra förslag som ratades av barnets pappa. Dorian stred jag för länge exempelvis (även om jag såg scenariot att ungen kommer kallas "Dorre" av kompisarna). Kompromissen blev att han fick heta Oscar, efter Wilde såklart, i mellannamn. Sambon å sin sida ville gärna efter att han skulle heta Elliott (efter Elliott Smith), men det känner jag liiite är ett husdjursnamn. Hjalmar gillar vi båda men är inte superförtjusta i smeknamnet "Hjalle" (tänker bara på "Hjalle och Heavy").

Hade nån liten kris ett tag när jag verkligen insåg hur extremt vanligt namnet kommer vara i hans generation, inte för att det i sig gör så himla mycket. Sambon heter Erik och han har x antal vänner som också heter Erik såklart. Det i sig spelar inte så jättestor roll men jag kände mig väldigt o-originell. Min svarta katt heter exempelvis Sotis. Jag fick barn när jag var 29 år gammal med sambon som var 32, det var det EXAKTA genomsnittet för förstagångsföräldrar i Sverige. Jag kände mig väl bara jävligt random där ett tag. Men den känslan har tack och lov släppt nu.

 

[Imogen]

Sambon å sin sida ville gärna efter att han skulle heta Elliott (efter Elliott Smith), men det känner jag liiite är ett husdjursnamn. Hjalmar gillar vi båda men är inte superförtjusta i smeknamnet "Hjalle" (tänker bara på "Hjalle och Heavy").

Det där är lustigt vad man relaterar till som husdjursnamn. Jag har aldrig tänkt tanken att Elliott skulle vara ett husdjurnamn, och känner flera barn som heter det. Däremot hade min bästa kompis när jag var mindre en hund som heter Anton, så för mig är Anton verkligen ett hundnamn. Men jag fattar ju att för typ 99 % av befolkningen är det ett ytterst normalt människonamn

 

[miumiu]

Det där är lustigt vad man relaterar till som husdjursnamn. Jag har aldrig tänkt tanken att Elliott skulle vara ett husdjurnamn, och känner flera barn som heter det. Däremot hade min bästa kompis när jag var mindre en hund som heter Anton, så för mig är Anton verkligen ett hundnamn. Men jag fattar ju att för typ 99 % av befolkningen är det ett ytterst normalt människonamn

Så är det absolut! Min bästa kompis hade en katt som hette Elliott så det är garanterat därifrån jag fått det

 

[Sedna]

Det där är lustigt vad man relaterar till som husdjursnamn. Jag har aldrig tänkt tanken att Elliott skulle vara ett husdjurnamn, och känner flera barn som heter det. Däremot hade min bästa kompis när jag var mindre en hund som heter Anton, så för mig är Anton verkligen ett hundnamn. Men jag fattar ju att för typ 99 % av befolkningen är det ett ytterst normalt människonamn

Lite lustigt för Anton är ett hundnamn för mig med. Tänker på en golden retriever när jag hör Anton.

 

[Imogen]

Lite lustigt för Anton är ett hundnamn för mig med. Tänker på en golden retriever när jag hör Anton.

Haha "min" Anton var en golden retriever

 

[Bexzor]

Då jag alltid blivit retad för mina R i skolan så vill jag ha namn utan. Vill ha lite ovanliga namn som fungerar på olika språk, men inga påhittade namn. Dessutom så ska jag och pappan vara eniga om tilltalsnamnet, det gjorde att mellersta sonen inte fick det namn jag ville ha (Elliott) utan ett annat som slog ner som blixten när han väl var född. När vi väntade minste sonen så kom jag aldrig på några namn så min man föreslog min morfars namn då det faller inom ramen på "krav". Så det fick bli så, vilket gjort att alla mina tre barn börjar på samma bokstav trots att det inte alls var tänkt så

Jag har inget emot vanliga namn som Alice, Liam osv men det är inga namn som faller mig i smaken. Däremot har jag alltid gillat på äldre namn som Agnes, Ines, Edith, Douglas, August, Melker så därför vek jag mig gällande min morfars namn då jag själv inte hade något annat förslag.

 

[Voeux]

Namnet är då William.

Jag älskar William Jag kommer absolut överväga det, trots att det är vanligt.

Mina andra favvonamn på pojkar är Benjamin och Oliver.

 

[Tora]

Vi ville ha namn som vi tyckte om. Inga udda namn. Om de var populära eller inte spelade ingen roll. Fördel också om namnen fanns på fler ställen i världen. Enklast då var att välja namn som finns i bibeln. Så det blev Lucas, Jakob, Jonatan och Rebecka.

 

[FengurLaugar]

Lite lustigt för Anton är ett hundnamn för mig med. Tänker på en golden retriever när jag hör Anton.

Vi har också haft en hund som hette Anton. Även Wilma är ett hundnamn för mig

 

[ameo]

Hur ser det ut med Anna nu för tiden, nån som vet? Döps barn till det? Jag tycker att det är ett hemskt fint namn men bör väl klassas som ett utav Sveriges allra vanligaste.

Anna ÄR det vanligaste namnet på kvinnor, hälsar Anna... (källa: SCB namnstatistik)

man kan leta i namnstatistik hos SCB för att se hur många som har fått namnet varje år.
Orkade inte kolla, men min känsla är att det är sällan man möter mindre barn som heter Anna numera.

Jag vill inte berätta vad våra barn heter, de får behålla sin anonymitet då de är stora nog för att ha synpunkter på det.
men...

Vi plöjde "stora namnboken" inför varje barn och skrev upp alla namn (för båda könen) vi kunde tänka oss. Gick igenom listan gemensamt och strök de alternativ som var otänkbara för ena parten.
Vår plan var typ "gärna topp 100 men inte topp 10" på statistiklistan.
Alla våra barn har tvåstavigt tilltalsnamn på 5 bokstäver. Det var inte planerat, utan det bara blev så. Ingen av dem har nåt namn som inbjuder till smeknamn/öknamn.
Alla har fått ett förnamn från makens sida, ett från min sida och ett utan anknytning. Två av dem har fått ett arvenamn (efter makens farmor respektive min morfar - ingen av dem levde när barnen föddes) som tilltalsnamn, två inte.

Sen kommer språkpolisen och påminner om att mellannamn INTE är samma som "de förnamn som inte är tilltalsnamn".
"Vad är ett mellannamn?
Enligt 1982 års namnlag (1982:670) kunde en person i vissa situationer förvärva ett mellannamn för att visa samhörighet med en förälder eller en make. Ett mellannamn kan inte föras vidare till ett barn eller till en make. Mellannamnet bärs efter förnamnen och närmast före efternamnet utan bindestreck, d.v.s. mellan de övriga namnen." Källa: https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2020.11/330287.html

 

[Sedna]

man kan leta i namnstatistik hos SCB för att se hur många som har fått namnet varje år.
Orkade inte kolla, men min känsla är att det är sällan man möter mindre barn som heter Anna numera.

På www.namn.nu kan man få lättillgänglig statistik över hur många som fått ett namn ett visst år. På namn som Anna kan man få ett diagram för senaste 100 åren. Då ser man att Anna är ovanligt på småbarn idag, men det går aldrig helt ur tiden.

 

[Elo]

Fundera inte för mycket på vad ett namn kan förkortas till, heller. Det kommer bli smeknamn, förr eller senare, men de behöver inte alltid ha att göra med förnamnet. Visst kan det bli fel, men det är inte enda sättet att skapa ett smeknamn.

Min kusin fick smeknamn efter sitt efternamn, och jag har flera elever för vilka det blivit likadant.

Brorsans bästa kompis heter "Älg" efter en lek de lekte på dagis då alla skulle spela fotboll som ett djur de fått tilldelat.

En klasskompis fick ett ryskt namn som smeknamn eftersom hans efternamn började på samma bokstav som ett namn som dök upp i en högläsningsbok på mellanstadiet.

Osv, osv.

 

[Eli]

Jag är en sån där modern som vill ha unika namn på mina barn Kanske för att jag själv har ett otroligt vanligt namn. Alltid varit flera i klassen med samma namn och på mitt förra jobb var vi 3 st med samma för- och efternamn Min man ville ha namn som funkar på engelska och helst unisexnamn. Det blev Ellis och Tintin på våra pojkar Mellannamn har vi tagit från makens farfars far, farfar, min farfar och lillebror har ett som storebror valt.

 

[JeayL]

Vi valde andranamn från vardera sida av familjen och tilltalsnamnet så var det typ enda vi kom överrens om och som vi båda sa att vi gillade när vi började träffas innan de ens var planerat att de skulle bli ett barn ville ha ett namn som funkar internationellt, inte är tokvanligt men inte för udda och som ingen hade dåliga vibbar av.

Blev en Karl Aron Nathaniel

Nu väntar vi en till beräknad 1 november och har absolut inget namn klart, känns nästan svårare med andra barnet för vill ju att de ska passa ihop utan att bli för lika

 

[vemsomhelst123]

Fundera inte för mycket på vad ett namn kan förkortas till, heller. Det kommer bli smeknamn, förr eller senare, men de behöver inte alltid ha att göra med förnamnet. Visst kan det bli fel, men det är inte enda sättet att skapa ett smeknamn.

Min kusin fick smeknamn efter sitt efternamn, och jag har flera elever för vilka det blivit likadant.

Brorsans bästa kompis heter "Älg" efter en lek de lekte på dagis då alla skulle spela fotboll som ett djur de fått tilldelat.

En klasskompis fick ett ryskt namn som smeknamn eftersom hans efternamn började på samma bokstav som ett namn som dök upp i en högläsningsbok på mellanstadiet.

Osv, osv.

Jag håller med. Både min sambo och min storebror har namn som lätt blir smeknamn (tänkt typ William-Wille) men båda kallas bara sitt namn. Jag kan ibland säga smeknamnet när jag pratar om min sambo, men aldrig till honom (han har ett kompisgäng som använder det) min storebror har alltid bara kallats sitt namn. Jag har ett namn som inte erbjuder så mycket till smeknamn men har ändå haft ett hela min uppväxt som är helt orelaterat till mitt namn.
Vårat namnval var att sambon skrev upp namn han gillade och jag valde ett. Vi hade ett till som jag nog trodde det skulle bli men hon passade bättre i det här. Eftersom det mest troligt är vårt enda barn har hon våra mammors namn som förnamn oxå, mest för att vi egentligen ville döpa henne till efter en otroligt häftig kvinna i sambons släkt (typ farmors mor tror jag) som hette samma sak som min mamma, så det kändes orättvist att inte ta farmors namn oxå

 

[nejlica]

Jag håller med. Både min sambo och min storebror har namn som lätt blir smeknamn (tänkt typ William-Wille) men båda kallas bara sitt namn. Jag kan ibland säga smeknamnet när jag pratar om min sambo, men aldrig till honom (han har ett kompisgäng som använder det) min storebror har alltid bara kallats sitt namn. Jag har ett namn som inte erbjuder så mycket till smeknamn men har ändå haft ett hela min uppväxt som är helt orelaterat till mitt namn.
Vårat namnval var att sambon skrev upp namn han gillade och jag valde ett. Vi hade ett till som jag nog trodde det skulle bli men hon passade bättre i det här. Eftersom det mest troligt är vårt enda barn har hon våra mammors namn som förnamn oxå, mest för att vi egentligen ville döpa henne till efter en otroligt häftig kvinna i sambons släkt (typ farmors mor tror jag) som hette samma sak som min mamma, så det kändes orättvist att inte ta farmors namn oxå

Åh, det där med "orättvist" har vi haft otaliga duster om (jag och maken är eniga, men inte svärmor!) Jag har ingen lust att döpa en eventuell andra dotter efter sin farmor eftersom jag har jättesvårt för svärmor. Men dottern har min mammas tilltalsnamn som ena andranamn och sedan svärmors mammas namn (lagom kompromiss tyckte vi, makens mormor verkar varit jättehärlig). Så hur vi kommer runt det utan allt för mycket tandgnisslan om vi får en tjej till nån gång blir en svår nöt att knäcka.

Tredje världskriget höll på att bryta ut när vi tog mitt efternamn när vi gifte oss

 

[Luff]

Vi enades om fornnordiskt. Sen blev det knöligt.
Jag ville inte ha ett namn som någon som jag kände.
Så det blev en Esbjörn (Sven Peter) Och en Torulf (Aron Elis).
En björn o en varg, en lång och stark vs en smal och seg passande nog.
Andranamnen är släktnamn.